Vi minns det vi vill minnas, vi fantiserar ihop vår historia. Just Idas sommarvisa, tycks vara populär att minnas från sin barndom, från vissa speciella stunder.Nu senast är det Jackie Jakubowski som minns hur han för exakt 40 år sedan kunde höra svenska barn sjunga Du ska inte tro det blir sommar för första gången. Visan kopplas till ett vackert minne, den första midsommaren i Sverige för en polsk-judisk flykting. Men visan fanns inte då...
För några år sedan fick en hel upplaga av en bok gå upp i rök - boken hade som mål att påvisa att Astrid Lindgren var djupt religiös - eftersom författaren hade så många minnesfel att det blev löjligt. Bland annat mindes han hur han som litet barn satt på bryggan och sjöng just Idas sommarvisa... Men den fanns inte då författaren var liten.
Minnen, vittnesbilder, berättelser från barndomen läggs med åren i nya skapade skimmer när hjärnan bearbetat, stoppat undan, förmildrat, förvärrat eller helst sonika blandat ihop en berättelse med egna minnen, skapat föreställningar starkare än verkligheten. Detta är ett problem när människor skriver memoarer eller på annat sätt beskriver ett händelseförlopp. Människan är en kreativ varelse, med fantasi. Däremot inte särskilt trovärdig.
Det tycks vara så att det inte finns något särskild del av hjärnan som ansvarar för minnet. Det är bra att ha klart för sig hur vår hjärna fungerar.
Hur många tror sig inte komma ihåg hur sälarna tog in MP i riksdagen 1988. Valet fick så småningom, med hjälp av forskare som mindes fel, namnet sälvalet. Men sälarna tog inte alls in MP i riksdagen, det är en myt som hela tiden upprepas. Senast av glad expert under helgen.
Det är helt riktigt att miljöpartiet låg högt i opinionsmätningarna FÖRE säldebatten. Men förmodligen hade inte partiet kommit in i riksdagen om inte säldebatten funnits. Den "bar" nämligen partiet från den höga nivån 10 procent så att 5,5 procent stannade kvar fram till valet. Utan säldebatt hade partiet fortsatt tappa väljare och förmodligen stupat före målgången. Det är alltså inte helt fel att kalla valet 1988 för just sälvalet, vilket många människor fortfarande gör.
SvaraRaderaVi ska också komma ihåg att miljöpartiet lever på sitt namn. Så fort det blir miljödebatt kring någon fråga som dyker upp, vill fler rösta på miljöpartiet. Men det brukar inte hålla i sig så värst länge; väljarna glömmer lika fort.
Dagens höga siffror för miljöpartiet är naturligtvis betingade av klimatdebatten och de rädslor som denna rört upp.
Anders, du har nog fel i din analys. När sälarna flöt iland så började alla partier tala om miljön, alla partier - utom MP och M - hade sälar på sina valaffischer och valbrochyer. Faktum är att MP inför såväl valet 1988 som 1994 (då partiet återkom efter att ha åkt ur 1991) kom in i riksdagen på grund av systemkritik snarare än på grund av enskilda miljöfrågor. 1988 uppfattades också partiet som nytt och uppkäftigt, en inte helt obetydlig del av väljarna gick faktiskt till ny demokrati i nästa val - förmodligen med samma motivering: nytt och uppkäftigt.
SvaraRaderaIdag är klimatfrågan knappast ens med på listan över valfrågor, och miljöfrågan ligger någonstans mellan 10:e och 15:e plats. Partiet ligger ändå på 10 procent, knappast beroende på att det är systemkritiskt utan beroende på att Maria Wetterstrand är populär och att man kan få en ny regeringenutan att behöva rösta på Mona Sahlin, som ju har uppseendeväckande låga poppissiffror - jag är inte någon beundrare av Sahlin av politiska skäl, men upplever ändå att kritiken när det gäller ledarskap och förmåga att "leda en regering" är total felaktig.
Miljöpartiet har haft, och har, en enorm väljargenomströmning. 1988 var partiet fortfarande nytt och man sökte sig dit av samma anledning som man i valet 1991 sökte sig till Ny demokrati. I denna analys har du säkert rätt. Men du underskattar sälarnas betydelse plus att själva namnet miljöpartiet i det sammanhanget bär långt, tillräckligt långt för att nå riksdagen. Miljöpartiet behövde inga sälar på sina valaffischer. Jag kan alltså svårligen tänka mig att partiet skulle ha nått riksdagen utan en säldebatt.
