Sossekongress 1: "Vi har hela Stilla Oceanen att plaska omkring i..."

Den 19 april 1889 bildades det socialdemokratiska partiet. Idag har man kongress där man för första gången på bra länge tvingas inse att man inte kan bilda regering själva.

Och Mona Sahlin har uttryckt att ett av målen denna gång är att begrava sossarnas gamla idé om sänkt arbetstid. Sysselsättning har alltid varit sossarnas älsklingsfråga, smaka bara på själva begreppet "sysselsättning". Vi ska sysselsättas... Som små barn... Nu är det "jobbpolitik" som är begreppet, men utan att kopplas till sänkt arbetstid för att bättre fördela jobben. Och utan insikt om att mängden lönearbete är kopplat till klimatfrågan.

Förr motsatte man sig miljökrav för att de hotade sysselsättningen, nu värnar man konsumtionssamhället, trots att det driver på klimatförändringarna, för att "rädda jobben"... Dela på dem genom att sänka arbetstiden är inte aktuell.

Miljön har alltid varit sossarnas akilleshäl. Miljö och natur var ett högerprojekt från början, det var de konservativa som ville värna naturen. Vänstern såg varje skorsten och varje avgasrör som en framgång - snart skulle arbetarna få skita ner lika mycket som kapitalisterna...

Kjell Olof Feldt, numera borgerlighetens främsta socialdemokratiska gunstling, är den som tydligast uttryckt socialdemokratiskt förakt för miljön. Vid ett seminarium på Chalmers arkitektursektion 1970 sa han följande:

Idag är det för en del av den svenska industrin inga andra attraktiva lokaliseringsområden än västkusten... jag kan inte hitta någon annan lösning som ger bättre avkastning, och varför skall vi då göra det, jaa, vi vill ha ekonomisk tillväxt, vi struntar i om vi förstår några mil kust i det här landet. Det finns ju hundratals mil kuster runt Medelhavet och andra hav, dit vi kan åka med denna ekonomiska tillväxt i bagaget så att säga... Och vi har ju andra delar av världen och avstånden krymper och vi har hela Stilla Oceanen att plaska omkring i på sikt.

Och Ingvar Carlsson uttalade sig om kärnkraften så här i riksdagen så sent som den 15 juni 1995:

Anf. 42 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det.

Tage Erlander blev intervjuad på Brommresvik inför en artikel i Blågul miljö 1981 och berättade om problemen.

För oss i socialdemokraterna var ju frågan om sysselsättning och kravet på hög sysselsättning helt dominerande. Det fanns ingenting somv ar mer betydelsefullt. Möjligheter att genomföra en standardhöjning för arbetarna och deras lönerörelse hörde samman med sysselsättningen. I ett samhälle med arbetslöshet kunde det inte bli någon höjning av lönerna. och allt annat var egentligen - med Strängs sätt att uttryck det - ´deviasioner´, störningar i jobbet helt enkelt.

Denna inställning hängde kvar väldigt länge. Jag kan berätta en liten episod som visar detta. jag hade avgått och höll på att tänka igenom vad som skulle bi rörelsens nya stora uppgift. Att arbetsmiljön skulle bl huvudfråga stod snabbt klart för mig. jag tog därför upp den frågan i ett föredrag i en av Stockholms socialdemokratiska föreningar. Föreningen hade en ordförande som ansåg sig själv vara mycket radikal och som alltid stod till vänster och krävde ingripanden och långtgående socialisering och allt sån´t där.

Vad hände då, när jag hållit ett, som jag tyckte, mycket klarläggande föredrag, om att göra partiet till ett parti som skulle ta hand om den inre miljön? Jo, ordföranden och en kvinna, som också var mycket radikal, varnade bestämt: Om du driver arbetsmiljöfrågorna och försöker få med partiet så blir det konflikt med sysselsättningskraven och partiet är slut. Det går helt enkelt inte att göra på detta sätt - att låta miljön ta över. Det här måste ha varit 1970 eller 71.

