Vi har alltid varit tydliga

Ekots lördagsintervju igår. Mikael Damberg meddelar: "Vi har alltid varit tydliga, inom socialdemokratin, när det gäller vapenexport..." Vem skrev det manuset? Johan Glans?

Hej Stefan Löfven, när ska du fatta?

Sossarna har kongress. I DN meddelar Stefan Löfven att "fler behöver studera mer". För Sverige "skall inte tävla med låglönejobb", sa Löfven och fortsatte: "för det finns miljarder människor som är med i den tävlingen, det är inte vår grej helt enkelt".

Snälla Löfven, vakna för i h-e upp! Beskriv inte världen utifrån en förlegat kolonial världsbild. Människor i länder som Kina och Indien är inte dummare än svenskar. De läser, de pluggar, de utbildar sig. Den svenska klicken av världens välutbildade är som en piss i Mississippi. När ska du fatta det?

Och när ska du fatta att den pågående digitala revolutionen också kommer att slå ut de välutbildades jobb? När i h-e skall en sosseledare begripa att tiderna ser annorlunda ut än när de gjorde sin karriär?

Löfven säger att han vill begränsa "utbildningar som inte leder till jobb". Som ett eko från Svenskt Näringsliv som 2011 föreslog att studiebidrag för utbildning i humaniora bör vara lägre än för utbildning till ekonom eller naturvetare - eftersom utbildning i humaniora inte ger jobb lika fort. 

Då kommenterade jag det så här i Nyhetspanelen: "Man förstår inte samhället utan humaniora, man förstår inte människan utan filosofi, man förstår inte tekniken utan kultur i botten". Att behöva påpeka samma sak efter det att en socialdemokratisk statsminister talat känns beklämmande.

Vi bör stärka utbildningar som leder till bildning. För bildning och breda intressen kommer att vara en livlina i framtidens samhälle. En livlina när yrkesidentiteten raderas, när lönearbetet blir en mindre del av människans liv. Dessutom: en ingenjör kan bli en bättre ingenjör om hen läst kulturhistoria eller någon annan humaniora. Men den tanken svindlar för såväl Svensk Näringsliv som för Stefan Löfven.

Värst av allt i den löfvenska socialdemokratin: man håller fast vid system och strukturer som är anpassade för en annan tid, socialdemokraternas tid. Man håller fast vid att det skall vara skatt på arbete och arbetstid som skall vara grunden för finansieringen av välfärden. Man håller fast vid att trygghetssystemen skall byggas på att du har - eller har haft - ett lönearbete. Helst heltid. Och med heltid menas samma 40-timmarsnorm som när robotiseringen inte ens nått industrin! Man tar sig för pannan och undrar hur i h-e den löfvenska socialdemokratin tänker.

När i h-e skall sossarna vakna? Och hur i h-e har miljöpartister lyckats reducera sina egna grundläggande värderingar så mycket att de nu vävs ihop med sossarnas partiledning?

Att alternativet till detta skall vara en borgerlig hallelujaföreställning - på temat mindre skatt på kapitalvinster och "är du under trettio år så får du faktiskt se det som naturligt att tillhöra ett prekariat" - känns bara bisarrt. Att alternativet skulle vara Sverigedemokraternas nostalgiska längtan tillbaka till något som aldrig varit känns än mer bisarrt.

Och vad kan Vänstern? När slutade de ta kamp för en realistisk syn på arbetstidsnormen? Och varför har inte de insett det bisarra i att älska skatt och avgifter på arbete och arbetstid - något som bara leder till att kultur, vård, omsorg, reparation och underhåll blir hårdbeskattat medan materiella värden, som bygger på rovdrift av naturen, blir billigare och billigare i jämförelse?

När ska socialister fatta att hög skatt och höga avgifter på arbete dränerar det socialt och ekologiskt hållbara samhället? När ska socialister fatta att skattebasen måste utgå från hela produktionen - oavsett om det är människor eller maskiner eller robotar eller datorer som stått för den? När skall vänstern inse det absurda i att ett företag som ersätter människor med robotar lever i utanförskap - i den bemärkelsen att det inte längre bidrar till allt det goda som inkomstskatter och arbetsgivaravgifter finansierar: skola, vård, omsorg och trygghetssystem.

Det behövs något helt annat. En kulturrevolution mot partiernas oförmåga att lätta ankar från gamla föreställningar. En kulturrevolution att se längre än till nästa valdag. En kulturrevolution mot näringslivets oförmåga att se längre än till nästa kvartalsrapport.

En kulturrevolution som ser bristerna i de grundläggande system, strukturer och normer som just nu tar struptag på möjligheterna att bygga ett samhälle som om människor har ett värde djupare än som konsumenter, väljare och duktiga idioter i det hjul som Löfven tycks älska mer än något annat.

Jag är så trött på sossar som borde vara så mycket bättre än de är. Så mycket modigare än de är.

Och det är så trist att sossarna och miljöpartisterna tycks plocka fram det sämsta av varandra. Snart sagt varenda statsråd låter som ett tjänstehjon i en byråkrati med bäst-före-datum för länge sedan. Snart sagt allihopa låter, klär sig, uppträder som om de vore stöpta i samma betongform. Var det inte så att miljöpartisterna skulle stå för det nydanade, det friska, det ungdomliga, det fräcka, det framåtsyftande? Istället har dom fallit ner i samma kostymiella träsk där socialdemokratiska partiledningar fostrar sina karriärister. De där som aldrig förmår svara rakt på en fråga, de där som låter sin egen personlighet kvävas av partistrategernas strupgrepp.

Ursäkta utbrottet. Men det kommer från hjärtat - och det har passerat hjärnan innan det nådde tangentbordet. Även om ni inte tror det.

Den nya utmaningen: att bygga ett förståelsesamhälle

Revisorer. Officiellt har de rollen som riddare för att hålla borta ekonomiskt fiffel från företag, kommuner och organisationer. Dessa ärans män och kvinnor rider dock inte alltid rakryggade på vita springare. SVT avslöjade i veckan att de emellanåt smyger omkring i skuggorna för att göra sig en extra hacka. De har ägnat sig åt grov skatteplanering. Moraliskt förkastligt. Men självfallet innanför lagens och de snåriga regelverkens ramar.

Kan vi lära oss något av detta? Skulle vi kunna renodla systemen så att träsken av juridiska finter och byråkratisk snårskog elimineras – eller åtminstone minskar? Skulle vi kunna skapa ett samhälle där systemen är tydliga, överblickbara och begripliga?

Tjänstesamhälle. Informationssamhälle. Kunskapssamhälle. Beteckningarna på det samhälle som vuxit fram efter bonde- och industrisamhället är många. De kopplas till känslor av modernitet och utveckling.

Men gemensamt för dem alla är att den lagtekniska, byråkratiska och administrativa snårskogen vuxit alltmer. Det gäller skattesystemet, det gäller socialförsäkringssystemet, det gäller snart sagt alla system vi bygger upp. Det krävs experter för att förstå, det krävs kopiös och sårbar datakraft för att administrera. De krävs stora, och ofta integritetskränkande, insatser för att kontrollera.

Och värsta av allt: nästan ingen har full koll, nästan ingen kan systemen med alla dess särregler och undantag, nästan ingen begriper hur det fungerar. Vore det inte hög tid att skapa ett förståelsesamhälle?

Läs fortsättningen i Fria Tidningen här.

Börja om från början, börja om på nytt...

Alternativet ställer upp i det danska valet som skall hållas i juni. Mycket av politiken känner ni igen om ni följt min blogg. En hel del frihetligt grönt.

