Historien om läkemedel kan lära oss en hel del. Regeln är att avkastningskrav för bolag blir avgörande för vem som får leva och vem som ska dö av också tämligen simpla sjukdomar. I en studie från bland annat Läkare utan gränser redovisas läget: Bara 10 av 1 556 nya preparat som tagits fram under de senaste 30 åren har varit inriktade på de mest försummade sjukdomarna. I rapporten skrivs:
“Att dessa sjukdomar är och förblir försummade år efter år är en följd av ett system för utveckling av läkemedel, styrt av vinstintressen och som inte gör någon skillnad på om det gäller utveckling av livräddande medicin eller en ny doft inom parfymindustrin.”
Är detta rimligt? Ja, ur marknadsperspektiv. Är det rimligt ur ett medborgarperspektiv? Nej, naturligtvis inte.
Försök har gjorts för att komma tillrätta med den djävulska situationen. Men, som påpekas i studien:
”Under inflytande av den mäktiga läkemedelsindustrin har en byråkratisk snårskog skapats. Denna har visat sig närmast ogenomtränglig för de länder som vill vidta åtgärder för att skydda folkhälsan och främja allas tillgång till mediciner.”
Läs hela krönikan här.
