lördag 6 juni 2015

En omöjlig intervju med Elin Wägner





Publicerad i Syre, som har en intervjuserie på temat Omöjliga intervjuer:
-        Hej Elin, kul att ses!
-        Kanske det, du får ursäkta men jag är känd för att vara lite kort av mig. För övrigt undrar jag vad du gör vid mitt skrivbord.
-        Jag har övernattat i Lilla Björka och sitter faktiskt här och skriver om ditt liv…
-        Jaha, ja, det blev ju en del gjort mellan tårarna… Och nog fanns det en del roliga passager också..
-        Som när du gick genom isen i Siljan?
-        Har du läst mina gamla brev? Jo, släden gick genom isen. Och nog blev jag förälskad. Jag var gammal, 42 år.  Det var som en vårflod i september… Men han var gift han. Författaren Sigfrid Siwertz. Och gick tillbaka till hustrun. Kanske lika bra det. Jag hade inte tid med romantik på heltid i alla fall.

-        Världsförbättrare som du var hade du väl inte tid för det lilla… Du stod på barrikaderna för kvinnlig rösträtt.
-        Javisst.  Präster predikade mot kvinnlig rösträtt på söndagarna. Och på vardagarna skred kulturens män till deras sida. Är Hjalmar Söderberg bekant?
-        Jodå, han var ju stor redan på 1910-talet, nästan som en blandning av Lars Norén, Björn Randelid och Lars Winnerbäck
-        Vafalls? Vilka är det?
-        Förlåt, de levde förstås inte när du levde…
-        Söderberg lät meddela att det bara var fula, bittra och misslyckade kvinnor som var anhängare av kvinnlig rösträtt. Som svar på det skrev jag en roman. Pennskaftet.
-        Fredrik Böök, som nog var den vassaste kritikern på den tiden skrev i Svenska Dagbladet ”Det är inte dåligt att kunna göra något så tråkigt som rösträtten till något så pass läsvärt… Varför ägna sina goda talanger till något så suspekt?”
-        Suspekt! Jag vet nog vilka som var suspekta. Och rädda! Förresten ansåg han att jag var för kvinnlig för att skriva om kvinnosaken. Men vad är kvinnlighet? Vanor och ovanor som uppfunnits av männen!

-        Men ni vann rösträttskampen till slut…
-        På ett sätt. På ett annat sätt förlorade vi. När kvinnor väl fått rösträtt röstade de som män. Inte för fred, utan för upprustning. Så härskarideologin kunde fortsätta.
-        Härskarideologin?
-        Javisst. Det var den som rådde. Mannen härskar över kvinnan. Den vite mannen över den svarte. Människan över jorden. Det är likadant idag har jag förstått. Långt har ni inte kommit!
-        Kanske inte det…
-        Vapen använder ni fortfarande, krigsretoriken ser jag i era tidningar, som om ni inte förstått att kriget bara behöver dumhet, medan freden behöver klokhet. Åkte jag inte runt i Europa och talade om Gandhis lära?
-        Jo, men berätta om…   
-        Dessutom ser jag att ni fortfarande lägger påsaskit på jorden och sprutar gifter på åkrarna som om ni tror att ni inte skadar själva livet! Redovisade jag inte hur jorden skulle bli sjuk och att jordens barn, dit vi människor och alla andra levande varelser räknas, därmed råkar i sådana följder att vi inte kan överblicka dem? Varnade jag inte för hur girigheten skulle uppfylla begär för fåtalet på bekostnad av att värna behov för de många?
-        Är du bitter?
-        Kalla det vad du vill. Ni tror att människans frihet och lycka kan vinnas genom att ni blir herrar över jorden. Men för att civilisationen skall bli jordens herre måste människan bli slav under sitt eget system. Somliga slavar vet det. Andra inte.


