Godmorgon, frestas man att säga när man läser att det pågående Davosmötet diskuterat vattenförsörjningen i världen. Det är liksom en större fråga än de manodepressiva svängningarna på världens börser. Utan att för den skulle förringa det absurda spel som pågår där.Statistiken brukar peka på att varje människa gör av med drygt 200 liter per dygn, miljörörelse och forskare har använt det tiofaldiga när man räknar in produktion av de varor och den sorts mat vi konsumerar.
Men på Davosmötet diskuterades siffran 6000 liter per välfärdsmänniska, med omättliga konsumtionsbegär, och dag. Vatten är visserligen inte något som bara försvinner, men de ur mänskligt tidsperspektiv stora effekterna är oerhörda.
Det är förstås bra att man tar upp vattenfrågan även ur ett konsumtionsperspektiv. Men, varför så sent? Varför denna tröghet hos etablissemanget? Svaret är förstås enkelt: Tilläxttvånget censurerar frågeställningarna. Man vill helst inte se, inte veta.
Ny teknik måste naturligtvis bli en del av lösningen. Men vi vet att ny teknik, särskilt när den snabbt ska införas, ofta skapar nya problem som man inte räknat med.
Den stora delen av lösningen är inte teknisk, den är mänsklig. Det är inte naturen som är orsak till klimat- vatten- och luftföroreningsproblemen. Inte ens till ökenspridning eller skövling av skog. Det är människan. Som därmed hotar individer ur sin egen art - förutom andra arter.
Hotet består i snart sju miljarder små projektiler av kött och blod, ivägskjutna av ett självgående - men människoskapat, inte av naturen givet - system med inbyggt tillväxttvång. Utmaningen ligger i att växla bort från detta. Den fråga som borde ställas är: Vad gör vi nu?
Birger, vad har du för alternativ till ekonomisk tillväxt? Det skulle vara intressant att få veta.
SvaraRaderaVet inte vad Birger har för svar, men hans fråga bör ställas. Ett svar är väl följande: vi blir inte fattigare än vi är idag, även om vi inte blir rikare imorgon. Ordet "tillväxttvång" som Birger använder är ganska genialiskt eftersom vi byggt upp ekonomiska system som kräver att de ständigt växer. Inte bara i reala tal, utan också i exponentiellt.
SvaraRaderaFull fart rakt in i väggen. Vi har inga alternativ. Kul så länge det varar.
SvaraRadera"ett självgående - men människoskapat, inte av naturen givet - system med inbyggt tillväxttvång"
SvaraRaderaDet här är väl ändock rätt falskt? Givet att vi botar sjukdomar och krämpor och äter och dricker sa att vi överlever sa far vi en sannolikt en befolkningstillväxt som är exponentiell. Högst naturligt.
Det snart sagt enda man kan göra för att hindra detta är att strikt kontrollera barnafödsel, sluta bota sjuka och sluta föda de svältande - sa att vi bromsar upp processen - men det är väl inget som ens miljörörelsen önskar? Det är knepigt att kombinera naturliga biologiska populationsmodeller med humanistisk människosyn och samtidigt ha noll nettotillväxt i konsumtionen...
Men Gustav! Inte är det väl så att mängden människor i USA har ökat lika mycket som det ekonomiska omfånget? Har du inget grepp om att man kan räkna tillväxt per person? Ser du inte att vi har en överkonsumtion som är absurd? Den del som du pratar om, det vill säga sjukvård och basmat, utgör en allt mindre del av den ekonomiska omsättningen.
SvaraRaderaJo, det är klart att jag begriper skillnanden mellan total omsättning och omsättning per capita. Men man bör halla i huvudet att det finns högst reella problem med att sätta strikta gränser, även tänkta sadana, pa konsumtionen. Att minska "överkonsumtion" som du betecknar det, saktar bara ned processen, den stannar ju inte.
SvaraRaderaSjukvard utgör för övrigt en av de mest växande utgiftsposterna i nästan alla industrialiserade länder, eftersom den blir mer och mer avancerad och folk blir äldre och äldre (Nu betalas den ju ofta av sjukförsäkringar och liknande, men kostnaden maste betalas av nagon i slutändan). Där kommer konsumtionen definitivt inte att minska, oavsett andra nycker och trender.
Ofta snackas det ju om tillväxtlös framtid och annat, men jag menar att det inte är realistiskt.
Vad menar du med "realistiskt"? vad som råkar anses realistiskt i en viss tidsperiod beror enbart på vilka normer, tanksesätt och ekonomiska/politiska värderingar som råder för tillfället, så om vår kultur förändras kommer vår syn på vad som är möjligt också att göra det. Planetens kapacitet borde bestämma vad som är möjligt, inte vår nuvarande ekonomiska logik.
SvaraRaderaDaniel, jag hänvisar inte till ekonomiska faktorer utan till naturliga. Ja, förutom fragan om vi bör ta hand om sjuka och söka föda alla som hungrar, där kan man välja. Om vi är framgangsrika som art kommer vi att bli fler, tills dess att nagot hindrar det.
SvaraRaderaDet är inte lätt att ändra genom nya normer, värderingar eller tänkesätt. Ekonomin jag funderar över handlar inte sa mycket om kronor och ören som om resurser generellt och visst är de totala naturtillgangarna den slutgiltiga begränsande faktorn. Jag vill bara peka pa att tillväxt som fenomen är naturligt och ofrankomligt, sa länge hindren övervinns.
Jag tror att manga här är lite tunnelseende vad gäller begreppet i sig, det är som ett rött skynke.. :)
Gustav, jag förstår dina argument, men tillvxt är varken naturligt eller ofrånkomligt. För att vi ska ha tillväxt måste vi producera lika mycket som vi gjorde förra året plus lite till, och det innebär en medveten strävan att utöka produktion och konsumtion. En del tillväxt sker säkert "naturligt" eftersom att mängden människor involverade i ekonomin ökar, men det är fullt möjligt att ha högre population och ändå negativ tillväxt, förutsatt vi går över till en mindre materialistisk och mer långsiktigt hållbar livsstil.
SvaraRaderaGustav! Du skriver "Det är inte lätt att ändra genom nya normer, värderingar eller tänkesätt". Det är helt rätt. Men det har inte varit lätt att skapa dagens normer heller! Varje år krävs det drygt 50 miljarder kronor, i vårt lilla land, för att upprätthålla normerna som säger att vi hela tiden måste konsumera. Aldrig i historien har så mycket resurser lagts ner för att påverka oss. Vi har ett system som bygger på att människor, vad man än äger och har, måste vara missnöjda. Därför att konsumtionen måste hållas igång. Så de normer vi idag har är inte något som växt fram utan total och våldsam påverkarn. Egentligien är människan en ganska lat varelse - jag vågar gissa att utan denna enormna livsstilspropaganda skulle de flesta av oss välja sänkt arbetstid, behålla telefonen tre år istället för sex månader, behålla kläderna längre och vara ganska oinresserade av att knalla omkring i köplador på vår fritid. Faktiskt.
SvaraRaderaI Sovjet kunde underhållningsprogam avbrytas med att kommunistpartiet fick tid att utveckla dagens beslut och dagens propaganda. I demokratierna får kommersiella intressen samma rätt. Båda är livsstilspropaganda i ett givet syfte. Appropa normer, värderingar och tankesätt...:-)
Rolig bild! Vi måste sluta att konsumera så mycket!
SvaraRaderaPetra
Som sagt, vad finns det för alternativ till ekonomisk tillväxt?
SvaraRadera