Nu anklagar Mona Sahlin och hennes blockkamrater för att Alliansen har ökat klyftorna i samhället. Det är sant. Alliansen har ökat klyftorna. Men det var under rödgrön regim detta påbörjades. Därför låter det lite falskt när Mona Sahlin utbringar att man skall återställa rättvisan. Vilken rättvisa?

Mona Sahlin kritiserar Alliansen för att de säljer ut statlig egendom. Men det var under socialdemokratisk regim det påbörjades.

I Göran Persson memoarer Min väg, mina val analyserar han mina sympatier för socialdemokratin så här: "Jag uppfattade Schlaug som borgerlig, dock progressiv i frågor som rörde livsstil och radikal i frågor som rörde miljöhänsyn. Han hade ett antikapitalistisk drag, vilket inte vara ovanligt i rörelser som var miljöpartiet närstående. Jag hade aldrig upplevt att Schlaug var socialdemokratiskt orienterad."

Nej, det är nog riktigt, socialdemokratin kvalade ju in som det stora betongpartiet, det statsbärande partiet som såg centralisering och storskalighet som sina verktyg.

I ett tal 1886 sa Hjalmar Branting:

Den arbetarrörelse, som gör anspråk på att förstå sig själv, måste således vara socialistik. Den måste vila på erkännandet av storproduktionens ekonomiska företräden och dess beriktiganden - därmed är på samma gång dess ställning given till alla revolutionära svindleriförsök att söka skruva utvecklingen tillbaka till hantverk och småproduktion...

Branting var på det klara med att det storskalighet skulle leda till "kapitalets hopande på allt färre händer i allt större mängd" och Brantings recept mot detta var att "expropriera miljonärernas kapital" och göra det till samhällets gemensamma egendom. Det vill säga produktionen i sig, inte bara skatten på lönearbetet, skulle ge staten dess inkomster. Vore inte det något att fundera över? Att beskatta produktionen som sådan, inte arbetstiden?

Tänk att den tanken inte satt sig hos något av blocken, trots att det är det enda sättet för oss att komma ur den rävsax som innebär att vi - hur mycket vi än rationaliserar, effektiviserar, robotiserar och automatiserar - alltid kommer att vara beroende just av arbetstid för att få in tillräckligt med skatt för skola, vård och omsorg... Branting begrep det Sahlin inte begriper.

Förresten, apropå gamla stötar: I den första partistyrelsen satt personer som August Palm, Hjalmar Branting och Axel Danielsson. Utan att ha något program slog man fast att det var genom den allmänna rösträttens införande man skulle omvandla samhället. Det var genom att få majoritetens stöd skulle man skaffa politiskt inflytande. Man var redan då klara över att det för sossarna alltid gäller att ligga i den politiska sfär så man kan få majoriteten med sig.

Arbetarklassen utgör inte majoritet längre, det gör istället en tämligen burgen medelklass. Det är den Sahlin måste vinna för att upprätthålla de gamla partistötarnas idé om att ligga i den fåra där de flesta finns.

Men, tänk Mona, om det en vacker dag finns en majoritet i opinionen som kommit på att det är dags att lämna konsumtions- och tillväxtsamhället för att ta nästa steg i samhällsevolutionen genom att kräva övergång till utvecklingssamhället. Där fri tid, kultur och social närvaro ses som viktiga politiska mål, medan konsumtionssamhället betraktas som mentalt undermåligt...

PS!
Morgonens MAD-lika höjdpunkt, redan innan frukost, var SvD ledarsida, där sossarna av idag utmålas som smygkommunister. SvD kommenterar: "När muren föll rasade också möjligheten att vinna förtroende för en mer eller mindre kommunistisk politik. Väljarna såg att det inte fungerade." Sahlin som kommunist? Ledarkommentarer kan verkligen vara på Barbienivå.