Folkomröstningar för frihet och krig? Hur vore det med folkomröstning om ett självständigt Norrland?

Det är ju fint med folkomröstningar. Som ideologiskt förankrad i det som kallas deltagande demokrati är det ju svårt att vara allmänt kritisk till att människor får rösta om saker och ting. Samtidigt är det lättare att tycka att det är okej med folkomröstningar där ens egen uppfattning har chans att vinna eller åtminstone stärkas.

En mer generell än personlig fundering: Kan man således vara för folkomröstningen i Kurdistanregionen i Irak men kritisk till folkomröstningen i Katalonien i Spanien?

Om folkomröstningar grundas på att en etnisk grupp, eller ett "folk", skall få självstyre är inte det att lägga något som snarast liknar gamla trista rasbiologiska motiv till argumentationen? Ein Volk, ein Reich? Hur smakar det?

Min valturné 1988 inledes i Sjöbo. Tillsammans med GU:s Katja Wagner

Första gången Miljöpartiet ställdes inför ett visst dilemma var när vårt parti, som i grunden var positivt till folkomröstningar utifrån tanken på delaktig demokrati, skulle ta ställning till Sjöbos rätt att folkomrösta om man skulle ta emot flyktingar eller inte. Vi löste det genom att påtala att "man kan inte folkomrösta om mänskliga rättigheter". Vilket ju låter som ett rimligt ställningstagande i en fråga där två värderingar ställs mot varandra.

En annan gång när Miljöpartiet hamnade i en situation som jag personligen tyckte var lite lattjo gällde den första folkomröstningen i Kalix. Kommunalrådet Peter Eriksson, som i tidiga år var en av partiets mest engagerade i tanken om folkomröstningar, drev igenom att invånarna i kommunen skulle folkomrösta om huruvida skatten skulle höjas eller inte. Själv meddelade han att han kunde vara kommunalråd oavsett hur det gick i omröstningen. Vilket jag tyckte var lite konstigt - det innebar ju att man som politiker mer började fungera som tjänsteman på temat "jag har jobbet vad det än innebär: neddragningar eller satsningar". Å andra sidan blir det mindre partipolitiserat på det sättet.

Folkomröstningen om EU-medlemskapet blev riktigt, riktigt sjuk under slutdebatten i teve. Ingvar Carlsson tittar rakt in i kameran och säger: "Lita på mig." Det blev det tyngsta argumentet, att man skulle lita på Ingvar Carlsson istället för att tänka själva.

Hur vi skall se på folkomröstningarna på Krim skall vi bara inte tala om. Resultaten har ju blivit lite pinsamma, inte något som "vi i Sverige" vill tala om eftersom det inte passar riktigt in.

Rent generellt kan sägas att folkomröstningar är bra om det röstas rätt.... Om det stärker ens egen uppfattning.

Folkomröstningar i en tid när det som ironiskt kallas sociala medier kan förstås urarta totalt. Eller bli alldeles fantastiskt genomarbetade... Hur skulle folkomröstningen om kärnkraft sett ut om de olika linjerna haft till gång - det som ironiskt kallas - sociala medier? Jag bävar! Det var ganska upprört även utan - det som ironiskt kallas - sociala medier.

Den Irakisk-kurdiska folkomröstningen är visserligen bara rådgivande, och den är en dröm för många, men syftet att nå frihet kan också leda till konflikter som får motsatt effekt. Ökande etniska spänningar är knappast förenligt med det vi vanligen ser som demokratiska principer. Punkt. Konfliktsituationen ökar genom att folkomröstningen också omfattar det som kallas "omstridda områden" - det vill säga områden som kurderna kontrollerar sedan några år tillbaka men som också Bagdad anser sig ha än mer rätt till.

Folkpartiet - numera Liberalerna - tog beslut om att rakt av stödja ett självständigt Kurdistan. Vänsterpartiet står på samma linje och anser, enligt sin partiledare, att man ser "kurderna som våra vänner". Det vill säga man anser i kollektivistisk anda att de som tillhör ett "folk" är ens vänner... så kan man ju tolka Sjöstedt. Någon större demokratisk ordning existerar inte i KRG (Kurdistanregionen i norra Irak). Tvärtom. Det finns kurder som därför ifrågasätter folkomröstningen. Huruvida de också anses som Vänsterpartiets vänner känner jag inte till. Bygger vänskapen på vilken etnisk grupp man tillhör är man illa ute.

Själv är jag kluven, uppfattar att tiden för en sådan folkomröstning knappast är den optimala.

Huruvida Vänsterpartier anser att katalaner är deras vänner känner jag inte till. Katalaner vill bli självständiga de också - hur många får vi veta när folkomröstningen avgörs. Själv är jag kluven här också. Det var lättare när man var ung och såg det mesta i mer i svart eller vitt.

Själv skulle jag inte protestera om norrlänningar driver frågan om folkomröstning för att bilda ett självständigt Norrland. Om inte annat skulle det få de mäktiga män och kvinnor som styr Sverige att upptäcka att man fortsätter att behandla denna del av Sverige som om det vore en koloni. Det gäller Vattenfalls agerande inte minst.