SvaraRaderaDin tes att miljöpartiet både i valet 1988 och senare i återvinnarvalet 1994 kom in i riksdagen på grund av systemkritik snarare än på grund av enskilda miljöfrågor, motsägs av det faktum jag redan nämnt, nämligen väljargenomströmningen. En systemkritisk väljare kan antas vara mer trogen partiet än en sakfrågeväljare. I dag har partiet lämnat systemkritiken, vilket ju faktiskt lett till fler sympatisörer. Men partiets väljare har aldrig varit några systemkritiker; den skarpa (och enligt min mening felaktiga) kritik du driver på denna blogg är ingenting som lockar vanliga väljare.
Utöver genomströmningen utmärker sig miljöpartiet på ännu en punkt: partiets väljare är huvudsakligen enfrågeväljare. Det är ”miljön” som lockar. Och det är väl klart som korvspad att ett parti som tagit namnet Miljöpartiet då hamnar i fokus. Även om miljöfrågan i dag hamnar på mellan 10:e och 15:e plats så innebär detta inte att det inte finns tillräckligt med väljare som prioriterar den frågan, och här tjänstgör klimatet i samma roll som en gång sälarna. Utan en klimatdebatt (en debatt som exploderade 2006 vill jag minnas, men som pågått mycket länge men mera undanskymt för allmänheten) hade inte miljöpartiet legat kring 10 procent i dag.
Maria Wetterstrand är populär bland miljöväljarna och även bland andra väljare oberoende av parti. Men någon systemkritik är det ju inte som hon står för; hon och Peter Eriksson har förvandlat partiet till någonting helt annat än det som fanns före dem. Här håller jag med dig. Men Wetterstrand pratar om klimatet och om miljön i största allmänhet. Det går hem hos miljöväljarna.
Angående detta »magiska minne« tänker jag direkt på Maud Olofsson och ozonskiktet tidigare i år! Bland annat Badlands Hyena skrev om denna festlighet.
SvaraRaderaJag vill sträcka mig ännu längre än Anders Olsson gör i sin analys.
SvaraRaderaDet var ett smart drag av partibildarna att döpa det nya partiet till Miljöpartiet. Partiet bildades i kölvattnet efter folkomröstningen om kärnkraften 1980. Besvikelsen var enorm i linje 3, som förlorat men som ändå fått många röster. Den debatt som föregick folkomröstningen var intensiv; miljön, framtiden, vårt sätt att leva, ja allt vände man och vred på från alla möjliga utgångspunkter. Hela Sverige var involverat på ett rent otroligt sätt. Aldrig tidigare och aldrig senare har vi haft en sådan debatt i Sverige. Många, många människor medvetandegjordes genom denna debatt och hela 1980-talet var miljöfrågans på så sätt att väljarna värderade denna fråga mycket högt. Det var på denna enorma miljövåg som det nybildade partiet tog sig fram och så småningom nådde in i riksdagen. Det hade säkert gått även utan sälarna. Och ovanpå detta kom så Tjernobyl, alltså kärnkraftsolyckan i april 1986. Den gav de tidigare linje 3-aktivisterna vatten på sin kvarn, något som miljöpartisterna hakade på och under många år framöver krävde det ena orealistiska avvecklingsprogrammet efter det andra. Tiderna förändras sannerligen. Om miljöpartiet i dag skulle kräva snabb avveckling av kärnkraften*, hade de med största sannolikhet inte haft uppåt 10 procent i opinionsmätningarna!
*) Såhär säger de gröna i dag: ”Kärnkraften i Sverige ska avvecklas snabbt med början omedelbart. Avvecklingen kan genomföras på 10-12 år, samtidigt som koldioxidutsläppen minskar.” Tala om anpassning! Även detta är dock bara för mycket för de flesta väljarna. Kärnkraftens popularitet växer ständigt.
Kom igen, Birger!
SvaraRaderaAnders har helt fel, särskilt vad gäller valet 1994 då MP kom tillbaka till riksdagen genom ett genombrott i teves ekonomidebatt inför valet! Vi låg långt under spärren på fyra procent, Birger gjorde några fantastiska inlägg och tog hem hela debatten. Gustav Fridolin är en av dem som talat om detta, det var då han blev politiskt intresserad.
SvaraRaderaLiten Karin
Systemkritik, talas det om här ovan. Det system vi lever under för närvarande är ju det bästa som världen skådat hittills, och några alternativ har jag inte sett. Man kan ha synpunkter på det, men att ersätta det med någonting annat vill säkert inte så många. Allrahelst inte när vi inte vet vad vi får i stället. Allting blir ju bättre och bättre, fler människor än någonsin har det bra. Varför då byta system? Så resonerar nog de flesta. Men kanske har Birger ett bättre system i fickan?