-        Du blir så upprörd, Elin. Vet du om att Horace Engdahl sagt att din första roman, Norrtullsligan, är den första bok där kvinnor intagit staden på samma sätt som män alltid i gjort i litteraturen.
-        Horace vem?
-        Engdahl. Han var ständig sekreterare i Svenska Akademien och gift med Ebba Witt Bergström. De är skilda nu.
-        Ja, Akademien känner jag ju till. Jag hamnade där still slut. Som den andra kvinnan efter Selma Lagerlöf. Jaså, de är skilda... Ja, det är inte lätt att vara gift.
-        Du skilde dig också…
-        Ja.
-        Varför det?
-        John Landgren var välkänd kritiker och debattör. Men vi behövde inte varandra i hushållet. Avstånd var att anbefalla även på annat sätt. Han hade sympatier för Hitler. En tredje klassens diktator.
-        Och många av dina kvinnliga vänner beundrade Stalin…
-        Du tänker på kvinnorna i Fogelstad? Den medborgarskola vi byggt upp för att kvinnor från alla klasser skulle kunna ta för sig i politiken…
-        Jo, just det…
-        Elisabeth Tham, Ada Nilsson, Honorine… De var liberala på många sätt, men deras vänskap med Stalins ambassadör i Stockholm, Alexandra Kollontay, gjorde dem blinda. Stalin var samma sort som Hitler. Jag blev tämligen ensam. Men mellan tårarna kan man få mycket gjort.
-        Ett trettiotal romaner… Och böckernas bok: Väckarklocka. Där du vävde samman kvinnors rättighet med såväl freds- som miljöfrågan… Den boken förändrade hela mitt liv.
-        Hoppas till det bättre.
-        Ja, så är det. 

Intervjun genomförd i Elin Wägners arbetsrum i Lilla Björka.



15 kommentarer:

  1. Så kul. Där fick du till det!

    Från Biskops-Arnö

    SvaraRadera
  2. Vilken fin intervju! Ett stort tack, för att du uppmärksammat så många däribland mig själv, till att få upp ögonen för Elin Wägners böcker.
    Vilken fantastisk kvinna hon var.

    "och på vardagarna skred kulturens män till deras sida" Dagens "kulturelit" består av män, men även en del kvinnor. De står inte längre på prästernas sida, utan på kvinnornas och männens sida. Talar om religion som prästerna gör de inte, men väldigt ofta om själen i ett slags filosofiskt perspektiv är själen fortfarande viktig. Men hur länge till.... Krymper vår medvetenhet eller ökar den?
    Evolutionen fortskrider säkert men utan oss?

    Elin Wägner skrev om fågeln som värjer sig i sin bur. Om den öppna dörren som inte är en utgång till friheten, utan en ingång för katten.

    Undrar vad hon ansett om att kvinnorna själva, många gånger fortfarande är kvinnornas värsta fiende. Undrar vad hon och Florence Nightingale i en intervju med Birger Schlaug, hade sagt om dagens stora fråga, nämligen vinster i välfärden. Om att kvinnor och även män slavar i underbetalda yrken, med för få arbetskamrater. Om att mellanchefen ofta är en kvinna. Men den högsta chefen fortfarande en man.

    Om att dörren fortfarande är öppen för katten/makten dvs. i huvudsak de män som sitter på den allra yttersta makten. För de stora riskkapitalisterna som köper upp kvinnor och även mäns slit är ingången fortfarande öppen. Inget har lyckats stänga den.

    Det sjukvårdssystem som ligger till grunden för vårt eget har Florence Nightingale skapat. Ur det brinnande Krimkriget la hon grunden till det. Idag ser de flesta henne som den barmhärtiga samariten. Trots att hon inte hade stor fallenhet för att vårda andra. Det är hennes sjukvårdssystem och bl.a. hennes slit, de giriga riskkapitalisterna idag tjänar stora pengar på. Med många kvinnors och mäns gillande. Fågeln värjer sig fortfarande i buren och den öppna dörren är ingen utgång till friheten, utan en ingång för katten.

    Oavsett om det gäller sjukvård, upprustning, miljöfrågor så gäller detta. Den stora lögnen om kvinnornas historia pågår fortfarande och den gagnar ingen varken barn, kvinnor eller män.

    Lisbeth







    SvaraRadera
  3. Så vackert, och så trovärdigt återgivet! Stort tack!

    Gt
    (som f.ö. satt filosoferande i det rummet en hel eftermiddag för några år sedan).