Hur som helst: Alternativet är till icke obetydlig del det som MP idag borde kunnat vara, om partiet hade haft mer mod, mer tillit till grön ideologi och mer förmåga att ha två bollar i luften - både det demokratiska hantverket i riksdagen och offensiv opinionsbildning. 

Så det är klart att jag följer Alternativet med stor nyfikenhet, viss fröjd, en del förhoppningar, aningen vemod och en skopa undran - hur hanterar man t ex flykting- och integrationsfrågor i ett land som Danmark?
Partiet ser ut att kunna komma in i Folketinget, till skillnad från De grönne, som tyvärr har svårt i Danmark.

PS!
Också i Sverige bubblar det lite grand bland  maskrosornas och de frihetliga ängarnas blom- och bladprakt - är det dags att börja om från början, börja om på nytt, (varför ska man sörja, tider som har flytt?)

Alla som varit med en gång vet vad sådant innebär. Oändligt arbete, oändligt motstånd och ett antal påfrestande knäppgökar - definitionen kan förstås vara mångfacetterad - som omedelbart kommer farande och som måste hållas på behörigt avstånd. Hade jag inte varit med en gång så hade jag förstås kastat mig över denna utmaning. Bland det högre på en sådan dagordning hade nog stått:

• Sänkt arbetstid, 
• breddad skattebas - och sänkt skatt och sänkta avgifter på arbete.
• förenklat och frihetligt trygghetssystem, 
• rejält höjt grundavdrag istället för andra avdrag och bidrag som t ex ränteavdrag, rut, rot, reseavdrag, 
• vinstuttag förbjudet i skattefinansierad skola, vård och omsorg, 
• gynnande spelregler för den tredje (kooperativ, ideell) och fjärde sektorn (familj, sociala nätverk) på bekostnad av den första (offentlig) och andra (kommersiell) sektorn,
• utredning om icke-militära strukturer när det gäller försvar av landets säkerhet, 
• ökad möjlighet för föräldrar att frihetligt kunna välja mer tid för sina barn, 
• utveckling av system och strukturer som inte är beroende av ekonomisk tillväxt, 
• införande av reklamfria zoner som ett sätt att minska den kommersiella livsstilspropagandan, 
• avskrivning av studielån för de som bor och verkar i glesbygd, 
• undanta spekulativ bankverksamhet från bankgarantin, och se över frågan om bankernas rätt att "skapa pengar",
• viss samhällsviktig infrastruktur skall vara helt offentligt ägd (t ex elledningar, vatten- och avlopp) - inom annan skall statlig ägande vara ett av flera (t ex bank, penningförmedling).
• Hood-system inom flera områden (ta från viss verksamhet och för över till annan: avgifter på konstgödsel och bekämpningsmedel finansiera arealstöd, avgift på fossiltörstiga bilar finansierar  energismarta bilar, avgift på kommersiella lokaler i storstädernas kärnor finansierar stöd till kommersiella lokaler i glesbygd, etc).

Fracking och jordbävningar

Nu har två forskarrapporter slagit fast att "ökningen av antalet jordbävningar i Oklahoma och Texas med stor sannolikhet orsakats av så kallad fracking".

En av studierna publiceras i Nature Communications. Den andra av forskare vid Oklahoma Geological Survey.

Det forskarna kommit fram till är att insprutningen av vattnen och kemikalielösning på den enda sidan av en förkastning och utpumpandet av detsamma och grundvatten från den andra sidan kan orsaka jordbävningar. I Oklahoma har antalet jordskalv 70-faldigats den senaste tiden - cirka 600 skalv förra året.

Därtill kommer petitesser som att den kemikalielösning man använder har en förmåga att läcka ut i grundvattnet så detta blir odrickbart. Å andra sidan har hoppet om ekonomisk tillväxt och vinst på insatt kapital förminskat benägenheten att se risker.

Den förstnämnda studien ifrågasätts av olje- och gasmyndigheten i Texas - den är känslig för den granskar de jordbävningar som drabbade städerna Azle och Reno för två år sedan. Men resultatet har förstås granskats av utomstående experter innan studien publicerades i Nature Communications.

Fracking.
Man börjar med att borra hål i marken. Det har man gjort förr. Man borrar ganska djupt rakt ner. För att sedan borra mer horisontellt. Det har man också gjort förr. Åtminstone då och då. Det någotsånär nya är att man sprutar in en vattenlöslig kemikalielösning i hålen. Under stort tryck. Syftet är att spräcka skifferlagren i marken. Då kan man frigöra den gas som under årmiljoner lagrats i berggrunden. Gasen strömmar upp genom borrhålen. Där samlar man upp den. Gasen kallas skiffergas. Metoden kallas fracking.

Det närmaste man kommer i svenskan blir väl spräckning. Man spräcker berget, så att säga. Det kan, om det vill sig illa, bli en sysselsättning i Sverige också.

Mellan skål och vägg

Så har då till och med medier upptäckt att flygövningen Arctic Challange Exercise i en tredjedel av Sverige inte bara grundats med Natoländer utan också pimpats med övning i värdlandsstöd - det vill säga att Nato skall kunna få tillgång till svenska flygplatser, hamnar, vägar och skattefrihet.

På frågan om ACE-övningarna skall ses som övning även i värdlandsavtal svarar Totalförsvarets Johan Eellend: "Både ja och nej".

Frågar man regeringen om samarbetet med Nato ökar så blir svaret: "Både ja och nej". Frågan man regeringen närstående tjänstemän om man krattar manegen för medlemskap i Nato blir svaret: "Både ja och nej".

Nej, om någon lyssnar och inget vin intagits. Ja, om man talar mellan skål och vägg.

Analysera Nato...
Det finns sluggerretorik åt båda hållen när det gäller Nato. Ingen sida går fri. Några böcker i ämnet tas på ett förtjänstfullt sätt upp av Ulla Gudmundson här.

Arctic Challenge Exercise inleds idag

Arctic Challenge Exercise inleds idag. 3 600 personer och 115 flygplan deltar. Den svenska rödgröna regeringen ställt en tredjedel av Sverige till förfogande för bland annat USA:s och Storbritanniens krigsmakter. Sverige deltar inte bara med JAS Gripen utan även med ledningsflygplan och tankerflygplan. Senaste jag skrev om det var här. 

Flygflottiljen F 21 i Luleå gör bedömningen att övningen kommer att ge hotellen i Norrbotten cirka 7 000 gästnätter, och att deltagarna kommer att spendera minst tio miljoner kronor "som kommer näringslivet till del". Krigsövningar motiveras allt oftare som del av tillväxt- och regionalpolitik.

Det sägs att några miljöpartistiska riksdagsledamöter kommer att ansluta till de protester som pågår i anslutning till övningen. Hur partiledningen ser på det kan man ju fundera på om man inte har något viktigare att fundera över.

Den rödgröna regeringen har även gett tillstånd så att det så kallade värdlandsstödet kan övas i samband Arctic Challenge Exercise. Värdlandsavtalet innebär att Sverige skall kunna agera värdland för Natostyrkor så att dessa kan ges möjlighet att såväl bygga militär infrastruktur i Sverige - det vill säga få tillgång till flygplatser, hamnar, vägar och förbereda transporter av Natotrupp och material på land, till sjöss och i luften - som att kunna anfalla ”tredje land” från svenskt territorium.

Den som inte ser att manegen krattas av den socialdemokratiskt ledda regeringen för att Sverige med ett enkelt penndrag skall kunna söka medlemskap i Nato bör fundera över sina förståndsgåvor.

Socialdemokrater på Åland: "Coola ner!"

Kan man med argumentet "coola ner" förvara möjligheten för föräldrar att vara hemma mer hos sina barn? Uppenbarligen, det är i alla fall så den åländska socialdemokratiska socialministern Carina Aaltonen argumenterar när hon vill utvidga det så kallade hemvårdsstödet. 

