Min filosofilärare - oj, det var länge sedan - sa på en lektion nåt om att det fanns tendens att sätta gamla tänkare på piedestal för att de i moderna ögon skulle passa bättre in i den den värld där man anser sig vara förfinande och lite förmer.Detta har jag burit med mig och därmed nog lättare kunnat ta till mig såväl klassisk musik, litteratur och filosofiska tänkare.
Natur & kultur ger ut klassikerserien Levande litteratur. Boken När allt gick under ingår i serien. Det är ett urval av Ciceros privatbrev i ny översättning.
Denna översättning sågas grymt av DN:s mycket förträfflige recensent Jesper Högström. Vardagliga ord används i översättningen på ett sätt som inte fick recensenten annat än såga med fotknölarna. Men. Det var då jag tänkte på min gamla filosofilärare.
Var verkligen Cicero allt det där som "de förfinade och lite förmer" ville att han skulle vara? Nja. Han kunde nog vara. Men var inte alltid.
Natur & Kultur förläggare svarar på recensionen i DN. Svaret är läsvärt, inte bara pga av att den berör recensionen utan för att den berör något mycket större. Man skriver "Ciceros brev var i stor utsträckning skrivna på ett ledigt, talspråkligt latin och tillkomna i hast...". Han ville skriva på "plebejernas språk" med "vardagliga ord". Något som gamla tiders översättare inte riktigt kunde förhålla sig till. Det stred ju mot det där förfinade och lite förmer. Spännande!
Själv är jag benägen att förorda att även gamla svenska böcker får "nyöversättas" så att de blir lättare att ta till sig. Hur vore det att börja med romanen Silverforsen av Elin Wägner?
Avslutar med ett tack till min filosofilärare som var gammal redan då, och i övrigt ganska usel som pedagog. För övrigt är filosofi ett ännu viktigare skolämne än till och med matematik. Sokratiska samtal - med betoning på frågan varför - borde genomsyra skolan. Och politiken.