    SvaraRadera
  4. Personligen så oroas jag över retoriken på 2000 talet. Likväl som på 1900-talet... och innan. Få ställen har en så sorglig historia som Krim. "Enligt samma mönster kan Florence Nightingale snart komma att kallas för högerextremist"

    http://www.dn.se/nyheter/varlden/hitler-slagtra-i-putins-propaganda/


    Hon som av många ansågs vara urtypen för kvinnligt omvårdande i krigets fasa. Var egentligen en urstark kvinna som blev missförstådd. Birgers intervju innehåller en del kring sympatier höger, vänster.

    Höger eller vänster. Det är något som förblindat mänskligheten tider igenom. När ska vi förstå att det handlar inte om höger eller vänster. Men vi leds mellan höger eller vänster. Kan förstå Elins Wägners tårar över sympatier höger eller vänsterut. Att hon inte bara kände sig, utan även var sorgligt ensam. Mannen hon älskade hade sympatier med Hitler och kvinnorna åt det andra hållet. Så diskuteras det ännu idag. Trots att det är uppenbart att alla trängs "i mitten" som det så vackert kallas.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  5. Hjalmar Söderberg måste vara den ultimata Kulturmannen. Han kunde skriva, han skrev böcker som fortfarande blir lästa och som fortfarande berör, och han lyckades skildra förra sekekskiftets Sverige bättre än någon annan. Och som julstjärnan på potatismoset; han var inte feminist. Även om han skildrade hur svårt samhället gjorde det för ensamstående kvinnor, exempelvis. Antagligen betydde han mer för den kvinnliga frigörelsen genom sina upplagor än de samtida feministerna.
    Det vill säga, han var motsatsen till Ranelid.
    Ranelid kan beskriva ett träd med tusen ord, utan att säga något nytt eller utan att beröra någon alls. Man skulle kunna låta en ordbehandlare slumpmässsigt blanda beskrivande ord, och ungefär samma resultat skulle kunna uppnås.
    Söderberg kunde beskriva ett känsloläge helt rakt, i några få ord, och det berörde läsaren.

    I Doktor Glas skojar han lite med läsaren. Huvudpersonen, som uppenbart är psykiskt rubbad, får sina innersta tankar utskrivna. Liksom för de flesta av oss är det kanske vissa tankar man inte nödvändigtvis vill lämna ut. Men det struntade Söderberg i. Han blandade sjuka saker som inte så många känner igen sig i, med sjuka tankar som många känner igen sig i. Resultatet blir att läsaren undrar om han eller hon själv är lite rubbad. Uppskattat av vissa kritiker, inte av andra. Med den konstnärliga "frihet" som råder idag skulle den nog vara svårutgiven. Och om den publicerades skulle den angripas av de renläriga som inte vill tillåta publicerande av omoraliska tankar.
    Vilka framsteg vi har gjort.

    SvaraRadera
  6. "Hjalmar Söderberg måste vara den ultimata kulturmannen"
    "Söderberg lät meddela att det bara var fula, bittra och misslyckade kvinnor som var anhängare av kvinnlig rösträtt"

    Om det är att vara en ultimat kulturman så visst. kräver inte medvetenhetens kultur mer än så. Visst har vi gjort framsteg! kvinnlig rösträtt anses idag av de flesta vara en självklar sak. En del vill låta det stanna vid det. De flesta ser inte att den lilla demokrati som byggts håller på att nedmonteras.

    Idag anser en del att endast fula, bittra och misslyckade kvinnor vill se mer utveckling. Fast det finns idag även män som vill ha mer jämställdhet än endast rösträtt för både kvinnor och män. Dessa män måste i så fall också vara fula, bittra och misslyckade. Eller mycket förvirrade. Undrar om Hjalmar Söderberg hade ansett det.

    Nej vi har inte gjort några större framsteg. De vi gjort håller vi som bäst på med att avveckla. Vi ingår i evolutionen som gör framsteg. Men vi människor har potential att påverka riktningen. Vi lyckas väldigt dåligt med att påverka den i en bra riktning.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  7. Stilistiskt välskrivet blogginlägg.