"Hemvårdsstödet är en tydlig signal att det är viktigt att föräldrar under de första tre åren tar sig tid med sina barn och låter dem knyta an ordentligt. Det handlar inte om pengar - det handlar om normer", säger den socialdemokratiska ministern. Tillväxtfientligt, enligt svenska socialdemokrater, vars tunga argument för införandet av maxtaxa var att föräldrar skall kunna arbeta längre tid på dagarna om det är billigare att låta barnen vara längre på dagis.

"Slave trade"

Artikel i The Guardian: Anger over EU's 'slave trade' rhetoric as naval operations begin in Mediterranean.

Fler än 500 forskare skriver öppet brev: "We demand that Europe’s political leaders stop abusing the history of transatlantic slavery to legitimate military and migrant deterrent actions, and instead recall, and act upon the demands for freedom of movement, or ‘a right of locomotion’ articulated by African American anti-slavery activists of the nineteenth century."

Pingstdag, hänryckning och nollpoängare

Tidigt morgon och måsarna dekorerar fjärden. Den ensamma anden simmar förbi bryggan utan att ha en aning om att det är den helige andens dag.

Pingstdagen således. Den bibliska sagan berättar att den heliga anden gav sig till känna för apostlarna i Jerusalem. Hänryckningens tid, enligt gamle Tegnér. Påminner mig om en bild där Gustav II Adolf - i hänryck övertro på sig själv - slaktar en hydra som skall föreställa den katolska hydran. Som påminner om dagens religiösa strider. Religiös hänryckning har en förmåga att sluta med blod, avhuggna lemmar och löften om evigt liv vid någon sorts barbarisk guds sida. Ja, jisses så det kan bli.

Det gamla kajparet som brukar bygga bo i en av de avstängda piporna i husets skorsten har tagit sitt pick och pack och dragit till skorstenen på ett av uthusen. Som om de förstått att vi varit småsura på dem. Ekorren som håller till i tallen småjävlas med talgoxarna i äppelträdet. Päronträden blommar och Tyskland fick noll poäng igår. Förståeligt med tanke på hur tysk schlagermusik kan låta. Utmärkt att städa till och att förundras över... Hänryckt?



Tillägg:
När jag nu lyssnat igenom låtarna så skall jag leva upp till fördomarna om vad jag skulle rösta på och erkänna att om jag röstat så hade jag röstat på den här.  

Förresten, vad menade Måns Zelmerlöw i tacktalet med att "vi är alla hjältar oavsett vem vi älskar eller vad vi tror på" - eh?? Putins lära också?

"Vi går med vinst nu..."

Vi går med vinst, för sjätte kvartalet i rad. Meddelade moderata SvD:s chefredaktör Fredric Karén stolt för ett tag sedan. Men glömmer att meddela att SvD får 47 900 000 i statligt bidrag. För att kunna gå med "vinst". En mer socialistisk finansierad tidning än moderata SvD finns inte.

Bidrag är annars ingenting som SvD gillar, man ogillar att sjuka och arbetslösa får drägligare bidrag med den nya regeringen. Däremot är bidrag till löner för välbetalda moderata chefredaktörer och ledarskribenter helt i sin ordning...

Detta var ett ämne som inte kom upp i gårdagens nyhetspanel.

Och vem sa detta?

Dags för nyhetspanelen. 07.40 gäller det att slå sig ner tillsammans med Tove Lifvendahl och Ursula Berge. Ämnen fattas inte att prata om. Sossarnas nedgång, Natonärmandets och SD:s uppgång, hushållens skulder. För att ta nåt i högen.

I veckan har jag haft två quiz - i måndags om tillväxt och i tisdags om ett diagram. Tack till alla som spred och kommenterade. Nu dags för ett citat.

Vem har sagt:

- Det måste få kosta pengar att skapa en god livsmiljö. Det måste få kosta något att t ex bevara ett befolkat Norrland genom en aktiv lokaliseringspolitik. Vi måste vara försiktiga med att tala om vad "effektiviteten" kräver i alla sammanhang. Effektivitet är inget självändamål.

A. Olof Palme, bland annat socialdemokratisk statsminister
B. Birger Schlaug,bland annat miljöpartistiskt språkrör
C. Anders Björck, bland annat moderat försvarsminister

Svaret finns här.

Han utmålades som förrädare, buse, svikare - för 30 år sedan: Ingvar Bratt träder fram.

Året var 1985. Landet var Sverige. Han utmålades som förrädare, buse, svikare.  Han oroade sig för att hans bil skulle sprängas, att han skulle lynchas. Därför att han berättade sanningen som avslöjade Bofors som lögnare och regeringen som medspelare. Dåvarande krigsmaterielinspektören dör under hjulen på ett T-banetåg. Misstanke om mord. Stämningen är uppjagad. 

Ingvar Bratt trädde fram den 21 maj 1985, Bofors avslöjades och hela det system som är drivkraften till den globala vapenhandeln ifrågasattes.

Sverige för på trettio år sedan. Vapenexport till diktaturer. Smuggling, bedrägerier, lögner. Ständigt hyckleri. Att avslöja sanningen kan kostar på. Det kan ge fängelse. En som fick betala ett högt pris för att avslöja lögner när det gäller vapenexport var Ingvar Bratt. Han var Boforsingenjören vars avslöjande slutade i att Boforsdirektörerna Martin Ardbo, Lennart Pålsson och Henrik Ekblom dömdes för vapensmuggling.

De fick villkorlig dom. De slapp fängelse. Man sätter inte fint folk i fängelse hur som helst... Nobel Industrier, som ägde Bofors, dömdes att betala elva miljoner i böter. Vinsten var skyhögt större.

 

Själv hade Ingvar Bratt anställts av Bofors i Karlskoga för att utveckla Robot 70, en helt ny luftvärnsrobot. När roboten väl fungerade var det dags för export. Regeringen godkände export till Singapore men leveranserna sker istället till Dubai och Bahrain. Det var brott mot officiell svensk lagstiftning. Det var smuggling. Det var lögner.

När Boforsdirektörerna hävdade att statsminister Olof Palme känt till vapenleveranser till förbjudna länder gick det en stöt genom landet, en halv månad senare omkommer krigsmaterielinspektören i Stockholms tunnelbana (kastar sig eller blir knuffad?) och ytterligare några månader senare tvingas Bofors erkänna.

Den som hade modet att avslöja brottsligheten var just Ingvar Bratt. Han hade sett följderna av svensk vapenexport på nära håll, var övertygad om att kapprustningen leder till sämre hälsovård, utbildning och bostäder, och framförallt till ökad svält för en stor del av mänskligheten.

I sin bok Mot Rädslan skriver han: ”De flesta offren krävs inte i krigen utan indirekt genom detta rustningsvansinne. Varannan sekund dör ett barn av svält, undernäring eller sjukdom... Mest upprörd blev jag över Sveriges motiv för att exportera vapen: Utan vapenexport skulle vårt eget försvar bli för dyrt. Med andra ord, tredje världens folk skulle bekosta det svenska försvaret. Jag ställde inte upp på detta.”

Jag minns Ingvar som kort och smal. Nästan lite senig. Gick sävligt och talade eftertänksamt. Han vågade mer än de flesta. Ingvar hade blivit medlem i det nybildade Miljöpartiet, och partiet krävde avvecklad vapenexport. Hans företag med 6000 anställda, och hans stad, levde på vapenexport. Han berättade för mig vilka våndor, och vilken lycka, han kände när han läste det nya partiets programförklaring.

