Mer kurning i skymning.....

Jag läser i Sans att man på University of Virginia kommit fram till att människor nuförtiden har svårt att i stillhet och tystnad låta tankarna flyta fritt - utan tillgång ens till mobilen. Såväl studenter som äldre anser det obehagligt att vara ensamma med sina tankar ens i femton minuter. Nästan hälften i en försöksgrupp föredrog till och med att få en obehaglig elektrisk stöt  hellre än att sitta ensamma och tysta i en kvart.

Förr i tiden kurades det skymning, det vill säga man satt och filosoferade när det blivit för mörkt för att vara ute och för tidigt att tända ljusen.

Jag är övertygad om att världen behöver mer kurande i skymning. Det är då, i tystnad och stillhet, som långa tankar fäster tag i varandra och får oss att begripa mer av oss själva och vad vi håller på med.

Det konsumtionsjagande samhället tolererar inte sådant. Det är inte lönsamt helt enkelt. Det är därför vi drivs bort från varje uns av möjlighet till tystnad och stillhet, vi dränks i "information" som hela tiden bryter av tankarna - till slut i sådan omfattning att vi är så ovana vid långa tankar att vi blir så  rädda för oss själva att vi flyr från oss själva.

Att var rädd för att vara "uttråkad" och att slippa tankar som känns "obehagliga" är orsak till att vi vill fly från situationer där vi inte blir bombarderade med snabbt förbifladdrande intryck. Hur många minuter tar det innan vi tar upp mobilen för att ta emot intryck om vi hamnar i ensamhet och stillhet?

I ett sekulariserat samhälle växer lätt ett vakuum i brist på reflekterande och existentiella samtal om allmänmänskliga ämnen som mening, lycka och etik. När detta kombineras med rädsla för våra egna tankar tror jag att vi ligger risigt till rent mentalt. Att ifrågasätta det vi tror är självklart och förstå varför vi tänker och handlar som vi gör är att trimma vårt omdöme och...  "formulera sin inre visdom".

Fram för kurande i skymningen!