SvaraRaderaAnonym 13:48: Vad menar du med det "system vi lever under för närvarande"? Vad jag är ute efter är hur mycket som kan förändras innan du anser att vi har ett annat system. För du kan väl inte mena att inget kan bli bättre?
SvaraRaderaSamma fråga skulle även kunna riktas till Birger, men jag har via bloggen ungefär förstått (hoppas jag!) vad han vill förändra; lägre skatt på arbete, högre skatt på omsättning och/eller konsumtion, lagstadgad kortare arbetstid. (Huruvida detta är ett nytt system eller förändringar inom nuvarande system kan förstås diskuteras, allt beror på vad man menar "system".)
Anonym 13:48. Nja, att det nuvarande systemet skulle vara det bästa vi hittills haft beror förstås på vilken utgångspunkt man har. För planeten, för de flesta arter och för vår långsiktiga överlevnad är det tyvärr inte det bästa.
SvaraRaderaMed systemändring menar jag helt enkelt att vi bör - ja, måste - gå vidare från samhällets tillväxt- och konsumtionsfas till det man kan kalla utvecklingsfas. Det innebär ett systemskifte såväl vad gäller ekonomi som normer. Lever man kvar i tanken att system bara kan vara kapitalism eller socialism, eller någon sorts blandekonomi, så kanske man inte kan tala om systemskifte direkt. Men menar man något vidare än det som ryms inom ekonomiska modeller så är det definitivt ett systemskifte som krävs. Synen på hur värden mäts, vad som är rikedom, hur status mäts, hur man uppfattar människan som art. Det vill säga något mer grundläggande än frågan om vem som skall äga SAS.
Birger:
SvaraRadera"Synen på hur värden mäts, vad som är rikedom, hur status mäts, hur man uppfattar människan som art."
Var kommer politiken in i bilden? Det du beskriver är olika människors personliga uppfattningar/värderingar; är det verkligen något som politiken bör försöka förändra?
Det där var väl ändå väldigt diffust. Vad är "något vidare än det som ryms inom ekonomiska modeller"? När du försöker bli mer konkret, då är du totalt obegriplig.
SvaraRaderaDet är ju, vad jag kan förstå, närmast en religiös omvälvning du är ute efter, och därmed hamnar du i samma sällskap som så många andra genom historien som också efterlyst andra värden, omvärdering av vad som är rikedom, osv. Och, märk väl, sådana omvälvningar krävdes alltså på ett materiellt utvecklingsstadium som man även på den tiden ansåg vara "moget" (ditt uttryck).
Men frågan är nu om den livshållning du efterlyser går att kombinera med en materiell utveckling som vi genomgått sedan den vetenskapliga revolutionen såg dagens ljus. Det tror inte jag. I de delar av världen, och framför allt då inom religionen, där man i grunden är motståndare till det moderna projektet, befinner man sig tankemässigt på ett förvetenskapligt stadium (men tar gärna del av det moderna samhällets nyttigheter i övrigt!). Det är möjligt att det skonar naturen mer än vårt sätt att leva, men naturen kan aldrig vara ett självändamål. Utan ett perspektiv där människan sätts i centrum, hade vi aldrig kunnat utveckla ett samhälle som vårt och det hade inneburit oerhörda restriktioner för vårt intellektuella liv och för kunskapsinhämtningen, allt det som ju utmärker oss människor. För att inte tala om hela den arsenal av hjälpmedel som vi skaffat oss, från medicinska tekniker och farmaka till teknik för kommunikation.
Efter alla dessa år av blogg-författande efterlyser jag hos dig mera av konkretisering. Vart vill du komma och hur ska vi komma dit? Hur ser ett samhälle utan ekonomisk tillväxt ut? Vid det här laget känner vi din kritik, så kritik behöver vi inte mer.
Lästips 1:
SvaraRaderaTillväxt till döds, av Stellan Tengroth.
Lästips 2:
Brittiska regeringens "tillväxtrapport":
http://www.sd-commission.org.uk/publications/downloads/prosperity_without_growth_report.pdf
Det må vara hur det vill med MP:s intåg i Riksdagen förr i tiden.
SvaraRaderaNu behövs en ny utmanande rörelse, och den föds här på Birgers blogg. Finge den heta Provoka, måntro?
Anonym 10 augusti, 21:43
SvaraRaderaVarför upprepa mp:s "bedrifter"? I dag finns inget behov av ett nytt parti - det räcker med de befintliga.