Vid ett tillfälle hade Ingvar Bratt hamnat inför en hemlig pärm märkt Robot 70. Han förstod att Bofors inför myndigheterna påstått att Singapore, ett land tillåtet för vapenexport, skulle ha robotarna. Men det var Dubai och Bahrain vapnen skulle till. Ingvar har berättat att hjärtat dunkade i kroppen när han kopierade handlingarna.

Han fick stöd av Svenska Freds som använde hans material som grund för en polisanmälan. Han blev en ”anonym källa” i media. Källan beskrivs som en säkerhetsrisk av Bofors och Ingvar Bratt vågar inte längre använda sin hemtelefon med risk för avlyssning. Han blev uppkallad till Boforsledningen, som misstänkte att det var "den där miljöpartisten" som avslöjat falskspelet, men man vet inte säkert. Han fick inbrott i bilen och oroade sig för att en bilbomb skall spränga honom i luften.

Boforsledningen förnekar smuggling. Ansvariga politiker tar avstånd från anklagelserna, hävdar att frågan utretts och att inga misstankar mot Bofors finns. Samtidigt möter Ingvar rikskriminalen och redovisar vad han vet.

För att kunna fälla Bofors för vapensmuggling måste han träda fram, bli offentlig. Oron för vad som skall hända med familjen är stor, döttrarna går i skolan i Karlskoga. Måste familjen flytta?

– Fantasin skenar iväg. Jag ser framför mig hur en grupp boforsare en mörk kväll svänger in på vår tomt för att lyncha mig. Jag ser hur våra döttrar blir mobbade i skolan. Jag ser stenar som nattetid krossar fönsterrutor på vårt hus och jag ser sönderskurna däck på bilen.

Ingvar Bratt trädde fram den 21 maj 1985, Bofors avslöjades och hela det system som är drivkraften till den globala vapenhandeln ifrågasattes.

Ingvar Bratt hade modet. Ett av mina största tillfällen som politiker var när jag och Eva Goës som språkrör fick möjlighet att, under stående hyllning från en hel kongress, dela ut Miljöpartiets fredspris till Ingvar.

Han tog beslutet att stå för sina åsikter. Beslutet blev ett löfte. Han höll sitt löfte. Det behövs fler som Ingvar Bratt.

Imorgon förväntas den rödgröna regeringen ta beslut om svenskt deltgagande i Natos jätteövning

Imorgon torsdag förväntas den rödgröna regeringen ta beslut om svenskt deltagande i Natos jätteövning i Östersjön. Sverige skall, enligt det beslutsunderlag som läggs på regeringens bord, delta med 8 JAS-plan, korvett, ubåt, delar av amfibiebataljon, stabsofficerare och en stridsledningsbataljon för luftstrid.

Baltops heter övningen. Den skall pågå två veckor före midsommar. Övningen sker, som det heter, strandnära i svenska vatten.

"Det enda som skulle kunna stoppa regeringsbeslutet på torsdag är att Miljöpartiets statsråd säger nej", skriver jag i dagens Inledare i Fria Tidningen.

Veckorna före Baltops pågår Arctic Challenge Exercise - då har den svenska regeringen ställt en tredjedel av Sverige till förfogande för bland annat USA:s och Storbritanniens krigsmakter. Sverige deltar inte bara med JAS Gripen utan även med ledningsflygplan och tankerflygplan. 3 600 personer och 115 flygplan deltar.

Övningen utgör inte bara en reell flygövning. Försvarsmakten meddelar att man fått den rödgröna regeringens godkännande att ”öva värdlandsstöd”. Det vill säga öva på hur Sverige skall kunna agera värdland för Natostyrkor så att dessa kan ges möjlighet att såväl bygga militär infrastruktur i Sverige - det vill säga få tillgång till flygplatser, hamnar, vägar och förbereda transporter av Natotrupp och material på land, till sjöss och i luften - som att kunna anfalla ”tredje land” från svenskt territorium.

Frågan som uppkommer är: Vad skiljer den rödgröna regeringen från den borgerliga när det gäller närmande till Nato? Är det i realiteten enbart retoriken?

Läs gärna hela Inledaren i Fria Tidningen.

Vad visar diagrammet...?

Med anledning av gårdagens blogginlägg - tack till alla som länkat det  - så tar jag nya tag på samma quiztema.

Fråga: Vad visar nedanstående statistik för åren 1945 - 2007?
Svarsalternativ:
A: Antalet (anmälda) skjutna vargar i Sverige
B: Antalet omkomna piloter i svenska flygvapnet
C: Antalet, i lokalpressen omnämnda, besök i Vingåker från någon medlem i kungafamiljen

Svar finns här.

Finansinspektionen glömde den viktigaste frågan...

Finansinspektionen oroar sig. Konsumenter förstår sig inte på matematik. De förstår inte hur räntor och inflation fungerar.  Och förstår därmed inte följderna av de lån de tar.

Finansinspektionen har därför satt ihop några frågeställningar, ett sorts quiz.

Första frågan lyder: "Om sannolikheten att få en sjukdom är 10 procent, hur många av 1000 personer kan förväntas få sjukdomen?" Svarsalternativ: 10, 1000 eller 1000.

Så håller man på. Alla frågorna finns här.

Men man glömde den viktigaste frågan. Den som nästan ingen politiker kan svara på. Den som politiska journalister aldrig ställer. Den som nationalekonomer jag intervjuat blir stirriga av. Nämligen denna:

"Drömmålet för många politiker är en ekonomisk tillväxt på fyra procent. Hur många gånger större skulle Sveriges ekonomi vara om 90 år vid en sådan tillväxt?" Svarsalternativ: 4 gånger större, 8 gånger större, 32 gånger större.

Svaret hittar du här.

Spridda skurar och skavanker

Det regnar. Det gör ingenting. Potatisen ruvar i jorden, bönorna växer så det knakar, tomaterna tycks gilla den halvkalla temperaturen, växthuset är fyllt med plantor, örtlandet doftar, kirspajen står i ugnen och brännässlor hänger på tork.  Det enda som saknas är knarrandet från kornknarren - ska man lyssna på en sådan är det säkraste att dra till Ölands södra delar nuförtiden.

Struntar man i Öland och istället drar till Södertörns högskola kan man träffa på Jenny Madestam, filosofie doktor i statsvetenskap.  Hon sägs påstå i senaste nummer av Fokus att "de två kvinnliga språkrör som hyllats mest internt" är Åsa Domeij och Maria Wetterstrand.

När var Åsa Domeij språkrör? Akademisk status är ingen garanti för att statsvetare  har koll... (Åsa D har aldrig varit språkrör.) Tillägg: Nu kan det förstås vara feltryck i tidningen. Hur som helst: statsvetare har påstått samma sak tidigare.

Madestam hävdar i vart fall, apropå Åsa Romson, att miljöpartister gillar att språkrör har "lite skavanker". Det var ett skäl till att ÅsaRomson slog ut Mikaela Valtersson som språkrör. Enligt Jennys analys. Herrejösses... Att Mikaela Valtersson var borgerliga medias favorit är en sak - hon var ju med att, mot medlemmarnas vilja, kovända MP så att partiet plötsligt gillade vinter - förlåt vinster - i välfärden. Särskilt i skolan. Det var därför hon inte blev vald - miljöpartister i gemen var aldrig bekväma med Valtersson som finanspolitisk talesperson. När hon inte blev språkrör så slutade hon som politiker och är nu ordförande i Friskolornas riksförbund. Det hade således inte ett dyft med skavanker att göra.

För övrigt undrar jag vad EU:s statsmän och statskvinnor gjort om det varit vit medelklass som blivit dränkta i Medelhavet. De hade knappast låtit det ske. Om inte annat så hade vare sig medier eller folkopinion tolererat det. Hur kan det komma sig...

