fredag 20 november 2020

Samtalet, elefanten och rädslan för kritiska följdfrågor

Igår sändes ett litet seminarium. Avsändare var Saab. Medverkande var Sveriges ÖB samt chefen för SÄPO. Moderator - utan att ställa en enda kritisk följdfråga - var Annika Nordgren Christensen, tidigare MP:s försvarspolitiska talesperson, numera ofta förekommande anhängare av militär upprustning och Nato-anslutning. Samtalet blev väl sådär. Som det blir när alla är överens och ingen kritisk analys skall framföras.

Sveriges ÖB och chefen för SÄPO i trevlig samvaro. Bilden är skamligt, men illustrativt, manipulerad.

De pinsamma uppgifterna om att USA spionerat på Saab och dess JAS-projekt avhandlades på två minuter - med motivet att det kanske hade varit konstigt att inte ens nämna detta med tanke på att samtalets arrangör var just Saab. Elefanten i rummet dök således upp, men avvisades snabbt. Inga kommentarer, men de båda männen påpekade att underrättelseverksamhet pågår från alla möjliga håll.

Den naturliga följdfrågan vore rimligen "Hur rimligt är det att allt mer intimt samarbeta militärt med ett land om detta spionerar på svensk försvarsindustri?" 

Möjligen kunde kanske också nämnts att Sverige av The New York Review of Books - under rubriken ”The Swedish Kings of Cyberwar” - beskrivit att Sveriges samarbete med amerikanska NSA blivit alltmer kvalificerat, inte minst vad gäller spioneri mot Ryssland. Vilket väl Putinregimen lär hålla med om. Och utnyttja för att - av inrikespolitiska skäl - bygga bilden av ett växande hot från omvärlden. Ett hot som bara han - den auktoritäre - kan stå emot...  

Jaja, det spioneras åt alla möjliga håll. Och ständigt. Och ju mer naiva vi är när det gäller att koppla upp oss till nätet, ju mer sårbara för angrepp är vi. Allt som kopplas upp kan spioneras på. Allt på nätet kan hackas. De två herrarna försäkrade att vi minsann skall bygga säkerhet mot sådant. Sådan säkerhet finns inte. Vilket de, om de vill Sverige väl, borde säga.

Det handlar - i den nya arten av krigföring - att också bedriva påverkan på opinionen. I samtalet nämndes hur utländska intressen (läs: ryska) försöker skapa instabilitet och oro i Sverige genom att utmåla integration och kriminalitet som stor problem. Men det är väl medierna i Sverige lika duktiga på i så fall? Om det som framförs på Svenska Dagbladets ledarsida upprepas av utländska intressen - inte minst troll - så betecknas det som påverkan. Vilket det förstås är. Även om källan är Svenska Dagbladet. Eller kvällspressen i vårt eget land. Trollen har ju att välja på, vrida på och pumpa ut. Vilket de gör. Kreml är Kreml. Vi som har historia klar för oss känner dofter som är allt annat än trevliga.

PS!

En intressant fråga som togs upp var om Sverige förlorar välfärdsvinster genom att kunskaper förs ut från bland annat svenskt näringsliv genom spioneri. De svarande var överens om att resurser till välfärden rinner oss ur händerna genom detta. Så är det naturligtvis, vilket borde föranleda att vi inte är så naiva.

En naturlig följdfråga vore förstås hur mycket välfärdsvinster som förs ut genom att verksamheter säljs ut till globala bolag. Är det rimligt att till och med elnät säljs ut till globala jättar?? Hur påverkar sådant vår säkerhet och förmåga att bygga demokrati? För det är ju den vi skall försvara. 

Det är onekligen illa att försvaret av demokrati minskar genom spioneri från såväl stater som andra intressen - det blir dubbelt illa om när det kompletteras av uppköp. Sverige ligger i fronten när det gäller utförsäljningar och ovilja att försäkra sig om viss självtillit. 

Och det bisarra är att svenska politiker - oavsett färg - tycks stolta över att vi ligger i framkant när det gäller att försvara globaliseringens avarter...