Även Sverige lägger sig ner inför klimatmötet i Cancún

Välstånd mäts genom flöden, inte genom vad vi har.

Så är det dags. Igen. Klimatmöte. 

Ingenting tyder på att världen skall klara att begränsa utsläppsnivåerna så att temperaturen ökar med högst 2 grader. Även Sverige går in i förhandlingarna med glasögon som är färgade av en fundamentalistisk syn på ekonomisk tillväxt och en  helig ovilja att mäta de utsläpp vi är ansvariga för genom vår konsumtion.Därmed är inte heller Sverige trovärdigt.


Genom kraven på fortsatt ekonomisk tillväxt, i redan materiellt rika länder, blir hanteringen av klimatfrågan något av ett politiskt skådespel.

Genom oviljan att se baksidan av vår ständigt ökande konsumtion - med både bredare och snabbare varuflöden som ett led i jakten på ekonomisk tillväxt - gör vi det omöjligt att klara klimatmålen.

Så enkelt är det. Att det sedan är politiskt inkorrekt att påpeka detta är en annan sak. De som påpekar det är bortsopade från karriär, uppdrag och status i fackföreningar, medier, näringsliv och politik.

Inom någon generation är vi 9 miljarder människor på jorden, varav allt fler vill leva på det sätt som vi i den materiellt rika delen av världen redan lever, medan vi fortsätter att springa på konsumtions- och tillväxtstegen för att dom andra inte skall komma ifatt oss.

Utvecklingen är därmed katastrofal. Främst beroende på att de miljövinster vi gör genom bättre och smartare teknik äts upp av att vi dels blir fler på jorden, dels tillåter oss ständigt ökande konsumtion. De ekonomiska vinster vi gör genom att sätta upp solfångare på taken, använder vi för att konsumera annat, t ex fler och längre flygresor. Ironiskt: Idag, när klimatförhandlingarna börjar, talar man om "positiva hushåll" som gärna ökar konsumtionen vilket gagnar BNP. Halleluja!

Det är ohyggligt smärtsamt att se hur så många är så ovilliga att se de tydligaste av samband. Det är skrämmande att höra hur de flesta som vet att fortsatt jakt på ekonomisk tillväxt är förödande, väljer att vägra säga detta offentligt eftersom det får så stora konsekvenser för karriär, uppdrag och status i politik, näringsliv och fackföreningsrörelse. 

"Vi får ta det försiktigt" säger man. Och legitimerar därmed den utveckling man själva inser - och erkänner mellan skål och vägg - leder käpprakt åt helvete. Straffet för att högt och offentligt kritisera mantrat om ekonomisk tillväxt är nämligen bannlysning. Du kan tycka lite vad som helst och bli landshövding, generaldirektör, utredare, VD, fackförbundsordförande eller ledarskribent - men ifrågasätter du tillväxten är det kört.


Målet för klimatförhandlingarna i Cancún är att förhindra att jorden temperatur stiger mer än 2 grader. Även detta mål medför stora risker. Det är inte forskare som satt målet, det är politiker som är villiga att ta risker för att uppnå annat. Enligt en del seriösa forskare är t  ex  risken för att Grönlandsisen oåterkalleligen smälter 25 procent om temperaturen stiger med 1,7 grader...


De senaste uppgifterna från Världsmeteorologorganisationen säger att förra året kunde uppvisa den högsta halten koldioxid i atmosfären på 2 miljoner år. Prognoserna visar,vilket bland annat skrivs om här, att BNP kommer att öka med 5 procent i år, vilket resulterat i en ökning av koldioxidutsläppen med 3 procent. Ingenting tyder på att de globala utsläppen kommer att minska 2015, vilket är den absoluta gräns som man satt för att möjligen kunna förhindra en temperaturökning på mer än 2 grader.

Den svenska regeringen fuskar om utsläppen, skriver förresten två trevliga vänsterpartister i dag i SvD. Det är en rimligt korrekt analys. Problemet är att Vänsterparitet fuskar lika mycket, fast på ett annat sätt: man vägrar inse att konsumtionsnivån måste hållas tillbaka. Vem var det som krävde att de ekonomiska hjulen skulle hållas igång genom ökad konsumtion, sjösatt genom ett extra barnbidrag till julhelgen, när finanskrisen slog till? Jo, Vänsterpartiet. Populism som går hand i hand med klimatprat gör sig illa. Häromdagen på socialistisk forum - där jag var inbjuden till ett samtal - hördes ingen kritik mot konsumtionssamhället från vänsterpartisten.


Hur ska man hålla uppe intresset kring klimatfrågan, som ju ältats som en enskild sakfråga i så många år att många tröttnat. Motmedlet är att hålla fast vid nyfikenheten inför en upptäckt som vi i grunden ställer upp på, skrivs i en artikel i DN.

Jag menar att man kan upprätthålla nyfikenheten om man sätta klimatfrågan i samband med andra frågor istället för att som journalister och politiker behandla varje fråga för sig: den ekonomiska politiken och de målsättningar man har vad gäller tillväxt har direkta samband med klimatet. Hur många har det klart för sig? Men visst ja, det fick vi inte tala om. Hysch, hysch. Och nu är det ju jul snart och då ska vi köpa mer tofsar, plastiga leksaker som går sönder efter några veckor och byta ut kaffebryggaren mot en mer moderiktig. Allt för att hylla Jesus, Tomten och Tillväxten. Fattar vi det inte själva så får vi hjälp genom den ångestsyftande köppropaganda i form av reklam som riktar sig till våra känslor av otillräcklighet och panik för att falla bakåt på status-och konsumtionsstegen.