Den magiska ekvationen S/M: fler ut på arbetsmarknaden minskar arbetslösheten

Igår var det Fredrik Reinfeldts tur att vädra tanken att vi nog bör jobba tills vi är 75 år.  Han sa inte det jag anar att han tänkte: bäst är om medborgarna har vett att falla döda ner på sitt jobb, vi sparar pensionspengar och vårdpengar som istället kan användas till sänkt jobbskatteavdrag med ökad konsumtion för friska, rena och glada.

I söndags skrev f.d. finansminister Eric Åsbrink (S) att sysselsättningen bör öka genom att såväl uppmuntra äldre att arbeta längre och genom att få ut fler ungdomar fortare på arbetsmarknaden. Inte någonstans i debattinlägget analyserar han med vad alla dessa människor skall arbeta.

Vi har idag en ökande arbetslöshet som närmar sig åtta procent. Men Eric Åsbrinks stora problem är ändå att inte fler ungdomar kommer ut fortare på en arbetsmarknad med massarbetslöshet bland just ungdomar. Det är upp-och nedvända världen. Det är som att säga att vi har överskott på glass i vinter så vi måste producera mer glass.

Problemet är rimligen a) att vi har en lagstadgad arbetstidsnorm, som är anpassad till ett helt annat samhälle i en helt annat tid, vilket för med sig att mängden lönearbete inte räcker till för de människor som vill ha ett formellt arbete och b) vi har byggt upp system som innebär att det är skatt på arbetstid som finansierar huvuddelen av allt det goda som offentliga sektorn står för: skola, sjukvård, trygghetssystem.

Detta kan vi bara åtgärda genom två saker: a) sänk normalarbetstiden så att den blir optimal för ett samhälle där vi rationaliserat bort allt mer arbete och b) bredda skattebasen så att skola, vård och trygghetssystem finansieras genom mer generell skatt på  produktion och/eller omsättningen oavsett om produktionen skett med hjälp av mänsklig arbetskraft eller inte. Gör vi inte detta kommer vi att fastna såväl hög arbetslöshet som i bristande möjlighet att finansiera god välfärd.

Den som försvarar att vi har kvar en lagstadgad normalarbetstid på 40 timmar i vecken som norm måste rimligen kunna argumentera för att just 40 timmar är den optimala siffran för vad som skall vara lagstadgad norm. Är 40 timmar optimalt i ett samhälle som vårt? Varför i så fall?

Den som hävdar att alla större förändringar för att bredda skattebasen är omöjliga att genomföra bör studera vår historia. När systemet med så kallade "arbetsgivaravgifter" infördes så fanns det också de som hävdade att detta inte skulle gå att göra. Syftet med införandet av dessa avgifter på arbetstid var att dels öka statens intäkter för att finansiera ökad välfärd, dels för att påskynda strukturomställning och rationaliseringar - man vill helt enkelt stimulera fram mer av automatisering och effektivisering även om priset skulle bli att hela branscher skulle få läggas ner eller flytta till Sydeuropa (t ex stora delar av teko-industrin). Fortsätter vi emellertid på detta spår - hög skatt på just arbetstid - blir det till slut "nästan bara" kultur, vård, omsorg, reparationer och underhåll som beskattas. Det vill säga sådant som är basen i ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle.

Det går att förändra. Men motivet för förändring är inte att det går att göra, utan att vi måste om vi vill behålla ett välfärdssamhälle där välfärdstjänster som äldrevård, sjukvård och utbildning finansieras via skatter. Det parti som vågar ta tag i detta har allt att vinna. Det gröna parti som inte gör det har stelnat.

Men, blir det då inte brist på arbetskraft i Sverige om 30 år - något som kastades ut som en självklarhet i dagens P1. Naturligtvis blir det inte det. Vi kommer om 30 år vara över 9 miljarder människor på jorden samtidigt som människor strömmar över gamla landgränser och rationaliseringarna fortsätter med ny teknikutveckling. Är det något vi inte kommer att ha brist på så är det just människor. Inte ens om vi (äntligen) fattat att vi måste gå över till ett samhälle med helt andra livsmönster på grund av miljö- och klimatrelaterade skäl - eller om man så vill: planetära skäl.

Av en rad andra skäl - än de som Reinfeldt och Åsbrink vädrat - bör ändå pensionsåldern förändras och bli mer rörlig så att de som vill kan lägga av vid 55 och de som vill arbeta halvtid eller kvartstid långt upp i åldrarna ska kunna göra det.