Jacinda Arder |
Det är världens yngsta kvinnliga premiärminister, Jacinda Arder som vill införa ett nytt sätt att se på tillväxt i Nya Zeeland. ”Politiken behöver ses genom en lins av vänlighet, empati och välbefinnande", säger hon.
Så bra. Sen gäller det bara att också bygga systemen så att de inte görs beroende av ekonomisk tillväxt för att överleva.
I Vad ska vi ha samhället till skriver jag:
"Under den tid vi haft ekonomisk tillväxt har vi sett hur välfärd och välstånd ökat. Det är därför förståeligt att så många, så envetet, så ofta och så gärna berättar att ekonomisk tillväxt är ett grundfundament för utveckling. Tillväxten är, enligt berättelsen, en förutsättning för god standard, trygghet och välstånd. Och så hänvisas till våra föräldrars och morföräldrars marsch ut ur fattigdom, hur vi fått moderna bostäder med rinnande varmt vatten och wc, mat på borden och möjlighet för de flesta familjer att köpa bil.
Men det går förstås att vända på det. Det är människors behov och vilja att förbättra egna och sina medmänniskors liv som drivit fram uppfinningar, verksamheter och regelverk som också lett till ekonomisk tillväxt. Vi har fått bättre bostäder, vi slipper hungra, vi har fått bekvämare liv därför att vi har strävat dithän. Och den strävan har också lett till ekonomisk tillväxt. Vad som är hönan och ägget är inte ointressant – är det tillväxten som gett oss det goda livet, eller är det stävan efter det goda livet som också gett oss tillväxt?
Den kan förvisso ses som en filosofisk fråga, men det är också en praktisk fråga när det handlar om våra fortsatta förutsättningar att leva goda liv på den här planeten.
Alltså: är ekonomisk tillväxt alltid en förutsättning för utveckling? Eller hör ekonomisk tillväxt till en viss period av det vi kan kalla samhällsevolutionen? Har vi idag andra behov än de som ekonomisk tillväxt kan knytas till? Är det till och med så att ekonomisk tillväxt i ett visst utvecklingsskede tenderar till att bli oekonomisk – rent av destruktiv för både människa och miljö?"