Är det möjligt att i Sverige föreslå att man skall betala 75 procent i skatt på den del av inkomsten som ligger över 700 000 kronor i månaden? Förmodligen inte, i en tid när så gott som alla eliter i vårt lilla land fått för sig att status och prestige inte handlar om bildning, kultur eller ens goda liv utan om hur många siffror inkomsten består av.
Hur som helst: den franske presidentkandidaten Francois Hollande kunde. Han leder i opinionsmätningarna. Fortfarande.
Det fanns en gång en idé om att gapet mellan den som tjänar minst och den som tjänar mest inte bör vara mer än 10 gånger. Den samlade svenska makteliten, däribland direktörer, politiker och ekonomer, hade 2010 en snittinkomst som motsvarade 17 industriarbetarlöner, som i sin tur har bra mycket mer betalt än de som tar hand om deras gamla föräldrar.
Utvecklingen har skett såväl under borgerligt styre som under de år då den svenska arbetarrörelsen i form av socialdemokrater - stödda av LO - haft regeringsmakten. Och, vilket är än mer intressant: Socialdemokraterna och dess nya ledning - med bland annat den ekonomiska talespersonen Magdalena Andersson - accepterar numera det mesta som bidragit till inkomstklyftorna. Det är således Fredrik Reinfeldt som mest av alla styr socialdemokratin av idag.
Antingen menar menar man att detta är en bra och rationell utveckling. Eller också menar man att det är en dålig och irrationell utveckling. Det förstnämnda tycker man om man anammat ekonomismen som sin grundvärdering. Det sistnämnda om man anser att människan är något större än en ekonomisk varelse, nämligen en social, kulturell och biologisk varelse. Problemet är att det är en oerhört stor skillnad på att bygga ett samhälle för ekonomiska varelser och att bygga ett samhälle för riktiga människor.
Lästips:
SvaraRaderaVinö Linna; Högt bland Saarijärvis moar
Den som kan sin historia förstår världen i dag.
Man kan anse att vi är andliga varelser också. Utan att vara religiös. Då blir det spännande för yttre förändring kräver inre förändring.
SvaraRadera"Den Svenska modellen", är det samma som EU-modellen (system).
SvaraRaderaSocialdemokratin och(MP)är, i stort sett, döda och begravda. Det enda de kan göra, i dagsläget, är att vara följa-john till Alliansen och EU-systemets nyliberalism. Ett system som enbart har fysiska och materiella värderingar.
Reinfeldt måhända styr LEDNINGEN i socialdemokratin idag, men han styr absolut inte alla socialdemokrater! Jag följer s-bloggarna och där finns många som är lika förtvivlade över de ökande klyftorna som du och jag, Birger. Jag tror det är viktigt att vi ser att det inom de flesta partier finns en större eller mindre grupp människor som har fått nog av det rådande systemet. Det kanske formuleras lite olika beroende på vilken tillhörighet man har, men det är viktigt nu att alla som vill ha ett systemskifte hittar varandra, både i och utanför de politiska partierna. Jag hoppas på en ny grön, radikal, utomparlamentarisk gräsrotsrörelse som kan gå i bräschen när tillväxtyran lagt sig och alltfler inser att vi just ny bygger ett gigantiskt luftslott. Kanske tiden snart är mogen. Då får vi inte utestänga somliga genom att göra generaliseringar och klumpa ihop dem och beskriva dem som hopplösa fall. Det finns bra folk där man minst anar det.
SvaraRaderaAnita
SvaraRaderaTACK
Roland L
Nja, blev det inte väl populistiskt nu? En normal industriarbetarlön lär ligga på 24-25 tusen, vilket förvisso är mer än de som städar inom vården, men ungefär som en medelinkomst inom vården. Tar man sen det ggr 17 blir det ca 400 tusen i månaden. De som tjänar så mycket är lätt räknade.
SvaraRaderaInom såväl marknadsorienterade som socialistiska system kan man alltid finna ett fåtal som har inkomster skyhögt över vanligt folk.
