"Hållbar utveckling förutsätter marknadsekonomi" - är det så enkelt som Framtidskommissionen påstår?

Igår presenterades slutrapporten från regeringens Framtidskommission. Jag skrev om detta igår - finns här.

I rapportens textmassor dyker plötsligt, och utan vidare motivering, följande mening upp: Hållbar utveckling förutsätter marknadsekonomi. 

Jag är inte övertygad om att det är så enkelt. Att utan någon som helst analys slå fast detta som ett axiom känns minst sagt darrigt.

För det första: Marknadsekonomi är ett system som bygger på att priset på varor och tjänster bestäms av utbud och efterfrågan. Människors inflytande på denna marknad är beroende av deras köpkraft. Det medför att de som har råd med bröstförstoring eller blodtrycksmedicin kan få det, medan den som behöver malariamedicin, men är utan pengar, får räkna med att dö i förtid.

Jag är inte helt övertygad om att detta med säkerhet kan kallas hållbar utveckling. Eller kort sagt: Framtidskommissionen pratar strunt. Vilket inte är så bra om man vill försöka analysera framtidens utmaningar med öppna ögon.

Marknadsekonomin räcker inte till - brister måste rättas till, styras av politiska beslut som inte har med marknad att göra, utan med demokratiskt fattade beslut. Hållbar utveckling förutsätter således något annat än marknadsekonomi.

För det andra: Vetenskapen tycks vara övertygad om att det finns absoluta gränser för vad de planetära processerna tål. Således befinner vi oss just nu i den sjätte kända massutrotningen av arter på vår jord - till skillnad från tidigare massutrotningar är det denna gång människan som står för slakten. Vi har dessutom redan intecknat minst två graders global uppvärmning, en fjärdedel av all mark på jorden bedöms vara degraderad, cirka 80 procent av världens befolkning bor i områden där färskvattenförsörjningen är hotad. 

Detta föranleder Johan Rockström att i Framtidskommissionens bok Framtidsbilder beskriva sin vision för framtiden: "Världen har  infört en global fördelningspolitik där alla människor på jorden ges ett universellt  miljöutrymme för sin välfärd, en mänsklig rättighet till en andel av jordens klimat, vatten och mark...".

Marknadsekonomins grundläggande principer ställs således, i denna vision, åt sidan eftersom det finns absoluta gränser för vårt sätt att ta plats om planeten skall kunna härbärga oss alla. Ingen bör ha rätt att med tillgång till pengar slå ut förutsättningar för andra när utbudet är mindre än efterfrågan av sådant som har en absolut gräns.

Marknadsekonomin räcker inte till - dess mest grundläggande principer om tillgång och efterfrågan fungerar inte, ekonomin måste styras av politiska beslut som inte har med marknadsprinciper att göra. Hållbar utveckling förutsätter således något annat än marknadsekonomi om vi anser att mänskliga rättigheter skall gälla.

För det tredje: Adam Smith var inte bara marknadsekonomins fader, han var också moralfilosof. Därför hävdade han att marknadsekonomin bara kan fungera om dess aktörer dels inte vill skämmas inför Gud, dels inte vill skämmas inför sina grannar. Skammen att bete sig illa, att luras, att bedra, att missbruka sin ekonomiska makt så att andra människor drabbas illa är det som reglerar moralen på marknaden. 

Idag är det få aktörer som känner behov av att inte skämmas inför en gud - och producent och konsument befinner sig på många mils avstånd och slipper se varandra i ögonen. Förutsättningarna för att marknadsekonomin skall fungera på ett etiskt acceptabelt sätt är således borta, vilket rimligen betyder att den inte är förutsättning för en hållbar utveckling.


För det fjärde: Marknadsekonomin stressas alltmer så att långsiktiga beslut inte kan fattas. Ägarna kräver snabb avkastning. 

Sålunda är läkemedelsindustrin ointresserad av att ta fram medel mot antibiotikaresistenta bakterier. Samtidigt som man av marknadsekonomiska grundläggande vinstkrav gärna översvämmar samhället med antibiotika som medför att vi får allt mer varianter av antibiotikaresistenta bakterier...

Att påstå att marknadsekonomin är en förutsättning för hållbar utveckling känns i detta fall totalt malplacerat.

Det var förskräckande när man i Sovjetunionen slog fast att kommunismen och planekonomin var oangripbara idéer. Det är också förskräckligt att Framtidskommissionen slår fast att marknadsekonomi är en oangripbar idé. Det räcker inte att som försvar för marknadsekonomin peka på att det system som växte fram i kommunistländerna var förskräckliga missfoster - med såväl mänskliga offer som miljöoffer. Kapitalismen är inte oanfrätt i dessa frågor heller.

Uppdraget för en framtidskommission värd namnet vore att analyser bristerna i det ekonomiska system vi har, öppna upp för ett intellektuellt hederligt samtal om hur vi skall forma ett ekonomiskt system som verkligen är socialt, ekologiskt och demokratiskt hållbart. Svaret är med stor sannolikhet inte planekonomi - men med lika stor sannolikhet är svaret inte heller marknadsekonomi. Tvärtom handlar det om att nyttja marknaden för vad den är bra till - och politiken för vad den är bra till.

Den reellt existerande kapitalismen har inget svar på framtidens frågor. Begreppet socialism är alltför luddigt och alltför anfrätt för att fungera som motbild. Det är berättelsen om den nya ekonomin vi borde formulera, det är berättelsen om det framväxande Sverige vi borde ägna oss åt, det är berättelsen om en global världsordning, som bygger på såväl empati som kunskap om de planetära processerna, vi borde ägna en del av våra tankar.