onsdag 28 december 2016

MP:s borgarråd i Stockholm sätter ner foten hårt på ömma tår...

Ränderna går aldrig ur. Sägs det. Och det ligger en del i det. Som boende på vischan är jag djupt intresserad av glesbygdspolitik, men med rötterna i Stockholm så följer jag också Stockholmspolitiken med stort intresse. Och som jag har väntat!

Men nu kom det: Daniel Helldén - miljöpartistiskt trafikborgarråd i huvudstaden - sätter högljutt ner foten i frågan om det som kallas "Östlig förbindelse". Det vill säga det motorvägskomplex som skall binda samman norra och södra länkarna.

Det är tänkt att staten skall bidra med 20 miljarder till detta projekt - hur nu det skall motiveras för den glesbygd som går på knäna medan landsbygdsministern pratar och pratar och pratar och duttar.

Daniel Helldén skriver bra i DN. Ty de dubbla budskapen från Trafikverket och det minst sagt svaga agerandet av regeringen är irriterande.

Kort sagt, för att citera Daniel Helldén: "Leden skall byggas för en trafikökning som vi inte vill ha". Byggs den, och miljömålen uppnås, blir den onödig. Byggs den och blir "lönsam" når man inte miljö- och klimatmålen.

Daniel Helldén skriver:
  • "Jag finner det märkligt och stötande att Trafikverket fortsätter utreda Östlig förbindelse utan att göra en seriös klimatanalys".
  • "Och hur kan det komma sig att regeringen låter projektet fortgå utan att några fullvärdiga klimatanalyser görs. Om det finns någon form av klimatärlighet i regeringen måste dessa analyser fram."
  •  "Som ansvarig politiker i Stockholms stad är jag inte beredd att medfinansiera  projektet Östlig förbindelse inom ramen för Sverigeförhandlingen."
Förutom själva sakfrågan så är artikeln intressant också ur ett annat perspektiv: Ska man språkrören också se Daniel Helldén som en motståndare, rent av som en fiende, precis som man sett på andra som ur grönt perspektiv ställer krav på regeringen?

Eller fattar språkrören äntligen att det är en tillgång i förhandlingar med S när kritik kommer från miljöpartister? Har man lärt sig nåt? Eller har man fastnat i den korkade uppfattningen att "är ni inte med oss är ni mot oss"?

Sossarna då? Har Löfven någon som helst vilja att fungera som en god regeringspartner måste han någon gång vika sig. Att tvinga MP att avveckla effektskatten på kärnkraft, att säga nej till 700 vindkraftverk i Hanöbukten för att militären så önskar, att driva en skattepolitik som gör att miljöskatternas andel av ekonomin minskar, att driva igenom förbifart Stockholm etc är så förnedrande. Trots detta försvaras det av språkrör och övriga i MP:s partiledning. Som om man inte begrep att man utnyttjas, reduceras. Som om man inte begrep att socialdemokratiska strateger skrattar åt dem bakom ryggen.

Skall språkrören köra över MP i Stockholm för att fortsätta att låta umgänget med Löfven vara bekvämt? Det finns så många goda gröna kommunpolitiker i Sverige, som gör så mycket bra - men vad hjälper det när de flesta röstar likadant i kommunalvalet som man röstar i riksdagsvalet...

Hela Daniel Helldéns artikel finns här.

Den är väl värd att läsa. Också för MP:s partiledning. Det vore så befriande om man förstod att den strategi man haft hittills - gentemot såväl socialdemokraterna som gentemot miljöpartister som vill mer - faktiskt på alla sätt är kontraproduktiv. Så låt 2017 bli en omstart. Där miljöpartistiska statsråd rätar på ryggarna, ställer krav och står upp för grön politik.Och inser vilka som är vänner. Och till och med vågar ställa sina statsrådsposter på spel. Den som inte tar risken att förlora formell makt har inte heller någon reell makt.