 |
| Frågor om energiskatter blev det till både Åsa och mig... |
Skatt på el från solceller. En idiotskatt, sa Åsa Domeij i teve. Om man producerar solel på sin egen fastighet och gör av med den på den egna byggnaden, varför ska man betala skatt för det?
Sveriges mest korkade skatt, hävdade Expressens ledarredaktion - fast där var man så korkad att man skrev att Åsa Domeij är f.d. språkrör i MP. När var hon det?
Skatten är juridiskt nödvändig, meddelar regeringen.
Hur ska man se på detta? Är det en idiotskatt? Ur vilket perspektiv i så fall? Är den juridiskt nödvändig? Just denna fråga är faktiskt lite komplicerad. För att försöka reda ut detta tar jag omvägen över politik v/s juridik.
Jag börjar med euron. Rent juridiskt så måste Sverige gå med i EMU, det vill säga införa euron. Men ingen kommer att tvinga in Sverige. Politiken står i realiteten över juridiken. Och just nu är politiken överens om att låta juridiken ligga på is.
Vattenfalls försäljning av brunkolet. Ägardirektivet ger juridiskt regeringen fulla möjligheter att behålla och lägga ner brunkolsverksamheten. Politiskt valde man dock att tolka ägardirektivet med politiska ögon.
Underlaget till detta beslut togs fram i Näringsdepartementet, som styrs av socialdemokraterna. Beslutsunderlag styrs, mer eller mindre uttalat, av det som anses vara önskvärt beslut. Politiken står på detta sätt över juridiken i viss mån - i det här fallet, med brunkolet, kunde ägardirektivet tolkas på två sätt. Man valde det som låg socialdemokraterna närmast. Skrev mer om det här.
I fallet med "idiotskatten (skatt på el från större solcellsanläggningar som t ex installerats på lager- och affärsbyggnader som Axfood äger - Åsa Domeij är hållbarhetschef på detta bolag) handlar det också om att politiken vägt tyngre än juridiken.
Regeringen - återigen Näringsdepartementet - valde att tolka juridiken (i detta fall EU-rätten) på ett sätt som låg i socialdemokraternas intressen. Genom att låta större solcellsanläggningar fortsättningsvis bli skattemässigt behandlade som solceller på villatak skulle man underlättat för allt fler företag, bostadsrättsföreningar och kommuner att "komma undan" beskattning av energi.
Dessutom skulle man öppna upp för erodering av skattebasen - inte vilken skattebas som helst, utan den generella energiskatten. Den som på elräkningen kallas just "energiskatt".
EU-kommissionen har meddelat att regeringen hade större tolkningsutrymme än man valt att ge sig själv. Man hade kunnat låta el från större solcellsanläggningar för "eget bruk" bli befriad från skatten.
Är det då en idiotskatt "som regeringen infört"? Svaret beror förstås på vilket perspektiv man har.
För det första är det ingen ny skatt som införts. Undantaget för att betala energiskatt på "el för eget bruk" (från början driftel för att driva kraftverk, så småningom omfattande t ex vind- och solkraft för eget bruk) har däremot reglerats så att skattefriheten, vad gäller solel, enbart gäller mindre anläggningar under 255 kW. Taken på Axfoods lokaler kan därmed inte fyllas med solceller som kan ge skattefri el.
För det andra stoppar man även en massa fiffiga varianter av skatte- och ägarupplägg som kreativa bolag och kommuner kan bygga upp i syfte att producera solel utan att betala energiskatten.
Så ur ett socialdemokratiskt ideologiskt perspektiv är det nog ingen idiotskatt. Det är en högst rimlig skatt, en grundläggande energiskatt som vi alla betalar och vars eliminering, på en växande del av elproduktionen, skulle minska skattebasen allt mer. Med påverkan på finansiering av skola, vård, omsorg...
Ur ett miljöpartistiskt perspektiv då? Ja, då blir det mer invecklat. Det beror på hur man ser på grön skatteväxling. Det vill säga högre skatt på bland annat energi och lägre skatt på arbete. (Ursprungligen föreslog MP höjt grundavdrag i inkomstskatten och lägre arbetsgivaravgifter för att kompensera hushåll resp företag).
Jag har förstått att ledande miljöpartister nu ser erodering av energiskatter som ett visst problem, vilket förvånar mig. Själva idén med grön skatteväxling - och jag måste nog betraktas som insatt i frågan eftersom det var jag som utredde och skrev partiets första rapport om grön skatteväxling - var att energiskatternas andel av skattebasen skall minska.
Vitsen var ju att såväl generellt effektivisera energianvändningen alltmer, som att specifikt fasa ut fossila bränslen och uran genom beskattningen. Därmed minskar skattebasen.
Vi var givetvis medvetna om att den gröna skatteväxlingen skulle erodera skattebasen ju bättre det gick. Därför redovisade vi hur nästa steg skulle se ut: en allmän produktions- eller omsättningsskatt som inte tog hänsyn till om omsättningens värde tillkommit genom mänskligt arbete, datorisering, robotisering eller något annat.
Nu hör jag aldrig miljöpartister nämna detta steg. Och därmed blir det ett finansiellt problem om energiskatterna eroderas när vi blir smartare och nyttjar flödande energikällor utan att gå omvägen över fossila bränslen.
Således: utifrån miljöpartiets ursprungliga idé är onekligen energiskatt på el från solceller en idiotskatt. En sådan skatt motverkar övergången till mer solkraft. Medan den knappast påskyndar effektiviseringen av solcellernas verkningsgrad - den pågår ändå för fullt.
Dagens ledande miljöpartister betraktar uppenbarligen inte "solskatten på större anläggningar för eget bruk" som en idiotskatt - förhoppningsvis ses den åtminstone som kontraproduktiv om man avser att ta klimatfrågan på största allvar.
Man skulle nog däremot älska eliminerad solskatt på både små och stora tak - och till och med acceptera problematiska gråzoner - om man tog till sig samma tanke som vi hade när vi lanserade grön skatteväxling: den är ett medel för att uppnå ett mål, när vi närmar oss målet ska vi stegvis gå över till en mer generell produktions- eller omsättningsskatt. I Sverige och i andra länder.
I grunden handlar det väl om något enklare än allt ovanstående resonemang. Det handlar om huruvida man ser klimatfrågan som en så stor utmaning att de flesta medel är bra att använda.
Regeringen har ökat stödet till solceller, det är bra. Men vi ser hur el kommer att användas alltmer som ersättning för fossila drivmedel, då gäller det att bygga ut förmågan att producera denna el på ett fossil- och uranfritt sätt.
Då bör man rimligen, som grön, se Axfoods vilja att lägga solceller på sina tak som en tillgång, inte som ett problem.
Att man låter socialdemokraternas problemformulering dominera såväl vad gäller politisk tolkning av juridiken (EU-rätten) som synen på skattebaser är således inte så lyckat. Anser åtminstone jag.
Att ledande miljöpartister använder sig av de socialdemokratiska argumenten i den offentliga debatten är, tycker jag, direkt olyckligt. Om inte annat så försätter man partiets medlemmar i en kinkig situation.
Lokalt jobbar ju många miljöpartister hårt för att stimulera utbyggnad av solceller, budskapet blir väldigt dubbelt när man från riks försvarar det man enligt EU-kommissionen inte behöver försvara och det som av principiella skäl av Åsa kallas idiotskatt.
Ursäkta att det blev ett så långt inlägg, jag kan trösta med att jag skurit ner det med 90 procent från första utkastet... En del teknikaliteter, som jag snärjde in mig i, ströks.
