Konfrontation. Varje morgon har man chansen till en sådan. Man ser sig i spegeln och undrar vad som hänt. Jag tänker inte i första hand på rynkor och grå man, jag tänker på sådant som svek, sidobyten, den där gången man var så in i helvete dum.
En del har man ju samlat på sig, lagrade i fårorna som vore det en vinylskiva.
Ibland kan man ju också undra varför den man ser i spegeln tycker nästan samma sak idag som för fyra decennier sedan. Jag är drabbad av detta. Medan politiker jag känner hela tiden utvecklas, byter uppfattning, vrider sig om och glömmer varför de en gång tyckt som de tyckt.
Jag vet inte vilket som är bäst: att stå där man står eller att vara lättfotad.
Ingen människa är illegal, hävdade en del för några år sedan. Det var ett grönt slagord. Vi som någon gång varit aktiva i De gröna kunde känna stolthet över vilken ideologi som burit oss och våra värderingar som aktiva politiker.
Låt mig provprata lite, fundera utan att vara riktigt färdig med vart jag vill komma...
Ingen människa är illegal. Det kostade inte på att göra ett fint nummer av det. När det började kosta på blev det värre. Men det är då värderingarnas tyngd kan vägas. Är de förankrade eller visar det sig att de mest flyter omkring som fettkulor i vatten? Som synes vara blänkande och skimrande när solen skiner, avslöjade som slaskiga när molnen tätnat.
Hur ser man på sig själv i spegeln? Undrar man varför man tycker som man gör nu, eller varför man tyckte som man gjorde förut? Hur känns det att konfronteras med ett bättre jag? Eller var det gamla jaget sämre? Naivt? Var det gamla jagets värderingar buret i fettkulorna i vattnet?
Konfrontation. Vem vill man vara? Den som piskar slavarna därför att slavarna är värda att bli piskade? Den som piskar slavarna därför att någon annan skulle kunna piska dem hårdare om man vägrade? Den som vägrar legitimera ett system där slavar piskas och väljer att stiga av för att tala om för världen att systemet måste förändras?
Vem vill man se i spegeln?
Värderingar har man råd med innan de kolliderar med verkligheten, säger en del. Vems verklighet? Den piskade eller den piskande?
Det kan vara hårt, med konfrontation. Ibland kanske till och med hårdare än skälet till att konfrontation uppstod. Minnen dyker upp och konfronterar mig ibland. Varför sa jag det där taskiga till skolkompisen en gång när hen ringde? Jag hoppas att det gör mer ont i mig under konfrontationen än det gjorde i hen den där gången.
Egentligen konfronteras man väl ständigt med sig själv. Tar man sig tid, och har en gnutta mod, så gör man det varje morgon när man ser sig själv i spegeln. Man kan undra varför ståndpunkter och värderingar man har vägrar flytta på sig när världen rör sig. Man kan fundera över om man själv är stelbent medan andra är lättfotade. Man kan fundera på om förankring drar ner en i djupet när vattnet stiger eller om fettkulorna förgiftar vattnet som den värsta övergödning.
Man kan också montera ner spegeln och slippa se sig själv. Slippa konfrontationen. Kanske en överlevnadsstrategi för en del makthavare. Ingen människa är illegal, hette det från en del av dem när det inte kostade något att säga det. Ingen människa som har identitetshandlingar är illegal, hette det sedan, när det började kosta en del.
Vem som helst kan vara illegal, beroende på omständighet, heter det nu.
I framtiden lär det också finna speglar. I vilka man kan konfrontera sig själv. Undrar om en del av dem vars värderingar flutit upp till ytan funderar på det. Om den de ser kommer att grina mot dem. Om konfrontationen gör ont. Eller om man helt enkelt inte bryr sig.
Vad man än anser i frågan om människor på flykt är det nog många tankar som far genom huvudet. Hur hade jag tänkt om jag varit den andre? Det är den viktigaste frågan att ställa sig, tror jag. Sen kan man lägga båda aspekterna på sin egen våg och se vilken vågskål som väger tyngst. Fundera över vilken man vill vara, och vilken man är...
Provpratet är slut.
Trevligt att du läst inlägget - kommentarsfältet är stängt, men vill du kommentera eller rätta något i inlägget kan du skriva till synpunkterschlaugse@gmail.com
