När jag sveptes med av gröna vågen i början av 70-talet läste jag såväl syndikalistiska Arbetaren som den mer lantromantiska delen av Land. Från nybyggt höghus i Sollentuna Centrum till liten stuga med stor tomt utanför Vingåker är det en bit såväl geografiskt som mentalt. Det blev en lyckad förändring av mitt liv. Det blev självförsörjning av potatis, grönsaker och frukt. Det blev höns, bin och får. Inte pjåkigt för en som vuxit upp i Stockholms innerstad. Det har gått snart ett halvt sekel. Och landsbygden har jag blivit trogen, trots mycket jobb i Stockholm. Att bo på landet och göra besök i storstan passar mig perfekt.
Ungefär samtidigt som jag flyttade till landet började Mats Ahlberg jobba som lantarbetare på Järinge gård i Roslagen. På Balders förlag har han gett ut Levande landskap - en resa till framtidens jordbruk. En bok om att jorden med sina ängar, skogsbryn, gläntor och åkrar är så mycket mer än jord, ängar, skogsbryn, gläntor och åkrar. Det är språk, det är musik, det är rytm, det är livet som flödar. Allt det där har angripits av de som ansett industrijordbruk och djurfabriker vara det bästa som homo sapiens kan komma på för att försörja sin art med föda.
Mats Ahlberg skriver: "Vad var det som hände? Vad var det som gjorde att levande landskap kunde förenklas till den grad... Att grisar och kycklingar lever inomhus och så kort tid som möjligt, utfordras och transporteras som vore de utan liv... Landskapets musik har tystnat, minnena försvunnit och markens språk blivit allt mer entonigt och enahanda".
Nu handlar inte boken om eländet, utan om hur det skulle kunna bli. Om bönder som inte härskar över jorden utan som samarbetar med den. De bönderna finns. De odlar inte bara ekologiskt utan med känsla. Boken berättar om några av dessa. En del okända, andra lite mer kända för oss som följer, och kanske deltar, i den miljödebatt som direkt rör jorden. Där berättar Elin om vikten av att inget bolag äger kornas gener, Karel om vikten av att fler kommer ut till landsbygden. Där berättar Kristina - som är jordbrukare och forskare som doktorerat på småskaligt jordbruk - att det är det småskaliga och mångsidiga jordbruket som faktiskt är det mest effektiva för att få fram mat per ytenhet. Fram träder den ena efter den andra och berättar om livet, mödorna, idealen och kärleken - som tillåter att man också blir arg ibland - till det de håller på med. Arlagården från Uppdrag Granskning känns långt borta.
På Solmarka gård, ett par mil söder om Kalmar, heter bonden Botulf, han har gått på Kristofferskolan i Bromma och skickade ut som praktikant till gården för 35 år sedan. Han återkom. Nu är det hans tur att ta emot waldorfelever. På Sunnansjö gård, några mil utanför Uppsala, håller Gunnar Rundgren till. Han var en av initiativtagarna till Krav. Han funderar över ägandeformer. Ja, så där håller det på. Bönder som samtalar om vardagens bekymmer och glädjeämnen, idéer och hopp och saknad och livsglädje. Den sorten som kan skapa nytt liv i landsbygden.
Mats Ahlberg arbetade många år på Saltå Kvarn i Järna. Han hann med att få besök av tre jordbruksministrar som alla sa att jordbruket behöver ändra riktning, minska kemikalieanvändningen, rikta in sig på samverkan mellan djurhållning och växtodling, värna om miljön och matens kvalitet. Men att det skulle ta tid "eftersom det är som att försöka vända ett jättelikt fartyg på Atlanten". Alla tre ministrarna använde sig av den liknelsen. Resultatet är inte mycket att skryta om. Sexhundra ton glyfosat (Roundup) sprutas årligen ut på de svenska åkrarna. Och globaliseringen tillåter att de stora bolagen ges allt större makt över maten. Medan monokulturer breder ut sig, dödar landskapets rytm och mångfaldens hållbarhet. Så vad ska man säga annat än sådant som berättas i boken bör bli en växande del av framtidens jordbruk?