Rasismen och synen på "den andre" var nog kärnan i Åsa Romsons hårt kritiserade uttalande. Den kärnan är så besk att de flesta inte vill låtsas om den, så därför känns det skönt för twittermobben att rikta strålkastaren på något annat än sina egna värderingarna.

PS!
Förresten, vad var det den förre vice statsministern sa? Jo, just det... Maud Olofsson sa att "Hitler gjorde tokiga saker". Tokiga saker? Undrar hur många borgartwittare som valde att tiga då...

Blues at midnight

BB King är död. Lyssnade på honom under mindre välmående år i skolan. Han gjorde livet lite lättare att leva för många av oss. Han var så självklar. Inget bjäfs. Hoppas han fick ta Lucille med sig till den plats där bluessångare mot förmodan hamnar. Hade förmånen att få se honom flera gånger. Blev aldrig besviken.

Det berättas att han vandrat över bomullsfälten en sträcka lika lång som jorden runt. Åtminstone berättas det så i Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac. Det berättas vidare att Elvis, själv son av Söderns  bomullsbälte i en familj som kallades white trash, hävdat att det stora felet med Tom Parker - Elvis manager - var att han aldrig lyssnade på B.B.King. Därmed förstod han inte själen i god rockmusik. Förresten sökte sig Elvis till svarta klubbar under rasismens 50-tal i Memphis, för att få höra B.B.King live. Det var inte populärt, vare sig hos Parker eller vita tidningar som kallade det för rasförräderi.

De här lyssnar jag på medan solcellslamporna flämtar vid dammen och molnen drar fram över den svarta natthimlen. Ett glas stilla maltwhisky hör till.

Nålar, antroposofer och placebo

Det är klart att det inte funkar, tänker jag. Jag får nålar i kroppen, har problem med såväl syreupptagning som ben som känns som störar när jag springer. Jaja, sätt du nålar både här och var, jag tror inte på det. Och så berättar hen vad som skall hända: benen kommer att kännas lätta, du kommer att få bättre förmåga att ta upp syret. Och så några nålar i vänster öra som komplement. Jaha, du , tänker jag.

Efter tjugo minuter är det klart. Ut på löpbandet. Hoppsan, benen känns lätta som förr i tiden. Bara inbillning, tänker jag. Placebo. Och efter ett antal kilometer är jag fortfarande inte ens lite trött. Placebo, tänker min hjärna. Du bara blåser dig själv, i själva verket är du skittrött och benen känns som störar. Egentligen. Så springer jag på en stund till och nån del av hjärnan mal på med sitt "det är bara placebo, gubbe lilla, du är lurad...".

En annan del av hjärnan, nån primitiv flummare, utropar: Så bra då!

Apropå risken för att utsättas för placebo och må bättre så hade DN en artikel om antroposoferna i Järna. Och apropå det: När MP skulle ha en riktigt jobbig kongress för länge sedan förlade vi den i det oändligt vackra och harmoniska kulturhuset i Järna och ingen förmådde bli osams med någon.

Roller

Läser högt. Stina Oscarsons kulturkrönika i DN. Svårt att låta bli. Det är förstås lite synd att avbryta rödhaken, bofinken och spillkråkan, för visst är det väl dess hojtande jag hör.

Krönikan är så bra. Handlar om det där med hur pengar arbetar och hur rollspelet gör oss dummare än vi är. Ett spel som desperat avslutas med att masken faller av när den personlige bankmannen meddelar: ”Jag hoppas du förstår att jag egentligen förstår men att jag måste göra mitt jobb.”

Vi putsar på de där förbannade maskerna, hivar upp dem till jobbsegel och gör dem sedan till roder för våra liv. De där maskerna som så lätt växer in i huden och förvandlar oss till något sämre än vi egentligen är.

Maskerna reducerar oss, gör att vi ägnar oss mer åt inbördes kamp än åt inbördes hjälp, mer åt att glädjas åt andras fall än åt andras framgång, mer åt att sätta oss själva i centrum än de mål vi påstår oss arbeta för. 

Vi intar våra roller och glömmer att den enda riktiga rollen vi har är rollen som människa på den här lilla planeten i det stora kosmos. Vi försvarar det vi vet är fel, i byråkratins eller företagets eller organisationens tjänst förvandlas vi till rollspelande pajasar vars uppgift blir att leverera argument, svar och åsikter som vi har betalt för att leverera. Telefonförsäljarna, pensionsfondsförsäljarna, killen på Elgiganten och tjejen som kränger Boxerabonemang. Marknadens förbannelse.

I rollen förväntas vi försvara det vi är satta att försvara. För jobbets skull, för vinsternas skull. Men också för partiets skulle, för landets skull.  På kuppen jagar vi själen ur våra kroppar och växer sakta men obönhörligt ihop med den mask vi uppmuntrats, uppmanats, tvingats att hållit framför ansiktet. 

Hur långt den personliga bankrådgivare, som Stina Oscarson mött, kommit på färden vet jag inte. Alltför långt, är det enda jag vet.

Ängslighetens boning

En av mina favoriter i gruppen stockkonservativa - Roland Poirier Martinsson - skriver i sin senaste kolumn i SvD om den ängslighet som drabbar allt fler. Ängsligheten som tvingar fram hysteriskt tempo och avvecklar den stillhet som kan vara både dramatisk och skonsam.

Utgångspunkten är något så bisarrt som baseball - bisarrt i mina oförstående ögon - och landar i ängsligheten som kryper fram i SVT och i en katolsk mässa i södra USA där prästen predikade "som Magnus Betnér på speed" och musiken spelades som om "vore det en kommersiell evangelisk radiokanal".

"Inga stilla stunder. Måste konkurrera. Locka ungdomen. Skratta för Guds skull", skriver Roland.

Funderar på om inte själva tempot är en förutsättning för att vi inte skall få för oss att tänka långa tankar - de där tankarna som så lätt medför att man ställer sig frågan: vad är viktigt i livet, blir jag lyckligare genom att konsumera mer, genom att springa runt i arbetslinjens ekorrhjul, genom att tvingas in i rollen som nyttig idiot med uppdrag av att hålla igång ett hysteriskt ekonomistisk system som mal sönder såväl den egna värdigheten som planeten.

I ängslighetens boning pladdrar man för att slippa samtala. I ängslighetens boning rusar man runt på 140 tecken. I ängslighetens boning debatterar man allt man har svar på, men nästan inget man borde söka svar på.

För övrigt har häggen slagit ut, vitsipporna vissnat och syrenen ligger på lur för att anfalla den allt för korta försommaren.

"Älska reklam..."

Jan Scherman - en gång i tiden en radikal ung man på SVT:s Öst Nytt, sedermera direktör i reklamfinansierad  media - skriver att fler borde "älska reklam". Han beklagar att så många hackar på reklamen, att sådan är "en sorts dum-populism" och att MP:s ledamot i riksdagens kulturutskott Niclas Malmberg tycks vara värst.

Detta hedrar Niclas.

Scherman sitter i sitt stuprör. Det enda han ser är att reklamen finansierar medier. Att det allra mesta av reklamen i tidningar som SvD och DN är rena rama reklamen för ökande utsläpp av koldioxid och oblyg propaganda för att vi med lånade pengar skall konsumera sönder planeten tycks inte Scherman reflektera över. Han sitter i sitt stuprör.

