lördag 9 juli 2016

Tönle och ko vars tid i solen snart är räknad - istället för Isabella Lövin

Det regnar efter några dagars solsken. Lyssnar till och från på radio, det är Miljöpartiets dag. Sågar ner träd som skymmer solen. Men mest läser jag Berättelsen om Tönle, stillsamt skriven av Mario Rigoni Stern. Det visar sig att den passar bra just denna dag...

Så här inleds boken:

I Moors sluttning stod varje kväll en ko och tittade, orörlig. Ovanför horisontlinjen avtecknade den sig mot den klara himlen och som sockel åt den tjänade en jordvall som våren 1916 hade grävts uppe på berget för att ge plats och skydd åt ett batteri kanoner.

Insvept i en filt för att skydda sig mot den kyliga luften satt Gigi Ghirotti i sin korgstol, sorgsen och tankfull; också han tittande under tystnad.

Så sa han dämpat:

- Vad kan den där kon titta på? Eller vad tänker den på? Jag ser den alltid där, varenda kväll...

Då jag inte svarade tillfogade han:

- Kanske vill den fylla sig med de här timmarna, med bilderna och ljuden, för att ha dem sedan när snön och kylan håller den instängd i lagården i månader. Eller när den är död.

- Kanske, sa jag då, väntar den på att få se solen gå upp. Ser du inte att den tittar mot öster?

Under tiden sänkte sig mörkret uppifrån skogarna och bergen: men också i dunklet stod kon orörlig mot stjärnhimlen och tittare. Den var som tiden.

Slut citat... Hur jag kopplade detta till MP, vem som var ko och vem som var Gigi Ghirotti, får ni själva fundera över om ni mot förmodan skulle undra.

Men nog är det så att jag vill "fylla mig med de där timmarna, med bilderna och ljuden" från en tidigare epok i MP:s historia. Och nog väntar jag på soluppgången. Eller om det nu är så att jag känner mer gemenskap med Gigi som betraktar kon vars tid i solen snart är räknad.

Hur som helst: Berättelsen om Tönle utspelas mellan tiden för Italiens enande och slutet av första världskriget.

Tönle är bergsbonde, eller kanske snarare fåraherde, som tvingats ägna fyra år av sin ungdom i Habsburgska rikets militärtjänst -  när han slapp ur den så ritades gränser om och han tvingades in i en italiensk uniform.

Åren går, han vallar sina får, sköter sin jord och går över gränser med smuggelgods för att överleva. Så kommer kriget till hans by, evakuering följer, men som gränsbrytare är han lagom foglig och dör som sig bör i sömnen, helt stilla. En förbipasserande konstaterar: "Här är en gammal man som är död."

Snipp snapp snut, så var Miljöpartiets dag slut.

Och jag undrar: om MP ramlar ur riksdagen, blir Fridolin och Lövin sossar då? Gör dom en Ylva Johansson? Det var hon som i egenskap av vänsterpartiet kommunisternas talesperson för skolfrågor fick sin riksdagsgrupp - trots att det stred mot ideologin - att stötta Göran Persson då denne ville få riksdagens majoritet för att kommunalisera skolan. Ylva blev sedan sosse och blev skolminister i en socialdemokratisk regering.

PS!
Den som suktar efter hur man kan analysera MP:s  färd kan läsa Billy Larssons fundering här - den är så bra att jag inte behöver skriva något själv... Det är för övrigt en fortsättning på hans tidigare analys om gahrtonism vs schlaugianism.
 

Övriga blogginlägg med anledning av Almedalen 2016...

Helga som hör sotarens röst - istället för Björklund
Dunkla butikernas gata - istället för Annie Lööf...
Norwegian Wood - istället för Löfven
Brev till Lewi - istället för Ebba Busch Thor
Hotell Panama - istället för Jimmie Åkesson 



SvD ha talat med veteraner i samtliga partier

Schlaug (MP): "Mår illa när språkrören låter som sossar"



Det tidigare miljöpartistiska språkröret Birger Schlaug menar att partiet måste hitta tillbaka till sin ideologiska bas och våga stå för den.

–  Jag mår illa när jag hör språkrören låta som vilka sossar eller borgare som helst, säger han till SvD inför MP:s dag i Almedalen. Känn tillit till partiets värderingar i stället för att släcka dem.

Hela intervjun finns här.