Vi började tala om klimatpolitiken och till slut surnade han till och beklagade upprört att Kina fick hård kritik för sin ettbarnspolitik men lika hård kritik för sina utsläpp av koldioxid. Men vad hade ni sagt om vi hade varit 300 miljoner fler än idag? Hur mycket kritik hade vi inte fått då för våra utsläpp? Trots att varje kines släpper ut bråkdelar av vad ni i Väst gör per person...
Idag börjar en serie om mänskliga rättigheter i en lokaltidning från Stockholm, med viss spridning över landet. Rubriken idag: Aborter tvingas fram. Tillsammans med en kinesisk kvinna från Xinjiang skrev jag en bok - finns på nätet här - där hon berättar om ettbarnspolitiken utifrån sitt perspektiv som tillhörande ett minoritetsfolk med generellt mycket låg status. Normen var ett barn i Kina, men hon ansåg sig tillhöra ett i detta fall prioriterat folk. Bland annat berättade hon så här:
Samtidigt skall det sägas att det i
Kina finns något som ni i Sverige kallar ”positiv
särbehandling”. Det betyder i Sverige att en kvinna kan
få jobbet om arbetsplatsen domineras av män, även om
den sökande mannen har lika bra, eller till och med
bättre, formella skäl att få jobbet (bättre betyg, fler
tjänsteår eller något sådant). I Kina innebär den positiva
särbehandlingen bland annat att minoritetsfolk slipper
den så kallade ettbarnspolitiken –- vi får i princip ha två
barn. Och eftersom staten försöker få in fler ungdomar
från minoritetsfolk på universiteten så får man extra
poäng om man tillhör ett sådant folk, det blir alltså lite
lättare för oss att få en plats för högre utbildning.
Jag tycker detta är bra. Det behövs för att rätta till de
orättvisor som kan uppstå när till och med förnuftiga
män som min man kan utbrista att jag minsann inte är
en riktig kines…
Boken finns här.
Kina finns något som ni i Sverige kallar ”positiv
särbehandling”. Det betyder i Sverige att en kvinna kan
få jobbet om arbetsplatsen domineras av män, även om
den sökande mannen har lika bra, eller till och med
bättre, formella skäl att få jobbet (bättre betyg, fler
tjänsteår eller något sådant). I Kina innebär den positiva
särbehandlingen bland annat att minoritetsfolk slipper
den så kallade ettbarnspolitiken –- vi får i princip ha två
barn. Och eftersom staten försöker få in fler ungdomar
från minoritetsfolk på universiteten så får man extra
poäng om man tillhör ett sådant folk, det blir alltså lite
lättare för oss att få en plats för högre utbildning.
Jag tycker detta är bra. Det behövs för att rätta till de
orättvisor som kan uppstå när till och med förnuftiga
män som min man kan utbrista att jag minsann inte är
en riktig kines…
Boken finns här.
Jag tycker ettbarnspolitiken är helt försvarbar och nödvändig.Vad tycker du Birger?
SvaraRaderaInstämmer med föregående. Tänk om man kunde få det genomfört på flera platser som t.ex. i u-länderna.
SvaraRaderaHär skulle väl duktiga Sverige gå före. Varför tex inte ta bort kvantitetstillägget på barnbidraget! Varje familj skulle få samma bidrag oberoende om dom har ett eller tio barn. Vidare skulle detta bidrag delas upp på föräldrarna så att även gubbslemmen fick hälften.
SvaraRaderaDen som upplevt ettbarnspolitikens genomförande tvekar nog starkt på dess rimlighet. Tvångsaborter, tvångssterilisering, groteskt grupptryck i kvarter där kvoten överskridits... Däremot anser jag det vara helt fel med flerbarnstillägg som del av barnbidraget, liksom jag anser att vi måste få till en bättre debatt om vad som är "mitt" barn så att adoption blir naturligt vid barnlöshet. Barn har rätt till föräldrar, vuxna har ingen absolut rätt till barn.
SvaraRaderaMan kan ju genomföra det hela på ett mer humant vis. Ett barnbidrag som är fast oberoende av hur många ungar man skaffar sig vore kanske en rimlig väg? ...och skaffar man fler än tre så får man bidraget indraget.
SvaraRaderaDet där med enhetligt barnbidrag låter ju vettigt.
SvaraRaderaKan inte ni som sitter så till att ni har politiskt inflytande jobba för detta med början nu !
Det där med att gubbarna ska ha hälften är lite dubbelt. I bra och kärleksfulla förhållanden fungerar redan delandet av resurserna med stor sannolikhet bra. I förtryckande förhållanden, och förhållanden med missbruk, är barnbidraget däremot ofta det enda som modern kan räkna med att disponera.
SvaraRaderaSedan borde det finnas andra, bättre, sätt att lösa den problematiken - men det har vi ju inte gjort ännu.
Bästa medicinen mot överbefolkning heter "hög utbildning och hög levnadsstandard", i synnerhet när denna "beska" medicin "drabbar" kvinnor. Detta är något som vi i sverige känner mycket väl till, eftersom vi gått på den medicinen rätt länge nu. Utan invandringen de senaste 40 åren hade vi inte varit så många som vi är idag, tom. haft negativ befolkningstillväxt.
SvaraRaderaDessutom finns inget direkt samband mellan hög levnadsstandard och utsläpp tack vare tekniken. När det kommer till co2 utsläpp skulle sverige tom. kunna nå negativa tal. Hade vi levt som under 1700-tal med dagens befolkning på jorden, då hade vi redan gått under. Så, se till att asiaterna, afrikanerna mfl. får det bättre och låt det gå fort, det är en god globalisering för alla, även miljön.
Dessutom, när de får det bättre, då närmar de sig oss i löner och arbetsvillkor också, då blir mycket av transportcirkusen runt vår glob också onödig, ja rent olönsam. Det innebär givetvis att många industrijobb "home-sourcas". Allt blir bättre, låt det bara gå fort, för under omvandlingstiden lär det gnissla en hel del mellan diverse intressenter.
-Magnus