Hyckleriet - inte minst från ledarsidor som några gånger per år talar om vikten av att vi skall ta klimatfrågan på allvar - är såväl groteskt som bisarrt. Vi matas ideligen och överallt med budskapet: Var inte nöjd din jävel, vad du än har. Konsumera mer, flyg längre och mer, följd veckans mode, byt glasögonbågar för du ser töntig ut i de du köpte för sex månader sedan, konsumera utav bara helvete, varför skall du inte unna dig att medverka i den fest där vi gör vad vi kan för att krossa de processer som gör att planeten funkar som hem för levande kolbaserade varelser och deras samhällen.

Jan Scherman borde unna sig en och annan tanke utanför sitt eget stuprör. Som han krupit in allt längre i ju äldre han blivit.

Om idioter

Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten av mänskligheten som är finansiella idioter till de 20 procenten som har idéer, förklarade Nordeas ordförande Björn Wahlroos vid ett framträdande i Danmark häromdagen. 

Låt mig rätta honom: 80 procent av de som som har idéer inom den finansiella sektorn är idioter som fått för sig att finansiellt kapital kan ersätta naturkapital.

Tjugoettåring

För 21 år sedan blev Nelson Mandela president. Samma dag föddes en katt som fick namnet Nelson. Hon fyller således 21 år idag. Meddelas endast på detta sätt.

"Vi har ett jättebra stöd från regeringen när det gäller frihandelsavtralet TTPP..."

Vi har jättebra stöd av regeringen, säger Svenskt Näringslivs ordförande Carola Lämne. Det gäller frihandelsavtalet med USA - avtalet som bland annat innefattar att företag skall få utökad rätt att dra länder inför domstol. 

Miljöpartiet säger sig ha stora invändningar mot delar av avtalet.Vilket tydligen inte kommit Carola Lämne till del eftersom hon hyllar regeringen för att de har samma lidelse som  hon själv - det nya avtalet är en räkmacka, berättar hon här (efter drygt fyra minuter in i intervjun).

Undrar vad de mer gröna miljöpartisterna i riksdagsgruppen säger om det, ska man svälja ett avtal som urholkar demokratin för människor men ökar makten för företag? Vad är viktigast: frihet för människor eller frihet för kapital?

Jill Stein, som ställer upp för De gröna i det amerikanska presidentvalet 2016, berättar förresten så här.

PS!
I det planerade frihandelsavtalet ingår det som kallas Investor-State Dispute Settlements (ISDS), som ger bolag möjlighet att driva rättsprocess mot ett land där de investerat utan att landets egna domstolar och rättssystem är inblandat. Bolaget kan helt enkelt stämma landet i en domstol som står ovanför landets egna domstolar och rättssystem. Demokratiskt fattade beslut, framdrivna genom t ex en valrörelse, kan därmed överprövas. Det är detta som är en räkmacka, enligt Carola Lämne.

Endast investeraren kan väcka talan i domstolen. Staten kan inte väcka talan mot investeraren. Utrymmet för kapitalägare ökar på bekostnad av medborgarnas demokratiska möjligheter att förändra sitt samhälle och därmed sina liv. Exempel på detta är att den kanadensiska staten stämts på 1,6 miljarder kronor för att delstaten Quebec införde ett tillfälligt förbud mot fracking.

I ett brev till bland andra amerikanska kongressledamöter skriver över hundra professorer att ISDS hotar den nationella suveräniteten och försvagar rättsstaten genom att "ge företag extraordinära juridiska rättigheter med vilka de kan passera nationella rättssystem". Man menar att detta exemplifierats av de senaste årens ökade antal stämningar där företag utmanat hälso- och miljöskyddslagar. Vilket ju för den cyniske kan betraktas som en räkmacka - Svenskt Näringslivs (och dess föregångare) har i stort sett alltid motsatt sig hårdare utsläppskrav, hårdare arbetsmiljökrav, avveckling av asbest etc etc.

Och mycket riktigt meddelar man på sin hemsida att den uppfattning man har är att "regleringar aldrig kan bana väg för det som gör miljön bättre". Sålunda: införandet av katalytisk avgasrening, striktare regler för kloranvändning, fiskekvoter, förbud mot allt från asbest och DDT till generell skogsbesprutning är sådant som inte banat vägen för bättre miljö enligt Svenskt Näringsliv. Tack och lov finns det företagare som inte delar den uppfattningen. Allt medan Carola Lämne seglar fram på sin räkmacka med en månadslön på 490 000.

Från box till box....

Sverigedemokraterna - om vi nu skall granska vad dom tycker i annat än sin profilfrågan - vill införa tioårig grundskola med obligatorisk förskola - "en mer riktig skola", som man uttrycker det. Man kallar det socialkonservativ politik... 

Man har samma uppfattning som bland annat Folkpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna, SSU. Dom kallar det något annat.

Gabriel Wikström, numera statsråd, har krävt obligatorisk förskola för treåringar. Inte ens Putin har sådana krav. Sossarna stöder tanken på allmän förskola från två års ålder - med motiv som lyder: "Utgångspunkten är att förskolan ska underlätta för föräldrarna att arbeta, bidra till samhällsekonomin och tjäna pengar till familjen". 

Smaka på den! Arbetslinje så det heter duga. Så skapar vi tillväxt. Hej och hå.

En del - t ex utbildningsministern - vill dessutom helst göra gymnasiet obligatoriskt. Det var det första utspel som gjordes av den nye ministern. Vi är kanske snubblande nära att genomlida en sådan reform...

Barn skall således tvångsintas tidigare än idag och kan råka ut för tretton år i obligatorisk skola. Hade jag själv sett ytterligare tre år framför mig när jag gick i nian hade jag brutit samman. Frivilligheten gjorde att jag fortsatte, möjligheten att stiga av gjorde det möjligt att stiga på.

Kan man därefter lägga till obligatorisk värnplikt så är vi uppe i 14 tvångsinmatade år. Man skulle kunna tro att vi lever i en gammal Sovjetmodell. Frihetsrummet skall inskränkas redan från början så att vi lär oss att inordna oss i systemet. Födas, in fortast möjligt i obligatorisk skola, arbetslinje, gör-din-plikt-och-konsumera-din-jävel, söka-jobb-som-inte-finns, dö.

Så var det klart. Jisses!

Den marknadssocialistiska statens uppdrag: leverera underdåniga människor som på ett löpande band flyttas från box till box, varvid den sista boxen är kistan. Grönt inslag i detta borde var något större än att återvinna kroppsmetaller och använda certifierat kistträ.

Man kan bli smyganarkist för mindre.

Systemet är tidstjuv, som stjäl innehållet i vår utmätta tid för att spika upp det i räta led. Är du nöjd med det har du massor med riksdagspartier att rösta på. Dags för mer frihetligt gröna att stiga fram med en bättre vision än box-till-box-visionen...?

Två procent har fattat...

I en opinionsmätning har man undersökt hur partiernas sympatisörer ställer sig till samarbete med Sverigedemokraterna.  

71 procent av vänsterpartisterna, men bara 29 procent av kristdemokraterna, svarar att man "bör göra allt för att minska SD:s inflytande i riksdagen". Den sensationella siffran är emellertid att 2 procent av Sverigedemokraternas sympatisörer svarar att "man bör göra allt för att minska SD:s inflytande". Vilket är en ökning med 100 procent. 

Sverigedemokraterna - om vi nu skall granska vad dom tycker i annat än sin profilfrågan - vill införa tioårig.... Fortsättning följer i morgon bitti, om världen finns kvar och hälsan tiger still.

Nordegren, Klorin och bildningsnivån...

Bild: SR.Fem avdankade dinosaurier och en ansvarslös Klorinfrälst yngling.

Godmorgon. Frukost på altanen, grått väder, ska skriva en text om Elin Wägner med snar deadline. Funderar på hur det kan komma sig att Thomas Nordegren meddelat att hans favoritmedel vid städning var Klorin. Det luktar så rent, sa han.

