Aj, aj, tillväxten hotas - skorna håller ett år till...

Det är bekymmersamt för svensk ekonomi. Skorna ser ut att hålla för länge. Elände! Tillväxten har avstannat. Vi har redan skor så det räcker. Eländes elände! Vi kanske till och med är nöjda med de skor vi har. Eländes, eländes, elände!   

Det är med den undertonen som nyheten om att vi köpt 2,2 procent färre skor förra december än samma månad året innan kablas ut.

Trevligt nog har vi alltså börjat köpa färre skor. Kanon. Kan jag tycka som tycker det är bra att man behåller grejer längre och vårdar dem ömt eftersom det a) minskar uttaget av råvaror som krävs för att göra nya skor, b) minskar transporterna av skraltiga skor över halva jordklotet, c) minskar energianvändningen, d) minskar utsläppen av klimatgaser, e) minskar kemikalieanvändningen och f) till stor del låter begränsade vattentillgångar nyttjas på bättre sätt än att framställa råvaror och tillverka skor som vi kastar efter något år.

Det finns alltså fantastiska reala fördelar i att vi inte köpt lika många nya skor förra året som vi gjorde året innan. Men i mediarapporteringen beskriver man det som om det vore något negativt, något som skändar vår tro på någon sorts livsförutsättning som medför att konsumtionen måste ökar år från år. Varför lyckas så sällan  journalister koppla ihop sammanhang? Har inte t ex det förträffliga Ekot ett ansvar som public serviceföretag att i nyhetsförmedling försöka ge just sammanhang? Å andra sidan är ju SR faktiskt  medlem i Svenskt Näringsliv, som för något år sedan drev en kampanj på temat: konsumera mer...

Vi har byggt system och strukturer som till stor del bygger på att konsumtionen ökar från år till år, att den ekonomiska tillväxten förutsätts vara evig. Men det innebär att varje form av hållbar kvalitet, varje form av vårdande, varje form av tidlös design blir ett hot mot det som politiker, ekonomer och medier tror är utveckling.

Vi står inför enorma problem som vi borde ta oss an istället för att blunda på väg rakt in i väggen. Det är inte lätt att ta sig ur system, strukturer och normer som vi vant oss vid men som allt fler inser är ohållbara. System som byggdes upp när vi var 2-3 miljarder människor på Jorden under en tid då vi inte kunde drömma om att vi skulle konsumera så enorma mängder som vi gör idag. Gräset är visserligen detsamma, men spelplanen har förändrats och då måste också regelverken förändras.

Om detta pratade jag förresten om igår kväll (fredag) med Anders Wijkman. Går i repris lördag morgon 09.00. Eller på play förstås - klicka här. På liknande tema talar jag med Stefan Edman - klicka här. En som inte alls håller med mig är professor Christer Gunnarsson, som i sin bok Hållbarhetsmyten hyllar den ekonomiska tillväxten och angriper de som ifrågasätter den - vi samtalar här.

PS! "Höga krav på konsumtion"
I dagens SvD finns förresten en artikel om hur vi lånar allt mer, hur "höga krav på konsumtion bidrar till att människor är skuldsatta". Detta utmålas, helt riktigt som ett problem. Men, som vanligt, kratsar man på ytan i artikeln.

För det första analyserar man inte varför människor känner behov av att konsumera allt mer - att det beror på den livsstilspropaganda som kallas reklam, och som försörjer tidningens ledarredaktion och journalister, vill man inte låtsas om. 

För det andra nämner man inte att pengar skapas av banken i samma ögonblick som kunden lånar pengar, genom att t ex belåna sin fastighet för att kunna konsumera.

För det tredje förklarade man inte att en stor del av den tillväxt vi idag har görs möjlig genom att pengar skapas när vi lånar dem för den konsumtion som livsstilspropagandan driver fram. Den senare - reklamen -  gick lös på 40 - 60 miljarder förra året (lite beroende på vad man räknar in).

För det fjärde förklarade man inte att den ökande konsumtionen som sker på lånade pengar i allra högsta grad utgör orsak till de ökande utsläppen av klimatgaser. Allt för att hålla igång idén om den eviga ekonomiska tillväxten.