Ska man adressera problemet måste man börja med att formulera det. Är det orättvist (rent av odemokratiskt) att vissa tjänar mer än andra? Frågar man folket tycker de att det är rättvist att vissa (de själva) tjänar mer än andra. Så en viss lönespridning kommer vi nog aldrig ifrån. De som tjänar allra mest (ett litet fåtal) får vi antagligen acceptera, men vi kan som antyds ha en kraftig progressiv beskattning på de mest absurda inkomsterna.
Acceptera lönespridning och ändå hålla ihop folket i en något så när samlad monetär standard, det är modellen för att inte girighet och avund ska gnaga hål på samhällskontraktet.
Själva formuleringen är (enligt mig) felaktig. Det pratas om och jämförs löner. Som alla med lite matematisk insikt vet går inte alla linjer genom origo, inte heller linjen som beskriver lön/monetär standard. Som exempel tar vi två ensamstående utan barn A och B, A tjänar 20 tusen i månaden och B 28. Skulle någon utom jag våga påstå att B har dubbelt så stor monetär köpkraft som A?
A har ca 183 tusen kvar efter skatt per år. B har 249. Om man nu tänker sig att ett "basic" leverne med hyra, mat, kläder, telefon, försäkringar,sjukvård, kläder, skor, tandvård och annat jag missat kostar 9 tusen per månad har A kvar
75 tusen per år för kvalitetshöjande konsumtion. Med samma beräkning har B kvar 141 tusen. (nåja, det var väl inte riktigt dubbelt så mycket, men nära nog).
Vad jag vill ha sagt är att den vanliga jämförelsen, månadslön, är ett falskt begrepp som inte visar de skillnader som finns. Man behöver inte gå till de fåtal som tjänar 17 ggr vad vi vanliga gör. Den stora skillnaden idag finns mellan de som får det att gå runt och de som har 100-tusentals kronor att spendera på rena nöjen.
Kanske skulle man dra av ett normbelopp från bruttolönen, och ange den på årsbasis, för att tydliggöra de skillnader som finns?
Jag lägger inga värderingar i vad andra vill spendera sina pengar på. Finns det de som prioriterar 2 utlandssemestrar framför att köpa ekologiskt eller skänka pengar till läkare utan gränser så får det stå för dem. Var och en hanterar sin egen välfärd. (avundsjuka och missundsamhet är inte min paradgren)
Men visst är det tankvärt att en med 28 tusen i lön har dubbelt så mycket att röra sig med som en med 20 tusen?
Socialdemokraterna är inte på något sätt döda eller befravda. Det tråkiga är att de har lämnat sina gröna värderingar som de försökte ta till sig med Mona. Till och med i Finland som har letts av modertaerna sedan 80-talet har man nu börjar prata om att höja skatten extra för dem som tjänar mest. Moderaterna har börjat prata om någon form av Robin Hood beskattning. Det här är samma EU-trender som sveper över Europa som att vi skall jobba längre, låna mindre osv. Trevlig helg, Päivi
SvaraRaderaHöga inkomstklyftor är inte något man bör eftersträva:
SvaraRaderaProfessor explains how economic inequality harms societies:
http://www.rawstory.com/rs/2011/10/24/professor-explains-how-economic-inequality-harms-societies/
Childhood poverty comes at great cost to U.S. economy
Children who grow up poor in the United States cost the economy $500 billion a year because they are less productive, earn less money, commit more crimes and have more health-related expenses, according to a new study.
"The high cost of childhood poverty to the U.S. suggests that investing significant resources in poverty reduction might be more cost effective than we thought,"
http://www.nytimes.com/2007/01/25/world/americas/25iht-poor.4345801.html
/ 1984
Klockrent Birger!
SvaraRadera(S) har sedan länge lämnat de arbetarvärderingar som behövs!
SvaraRaderaMP har ALDRIG haft det!
Janne
Janne, det handlar inte om arbetarvärderimgar. Det handlar om människovärderingar.
SvaraRaderaI Frankrike har man en moms på 20% mot 25% här och arbetsgivaravgifter på ca 10% mot ca 25% av lönen här....
SvaraRaderaHögsta marginalskatterna här är ca 55%, dvs ca 20% enheter från 75%.
Kort sagt, att ingen efterfrågar 75% här är för vi redan har det och alla riksdagspartier står bakom det ... och då från lägre nivåer än 700 tusen om året...