När nu Utvecklingsåret ställs in så må Miljöpartiet vara besviket, men de gröna behöver inte alls vara lika besvikna... Med de gröna menar jag då de som är mer intresserade av ideologi och värderingar.
Friår var en frihetsreform för att öka livskvaliten för såväl den som fick friåret som den som blev erbjuden jobbet som blev ledigt. Utvecklingsåret är en modell i arbeteslinjen där människan roll som människa underställs rollen som verktyg för en arbetsmarknad som skall leda till ekonomisk tillväxt. Titeln på den utredning som MP:s tidigare partisekreterare Anders Wallner presenterade var också symptomatisk: Tid för utveckling. Med utveckling menades således sådant som a) staten godkänner och som b) syftar till tillväxt. Utveckling var således inte sådant som i övrigt rymdes inom friåret, trots att det i allra högsta grad kunde vara utvecklande för individen.
Så här skrev jag när beslutet om Utvecklingsår lanserades:
Friårsidén förstörs när ekonomismen styr
Idén med friår var mycket enkel. Accepterar arbetsgivaren att någon som
är arbetslös växlar med någon som vill vara fri ett år - och få
ersättning motsvarande a-kassa - så är saken klar. Alla blir vinnare.
Tanken bygger på att människan är en biologisk, social och kulturell
varelse. Tanken grundas på en frihetlig syn och att människans
verksamhet i det civila livet betyder något.
Den idé som nu poppat upp - den kallas "utvecklingsår" - bygger på att människan är en ekonomisk varelse
vars tid i den civila sektorn saknar värde. Således skall man kunna få
ett motsvarande "friår" men bara om en myndighet anser att man ägnar
detta år åt godkänd utbildning, prövar nytt jobb eller startar företag.
Det är f.d. partisekreteraren i MP som lägger förslaget och det vore
uselt om MP ställer sig bakom.
Att få vara människa och själv bestämma om man vill bilda sig genom att
läsa de stora ryska författarna, ge mer mer tid till barnen, leva ett år
med ideell verksamhet, flytta på landet och skaffa höns eller vad man
nu vill godkänns inte. Fri skall man inte vara.
Tvärtom skall året underställas ekonomismens tankefigur - du skall vara
nyttig för den formella ekonomin, du skall bidra till tillväxt, du är
att betrakta som en ekonomisk varelse, inte som en biologisk, social och
kulturell varelse.
Tanken med friåret byggde på en frihetlig syn. När jag första gången tog
upp frågan om friår i samband med budgetsamarbetet mellan MP, V och S i
slutet av 1990-talet höll finansminister Åsbrink (S) på att ramla av
stolen när han förstod att den som skulle vara fri stod utanför alla
myndigheters och arbetsmarknadens bojor.
Friåret gav möjlighet till en arbetslös att komma in på arbetsmarknaden,
friåret gav en möjlighet för en annan att vara befriad från
arbetsmarknaden, alla blev vinnare. Det passar inte in i den tankefigur -
med det tankeschema - som är norm i ett samhälle där vi alla betraktas
som ekonomiska varelser.
Det behövs ett parti som driver opinion mot denna usla tankefigur med dess ekonomistiska tankeschema.
Den som dödade friåret var...
Den som dödade friåret i Miljöpartiet var Peter Eriksson. Under sin tid som språkrör meddelade han inför valet 2010 att "friårsdebatten skymmer sikten för Miljöpartiet". Frågan
väcker "för starka känslor" och det är "ett ämne svårt att tala om".
Peter Eriksson meddelar också att friåret inte är en prioriterad fråga
för "då hade vi haft det med i förhandlingarna med våra
samarbetspartier". Och så säger språkröret för det parti som ville
förändra samhället: "Friår...Namnet är otäckt för många...".Friåret skymmer sikten för Miljöpartiet... Vad var det för struntprat? Det är ju precis tvärtom: Friåret är en fantastisk plattform för att driva opinion för gröna värderingar! Jag skulle med glädje kunna hålla ett föredrag om grön politik med just friåret som utgångspunkt. Synen på människan, synen på livet, synen på reell ekonomi, synen på värden, synen på vår historia och vår framtid.
Jo, det skall erkännas, friåret var en av mina mest älskade bebisar, den andra var grön skatteväxling.
