Snart kan feminismen bockas av...

Så var det då dags för nästa debattämne i den logik som är partipolitikens. Det blev som väntat jämställdhet och feminism.

För några veckor sedan beskrev jag i en krönika hur partierna springer i flock - alla pratade äldrevård när dess ansikte plötsligt hette Carema, sen sprang alla till skolan, gjorde avbön, sökte förlåtelse medan skolpengen fortsatte att flyta in i privata fickor. I krönikan förvarnade jag för att feministspåret skulle få sig en retorisk renässans. Inte minst därför att det ryktats om att Feministiskt initiativ hade börjat röra på sig lite grand i opinionsmätningarna. 

Inte bara det att Vänstern kör en kampanj, nu har också Folkpartiet insett att feminismen är ett politiskt område som varit oexploaterat en längre tid. Jag trodde faktiskt att det skulle vara Annie Lööf som i ren desperation skulle lansera något ogenomtänkt den här veckan. Nu blev det istället Jan Björklund som berättade att han upptäckt att det finns något som kan liknas vid det där som den ondskefulla Schyman talat om i årtionden: könsmaktsordning... Godmorgon, Jan!

Fast Björklund sa istället strukturer och mönster för att inte verka alltför nykommunistisk i libertarianernas öron. Björklund vill nu se samtycke för sex och en ny så kallad pappamånad. Gustav Fridolin är säkert glad, det innebär att Folkpartiet tagit ett steg närmare Miljöpartiet inför kommande regeringsförhandlingar.

För Folkpartiet gäller att med alla medel nu få bort uppmärksamheten på skolan - sällan har en enda minister lyckats ställa till så mycket trassel på så kort tid som Björklund. Och det har skett på ett sätt som måste betraktas som politiskt ADHD - svårt med koncentration och uppmärksamhet och tendens att ofta göra saker utan att tänka efter först. Björklund om någon rusar fram och tillbaka, med samma obekymrade min, över det slagfält han skapar.

Det är alltså dags för jämställdheten att blossa upp ett tag på den politiska dagordningen. Alla partier kommer att lansera något det närmaste kvartalet så dom kan bocka av jämställdheten innan de hastar vidare till nästa blomma som bör exploateras.

Moderaterna lär mycket snart säga något eftersom de inte kan acceptera att FP kommer i centrum alltför länge. FP litar man inte på. En lite fågel viskade att efter ett val där Alliansen inte får majoritet så kommer Björklund att avgå, vilket innebär att den sågning han gjort av regeringsbildning med S och MP blir betydelselös.

Den nya kvinnliga partiledningen kommer att ha ganska lätt att ställa sig under Löfvens paraply, inte minst nu sedan man krattar rent politiskt för ett sådant samarbete: retorik om minskat utrymme för riskkapitalbolag, en tredje pappamånad, nya kärnreaktorer, försvar av genomförda jobbskatteavdrag. Och vem kan inte se Allan Widman och Peter Hultqvist gå hand i hand i försvarsfrågan?

Vad kan man gissa blir nästa fråga efter det att äldrevården, skolan och jämställdheten är avbockade? Kanske kan partierna unisont plocka upp Bengt Westerbergs gamla paradfråga: eget rum i långvården fast i mer modern tappning: egen korridor i vården.


För övrigt var det de liberala ledarsidorna som gjorde sig mest lustiga över att MP redan från bildandet 1981 stadgade att varje valsedel skulle vara varvad mellan män och kvinnor. (Några få kommunavdelningar lyckades inte med det, varvid man helt enkelt inte ställde upp i första valet.) För att inte tala om hur de liberala skrockade över idén om en man och en kvinna som språkrör.