Tänker på hur Elin Wägner vävde samman kvinnors rättigheter med freds- och miljöfrågor. Hade hon dykt upp idag hade hon blivit förvånad över att vi inte kommit längre. Krigsretoriken, oförmågan att hantera klimatfrågan, den konsumtionsstinna vulgariteten. Och Nordegrens Klorin...

Hade hon hört Thomas Nordegren häromdagen (i P1:s Nordegren och Epstein) hade hon nog förvånats över hur korkat omedveten en man, som kan ge intryck av att vara bildad, kan vara än i dessa dagar. Hon mötte ju mängder av den arten under sin livstid.

Kanske hade Elin muttrat nåt om att "den mannen skall du inte låta dig fotograferas med". Eller också hade hon varit på sin mer storsinta sida. Tagit honom i lätt örat och hållit en kort och koncis föreläsning om hur vi behandlar jorden. Kanske hade Louise Epstein nickat bifall till en dylik behandling.

Närmar vi oss uppror mot bankernas rätt att skapa pengar?

Ibland finns problem med sådant som på ett märkligt sätt  kommit att uppfattas som något självklart. Vilket man uppmärksammat på Island. På uppdrag av statsminister David Gunnlaugsson har nämligen en rapport tagits fram som föreslår att landets affärsbanker fråntas rätten att skapa pengar ur tomma intet när de ger kredit. 

"Istället ska centralbanken, och ytterst parlamentet, ensamt sköta penningskapandet", meddelades  försynt i Veckans Affärer timmarna efter det att första april övergått i andra april.

Affärsbankernas roll skulle således reduceras till att sköta konton och betalningar och dessutom agera mellanhand mellan de som sparar och de som lånar. Det vill säga till det som de flesta fortfarande tror att de ägnar sig åt...

Islands statsminister  kallar rapporten för "ett viktigt bidrag till den kommande debatten, här och på andra ställen, om skapandet av pengar och penningpolitik."

På andra ställen? Varför inte här i Sverige? Ett sådant projekt skulle förstås inte vara helt lätt. Mindre - men inte litet - besvär rent tekniskt än rent politiskt, kan jag tänka mig. Och hur ska vi försörja Falkengren och Clausen som har så svårt att leva på en vanlig simpel miljonlön?

Alltså: bra att en offentlig utredning kommit till stånd, bra om vi får en offentlig och seriös debatt om bankernas roll. 

Det nuvarande systemet innefattar ju en rad suspekta delar. Frågan om vem som skall skapa pengar när skuldberget växer -  och vi med lånade pengar konsumerar sönder planeten - är onekligen intressant. Bra att frågan lyfts till mer formellt rumsrena fora än den, åtminstone formellt sett, undervegetation där den huserat som huvudfråga ett antal år. Bra att en formell regering vågar yppa något eftersom de som yppat sig i frågan tidigare ofta retoriskt försetts med foliehatt av sina belackare. Hatten har väl inte alla gånger varit helt obefogad.

Även på denna blogg har frågan om hur pengar skapas diskuterats. Jag har också intervjuat Andreas Cervenka kring detta. Och tagit upp frågan med en professor i ekonomi i samma programserie - här några minuter som påvisar rådande förvirring: 

Och här en liten snutt med Annika Winsth från Nordea som också belyser problemet...

PS! Ylva Lundkvist Fridh, en av mina kollegor som inledarskribent i Fria, skriver bra med anledning av en penningreform om avarter i argumentationen.

Fokus råder: Mesta möjliga avkastning med minsta möjliga ansvar

Tidningen Fokus - som jag emellanåt länkat till på grund av tidvis bra journalistik - ägnar drygt sju sidor i senaste nummer åt hur man skall ta hand om sina pengar. Rubriken är just den: Ta hand om dina pengar.

Artikeln är uselt inskränkt, på det sätt som den här typen av artiklar vanligtvis är. Egofixerad som den egokapitalistiska tiden. Således: Inte ett ord i textmassan om ansvar för vad pengarna används till. Fokus levererar okritiskt marknadens flinande stuprörsstänkande.

• Mesta möjliga avkastning på insatt kapital. 
• Minsta möjliga ansvar för hur "pengarna växer". 
• Förståelsen för helheten är lika med noll. 

Journalister - i det här fallet Lotta Dinkelspiel - som ägnar sig åt hur pengar placeras tillhör den mest inskränkta flocken i samhällsdebatten. Inte undra på att världen ser ut som den gör - det vill säga det pratas fint om hållbar utveckling, men var och en av oss uppmanas att leva i vårt eget lilla stuprör där vi skall få mesta möjliga avkastning till minsta möjliga ansvar.

Bara vi slipper se vad våra pengar ställer till så är det bra... Och man kan ju alltid titta bort.

Adam Smith. Han med "den osynliga handen" - det vill säga med idén om att om alla gör vad som är bäst för dem så blir det bästa för alla - hade skakat på huvudet. För han, nationalekonomins fader, menade att det här tänkandet bara fungerar om det finns etik med i spelet: man vill ju inte skämmas inför vare sig grannen eller gud, menade Smith. Han kunde ju inte veta att guden placerats i bakluckan och att man numera skall skämmas om man väljer att ta ansvar för hur "pengarna växer" om det ger mindre avkastning. Då är man korkad. I privatekonomernas värld. Där man uppmanar oss att "ta tag i vår ekonomi" som om vi levde i ett stuprör.

Etiska placeringar? Vadå? Utnyttja några fattiga jävlar på andra sidan jorden så får du råd att ta dig en extra flygtripp så planeten får sig en omgång. Budskapet är: tänk inte längre än till dig själv. Fokus levererar. Redaktionen borde kunna bättre. Eller kanske inte.

I brist på annat...

I morse låg dimman kvar på marken, två rådjur stod där. Sen jagade solen bort dimman och himlen blev allt blåare och träden allt mer grönskimrande. 

Ett lodjur har tassat omkring. Letar i mappen med ofärdiga texter, hittar den här, vet inte om den håller hela vägen men morgonen är för fin för att fundera mer på den saken:

"Vi har huvudkontor för nordens viktigaste banker i Stockholmsområdet, det betyder jättemycket för svensk tillväxt, för vår export, för arbetsmarknaden i Stockholmsområdet...." Detta hävdade Thomas Östros, bankföreningens ordförande, tidigare socialdemokratisk minister i en intervju för några veckor sedan.

Frågan är: hur påverkar det så "jättemycket" tillväxten i Sverige och hur påverkar det "så jättemycket" exporten? Bevisföringen tycks  mig aningen svag i Östros påståenden. Handlar det inte om åtskilliga doser floskler?

Och hur negativt påverkar det inte bostadssituationen i Stockholm...? Hur många fler tiotusenlappar måste bostadsköpare i stan punga ut med för att efterfrågetrycket är svällande stort? Hur mycket ökar skuldsättningen? Som gläder nordens viktigaste banker... och en ordförande i bankföreningen.

Det omöjliga Första majtemat: Livet är större än att ha bråttom

Skiss: Livet är större än att ha bråttom...

Det sägs att det krävs nya höghastighetsbanor mellan t ex Stockholm och Göteborg. Man skulle därmed kunna "spara" tid - på vilken konto man sätter in den tiden berättas inte.

Lustigt nog har ett nytt bolag, som fått tillstånd att trafikera sträckan, valt att konkurrera genom att ta sig fram långsammare än SJ... Vilket jag tycker att höghastighetsbanornas vänner bör betänka.