    Innehållsmässigt mindre intressant. Att älta feminism idag är verkligen att slå in öppna dörrar. Problemet idag är att män diskrimineras formellt och informellt bl.a. genom krav på kvotering.

    Vad gäller rösträtten skriver Pär Ström:

    "Sanningen är att kvinnor fick rösträtt 1921 (då hölls det första val som kvinnor hade rösträtt i), medan män fick (i stort sett) allmän rösträtt först två år senare, 1923. Då avskaffades kravet att män måste ha gjort värnplikten för att få rösta. Rösträtt utan motprestation tilldelades alltså kvinnor först.

    Värnplikten var en enorm manlig uppoffring, inte minst mot bakgrund av att den kunde resultera i döden på slagfältet, och kunde före 1923 betraktas som en slags betalning för att förtjäna rösträtten."

    Vilket i princip aldrig nämns i den allmänna debatten som styrs av kultur- och medievänster som på alla sätt försöker lägga skuld och skam på det manliga könet i alla lägen.

    Som man har jag könsdiskriminerats mer än någon svensk kvinna jag någonsin träffat.



    SvaraRadera
  8. Lisbeth. Sant att begreppen höger/vänster inte håller i alla situationer, om ens i några. Väst har väl hittills omhuldats av högern. Men nu är det nog mest mitten & vänstern som deltar i Natos krigshets. Allt medan en del konservativa förhåller sig kritiska till hela upplägget.

    Du nämner Krims lidande. Jag tänker åter på Paul Craig Roberts (republikan=höger) som var biträdande finansminister i Ronald Reagans presidentperiod. I veckotidningen Nya Tider berättar Roberts om USA:s plan att byta ut Kiev-regeringen till en USA-vänlig dito.
    Steg 2 skulle enligt den f.d. ministern vara att kasta ut ryssarna från Krim. Det vara bara steg 1 som lyckades, menar Paul Craig Roberts. Men det är en annan historia.

    Hur skulle Elin Wägner uppfatta samövningarna med Nato på svenskt område, tror du? Jag gissar att hon skulle skriva en bok om försöken att få med oss i den pakten. Varpå hon skulle utsättas för hån... från mitten & vänstern.

    Gt

    SvaraRadera
  9. Hej Lisbeth,
    Med kulturman menar jag inte vad du eller jag tycker är en perfekt kulturell man, utan vad debattörerna i den aktuella kulturmannendebatten anser att kulturmannen är.
    Sedan är det häpnadsväckande att karakterisera Söderberg genom ett citat av Birger. Läs Den allvarsamma leken istället, och återkom sedan med ett omdöme om författaren. Har du redan läst den, läs om den.

    SvaraRadera
  10. Hej! Ja det var fel att rösträtten från början var beroende av ekonomin. Värnplikten var en enorm manlig uppoffring! Det talar varken höger eller vänster om. En uppoffring för männen för kvinnorna och barnen som miste sina fäder och män. En uppoffring för hela mänskligheten. Tycker nog det är fel att snöa in sig enbart på kultur och medievänster.

    Nej begreppet vänster eller höger håller inte. Med tanke på hur Elin Wägner resonerade, så är det mycket troligt att hon skrivit en bok om samövningarna med Nato på svenskt område. Varpå hon skulle utsatts för hån från vissa och fått stöd från andra. Så visst har en viss utveckling skett.

    Ang. kulturman så var han naturligtvis en kulturman "i den aktuella kulturmannadebatten" En kulturman av sin tid. Elin Wägner däremot var en kulturkvinna långt före sin tid. Karakteserar inte Söderberg genom ett citat av Birger. Utan genom vad Elin Wägner berättat i sina böcker ang. hur kulturelitens män såg på kvinnor dvs. som fula, misslyckade, och bittra om de propagerade för kvinnlig rösträtt. Kvinnorna de flesta var väl inte bättre de, som gjorde sitt för att behaga männen, i stället för att stötta sina medsystrar. Bakom varje stark man finns en stark kvinna sägs det. Synen på vad som är styrka är för övrigt också märklig.... än idag som då.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  11. Man kan träna sig i medialitet, alltså genom meditation nå ut över tid och rum. Man kan då bli sitt eget medium och få kontakt med andevärlden, exv med Wägner. Möjligen krävs anlag för detta, och det verkar du ha. Därför kan det nog heta "En möjlig intervju med Elin Wägner".

