Att provocera var väl en liten del av mitt uppdrag som språkrör för ett grönt parti. Vilket jag gärna fortsatte med. Under det att Folk och Försvar hade sitt årliga möte i Sälen förra veckan blev jag påmind av en ilsken röst om den här debattartikeln från 2006. Jag kommenterade att Försvarsmakten kommit på att man inte längre skulle vakta sina egna regementen. Skrev så här:
Militären ska inte längre att vakta sina egna regementen. Den ska ersättas av vaktbolag.
Skälet är att den svenska militären inte anses tillräckligt utbildad för att klara jobbet.
Nu
uppkommer emellertid den stora frågan: Om man inte klarar av att vakta
sina egna regementen, kan man då klara av att vakta något annat? Sverige
till exempel. Eller någon FN-stationering i främmande land.
Skulle knappast tro det.
Vi
lägger ner drygt 40 miljarder kronor årligen på det militära försvaret.
Det är fruktansvärt massa pengar. Till vilken nytta? Ingen alls, vågar
jag hävda. Pengarna skulle kunna göra hundrafalt större nytta för fred
och säkerhet om de användes på annat sätt.
Militären är i dag
inte till för att försvara Sverige. Militären duger inte till det. Det
har den, om sanningen ska fram, inte gjort på många, många år. Militären
har länge varit en dyrbar fernissa, en nostalgitripp för män som inte
blivit vuxna.
Inkompetens är väl det ord
man närmast förknippar med militär verksamhet. Det skulle ha krävts
betydligt större resurser – både ekonomiskt och intellektuellt – om man
menat allvar med att försvara landet. Snarare är det väl så att den
svenska militärmakten har ställt till mer jävelskap för vårt land än den
avvärjt.
●
Under alla år har vi sett hur vapen och ammunition stulits ur usla
militära förråd för att användas till upprustning av desperata rånare
och kriminella gäng. Militärmakten har därmed, genom sin inkompetens,
skapat mer våld än den avvärjt.
●
Under pinsamma former har vi sett hur militärens ekonomiskt ansvariga,
inte minst på regementsnivå, saknat kompetens för att sköta sin ekonomi.
Antal stjärnor på axelklaffarna har utgjort kompetenskrav.
●
Under avsaknad av varje uns av sans och måtta har man fått naiva
politiker att köpa på sig Jas-plan och stridsvagnar för miljard efter
miljard utan någon som helst framförhållning. Köp av vapen och
vapensystem som man inte ens kan träna med har sugit pengar från skola,
vård och omsorg.
Det är denna militärmakt som nu inte klarar av att befolka vaktkurerna till sina regementen. Man vill i stället använda civila vaktbolag.
Och
tanken blir ju inte så dum om man fullföljer den. Avveckla mer än
vaktandet i kurer, avveckla alltihop och bli ett föregångsland i en
värld som tycks bli sjukare för var dag. Frikoppla de 40 miljarder
kronor som försvaret kostar för att verkligen göra något positivt för
fred och säkerhet.
Låt 20 miljarder
gå till utbildning och upprustning av svenska internationella insatser
inom sjukvård och hälsovård – med spetsen riktad mot krigs- och
krisområden. Det är ju på intet sätt militär och vapen som världen
behöver. Det är läkare, sjuksköterskor och mediciner.
Sverige
skulle vinna respekt över hela världen och dessutom bygga upp något som
det alltid finns användning för både inom och utom landet. Inga
bortkastade pengar.
10 miljarder
skulle kunna användas för att bygga upp rättssystemet i alla dess led –
från poliser till domstolar och vård. Hotet mot demokratin utgörs i dag
av miljöbrott, ekonomiska brott, kvinno- och barnhandel och kriminella
gäng som hotar krogägare och andra småföretag.
Att
blunda för detta och i stället satsa pengar på förarlösa krigsflygplan
och nya vapensystem känns inte bara förlegat, utan som lekstuga för
förvuxna pojkar som lever kvar i puberteten.
De
sista 10 miljarderna skulle kunna användas för att förbättra skolan, öka
lärartätheten, minska elevgrupperna och förbättra pedagogiken. En bra
skola, som ger harmoni och bra utbildning är en av förutsättningarna för
att samhället skall kunna värna demokrati och utveckling.
Det
är bra att militärmakten har förstått att den inte ens duger till att
bemanna vaktkurerna. Man har gått före och ersatt sig själv med civil
personal. Det är bara att fortsätta. Över hela linjen. Till fromma för
fred och säkerhet, demokrati och utveckling.