Min övertygelse är att det, än mer i framtiden, kommer att vara viktigare med bra, bekvämt och tidssäkert resande än allt snabbare resande. Höghastighetsbanor borde börjat byggts för trettio år sedan, då hade det varit någon mening med det. Nu är det försent. Eftersom dessa kan vara färdiga först om ett kvarts sekel, när samhället ser helt annorlunda ut än det gör idag.

Hur som helst, argumentet för höghastighetståg är att man skall "spara tid", åtminstone om man bor vid någon av de få stationer där höghastighetstågen stannar... Bor man på något annat ställe där tågen inte stannar lär restiden snarare bli längre. Och någon självklar matning med regionaltåg existerar inte eftersom de nya rälsen ibland kräver nya stationer på andra ställen i de städer där tåget kan förväntas stanna - t ex Växjö.

På vilket konto sätter man in den sparade tiden?

Höghastighetstågens tid är förbi. De kommer att vara "omoderna" redan den dag de sjösätts full ut. Precis som DAB-radio, om den nu hinner sjösättas innan beslutsfattare börjar förstå att internet redan finns, och att FM-bandet är ett bra komplement till detta.

Hade varit kul om något enda förstamajtal hade handlat om vikten av att coola ner, låta livet vara större än att ha bråttom och en fundering kring det där med att spara tid.

PS! 
Jo, jag vet att jag gör kloka tågvänner lite sura nu, det har jag gjort förr i den här frågan. Det är aldrig kul att göra gröna vänner besvikna, men när trängande behov föreligger så må det ske...:-)

Bland ormvråkar, stalldynga och förstamajtal

Skiss: Man behöver inte sitta på kontor...

Ormvråken seglar långt över mitt huvudet. Tranorna har slagit sig ner på norra stranden vid den lilla tjärnen. Rödhaken står i, för att inte tala om vad bofinken härjar. Humlor, och äntligen de första bina, i körsbärsträden. Grodan tar en runda för att inspektera dammen. Rådjuret står i skogsbrynet.

Det är tidigt den första maj. Röken från gårdagens brasa gör en sista andhämtning innan regndropparna stryper den. Det finns de som tänker ägna dagen åt att prata. Framför röda fanor skall det stå icke så rödgröna statsråd och försöka förklara. Något. Jag vet inte vad.

Kanske funderar dom över världens problem för att slippa ta tag i sina egna - som t ex att "utlåningstillväxten" till de svenska hushållen nu ligger på 6,4 procent och att hushållens skulder numera uppgår till 3111 miljarder kronor, en ökning med 183 miljarder på ett år. Så har man skapat tillväxten...Tänk om en enda politisk journalist hade förmåga att se att den tillväxt vi haft är skulddriven.

Det är inte speciellt varm. Det blir nog sill och nubbe ändå. Efter det att jorden i växthuset fått tillskott av kompost, barkmull och lite stalldynga. Och hallon och bärbuskar fått sitt.

Om jag hade hållit ett förstamajtal i år? Tja, det hade kanske blivit så här:

"Jag tror på evolutionen, trots att religion var mitt bästa ämne i skolan. Jag läste allt jag kom över och insåg att det finns en värdegrund i de flesta religioner; nämligen att man inte ska drunkna i materiella begär.

Och, se, det är just det som de stora männen inom liberalismen, konservatismen och socialismen också menade. Det var överens om följande: när vi uppnått ett gott materiellt samhälle så är det andra saker än materiell konsumtion och ekonomi som ska växa. Det är fri tid, kultur och social närvaro. Tid för andlig utveckling, som Mill menade. Tid för reflektion, som Marx menade.

Precis som livet på jorden genomgår evolutionens faser, så gör också samhället det. Det samhällstillstånd vi nu lever i är tillväxt- och konsumtionsfasen. Den har gett oss oerhört mycket, vi har gått från materiellt fattiga samhällen till materiellt rika samhällen. På köpet har vi, när det gått för långt, hamnat i en allt svårare global miljösituation, där klimatfrågan bara är en av flera systemkriser.

Den rådande normen för människan i dag är köpandets och ägandets. Vilket är det avgörande problemet. Men jag är, liksom många andra, övertygad om att nästa steg i samhällsevolutionen blir varandet och det mänskliga växandet.

De gamla tänkarna - avsett ideologisk hemvist - utgick från att vi människor skulle utnyttja de möjligheter som den ekonomiska tillväxten gett oss för att leva goda liv med mer fri tid, mer kultur och fler tillfällen till det goda tänkandet och det goda samtalet.

Denna fantastiska möjlighet skulle öppnas när vi uppnått en god materiell standard. Inte skulle vi då fortsätta att springa omkring som skållade råttor i ett ekonomiskt hjul där alla ropar "mer, större, fortare".

Det finns alla möjligheter i världen att faktiskt ta detta steg i samhällsevolutionen, steget från konsumtionssamhälle till utvecklingssamhälle. I ljusa stunder tror jag att det kommer att ske i min livstid - och att klimatkris, finanskriser och ekonomiskt kaos kommer att påskynda denna utveckling.

I själva verket borde vi ha tagit steg in i denna nya fas då vi upptäckte att ökad ekonomisk och materiell tillväxt inte längre gjorde oss lyckligare. När vi började inse att våra grundläggande behov inte tillgodosågs av mer prylar och ständigt ökande konsumtion. När vi började inse att vi var fångar i ett system.

De av oss som lever om 20 år kommer att skratta åt den kaotiska tid vi lämnat och uppfatta den som en mental sten­ålder. Morgondagens komiker kommer att läsa högt ur 2015 års riksdagsprotokoll och publiken kommer att vrida sig av skratt För att sedan fråga om det man hört verkligen var sant.

Ja, säger komikern, citaten är hämtade från tiden då människor trodde att man blev lycklig genom att pendla, stå i kö och konsumera. Man hade en över­religion som kallades ekonomismen, och en trosbekännelse som hette arbetslinje, man trodde att allting måste växa hela tiden. Och man hade två politiska block som båda kämpade för just detta, som var poler på samma utvecklingsväg.

Var ni inte kloka? frågar då våra barn och barnbarn. Hrm, svarar vi.

Om 20 år: Moderaterna har den gamle moderaten Staffan Burenstam Linder som sin förebild. 70 år tidigare varnade han för att "den ekonomiska tillväxtens dekadensperiod" skulle leda till allt absurdare idéer om "upprätthållande av tillväxtmanin".

Om 20 år: Liberalerna citerar sin lärofader John Stuart Mill som krävde växling från materiell tillväxt till fri tid, kultur och andlighet 

Om 20 år: Socialister väljer noga bland Marxcitaten för att motivera sina nya tankar om den växande människan... 

Om 20 år: De gröna går tillbaka till ­ 1980-talets partiprogram och säger: ursäkta våra krumbukter i början av 2000-talet - och så gör man ett ärofyllt återtåg till sina rötter.

Okej, jag erkänner att det gränsar till dagdrömmeri med denna vision. Men som avdankad politiker kan jag unna mig sådant. 

Mötesdeltagare! Lämna detta möte i frid, åk hem, tänk långa tankar och ägna några timmar åt att göra gott för grannen och sätta in en slant till Läkare utan gränser. 

Applåderna må tillägnas evolutionen som står ut med oss!"

Ungefär så hade jag talat. Tror jag. Ormvråken seglar fortfarande runt. Låter så där som bara ormvråkar kan. Ska lämna tjärnen, ta mig hemåt, känna värmen i det egenbyggda växthuset. Tänker på alla stackars satar som ägnar sina liv åt att sitta på urbana kontor. Vad gör ni på alla kontor? Är det sittandet ni suktar efter så sätt ut en stol i skogen... Och kräv avväpning av administrationssamhället. Kräv sänkt arbetstid!

God morgon, kamrater!