Aktuell fråga 1: Dödshjälp - finns här.
Aktuell fråga 2: Värnplikt - finns här.
 |
| Enkelt jobb? Jaså. Gör det själv då. |
Talet om "enkla jobb" är förnedrande.
Att sitta på huk åtta timmar om dagen i två månader för att plocka jordgubbar, slita på vintern med att röja skog.... De som talar om "enkla jobb" kanske skulle ta och pröva. Och gör dom det dessutom när de är 50 år, eller 60 år, så vore det ju att lära sig nåt den hårda vägen istället för bakom skrivbord med en kopp av senaste modekaffe framför sig.
Vårda illa drabbade människor uppfattas också emellanåt som "enkla jobb" - som om det vore enklare att vårda människor än att sitta bakom ett skrivbord och skriva artiklar till ledarsidorna.
Och: reparera grejer sägs också vara "enkla jobb" - men så reparerar själva om det är så enkelt!
Kom inte och snacka om enkla jobb när ryggarna värker, benen domnar och armarna knappat orkar lyfta barnet när man kommer hem efter en dag på jobbet.
Även inom MP hör jag begreppet enkla jobb. Och naturligtvis inom sosseriet. Jag skulle vilja uppmuntra gröna att sluta uttrycka sig föraktligt om jobb som kräver annat än akademisk examen.
Handens arbete är värt mer respekt än att, av de med akademiska jobb, förminskas till "enkla jobb".
Men det är inte bara själva begreppet "enkla jobb" som finns skäl att fundera över. Det är också vurmen för att komplicera skattesystemet. En rad olika bidrag och avdrag byggs in som skall stimulera "enkla jobb" men gör systemet alltmer komplext, oöverskådligt och kontrollkrävande.
Idén borde istället vara att skapa ett förståelsesamhälle med överskådliga system, minimalt kontrollbehov, rejält frihetsrum för individen och inbyggd rättfärdig fördelning. Korts sagt: höj grundavdraget rejält för alla istället för att bygga in avdrag som ändå mest vi som har råd att betala kan utnyttja.
Grön Ungdom pläderade alltså för fler specifika undantag i skattesystemet, olika jobb skall beskattas på olika sätt genom att bidrag ges för en del arbeten. En grön linje borde istället, enligt min uppfattning, vara följande:
1. De system som byggs upp - inklusive skattesystem - skall vara enkla, tydliga och begripliga. Vi bör se till att skapa ett förståelsesamhälle snarare än ett samhälle där systemen blir så komplexa att manipulation och missbruk uppmuntras.
2. De skattesystem som byggs upp bör utgå från att den del av arbetsinkomsten som krävs för att överleva skall vara befriad från inkomstskatt. Det innebär att grundavdraget skall höjas radikalt. Tesen "man skall kunna leva på sin lön" är högst rimlig.
3. Ett höjt grundavdrag, lika för alla, bör ersätta de flesta andra avdrag - ränteavdrag, reseavdrag, rut- och rotavdrag etc. Därigenom ökas frihetsrummet för de flesta, istället för att gynna fåtalet.
4. Arbetsgivaravgifterna - det vill säga en avgift på arbete och arbetstid - bör stegvis växlas över till en allmän produktionssätt/omsättningsskatt som utgår från företagens produktion/omsättning oavsett om denna tillkommit genom mänskligt arbete, robotar eller annan digital teknik. Detta är enda sättet att vidmakthålla den skattebas som finansierar stora delar av trygghetssystemen i en tid när allt mindre del av den totala ekonomin härrör från just arbete.
Men det finns mer gömt i begreppet "enkla jobb". Man vill föra in arbete som görs i den informella sektorn till lönearbetet. Istället för, vilket var en ideologisk grundbult när vi bildade Miljöpartiet, "avdramatisera lönearbetet" och "förändra skattesystemet så att deltid gynnas". Istället för att stärka den civila sektorn som inte görs beroende av vare sig staten eller kapitalet.
Var värderingarna så lösa i hullet? Eller beror det på att ideologisk debatt varit frånvarande i partiet under så många år? Miljöpartiet hade en halt annan syn på arbete och lönearbete än de andra partierna. Så tycks inte längre vara fallet. Ytterligare en orsak till att partiet gör sig utbytbart.
Jag tar mig rätten att tycka illa om denna utveckling. Och anser att det på den politiska kartan behövs en kraft som vidhåller att lönearbetat skall avdramatiseras, att deltid skall uppmuntras, att lagen som reglerar normalarbetstid ändras till 30 timmar och att det kombineras med att ingen övertidsersättning får tas ut för tid mellan 30 och 40 timmar de närmaste fem åren - så att en planerad övergång kan ske utan konvulsioner.
En grön politisk rörelse måste ha en levande ideologisk debatt eftersom vi lever med en politisk omvärld som har en helt annat människosyn, en helt annat världsbild, en helt annat syn på ekonomin än vad som rimligen kan betraktas som gröna värderingar - åtminstone i den form som partiet bildades utifrån. Ekonomismen värderingar av människor, arbete och liv har hafsats in i partiets politik, argumentering och grunda analys. Som vore partiet sosse-light. Gränsande till borgerliga partiers världsbild. Utbytbart.
Pinsamt. Kan man tycka. Jag gjorde just det.
