torsdag 20 november 2014

Svenska Kyrkan utmanar Bert Karlsson-filosofin...

Tro det eller inte: solcellerna laddade rejält en stund igår. Vilket väl borde få mig att vända mig till högre makter med ett tack. Nu är jag förstås inte så vidare troende  - mer än som troende ateist - men det innebär ju inte att jag måste vara grinig mot Svenska Kyrkan. Tvärtom, nu avser ju denna att utmana Bert Karlsson och andra som driver vinstsyftande asylboende. 

Det är bra. Vi behöver fler "aktörer" vars mål i sig är själva saken, inte vinsten. Det är en del av den civila sektorn, den sektor där vi bara är människor, inte rollinnehavare. 

Bert Karlsson fnös i en radiointervju åt ideellt arbete som de ideella organisationerna ofta kan bistå med. Jag tror tvärtom: det är ideella insatser som gör oss till människor. När "marknaden" kräver att konkurrera ut våra mänskliga sidor blir vi allt mindre människor. När staten tar över allt ansvar finns samma risk. 

I  boken ”Inbördes hjälp” skrev Peter Kropotkin - en av den frihetliga socialismens stora ideologer vars böcker finns i min hedershylla - något som, av någon anledning, brukar få mången troendes marxist att gå i taket:

”I samma mån som skyldigheterna mot staten ökade, befriades medborgarna från plikter mot varandra... Att i barbarsamhället passivt bevittna en strid mellan två män som uppkommit ur ett gräl, skulle medföra att man själv behandlades som en mördare; men enligt teorin om staten som vakar över alla behöver åskådaren inte ingripa. Och medan det bland vildar skulle vara en skam att börja sin måltid innan man tre gånger med hög röst inbjudit var och en som möjligen kunde vara i behöv av mat, har hos oss en respektabel medborgare bara att betala sin skatt och låta den hungriga hungra. Följaktligen segrar nu inom både juridiken, vetenskapen och religionen den teorin att människor kan och bör sträva efter sin egen framgång utan hänsyn till andras behov.”

Det finns en kärna i detta citat som är värt att ta på djupaste allvar. Den kärnan finns också i det jag uppfattar som grön ideologi. Tankar om sänkt arbetstid, höjt grundavdrag och basinkomst grundas till stor del på tanken om såväl civila människans frihetsrum och ansvarstagande.

Detta bottnar i en människosyn - som förvisso kan uppfattas som naiv i dagens materialistiska tillväxtjagande konsumtionssamhälle där arbetslinjen (i betydelsen lönearbete) har blivit överideologi och där status ensidigt byggs på annat än högre värden - som bygger på övertygelsen att människan kan och vill växa som just människa.

Att denna förmåga - att växa som människa - hålls tillbaka i dagens samhällsmodell är en av arbetslinjens och tillväxtjaktens förbannelser. Eller som vice partiledaren i moderaterna Staffan Burenstam Linder skrev 1969 i Den rastlösa välfärdsmänniskan:

"Man talar med häpnad och beundran om "konsumtionsmiraklet" och tänker sig att detta mirakel under årtiondenas lopp skall växa sig allt större, utan att ett annat mirakel - fullständig materiell tillfredsställelse - någonsin inträffar... (vi hamnar i) en ny form av ekonomiskt slaveri som i de bokförda expansionsökningarnas namn tvingar oss att fördela även tiden destruktivt... tidsjakt kan vara lika förödande för en mänsklig tillvaro som den traditionella hungerpiskan..."

Ur det som jag uppfattar som grönt perspektiv är den informella sektorn - den civila sektorn, den del av våra liv som ligger utanför såväl statens som kapitalets direkta inflytande - något som inte bara skall värnas utan ges utrymme och växtkraft. Statens roll för det goda samhällsbygget skall givetvis inte underskattas - inte marknadens roll heller - men det finns uppenbara nackdelar när dessa inkräktar alltmer på våra liv.

Filosofiskt kan diskuteras hur vi blir som människor när en allt större del av våra liv upptas av det rollspel som krävs av oss. När vi inte själv förmår, hinner eller ens kan städa våra hem - övertar vi då delar av den mentala funktionsnedsättning som överklassen i Downton Abbey uppvisar? Vad händer med våra barn när de ser att vissa arbeten i hemmet överlåts till andra? Vad händer med relationer när "tiden inte räcker till" för att samtala och vara med de barn man ansvarar för? Kristdemokraterna talar i stunder av insikt om "relationslinje" istället för arbetslinje - men så fort det skall till praktiskt politik ironiserar man över friår, sänkt arbetstid och ökat frihetsrum.

Miljöpartiet grundades inte alls enbart utifrån miljöfrågornas betydelse. När partiet fick tillnamnet ”de gröna” var det en betoning av att grön ideologi är mer än fysisk miljöpolitik. I den gröna politiken har begreppet ”självtillit” alltid varit grundbult. Självtillit innebär att människor och samhällen inte görs beroende av maktcentra, vare sig de är transnationella bolag, statlig byråkrati eller traditionellt bankväsende.

