Ja, jisses sådana rubriker det kan bli... Av de där så gillar jag
förstås Kropotkin bäst, det var han som skrev boken "Inbördes hjälp" som
svar på idén om den ständiga inbördes kampen. Det var han som talade om
självtillit och att civilsamhället måste värnas mot både staten och
kapitalet.
Locke? Den tanige liberalen som betonade att varje människa
är ett oskrivet blad vid födseln. Och apropå Marx så skriver jag bland
annat detta om honom i min nya bok:
"De som jublade, med demokrati
och fungerande marknad som argument, när den reellt existerande röda
planekonomin äntligen slogs ut väljer nu att blunda när en blå,
kapitalistisk, planekonomi växer fram – där allt fler beslut tas i
slutna styrelserum i allt större konglomerat och bolagssfärer. Vilket de
facto är en följd av hur globaliseringen under den sentida kapitalismen
fungerar. Ägandet sugs stegvis in i allt större koncerner och
finanskonglomerat. Det har ingenting med reellt fungerande mångfaldig
marknadsekonomi att göra. Visst är det lustigt att de som – om jag får
lufta lite fördomar – tidigare förnekat Marx analys om hur ägande sugs
upp och mångfalden gröps ur, numera är de som stolta bekräftar den
förhatliges analyser."
Slut citat. Själv är jag mest förtjust i en socialekologisk blandekonomi, där det råder rimligare balans mellan självtillit och globalisering. Och där medborgarperspektivet råder inom områden där medborgarna numera reducerats till kund. Insikten att de globaliserade sentida kapitalismen inte bara är alltför kreativ för samhällets bästa utan också för sitt eget bästa borde fått de flesta - oavsett om man gillar marknadsekonomi eller blandekonomi - att dra åt sig öronen.