onsdag 16 mars 2016

Grön "ytterlighetspolitik"

Är MP ett mittenparti? Jo, så säljs partiet in av ledande miljöpartister sedan ett antal år tillbaka. Och journalistkåren har också förmedlat den bilden eftersom partiet "i genomsnitt är ett mittenparti på höger-vänsterskalan". Vilket statsvetaren Katarina Barrling påpekade i Ekots lördagsintervju med Gustav Fridolin (dra fram till 45 minuter). 

Enligt Barrling, är detta en befängd bild eftersom partiet i den andra skalan - den grön-gråa som partiet egentligen anser vara viktigast - är ett ytterlighetsparti. Det är skönt att någon statsvetare fattat... Nu gäller det bara att gröna politiker värnar rågången mellan grönt och de andra. Värnar "ytterligheten"... För det är en bra ytterlighet. Ett systemkritiska parti.

Personligen kände jag aldrig besvär med att försvara systemkritiska idéer om sänkt arbetstid, friår, grön skatteväxling, tillväxtkritik, minskad sårbarhet och delaktig demokrati. Hade aldrig kommit på tanken att plötsligt skriva att ekonomisk tillväxt är "nödvändigt för ett rättvisare och grönare Sverige" (som Peter Eriksson och Maria Wetterstrand), aldrig kommit på tanken att friår var en besvärande fråga (som Peter Eriksson), aldrig hävdat att sänkt arbetstid skulle vara otidsenligt (som Gustav Fridolin).

Eller att MP är ett liberalt parti med grönt som prefix (som Gustav hävdat). Eller att jag skulle vara glad över ett värdlandsavtal med Nato (som Åsa Romson). För att ta några exempel. Jag skämdes aldrig för grön "ytterlighet". Tvärtom. Systemkritik innebär ofta ytterlighet jämfört med det som är.

Katarina Barrling menar att partiet hade varit hjälpt av att journalister påpekat att partiet står för något helt annat egentligen, andra system och en annan världsbild än de äldre partierna: en annan ekonomisk världsordning, ett helt annat system, tillväxtkritisk analys, balans mellan samhälle och natur. Sverigedemokraternas motsats, som Barrling, helt riktigt konstaterar.

Ja, ni som följer min blogg, anar förstås att jag delar Katarina Barrlings analys, och dessutom beklagar att partiledningar under så många år försökt radera ut den politiska skala som partiet bildades för att uppmärksamma.

Att förenkla politiken till en fråga om höger-vänsterskala och konstatera att MP är ett mittenparti om man ser till genomsnittet (mycket till vänster när det gäller fördelning i samhället, men till höger om socialister när det gäller mångfald, den informella sektorn och rätten till individen valfrihet) är att göra politiken endimensionell.

Trevligt att du läst inlägget - kommentarsfältet är stängt, men vill du kommentera eller rätta  något i inlägget kan du skriva till synpunkterschlaugse@gmail.com