Det har inte alltid varit lätt, särskilt under de år MP suttit i riksdagen, att hävda självtillitens betydelse för grön ideologi, den berör ju konkret känsliga makt- och ägarfrågor.  En av partiets ideologer Lars Norberg - som för övrigt varit en av dem som gjort den långa vandringen från Högern via Centerpartiet till Miljöpartiet - har skrivit: ”När man avvisar kapitalismens och kommersialismens livsstil kan det ligga nära till hands att vända sig till marxismen. Men det är inte särskilt radikalt om vi kommer ihåg att radikal betyder att man skall gå till roten med det onda...”

I min bok Miljön, makten och friheten (Gidlund 1990) skrev jag: ”Ett samhälle där engagemang och närhet motverkas kommer aldrig att kunna bli ett mänskligt samhälle med aktiva människor som tar ansvar. Ett samhälle som inte ger utrymme för aktiva och engagerade människor kan aldrig bygga på humanekologisk grund. Det kan inte ens kallas levande demokrati.”

Det är ur detta perspektiv, förutom när det gäller avsaknaden av ekologisk samhällsanalys, jag hyser lika stor misstro mot traditionell vänsterpolitik som mot traditionell högerpolitik. Vare sig Staten eller Kapitalet bör ockupera våra liv.

Ur detta perspektiv är det lysande att Svenska Kyrkan - såväl som andra ideella organisationer - konkurrerar med Bert Karlsson. Att den ideella sektorn kan fungera visade sig riktigt ordentligt när den tog över stora delar av den skolverksamhet som vinstjagande JB-koncernen sugit ut innan de stängde dörrarna med ett hångarv. Deras intresse var inte människor. Deras intresse var pengar.

Allt har sin plats. Den civila sektorn bör växa. Frihetsrummet för människor bör växa. Vilket - nota bene - kräver minskat frihetsrum för kapitalet.


64 kommentarer:

  1. Dagens miljöparti är väl traditionell vänsterpolitik.

    SvaraRadera
  2. När Fan blir gammal blir han religiös...

    SvaraRadera
  3. Det är inte kapitalismen som inkränktar på den ideela sektorn. T ex kan man driva ett härberge för hemlösa även om det finns ett hotell i närheten.

    Däremot måste den allsmäktiga staten minska om det ska vara möjligt att driva ideelt arbete. T ex skulle ett härberge för hemlösa kräva en lägre bostadsstandard en den minimistandard som krävs i Sverige idag. (Egen toalett för alla med möjlighet att vända en rullstol inne i toaletten, hatthylla av viss längd osv). En ordnat boende för EU-medborgare (romer eller andra hemlösa) kan inte ordnas så länge inte kommunen med sitt planmonopol bestämmer var det får vara. osv

    SvaraRadera
  4. Thomas, om du syftar på Birger så identifierar han sig som troende ateist, så det här inlägget handlar om ideologisk grundsyn.

    SvaraRadera
  5. Samhälle utan mångas ideella arbeten är;
    ...som ett hus som saknar både garage och vardagsrum.
    ...som en bil som saknar både motorvärmare och dragkrok.
    ...som en julgran utan både belysning och dekoration.
    ...som en kaffekask utan både brännvin och konjak.
    ...som en avdankad politiker som varken bryr sig eller bloggar.
    Fint skrivet Birger.
    IQ

    SvaraRadera
  6. Staten, Kapitalet och Civila sektorn…
    Det verkar som att det civila endast ska få en sektor i ditt gröna samhälle. Kommer då staten och kapitalet fortfarande att dominera?

    Frihet och ansvarstagande…
    När jag läser det du nu skriver slår det mig att den långa, långa, långa tiden som föregick både kapitalets och statens dominans, då var ju friheten närmast obegränsad och det individuella ansvarstagandet ett måste. Det var ett närmast socialdarwinistiskt samhälle, där de som inte ”lyckades” gick under. Först och främst gällde det att klara försörjningen. Visst fanns det ”inbördes hjälp”, i annat fall hade många inte överlevt. Men där fanns även en enorm strävan att slå sig fram på andras bekostnad. Som helhet var tillvaron både grym, orättvis och begränsande för de flesta.

    Kapital och stat är inte enbart uttryck för maktförhållanden, utan även för en utvecklingsväg som blev nödvändig för att bringa ordning i allt kaos. Kapitalismens expansion under den industriella revolutionen möjliggjorde på sikt bättre levnadsförhållanden för de flesta. Staten blev ett redskap för arbetarrörelsen. Båda de här företeelserna kan alltså sägas ha inneburit en enorm utvidgning av människors frihetsrum. Men det gällde även att ta fortsatt ansvar för det egna livet, nu dock i en betydligt mer utvecklingsbar miljö.

