Lördag 14 april
Moriska paviljongen i Malmö
14:00 - 15:00
Lördag, den 14:e april, kommer jag att delta i ett panelsamtal om vägen - och de problem och möjligheter som lär uppstå - från tillväxtsamhälle till utvecklingssamhälle. Blir vi fattigare? Hur finansierar vi välfärd och trygghet? Vad är möjligt och vad är omöjligt? Var finns motståndet mot samhällsevolution? Var det ekonomisk tillväxt som gav oss allt det goda - eller var det strävan efter bättre liv som gav oss tillväxt?
Från Steg 3 deltar också Mats Lindqvist och Lars Wideräng. Moderator: Josefine Fischer, Lunds universitet.
Hej
SvaraRaderaNågot sen med min kommentar, som egentligen rör "Löfven gör en Wetterstrandare..." - men eftersom tillväxtfrågan och systemkritik är centralt både i den som i ditt senaste inlägg passar jag på.
Jag kan i mångt och mycket instämma i din beskrivning av Wetterstrand, men samtidigt anser jag det närmast felaktigt att lägga fokus på skulden för Mp:s degradering på just henne.
Jag resonerar såhär:
Maria är biolog, och på hennes tonläge och klump i halsen så kan man höra, hävdar jag, att hon menar allvar - men att hon inte har koll på tillväxtekonomin/systemkritiken fullt ut och därav ej heller kan hållas ansvarig för okunskapen där!
De andra i partitoppen som mer hävdar sin koll på ekonomi och struktur/system är bl.a. Peter Eriksson och Lennart Olsen - varför jag anser Marias "tillkortakommande" snarare bör klandras dem.
Peter Erikssons predikan om Green new deal - grön tillväxt och Lennarts närmast obefintliga systemkritik anser jag utgör en större del av förklaringen bakom såväl degraderingen av Mp som Marias uttalanden än Maria Wetterstrand själv.
Säkert finns fler namn värda att nämna bakom denna degradering, men vad gäller just Peter och Lennart så kan jag fullt ut stå för mina ord då jag under många år lärt känna deras "resonemang".
Vänliga hälsningar
Tom
PS Hoppas vi kan ordna ett liknande samtal (från Tillväxt till Utveckling) i Uppsala framöver
Frågan är: Blir den nya, livsnödvändiga vägen en Via Dolorosa för mänskligheten eller växer det fram ett bättre samhällssystem för ALLA?
SvaraRaderaVill rekommendera ett blogginlägg Anders Romelsjö. Han tar, med utgångspunkt i Åsa Romsons DN-artikel i dagarna, ett radikalt grepp om problematiken. Rubrik: Kapitalismen hindrar nödvändiga insatser för klimatet!
Här hittar ni inlägget:
http://aromelsjö.se/politik/kapitalismen-hindrar-nodvandiga-insatser-for-klimatet.htm
Tom: "A green new deal" var valslogan för alla partier i hela den gröna gruppen i senaste EU-parlamentsvalet, så om dina teorier stämmer så har alla gröna partier i hela EU "degraderats".
SvaraRaderaFörstanamn på MP:s EU-lista var Carl Schlyter, som väl verkligen inte brukar beskyllas för just ideologiskt förfall?
Jag har personligen lite svårt för det här att skylla ett helt partis utveckling på enskilda personer. Som jag ser det så är vi alla gröna medansvariga, vare sig vi är medlemmar i MP eller inte. Är vi medlemmar kan vi vara med och påverka "inifrån", är vi inte medlemmar så har vi gjort ett val att inte vara med och påverka, och är därmed på ett sätt lite medansvariga ändå. Själv har jag valt att vara medlem och påverka inifrån.
Som mina engelskspråkiga vänner säger: "If you're not part of the solution, you're part of the problem."
Poltiker är de som drabbas värst av rådande system. De är mest programmerade av systemet och därmed är de mest desorienterade. De vill och kan inte ändra något om systemet inte medger det.
SvaraRaderaDet världsomspännande systemet har gjort politiker och deras efterträdare till fångar utan någon egentlig handlingsfrihet. Och det finns massor av politiker som tror att de kan förändra systemet innefrån.
Birger: Din röst gör sig bäst utan handfängsel i en politisk fålla.
Tom och Kerstin: jag beskriver inte bara hur jag uppfattat Maria Wetterstrands agerande när jag talar om "Wetterstrandare", utan om ett helt partis strategi att försöka avideologisera den politik man anser sig vilja föra.
SvaraRaderaJag delar således Toms - och Kerstins? - syn vad gäller att det är den reella partiledningen i sin helhet som som driver den strategi som man använt sig av. Det har handlat dels om strategiska vägval för att rent praktiskt kunna ingå i blockpolitiken, dels avsaknad av tilltro till den egna gröna ideologin.
Tyvärr uppfattar jag att man även nu, när man lämnat den formella blockpolitiken och säger sig vilja stå på egna ben och driva grön politik, håller fast vid idén om avideologisering i jakten på att bli ett mer harmlöst och välvilligt "mittenparti" som kan behaga så många som möjligt. Man vill snarare surfa på opinionsvågor än att vara med att skapa dem.
Kerstin: Det är förstås helt riktigt att en del, som är starkt kritiska till utvecklingen i MP, valt att stanna kvar för att försöka vrida partiet på, det man anser vara, rätt köl. Själv valde jag att inte vara kvar när det plötsligt av språkrören framfördes på DN-Debatt att ekonomisk tillväxt var nödvändigt för att klara miljön och för att upprätthålla ett gott socialt samhälle. I samma veva hade man plötsligt gjort frågan om svenskt deltagande under Nato-befäl i Afghanistan till en "grön" fråga - utifrån en analys som jag uppfattade som både uselt ideologiskt förankrad och som helt historielöst när det gäller just Afghanistan. Vilket jag ju skrivit en del om. Att under sådana premisser vara kvar uppfattade jag snarast som att jag var med och legitimerade en utveckling jag inte trodde på.
Anita: Eftersom det är kapitalismen som är kvar - planekonomin och det reellt existerade större alternativet är ju borta från världsordningen - så är det självfallet så att just kapitalismen är den art av tillväxtjagande system som nu visar sig vara icke hållbar. Medvetenhet om hur planekonomierna fungerade ger ju inget som helst belägg för att dessa hade löst problemen eftersom också de varit helt inriktade på jakt på ekonomisk tillväxt och levt efter idén att naturen blir ett kapital bara så fort människan sätter tänderna i den. Vad gäller MP:s analys - som den ter sig i praktiks politik - bygger i alltför stor utsträckning på ekomodernismens principer om att vi genom att arbeta mer och konsumera grönare kan uppnå både ett hållbart samhälle och fortsatt ekonomisk tillväxt.
Det lyder spændende. Malmö er heller ikke så langt fra København.
SvaraRaderaMen Birger, om det skulle ligga till så, som jag i vissa stunder får för mig, att MP kapats av sosse- och liberal-liknande skaror, vore det då inte lika möjligt för oss, som känner för "MP Original" att gå med i partiet igen och "kapa" tillbaks det? Eller, är vi möjligen för fåtaliga?
SvaraRaderaGt
Det är nog så att en process satts igång som betytt att man bytt ganska många medlemmar och de nya är säkert ganska nöjda med den nya linjen man har. Tanken att "kapa" tillbaka ett parti har nog visat sig vara ganska svårgenomförbar - se bara hur t ex Lena Sommestad försökt med S... Och till slut fungerar som ett radikalt alibi för en i grunden helt annan politik än den hon själv företräder.
SvaraRadera