Sverige har aldrig varit så nära en omställning bort från uran och fossila bränslen som vi var 1987-88. Den som idag bläddrar i tidningar från denna tid lär bli förvånad. Även jag som var med (jag var språkrör för MP) blir faktiskt förvånad när jag nu förstår hur nära vi var ett genombrott för en total omställning. Jämfört med idag var debatten oerhört långt kommen.
En som dokumenterat det hela i bokform är Martin Hultman - hans bok Den inställda omställningen borde vara obligatorisk läsning för den som vill förstå hur politik fungerar. Hultman är bland annat forskare på Linköpings universitet.
När Miljöpartiets opinionssiffror rasslade i höjden 1987 - och partiet som
första nya parti på 70 år tycktes vara på väg in i riksdagen - reagerade den socialdemokratiska statsministern Ingvar Carlsson snabbt. Han flyttade plötsligt energifrågorna från
näringsdepartementet till miljödepartement. Och han lät Birgitta Dahl bli
statsråd för både miljö och energi.
Den 4 mars 1988 - Miljöpartiet hade krossat tioprocentsvallen i
opinionsmätningarna - presenterade Birgitta Dahl en samlad miljö- och
energiproposition. Ordet omställning nämndes 64 gånger! Sverige skulle bort från såväl kärnkraft som fossila
bränslen. Sverige skulle ställas om!
Efter valet i september fanns i riksdagen faktiskt en rejäl majoritet för omställning. Miljöpartiet hade kommit in, Centern med Olof Johansson hade blivit alltmer miljöradikalt, Vänstern hade hakat på och¨tillsamman med Socialdemokraterna, med sin nya politik i Birgitta Dahls miljö- och energiproposition, utgjorde man en stor majoritet i riksdagen.
Men alltihopa föll ihop.
18 månader efter valet valde nämligen statsminister Ingvar Carlsson att avsätta Birgitta Dahl
som energiminister. Och ersätta henne med LO:s vice ordförande Rune Molin, som stod för något helt annat än det som Socialdemokraterna lanserat före valet.
Energifrågorna flyttades åter över till näringsdepartement. Såväl en ny energiproposition som
miljöproposition utarbetades och den gröna retoriken var som bortblåst.
Den ekologiska dimensionen hade åter ersatts av traditionell politik
Efter det att Dahl fått avgå tog LO åter ett starkt
grepp om Socialdemokraternas miljöpolitik. Dessutom fick man med sig Centern - och
Folkpartiet - i en överenskommelse som innebar att omställningen sköts
på framtiden. Martin Hultman skriver: "Från och med denna uppgörelse i
början av 1990-talet fanns inte längre en vision tydligt närvarande inom
de styrande partiernas energi- och miljöpolitik...".
Hade Socialdemokraternas ledning menat allvar med det man sa före valet 1988 så hade vi idag genomgått en omställning och varit befriade från såväl kärnkraft som stora delar av fossila bränslen. Men den miljö- och energiproposition man lät Birgitta Dahl lägga var bara ett maktpolitiskt spel inför väljarna.
Nu står vi där vi står. Långt ifrån såväl omställning som från den radikala omställningsdebatt som dominerade för snart 30 år sedan. Läs Hultmans bok! Av den finns mycket att lära om politiskt maktspel och hur kampen för att bevara gamla strukturer kan gå till.
