S-kongress: Valstugorna som översvämmar Sverige...

Bakom en talarstol med en blå front öppnade Stefan Löfven en ny partikongress. Fler i arbete, vägen mot full (berusad?) sysselsättning, skapa arbete, skapa arbete, skapa arbete, mer arbete, alla skall arbeta heltid, hela livet, gärna längre än så om det var möjligt... 

Begrepp som "sänkt arbetstid" och "dela på jobben" existerar inte. Begrepp som livskvalitet existerar inte i den löfvenska ordlistan. Den socialdemokratiska visionen är mer arbete, fler varor, mer konsumtion - det är det som är den moderna socialdemokratiska  visionen. Så erbarmligt fattigt! Ska detta vara berättelsen om Sverige 2013?

I senaste valrörelsen gick socialdemokraterna ut med budskapet Tillväxt sedan 1889. Några dagar före valet träffade jag en valarbetare som delade ut lappar med just den parollen. 

Jag frågade honom, där han stod framför valstugan, om han visste hur många valstugor hans parti haft om man 1889 börjat med tio stycken valstugor i hela landet och sedan ökat med tio valstugor varje år. Jodå, drygt tusen valstugor hade man haft. Inte så illa, kom vi överens om. 

Sedan frågade jag honom vad det skulle innebära om man istället ökat antalet valstugor med försiktiga 10 procent varje år. Det vill säga om tillväxten var 10 procent. Flera tusen, trodde mannen. Kanske rent av uppåt tiotusen eller så, gissade han medan han delade ut sina papper om tillväxt sedan 1889. 

Jag berättade för honom att det skulle varit fler än några tusen, ja, till och med över en  miljon valstugor. Varenda människa som bor i Sverige skulle kunna rymmas i era valstugor, påpekade jag lite ironiskt.

Hur räknar du då, frågade valarbetaren medan han fortsatte att dela ut sina papper om den eviga tillväxten...

Politiker som svänger sig med begreppet tillväxt är ofta usla på matte. Och det här med exponentiell tillväxt är besvärligt att förstå. Lagom till valet 2030 skulle förresten varenda individ boende i Sverige kunnat ha en alldeles egen valstuga av märket S. En mardröm så hemsk som någon.

Här kommer lite information som kongressdeltagarna gärna får tänka på när Löfven och de andra står i talarstolen och pratar om tillväxt:

När ekonomijournalister och politiker jublar över att vi har 4 procents tillväxt - det är det som kallas Pippi Långstrump-ekonomi i Anders Borgs värld - ska man veta att 4 procents tillväxt i sin förlängning innebär en fördubblad ekonomisk volym på 18 år. En fyrdubblad på 36 år. En åttadubblad på 54 år. Efter 90 år är den  32 gånger större och efter 504 år 268 435 456 gånger större.

Det är detta som utgör exponentiell tillväxt. Det är så ekonomisk tillväxt mäts. Det är detta som den ekonomiska tillväxtens vänner på fullt allvar anser är önskvärt, nödvändigt och möjligt.

Om de slår upp Nationalencyklopedin så kommer de att finna följande text: ”Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.”  

Vad finns det då för grundvarianter av tillväxt? Jo, man brukar tala om fysisk (biologisk) tillväxt, linjär tillväxt och exponentiell tillväxt.  Det är den sistnämnda som utgör modell för hur vi beräknar ekonomisk tillväxt. Vad skiljer då dessa varianter åt?

Fysiskt, eller biologiskt, tillväxt innebär att växa på det sätt som människor, djur och växter gör. Vi växer fort under den första delen av våra liv, sedan saktar vi ner och vid dryga 20 år så stannar människans fysiska tillväxt. Men bara den fysiska. Ur ett annat perspektiv växer vi betydligt längre då vi utvecklas socialt, kulturellt och intellektuellt. 

Det linjära sättet att växa kan innebära att till exempel produktionen av pappersmassa ökar med 2000 ton per år. Sker detta i tio år så är det en reell ökning, men i nyhetsflödet kommer det troligen beskrivas som att tillväxten minskar eftersom den procentuella ökningstakten är mindre i slutet av tidsperioden än i början.  

Exponentiell tillväxt innebär att om ekonomin växer med 3 % per år så har tillväxten efter tio år inte varit 30 % utan närmare 34 %, eftersom nästa års tillväxt är lite större än året före. Den reella volymen i tillväxten blir alltså större och större för varje år som går. Vilket kanske kan uppfattas som harmlöst för den som inte älskar matematik. Gör man det så blir man bekymrad. Av rena överlevnadsinstinkter. Politiker är allt som oftast dåliga på matematik, särskilt när de står i talarstolar på kongresser.