    Gt ☺

    SvaraRadera
  12. KingEdward, citatet om Söderbergs syn på rösträttskvinnor är hämtat från hans bok Hjärtats oro, där han beskriver rösträttskvinnor på det sättet.

    Erik, allmän rösträtt var jag faktiskt med och röstade igenom i riksdagen... Det var nämligen först i slutet av 1980-talet som vi fick allmän rösträtt i Sverige genom att alla medborgare fick rösta, även de som betecknades som förståndshandikappade. Riksdagen var enig.

    SvaraRadera
  13. Personligen så anser jag att kultur är medvetandets kultur. Att ens bli kallad kulturman med de uttalanden som Söderberg gjorde talar väl för den tidens kultur (medvetenhet). Att med hjälp "av en underbar kikare" spana in nakna damer och beskriva att om en kvinna ser sedlig ut naken, så kunde man förstå att vacker var hon inte, utan såg ut som en rösträttskvinna. Samt att dra slutsatser att lättsinniga politiska beslut kommer att fattas om kvinnor får göra sin röst hörd. Vad handlar det om? Det han gjorde mycket i sina böcker var ju att beskriva sexualiteten. Viktig fråga det också visserligen. Men när kvinnors rätt till sin egen sexualitet, växer fram ur männens lust blir det "lite" fel?

    Började det inte väldigt fel? Med att ekonomin var avgörande. Något som börjar fel fortsätter ofta i en märklig riktning? Är det inte i stället naturens ordning som borde gällt. Att man fick rösta om man hade kapacitet och förmåga. Men det är ju svårt att avgöra vem/vilka som har det. Om det bör man vara överens. Missförstådde man Platon när han skissade sin idealstat med dess samhällsklasser? I ett idealsamhälle behövs varje man och kvinna på rätt plats. Är det inte i detta den verkliga klasskillnaden ligger?

    I en förnuftig stat bör alla med samma insikt i och förståelse för statliga, samhälleliga, överstatliga, statsekonomiska politiska problem ha lika stort politiskt inflytande? I EU parlamentet talas det om att det finns inga förnuftiga stater... Slutsatsen verkar vara då måste alla oförnuftiga stater, med dess oförnuftiga människor gå ihop. Då först skapas förnuftiga beslut?

    Om människor får komma till sin rätt oavsett utbildning, så skulle vi märka att inget kan ersätta medfödd begåvning talang, geni. För trots god utbildning så verkar det bli "fel" (beroende på vart vi vill komma) En politiker har sagt "det är bara idioter och nationalekonomer som tror på evig ekonomisk tillväxt. Ändå deltar hen på sitt sätt.

    Det måste väl ändå ligga en orättvisa i att de mest okunniga som röstar på övertalning, ska ha samma makt? Det blir ju demagogi? Icke demokrati. Har vi ens demokrati? Det är ju bra att reda ut om man nu försvarar demokratin med näbbar och klor. I dag talar vi mer och mer om att få ihop livspusslet. Hur får alla ihop det? och orkar samtidigt sätta sig in i samhällsbyggande?

    Att som en del påstå att det aldrig funnits eller finns kvar stora rester av patriarkala strukturer, när rösträtten från början endast gällde rika välbärgade män, är ju rent av löjligt. Per Ström har gjort stor nytta på sitt sätt och kunde fört debatten ett snäpp vidare (samhällsevolution) I stället blev han rakt av hyllad eller hånad. Hur han behandlats är fruktansvärt. Men så är det ofta vi tystar viktig kritik istället för att titta sakligt på den.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  14. Om demokrati

    Vågar man lita till kraften i rättfärdighet
    god vilja
    och sunt förnuft
    i umgänget mellan grannar och grannstater
    inom folkliga och utomfolkliga grupper?

    (Elin Wägner)

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.