Vad är det roliga i att fånga fisk och sedan kasta i den i sjön igen?

Det största svenska mal man fångat vägde 180 kg, sägs det.

Jag fick i uppdrag att läsa en bok som jag själv aldrig kommit på tanken att ens bläddra i. Den handlar om den typ av fiske som går ut på att ta upp fisken, väga den, fotografera den, och sedan återföra den till sin vattenvärld. 

Det roligaste som finns (nästan)  är att sätta tänderna i sådant man inte vet ett skit om. Det är därför jag formligen älskar att jobba med teveserien En bok - en författare.

I kväll pratar jag med författaren till Storgäddor och monstermalar i Kunskapskanalen. En hängiven, för att inte säga nördig kille, som skrivit sin första bok efter många år som välkänd skribent i fisketidningar: John B Eriksson.

Är det månde ett genetiskt arv som ligger och lurar när en växande skara män - för det är nästan bara män - har en så starkt önskan att fånga stora fiskar?  Fråga ska ställas. Och visst måste författaren få berätta om hur smart en gädda attackerar sitt byta.

Självfallet kan jag inte låta bli att dra in Aristoteles i samtalet. Han menade att ålyngel uppstod ur den ruttnade havsdyn. Så är det ju inte. Men ålens liv är värt några frågor; för visst är det fantastiskt att ålar som själva sökt sig in i Östersjön så småningom hittar ut därifrån när det är dags att leka i Sargassohavet - men de ålar som planterats ut klarar inte att ta sig tillbaka för de hittar inte ut från vårt innanhav... Vilket betyder att det förutom det genetiska arvet hos arten också finns ett individuellt hästminne hos varje enskild ål. Och kanske hos varje fiskart. Vad innebär det för hur vi hanterar våra släktingar i vattnet?

Kunskapskanalen ikväll 19.00. Repris midnatt och 09.00 torsdag.

Nästa onsdag är det dags för Kerstin Ekmans och Gunnar Erikssons nya bok.