Tvivelaktigt beslut om Iran och yttrandefrihet

Så har då EU gjort gemensam sak med USA, man avser bojkotta iransk olja därför att Iran misstänks koppla ihop kärnkraft med kärnvapen. Beslutet är minst sagt tvivelaktigt, bortsett från att det alltid kan vara bra att som princip såväl börja bojkotta fossila bränslen som redovisa att kärnvapen och kärnkraft är siamesiska tvillingar.

Men detta EU-beslut är bekymmersamt ur flera aspekter. Det finns ett gammalt talessätt som lyder Walk a mile in my shoes. Det är alltid bra att försöka gå i andras skor ett tag. Man kan lättare förstå hur "den andre" ser på saker och ting. 

Samtidigt som vi - det vill säga vi som nu bor i EU - tydligen skall börja sätta hårt mot hårt mot Iran för deras eventuella strävan efter kärnvapen blundar vi helt för att Israel har just kärnvapen. Hur trovärdigt är det? Och hur uppfattas det om man går i de andra skorna ett tag? Och ska EU inte i logikens namn i så fall också sluta köpa olja från USA, där har man ju hela lager av kärnvapen som snart kan ställas under en republikansk president som anser att han dagligen får besked från gud hur han skall agera. Kärnvapen i händerna på religiösa fundamentalister - som hänvisar till högre makter och ett gott liv efter detta - är mer bekymmersamt än det mesta.

EU:s beslut bidrar inte till nedtrappning av konflikten i området, det leder till upptrappning med knutna händer istället för nedtrappning med öppna händer. Det iranska svaret blev förstås hot att "stänga" Hormuzsundet, vilket möts av hot från USA att med våld öppna det igen, och sedan riskerar det att medvetet eller omedvetet krascha. Kanske blir det USA som trappar upp till krig genom att med militära medel hindra iranska oljetransporter till Kina, som ju kommer att vilja sluka den billigare iranska oljan

Ironisk iakttagelse apropå Kina: den "gode" demokratiske presidenten Obama skickar mer av den amerikanska flottan till området för att trappa upp, den "onde" republikanen Nixon valde att dra undan flottan för att lösa konflikter med Kina. Piskor utgör inte den allenarådande lösningen...

Carl Bildt verkar lätt generad över EU-beslutet och påstår att upptrappningen kan "glida in i en konfrontation som ytterst kan sluta i krig". Jaha, så insiktsfullt. Men likt förbannat ställer Sverige upp eftersom målet för EU är att tala med en röst.

Man vill driva Iran till förhandlingsbordet, säger man. Men kan man göra det genom hot? Har man lyckats ens gentemot Nordkorea? Är det inte bättre att locka med utvecklade diplomatiska förbindelser, ökande handel - något som för övrigt även Hans Blix påtalade i gårdagens Aktuellt.


Apropå EU: Förbjudet att tala...

Inom EU - som sägs stå för demokrati, yttrandefrihet och allt det goda som finns - är det tydligen helt godtagbart att trappa upp kriget mot just yttrandefriheten. Den som är tillräckligt dum skall inte få ge uttryck för sin åsikt. Vad som är tillräckligt dumt avgörs av staten. 

Således har man i Frankrike beslutat att den som säger att armenier inte utsattes för folkmord skall få böta motsvarande 45 000 euro och riskera 1 år i fängelse. Vad säger Sveriges utrikesminister om det? Skall detta bli praxis i EU? När får vi höra svenska politiker sätta ner foten och slå fast att yttrandefrihet gäller även de som man för tillfället anser vara dumskallar? Den liberala EU-ministern, vad säger hon? Eller är det största möjliga tystnad som gäller där också? Och har möjligen utrikesministern något att säga? Eller är Frankrike för stort och mäktigt inom EU-sfären?

Apropå Carl Bildt: Tidigare anställd vittnar om Lundins...
Kristna Fredsrörelsen uppmärksammar en artikel om Lundins förehavanden i Sudan i den holländska tidningen Trouw. En tidigare anställd berättar: Lundin var inte ett företag, det var snarare en ingång för den nordsudanesiska armén. Lundin Oils eget säkerhetsfolk gick inte att skilja från den reguljära armén eller milisen.  

– Jag såg hur säkerhetschefen gav pengar till folk från milisen. Senare fick de också fordon, bränsle och mat. Samma dag begav sig milisen till ett vattenhål dit boskapen brukar komma under torrperioden. Milisen stal boskapen och fick också stöd från arméns stridsvagnar. Efter striderna återvände de till Lundins bas och berättade för mig hur mycket boskap de hade fångat. Jag informerade mina chefer om detta.