På väg till Nyhetspanelen. Funderar på vad jag ska säga. Om kungen, SCB:s opinionsundersökning och en del annat. I tider av vattenbrist borde vi kanske prata om det istället... Gotlänningar bör skicka en tacksamhetens tanke till MP - vars strategiska framgång hittills varit att rädda Ojnareskogen och därmed skydda grundvattentillgången.
Vattenbrist. I Sverige. Den som inte gång på gång vridit på kranen utan att få något vatten kan nog inte tänka sig vad det innebär. Man vet att brunnen är tom, likt förbannat vrider man på kranen av gammal vana.
Vår tidigare brunn, där vi bodde förr, sinade under torra somrar, vi köpte vatten från vattenverket - en tankbil kom och fyllde brunnen. Det gick bra så länge brunnen höll vatten, sedan var det marigt. Slurp sa det och tankbilens vatten försvann.
Vi tvättade kläderna hemma i lite vatten, utan tvättmedel, sedan åkte vi till sjön och sköljde dem.
Att ha lamm och andra djur innebär förstås att tillgängligt vatten först går till dem, blir det nåt kvar så kan man koka potatis. Ibland kan också sådant kännas som lyx. Att ha potatis. Att ha några liter vatten kvar. Att vara frisk och orka.
Vi är alltför många som klagar alltför ofta på sådant som inte är värt att klaga på. Som den som beklagade att hen inte kunde använda polen, eller den som ojade sig över att inte få vattna gräsmattan eller duscha två gånger om dagen.
Det finns de som anser att de har rätt att nyttja vatten bara de betalar extra för det, även om det innebär att andra inte får tillgång till mer än en starkt ransonerad mängd. Marknadsperspektivet har då slagit ut medborgarperspektivet. Den rike kan fylla polen medan den fattige inte har vatten till den get som ger barnen den mjölk som nästan är det enda som de får. Det kallas marknadsekonomi. Sådan bör tyglas. Eftersom den saknar moral.
Precis som Adam Smith, marknadsekonomins främsta fader, menade. Han var klok nog att inse att marknadsekonomin bara fungerar om dess aktörer inte vill skämmas inför Gud eller inför sina grannar. Guden är det inte mycket med, och att skämmas inför sin granne behöver man inte göra eftersom skammen i de kretsarna snarast numera handlar om att inte vara tillräckligt girig.
Miljöpartiet lyckades pressa sossarna till beslutet att rädda Ojnareskogen och därmed skydda det grundvatten som är så viktigt för stora delar av Gotland. Det är väl egentligen det enda strategiska och långsiktiga beslut som i regeringen gått Miljöpartiets väg.
Frågan är hur det gått om inte några obstinata gröna riksdagsledamöter legat på, om sådana som Carl Schlyter inte provocerat språkrören genom att gå i demonstrationståg för att sätta press i frågan. Gotlänningar bör vara glada för det. Och fundera på hur framtiden varit om sossarna fått sin vilja igenom.
