torsdag 15 september 2016

Som att gå bakåt i ett tåg som rusar framåt och påstå att man förflyttar sig bakåt....

Miljöpartiet har, enligt regeringsförklaringen, accepterat CETA, det vill säga frihandelsavtalet, med den hårt kritiserade investeringsskyddsmekanismen, mellan EU och Kanada.

Jag undrar om Miljöpartiets riksdagsgrupp tagit ställning till det - och om man gjort det lär man också acceptera TTIP. Vilket förresten partiets ekonomisk-politiska talesperson redan meddelat i riksdagen.

Vidare tycks man, om man ser till regeringsförklaringen, acceptera att Sverige skall "utveckla samarbetet" ytterligare med Nato. Man nöjer sig således inte med värdlandsavtalet.

Dessutom ställer man sig bakom idén att fortsatt ekonomisk tillväxt "lägger grunden för kommande generationers möjligheter till ett bra liv".

Det vill säga i tre stora strategiska linjer som MP en gång bildades för att förändra - frihandel, tillväxt och upprustning - har man inte bara lagt ner motståndet utan administrerar.

Hade vice statsministern läst regeringsförklaringen innan den trycktes?

Att sedan en rad utsmyckningar i regeringsförklaringen bar gröna stråk - en del riktigt bra - betyder betydligt mindre när själva riktningen går åt fel håll. Det är som att gå bakåt i ett tåg som rusar framåt och påstå att man tar steg tillbaka.

Självfallet kan inte ett litet parti få igenom allt i en regeringsförklaring - men att däremot släppa igenom långsiktig strategi som går på tvärs mot vad partiet bildats för att uppnå är oklokt.

Hade MP av dagens modell funnits 1981 hade ett nytt parti bildats i protest mot den förda politiken.

Vi hade sagt att man haft ett block om foten, att man var en del av det etablissemang vars världsbild vi inte delat, att man haft en toppstyrd organisation och att Sverige behöver ett nytt parti som tar medlemmar, livet och framtiden på allvar.

Vi hade bildat aktionsgruppen för ett grönt miljö- och framtidsparti. Och hade väl haft som mål att inom 20 år fått skriva en regeringsförklaring som ser ut ungefär så här.

Vad man än anser om utvecklingen så kan man väl konstatera att det är en lång resa - huruvida det är nedför eller uppför må vi träta om - mellan Per Gahrtons Det behövs ett framtidsparti och vad det 35 år senare blev av partiet.



PS! Genom att läsa igenom regeringsförklaringar från de år som gått sedan partiet bildas får man en ganska bra bild av vad politiker av olika sorter lovat - de som tror att årets regeringsförklaring skiljer sig enormt åt från regeringsförklaringar från 80- och 90-talet lär bli besvikna.