 |
| Schysst redaktör... |
I en krönika i BT, som publicerades häromdagen, skrev jag bland annat: "För socialdemokraterna blev det, enligt Sahlin, ett katastrofval – detta synsätt bottnar i en socialdemokratisk självbild som bygger på att allt under 45 procent är ett misstag, ett brott mot naturlagarna." Resten av krönikan finns här.
I en krönika i Fria Tidningen påstod jag följande: "Problemet med valrörelsen var att de stora frågorna försvann från agendan. I samförstånd mellan blocken. I ett internationellt perspektiv var valrörelsen usel, rent av enfaldig. Klimatfrågan reducerades till en kamp om vilken som ville minska utsläppen mest fram till 2050… Men vare sig Centern eller Miljöpartiet – som var de enda som i någon mån pratade om klimatfrågan – vågade diskutera hur konsumtionen driver på utsläppen. Våra utsläpp i Sverige stannar vid knappt 6 ton per person och år. Räknar vi på vår konsumtion så ökar det till bortåt 10 ton per person och plötsligt verkar kineserna vara rena rama oskulderna…" Resten finns här.
I en krönika i liberala KK kommer jag undan med lite surr om energipolitiken: "Energifrågan var nog svårast att klara för många sossar. De rödgröna vill ju ha kvar förbudet mot ny kärnkraft, medan Metall och Pappers applåderar de borgerliga som vill tillåta nya reaktorer. Maud Olofssons argumentation måste för övrigt vara rekord i hyckleri: hon påstod att en öppning för ny kärnkraft skulle öka framväxten av förnybar energi. Det är rena rama abrakadabran… I Tyskland, där man har en livlig debatt om kärnkraften, skakar man på huvudet."
Resten finns här.
I gröna Miljömagasinet blev det en ledare om den rödgröna valplattformen: "Jag delar också Wanja Lundby-Wedins konstaterande att den rödgröna valplattformen var i stort sett helt socialdemokratisk. Läggas till skall att den var befriad från visioner som kunde tända eldar i hjärtat. Den var förskräckande gråsossig. Inget friår, ingen sänkt arbetstid, ingen analys av en annan samhällsutveckling." Resten finns
här.
I kristna tidningen Dagen hävdar jag följande: "I en situation där gråsossar skrämdes bort av Miljöpartiet, och urbana socialliberala sossar skrämdes bort av Vänsterpartiet räckte det inte med att kyrkligt folk gick ut med uppmaning att kristna borde fundera över om alliansens syn på sjuka och andra illa drabbade människor verkligen kan vara förenligt med att bejaka Jesus budskap." Hela krönikan här.
Bilden högst upp? Jo, den föreställer BT:s Katarina Larsson, Sveriges schysstaste moderata politiska redaktör, det finns faktiskt sådana.
Det är också intressant att notera hur det rödgröna blocket ”gick i fällan” att haka på den moderatledda Alliansen politiska strategi. Alliansen har fragmenterat upp sin politik i ett antal lappar likt den gamla ”Anslagstavlan” på TV. Varje anteckningslapp skulle stå för sig själv och saknade medvetet en förankring i en helhet eller vision. Varje anteckningslapp hade egna rubriker som ”Det nya arbetarpartiet”, ”arbetslinjen”, ”Vi satsar på dem som arbetar”, ”Sverige har en världsledande klimatpolitik” osv. De rödgröna förlorade den matchen genom att, till stor del, ta efter konceptet på en planhalva där Moderaterna var överlägsna. Rätt medicin borde varit en visionär politik där varje politisk fråga och utspel skulle vara en del av en mycket tydlig och välkommunicerad vision.
SvaraRaderaHej igen Birger!
SvaraRaderaVarför anklagar du Maud för hyckleri? Det hon säger stämmer ju: svensk kärnkraft ger i runda slängar 4200 miljoner SEK extra till svenska staten varje år. Det är den påhittade extaravgiften kallad "Effektskatt" som staten använder för att snylta på bolagen.
Döda svensk kärnrkaft och vi mister den extrainkomsten till staten vilket innebär mindre medel över att skänka till dyra kraftkällor som vindkraft och liknande som inte ens går till projektstart om de inte har köpgarantier påtvingade av Staten eftersom den elen är tämligen oattraktiv för de riktigt stora kunderna i industrin.
Bredden och inte-höra-hemma-någonstans verkar vara signum för dig, Birger. Krönikor i tidningar av alla sorter. Rädd för att bli stämplad?
SvaraRaderaDet där om 500-ingen kräver en komplettering. Vi har fortfarande ett högre skatteuttag än på Strängs tid (utom beträffande marginalskattelägena) och den ideologiska frågan är faktiskt om staten ska vara alla goda gåvors givare. Ska ideella rörelser och föreningar/församlingar kunna finnas och frodas, självständiga från staten, är det faktiskt viktigt att medborgarna själva har en god del av kakan kvar att fördela till olika goda ändamål. Liksom t.ex. de politiska partierna mår väl av att främst finansieras via frivilliga medlemsavgifter, inte främst via statliga partistöd. (Därmed inte sagt att välgörenhet ska ersätta generell välfärdspolitik coh socialhjälp). I den bemärkelsen ÄR rimliga skattesänkningar - och avdrag för gåvor till ideella organisationer - en frihetsreform i ett vidare perspektiv än bara det rent egoistiska.
SvaraRadera