Avveckla ekonomers företräde

Lars Calmfors redovisar idag i DN sin syn på nationalekonomers brister utan att säga det mest avgörande: inom ekonomikåren  dominerar såväl en naiv, rent av obegåvad, syn på vad ett samhälle är som en sanslöst brist på kunskap om naturen, naturlagarna och de planetära processerna. 

Den nationalekonomiska disciplinen har tillåtits att blåsa upp sig själv till sådan dignitet att man kan få intryck av att naturlagarna skall anpassa sig efter ekonomiska teorier och att människan i stort reduceras till en ekonomisk varelse vars uppdrag är att få ett teoretiskt systembygge att fungera. Må detta vara en parentes i människans historia. Den status som i det offentliga samtalet ges till nationalekonomer är djupt missvisande för den bristande kompetens om samhälle och människa de i allmänhet besitter.

Calmfors menar nu, i sin artikel, att ekonomerna borde varnat för de finansiella riskerna redan för fem år sedan. Men det var ju inte bara det att man inte varnade, man agerade ju som duktiga idioter i det som ledde fram till finanskris, skuldberg - och som öppnat för att kapitalismen fått utrymme att vara alltför kreativ för sitt eget bästa.

Calmfors skriver: "Finansmarknadernas risktagande var vida större än vad de flesta ekonomer hade kunnat föreställa sig." Det är på gränsen till det ofattbara att ekonomer inte förstått hur marknaden fungerar i en tid när dess aktörer själva beskriver sig som spelare. Det människor med utbildning i andra discipliner sett länge, tycks vara en blockerad verklighet för de nationalekonomer som anses som tunga i debatten.

Calmfors skriver vidare, som uppvaknad ur dvala: "Större kunskaper i doktrinhistoria hade förmodligen också hjälpt ekonomkåren till mer skepsis gentemot för tillfället dominerande synsätt." Godmorgon!

Calmfors har naturligtvis rätt när han skriver att statsvetarna borde delta mer i diskussionen om eurokrisen. Men Calmfors missar att filosofer, psykologer, naturvetare, idéhistoriker och andra borde deltagit - eller tillåtits delta utan att mästras som mindre vetande av den upphöjda ekonomkåren. Det är bara genom att eliminera ekonomers företräde i samhällsdebatten vi kan skapa ett samhälle och en framtid där människan betraktas som det hon är: en biologisk, social och kulturell varelse. Inte i första hand en ekonomisk varelse vars uppdrag är att vara kugge i ett system som för länge sedan lämnat den reella verkligheten.

Calmfors avslutar sin kolumn med att uttrycka önskemål om att andra samhällsvetare skaffar sig sådana kunskaper i ekonomi att de vågar delta mer i diskussionen om till exempel eurokrisen och då kan tillföra fler aspekter. Det bör också hjälpa "oss ekonomer att bli mer medvetna om begränsningarna i våra analysmodeller". Det låter utmärkt, men jag anar likt förbannat att Calmfors menar att det slutligen är ekonomerna som har det absoluta företrädet, när de andra tillfört något till deras tänkande. Jag är övertygad om att det är dags att vända på det.

Nu är det inte första gången Lars Calmfors bekänner eget och disciplinens misslyckande. Redan i oktober 2009 skrev han i Axess: "De flesta nationalekonomer - inklusive jag själv - missade hur mycket av de senaste årens kraftiga tillväxt som berodde på en ohållbar kreditexpansion och hur sammanflätat och sårbart det internationella finansiella systemet blivit". Redan då ansåg jag det vara förfärande. Det så många andra såg, såg inte de mest upphöjda ekonomerna! Tala om att leva i ett tabellverk!