måndag 4 januari 2021

Det liberala dilemmat - eller "konsten att se med ett öga och blunda med det andra".

Bilden visar några av de kommentarer och understrykningar som Sakine Madon - chefredaktör på Uppsala Nya Tidning, liberal - gjort när hon läst min bok Vad ska vi ha samhället till? 

Hon har också i ledartexter meddelat att överdrivet hyllande av arbete inte är önskvärt. Att arbetslinjen nog är överdriven. Gott så. 

Sedan funderar hon över medborgarlön, eller basinkomst. Vilket hon ogillar. Hon skriver att förespråkarna aldrig kommer "runt att det innebär att leva på andra människors slit och arbete." 

Men det lustiga är att det ju är just det som liberaler hyllar... Kapitalägare lever de facto på andras arbete. Så det kan inte vara själva principen hon är emot, utan själva fördelningen. Således har marknadsliberaler inget emot att obegåvade slynglar kan ärva enorma förmögenheter utan att göra ett dyft. De har inget emot att klaner växer fram i form av familjer som samlat på sig allt mer kapital genom "att leva på andra människors slit och arbete". 

Dagens liberaler värjer sig mot rättfärdig fördelning. Att fördela uppåt i hierarkierna är däremot helt i sin ordning.

Nej, det bästa vore att marknadsliberalismen begravdes och ersattes av socialliberalism. Liberaler bör lära en del av sin gamle partiledare Bertil Ohlin. Och centerpartister borde nog fundera över hur det kom sig att tonårsmaffian i form av Stureplanscentern förvandlade det ekohumanistiska Centerpartiet till det parti som står längst till höger i Sverige vad gäller ekonomisk politik. Och minnas hur partiledare som Torbjörn Fälldin och Olof Johansson med förakt talade om bolagshögern. 

Det fanns en tid då borgerliga partier faktiskt intog en kapitalistkritisk ståndpunkt, i akt och mening att försvara den marknadsekonomi med mångfald och viss självtillit som de hyllade. Det är något helt annat än när nu allt större kapitalansamlingar under allt färre hattar i den sentida globaliserade kapitalismens tidevarv glufsar i sig allt mer så att den marknad som tidigare försvarades. Nu har mer mer av en kapitalistisk planekonomi där allt fler beslut tas i allt färre styrelserum hos allt större konglomerat. 

Det är märkligt att de som ser bra på vänster öga har så svårt att se med sitt högra. Och vice versa.

PS! Ytterligare några invändningar mot hur Sakine Madone ser på saken.

1. Vad är det som säger att en medborgarlön/basinkomst skall betalas av andra människors direkta arbete? Genom att beskatta produktionen (eller omsättningen) oavsett om det är människor, robotar, hybrider, AI eller något annat som står för arbetet så är det snarare så att robotar, hybrider och AI som finansierar merkostnad för medborgarlönen... 

Vilka ska annars få ut vinsten av teknikutvecklingen? Bara ägarna av kapital? Så att slynglarna kan leva gott i kapitalägandets nya klaner?

2. Hur ska trygghetssystem se ut i framtiden när allt fler människor kommer att pendla mellan studier, lönearbete, arbetslöshet på ett helt annat sätt än tidigare? Dagens socialförsäkringssystem är uppbyggt kring en helt annan verklighet, kräver massor med byråkrati, kontroll och ändå ramlar människor mellan stolarna. 

Ett tankeexperiment: Landet Sverige saknar helt trygghetssystem, en politisk majoritet tillsätter en utredning för att skapa ett sådant. Utredarna arbetar i två år. Om utredningen kom fram till att det system vi har idag i Sverige skulle införas så hade varenda politiker - från höger till vänster - sagt att det var rena rama dårskapen. Så mycket byråkrati, så mycket kontrollsystem, så mycket sårbar datakraft och likt förbaskat så många revor. 

Gott är i alla fall att understrykningarna i boken pekar på att det finns hopp om nytänkande. Vore intressant att se om - och i så fall vad - Sakine strukit under i övrigt. Det antyder liksom hur stort hopp vi ska ha vad gäller omtanke, omställning, omstart... 

Det finna mängder med skäl för att gröna, socialliberaler, medkännande konservativa och antiauktoritära mer frihetliga socialister borde kunna enas om att det får vara nog nu. Det nyliberala spelet må avvecklas. Varenda tänkande människa borde inse att det gått alldeles för långt. Vakna upp!