Om att skaka hand

Jag vet inte hur många gånger jag hälsat på människor som valt att hälsa på ett annat sätt än vad som är norm för mig. Jag har aldrig haft problem med det. Men jag kan förstå att andra kan ha problem. Var och en lever ju i sin norm, och det som ligger utanför uppfattas lätt som onaturligt, konstigt, oartigt. Och i det "annorlunda" läggs ofta in något mer än det som är.

Nog kan man t ex vara för jämställdhet, till och med stå på barrikader för kvinnors rättigheter, även om man hälsar på annat sätt än vi som lever i den här dominerande normer. 

Men. Det finns en hake om man är politiker. Mer om det längre fram i detta inlägg.

Egentligen handlar ovilja att skaka hand med en kvinna inte om att behandla kvinnor sämre än män. Det finns ju kvinnor som, med samma argument som den nu aktuella mannen, inte vill skaka hand med en man utan istället hälsa på ett annat sätt.

Om inte annat så visade det sig i SVT  i november 2008 då en kvinnlig programledare i programmet Halal-tv blev utskälld av nationalekonom Hamilton för att hon istället för att skaka hand med honom lade handen över hjärtat. Hamilton hävdade då att sådana som hon borde bo i en jordhåla. Det ansågs, av många, vara uttryck för rasism. 

Hälsa kan man på många sätt. Jag har svårt för det där med kind mot kind, vilket inom vissa kretsar uppfattas som artigt. Jag har säkert uppfattats som oartig vid något tillfälle eftersom jag skyggat. I en del länder är det i regel så,  när män och kvinnor hälsar på varandra, att kvinnan skall sträcka fram handen först - om så inte sker så ska mannen bara nicka eller hälsa muntligen. Det vill säga kvinnan har företräde, det är hon som väljer.

Förmodligen har jag dessutom uppfattats som oartig när jag vid handskakning valt det avstånd som jag är van vid, inte det avstånd som andra anser vara det naturliga. Och det läskiga i att hälsa genom att få en hand som ligger slappt i ens egen ger mig ryggradsintryck av att "den personen litar jag inte på". Ja, jisses, vad mycket fördomar och föreställningar man lever med.

En del människor med makt har fått för sig att hälsa med järnhand samtidigt som de ställer sig lite på tå för att kunna se ner på en - ingen nämnd och ingen glömd. Jag tycker det finns värre varianter än att lägga handen på hjärtat som hälsning...

Vad säger då Magdalena Ribbing om saken - jag är förresten så urgammal att jag var politiker när hon var politisk reporter i DN. Ribbings text ligger i annan färg, vill ni hoppa över den och kolla vad jag kommer till för slutsats så  är det således lätt, men då missar ni lite god allmänbildning...

Magdalena Ribbing skrev, förmodligen med anledning av händelsen med Hamilton, i DN 2008 följande - punktningen är dock min:

• Sant är att i flertalet västerländska kulturer hälsar människor på varandra genom att fatta varandras högra hand. Den traditionen är åldrig, en majoritet är högerhänt vilket gör den handen till den viktigaste, vapenhanden.

• Lika sann är en annan tradition, kanske lika gammal eller äldre, att kvinnor och män inte rör vid varandra om de inte har en nära relation. Förr hälsade inte alltid en kvinna på en man genom att ta hans hand - hon neg, särskilt för en överordnad. Handslaget visade närhet av något slag när det gällde det motsatta könet; släkt, vänner, livspartner. Handslaget i formellare mening markerade en namnteckning under ett löfte.

• Men detta var länge sedan, även om den traditionen lever på andra håll än i Sverige. Exempelvis i Storbritannien beslutar kvinnan om hon vill hälsa på en man genom att räcka fram sin hand. I USA förekommer det när en kvinna och hennes man möter en för henne obekant man att hon inte hälsar på honom genom att ta i hand, men hennes man gör det. Och så är det ofta i sydligare kulturer. Kvinnor är av hävd så oemotståndliga nämligen, att vidrörandet av dem riskerar att bli otillbörligt frestande. Anses det alltså i en del kulturer.

• Trots alla vedertagna varianter är det i Sverige och på många andra håll vanligast att hälsa med ett handslag. Ögonkontakten samtidigt med handslaget är viktig, det är genom att se varandra i ögonen och fatta varandras högerhand som de två hälsande visar att de är fredligt sinnade gentemot varandra. Handslaget ska vara kort och bestämt men inte järnhårt. Det ska inte heller vara opålitligt löst eller slappt, och inte pågå mer än någon sekund. Ett långdraget handskakande är inte extra vänligt, bara påfrestande.

• Den som inte vill ta någon annan i hand där denna sed är gängse kan gärna förklara varför, ange sina kulturella, religiösa, hälsoskäl. Att avvisa någons utsträckta hand utan ord är en stark markering av ovilja i de flesta västerländska kulturer.

• Givetvis respekterar man hälsningssätt i andra kulturer. Det är lika artigt och fredligt att föra samman händerna framför sig, lägga höger hand mot sitt hjärta, buga lätt eller djupt. Men vuxna kvinnor ska inte flicksött niga för varandra eller för män - den underdånigheten är avskaffad i nutid.

Nog med Ribbing.

Huruvida en ledamot i Miljöpartiets partistyrelse skall hälsa genom att ta i hand må väl vara en subtil fråga för det parti som även detta förutan inte har det så lätt.

Min uppfattning? Enkel. Som politiker bör man som grundregel respektera medborgaren  genom att hälsa på det sätt som den medborgare-  i  bemärkelsen medmänniska - man möter önskar bli hälsad på.

Vill medborgaren ta i hand, så är det hand som gäller. Vill medborgaren hälsa genom att lägga handen över hjärtat så lägger man själv handen över hjärtat. Svårare än så bör det inte vara.

Klarar man inte det så bör man nog fundera över hur man uppfattar de människor vars vardag man genom sina beslut påverkar. Och hur man ser på sitt politiska uppdrag.

Klarar man inte av det, utan anser att den egna rätten att hälsa som man själv vill är viktigare än hur den mötande upplever hälsande då bör man inte vara aktiv politiker i ett mångkulturellt och demokratiskt parti.

Jag tror att den tilltänkte partistyrelseledamoten hade förstått det om han fått den infallsvinkeln på problemet. Att, som ett socialdemokratiskt statsråd uttryckte sig i går, lämna ett möte om hen inte får hälsa på sitt sätt (vilket i detta fall är handskakning) anser jag vara helt förkastligt,  totalt respektlöst och innehav av en syn på politisk makt som är rent obehaglig.


För övrigt är det dags för Nyhetspanelen imorgon också, 7.40 i Gomorron Sverige, SVT.


Om ni vill kommentera var vänliga och bemöt varandra som om ni satt vid ett köksbord och åt en vänligt sinnad frukost med varandra.