Hej, medborgare! Tillväxten har rasat. BNP är nu nere på 2016 års nivå. Vilket utmålas som kris.Trots att det inte var kris 2016. Men våra system och strukturer är uppbyggda kring idén om evig ekonomisk tillväxt. Trots att det är omöjligt.
De
som tror på evig ekonomisk tillväxt är som alkemisterna. Det är en
sådan på Allesandro Magnascos målning.
Alkemisterna var övertygade om att kunna tillverka guld. De var besatta av idén.
Ungefär som de som tror på evig ekonomisk tillväxt är besatta av sin tro. Trots att till och med Nationalencyklopedin slår fast att det är omöjligt. Varför?
Så här skriver jag i min bok Vad ska vi ha samhället till:
"I valrörelsen 2010 var socialdemokraternas huvudbudskap Tillväxt sedan 1889. Några dagar före valet träffade jag en valarbetare som delade ut lappar med just den parollen. Jag frågade honom, där han stod framför valstugan, om han visste hur många valstugor hans parti haft tillgång till om det 1889 börjat med tio stycken i hela landet och sedan ökat med tio valstugor varje år. Jodå, drygt tusen valstugor hade det nog funnits. Inte så illa, kom vi överens om. Sedan frågade jag honom vad det skulle innebära om partiet istället ökat antalet valstugor med försiktiga 10 procent varje år. Det vill säga om tillväxten var 10 procent. Flera tusen, trodde mannen. Kanske rent av uppåt tiotusen eller så, gissade han medan han delade ut sina lappar.
Jag berättade för honom att det skulle varit fler än några tusen, nämligen cirka 1,5 miljoner valstugor. Varenda människa som bor i Sverige skulle kunna rymmas i era valstugor, påpekade jag lite ironiskt. Lagom till valet 2030 skulle varenda individ boende i Sverige kunnat ha en alldeles egen valstuga av märket S. Och inom skrämmande kort tid skulle inte bara Sveriges städer utan också jordbruksmark, skogsmark, fjäll och skärgårdar vara totalt övertäckta med socialdemokraternas valstugor.
Hur räknar du då, frågade valarbetaren medan han fortsatte att dela ut. Jag räknar på det sätt ekonomisk tillväxt räknas, svarade jag.
Politiker som svänger sig med begreppet tillväxt är ofta usla på matte. Ekonomisk tillväxt mäts exponentiellt. Och det här med exponentiell tillväxt är besvärligt att förstå. Och den som förstår väljer ändå gärna att blunda för det hen förstår. Kanske är det som nationalekonomen Kate Raworth skriver i sin bok Donutekonomi: ”Eftersom fortsatt ekonomisk tillväxt också i höginkomstländer anses vara politiskt nödvändigt så hävdas desperat att den är möjlig att uppnå i evighet.” Amen. Kate Raworth berättar vidare om hur hon på en konferens träffade en av sina gamla professorer. Efter att hövligt samtalat lite om familj och karriär ställde hon frågan om det var möjligt med evig BNP-tillväxt. Ja, utbrast han, det måste det vara. Hon skriver: ”Jag häpnade, inte bara över styrkan i hans övertygelse, utan av resonemanget bakom. Han var säker på att ekonomisk tillväxt i evighet är möjligt eftersom det måste vara möjligt i evighet.”
Om detta har Nationalencyklopedin följande att säga: ”Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.” Men det spelar ingen roll för den troende, det är ändå vi som påpekar det orimliga i tron på den eviga tillväxten som anses flummiga."
Slut citat.
Var och en borde väl begripa att det är fel på ett system som medför att det blir kris om "ekonomin" inte växer från år till år. Så att det som var helt ok 2016 är katastrof idag... Borde vi inte ta oss ur beroendet av det omöjliga?
Alkemisterna var övertygade om att kunna tillverka guld. De var besatta av idén.
Ungefär som de som tror på evig ekonomisk tillväxt är besatta av sin tro. Trots att till och med Nationalencyklopedin slår fast att det är omöjligt. Varför?
Så här skriver jag i min bok Vad ska vi ha samhället till:
"I valrörelsen 2010 var socialdemokraternas huvudbudskap Tillväxt sedan 1889. Några dagar före valet träffade jag en valarbetare som delade ut lappar med just den parollen. Jag frågade honom, där han stod framför valstugan, om han visste hur många valstugor hans parti haft tillgång till om det 1889 börjat med tio stycken i hela landet och sedan ökat med tio valstugor varje år. Jodå, drygt tusen valstugor hade det nog funnits. Inte så illa, kom vi överens om. Sedan frågade jag honom vad det skulle innebära om partiet istället ökat antalet valstugor med försiktiga 10 procent varje år. Det vill säga om tillväxten var 10 procent. Flera tusen, trodde mannen. Kanske rent av uppåt tiotusen eller så, gissade han medan han delade ut sina lappar.
Jag berättade för honom att det skulle varit fler än några tusen, nämligen cirka 1,5 miljoner valstugor. Varenda människa som bor i Sverige skulle kunna rymmas i era valstugor, påpekade jag lite ironiskt. Lagom till valet 2030 skulle varenda individ boende i Sverige kunnat ha en alldeles egen valstuga av märket S. Och inom skrämmande kort tid skulle inte bara Sveriges städer utan också jordbruksmark, skogsmark, fjäll och skärgårdar vara totalt övertäckta med socialdemokraternas valstugor.
Hur räknar du då, frågade valarbetaren medan han fortsatte att dela ut. Jag räknar på det sätt ekonomisk tillväxt räknas, svarade jag.
Politiker som svänger sig med begreppet tillväxt är ofta usla på matte. Ekonomisk tillväxt mäts exponentiellt. Och det här med exponentiell tillväxt är besvärligt att förstå. Och den som förstår väljer ändå gärna att blunda för det hen förstår. Kanske är det som nationalekonomen Kate Raworth skriver i sin bok Donutekonomi: ”Eftersom fortsatt ekonomisk tillväxt också i höginkomstländer anses vara politiskt nödvändigt så hävdas desperat att den är möjlig att uppnå i evighet.” Amen. Kate Raworth berättar vidare om hur hon på en konferens träffade en av sina gamla professorer. Efter att hövligt samtalat lite om familj och karriär ställde hon frågan om det var möjligt med evig BNP-tillväxt. Ja, utbrast han, det måste det vara. Hon skriver: ”Jag häpnade, inte bara över styrkan i hans övertygelse, utan av resonemanget bakom. Han var säker på att ekonomisk tillväxt i evighet är möjligt eftersom det måste vara möjligt i evighet.”
Om detta har Nationalencyklopedin följande att säga: ”Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.” Men det spelar ingen roll för den troende, det är ändå vi som påpekar det orimliga i tron på den eviga tillväxten som anses flummiga."
Slut citat.
Var och en borde väl begripa att det är fel på ett system som medför att det blir kris om "ekonomin" inte växer från år till år. Så att det som var helt ok 2016 är katastrof idag... Borde vi inte ta oss ur beroendet av det omöjliga?
Hur minns du förresten 2016? Det var då Åsa Romson avgick, Alice Vikander tog emot en Oscar, britterna röstade nej till EU, Sverige blev medlem i FN:s säkerhetsråd, Bob Dylan kom inte till Nobelfesten och Motorheads Lemmy Kilmister gick hädan. Bostadsmarknaden betecknades som "stekhet" och fastighetsbolagen blev rikare. Och BNP var alltså ungefär lika stort som nu när Corona slagit till.
