Partisekreterare - även om han inte hade titeln än - Kjell Dahlström såg till att budskapet om MP till riksdagen fanns med som bakgrund vid alla större presskonferenser och såg till att det nya fräcka bildsattes genom att vi åkte valtåg genom landet och stormade ut från SJ-tåget med dans och sambaorkester vid alla stopp. Som Per Gahrton skrev i DN så satsade vi på chockterapi för etablissemanget.
 |
| Sambaorkestern Ebbe Grön såg till att det var tryck när vi dansade oss fram från järnvägsstationerna till städernas centrum. |
 |
| Rören Birger och Eva med det uppkäftiga budskapet. |
 |
| 15 juli 1980 - innan partiet bildats. |
När vi hade 10,3 procent i opinionsmätningar så
anklagades vi på ledarsidor för att inte alls vara de där glada amatörerna vi
tidigare utmålats som utan elakartade proffs... Folkpartiet och
Socialdemokraterna gick till angrepp. De sistnämnda hävdade att oreda, liknande
den som fanns i Tyskland före Hitlers övertagande, skulle hota om MP kom in i
riksdagen...
Folkpartiets
Bengt Westerberg fick SVT att arrangera en debatt mellan MP och hans parti. Han
hade läst in sig på mig, men jag fick hosta och Åsa Domeij ryckte in istället.
Visst var det ett taktiskt drag från vår sida, visst hade jag kunnat ta
debatten, men tanken att en ung tjej med gympadojor skulle möta Westerberg -
som i valet tidigare skapat "Westerbergseffekt" och uppfattats som ny
och fräsch - var alltför lockande. Det blev mediesuccé.
På grund av de höga opinionssiffrorna blev det problem för public service - några andra tevekanaler som sände politik fanns inte. Vi skulle inte få vara med i slutdebatten i teve, men däremot blev vi inbjudna till partiledarintervjuer i såväl teve som radio.
Politiska utskottet hade diskussion om vem som skulle ta vad. Eva fick ta (en tuff) radioutfrågning och jag fick chansen att representera Miljöpartiet i dess första regelrätta partiledarintervju i teve på bästa sändningstid. Vi visste båda att det nu var ett avgörande moment: intresset var stort, nu skulle vi prövas, inte som glada amatörer utan som fullfjädrade politiker.
Strategin var klar: vi skulle, hur det än gick, gå ut och fira segern efter intervjun i teve. Bra, positiva segerbilder skulle förstärka intrycket av att vi var Vinnare. Nu gick det bra, men bilderna gav intryck av det hade gått ännu bättre.
 |
| Grön Ungdoms Katja Wagner, Krister Skånberg, Åsa Domeij och jag firar efter partiledarintervjun som gick mycket bra. Genom att fira efteråt gavs bilden av att det gått ännu bättre, att segern var vår... Men glädjen var äkta, och kul hade vi. Ledarskribenter var sura och rubriker på ledarsidor var av typen "Schlaug smet ur greppet". Dom hade aldrig grepp... |
 | ||
| Jo, det var nog så det sågs. Det var ju omöjligt att nya partier skulle komma in i riksdagen. |
 |
Vi kom in i riksdagen som första nya parti på 70 år. Mot
alla odds.
Eva Goës blev inbjuden till Japan för att tala på temat Harmoni mellan människa och natur. Och utvald som en av av hundra "working mothers" i världen efter sin insats i valet.
Vi skulle som första nya parti åka ur också, och som första parti tre år senare återkomma på ett, för många, helt osannolikt sätt - det var nämligen ekonomisk kris i Sverige men det var i ekonomidebatten i teve det vände för oss.
Den debatt som förresten fick Gustav Fridolin, som skolelev, bli miljöpartist. Men det är en annan historia.