    Det är möjligt att vi under den korta tid då vi varit utanför så gott som all den tidigare historiens villkor, redan har ”glömt” att kapital och stat är verktyg och inte våra liv. Socialdemokratin brukar ju anklagas för framväxten av människors hjälplöshet i samhället och beroendet av en stark stat, och säkert ligger det något i det. Men även kapitalets makt har ökat, varför den starka staten – som ju inte är så stark längre – kan ses som en nödvändig motvikt. Kvar finns även det civila (gröna?) samhället, men det för en tynande tillvaro. Det finns inga tydliga krafter som agerar till förmån för ett grönare samhälle. Miljöpartiet försökte men gav snart upp. En bättre balans mellan de tre – staten, kapitalet och det civila samhället – är dock önskvärt. Men jag tror inte på någon förändring förrän nackdelarna med det nuvarande överväger.

    SvaraRadera
  7. Thorsten Schüttetors nov. 20, 10:09:00 fm

    Samfundsministern Alice Bah Kuhnke har varit chef för den ideella sektorns tankesmedja sektor3, men ska nu verkställs budgetens minskade stöd till samfunden. Hur går detta ihop?

    SvaraRadera
  8. Det hade varit bättre om din bok hade hetat "Miljön, makten och det goda livsflödet". Man åstadkommer inget gott genom att flirta med liberalismen, som är en lika rubbad filosofi som socialismen.

    SvaraRadera
  9. Det var inte för inte som både den tidiga arbetarrörelsen som t.ex. dagens handikapprörelse var/är ytterst misstänksamma mot viss typ av ideell sektor - "välgörenhet". Välgörenhet innebär - när den blir så ostyrd av regler som Tangosmurfen önskar - att människor över- och underordnas. T.ex. människor med funktionsnedsättningar blir beroende av andras goda vilja för att överleva.

    Istället vill dessa organisationer hävda rättigheter. Alla ska ha laglig rätt till viss standard. Det är givetvis omöjligt att jämna ut fullständigt, men man bör alltid sträva efter det. Precis som det är omöjligt att undgå döden men man ändå kan försöka leva så länge som möjligt.

    SvaraRadera
  10. Fredrik 09.33 ger en god bakgrund med sitt klartänk.
    "Verktygen Staten och Kapitalet har utvidgat de flesta människors frihetsrum."
    Minnet är kort och vi tar så mycket för givet.
    Verktygen bör vara optimalt små och lätthanterliga men effektiva nog för hantverket.
    Det gynnar alla i längden.
    Kvoten Kapitalet/Staten är all politiks innersta kärna.
    IQ

    SvaraRadera
  11. Neoliberal Agendators nov. 20, 11:10:00 fm

    Håller med om mycket.

    Går man tillbaka till slutet av 1800-talet (då skattetrycket var 5% av BNP) så var civilsamhället mycket starkare; nykterhetsföreningar, församlingar, fortbildningsgrupper, fackförbund, frikyrkor, arbetarföreningar mm. Solidariten mellan människor var hög.

    Jag ser dock inte marknaden som ett problem. Vi kan ju ta mat, som säljs för profit, men som vi också erbjuder ideellt, tex. när vi bjuder vänner på middag. De utesluter inte varandra. Däremot innebär statlig matproduktion istället för privat massa problem, det såg vi Sovjet

    SvaraRadera
  12. Socialism betyder inte automatiskt auktoritär statscentralisering och marknadsekonomi inte automatiskt kapitalism.

    Anledningen att människor inte kan komma ur onda cirklar och återupprepar samma gamla misstag hela tiden ligger mycket i oförmåga att tänka utanför etablerade ramar.

    Jag är glad att fler insett kropotkins visdom som byggde på kritik av socialdarwinism och som biolog studier av naturliga samarbeten .

    Det är just en fundamental grundinställning som behöver ändras om vad som driver oss och hur ett fungerande samhälle naturligt uppstår.

    Mänskligheten hade inte överlevt så här länge utan samarbete, men den självbild vi istället blir matade med är grundad på egoism och konkurrens.

    SvaraRadera
  13. "Den civila sektorn bör växa"
    ? "Det gröna perspektivet" behöver växa?

    Nja, en suverän stat tar ansvar för sina medborgare?... Det tredje benet, den civila sektorn synliggörs nu för vi lever inte i en suverän stat. I Bryssel erkänner man t.om. det finns inga suveräna stater.

    Bara en massa barbarstater? Som i bästa fall beskrivs som civilisationer. Inom dessa civilisationer, har det tredje benet en väldigt stor roll. Sjuka tvingas vårda anhöriga sjuka. Främst kvinnor tvingas gå ner i arbetstid, för att vårda äldre föräldrar. Kyrkan hjälper till med allt möjligt. Samt frivilliga hjälper polisen att söka efter människor osv. Massvis med obetalt arbete. Som det nu börjas att talas om...

    Allt detta vittnar om att "det gröna perspektivet" behöver växa?
    Eller vittnar det om att "marknaden" staten inte tar sitt ansvar?

    Det som behöver växa är vår medvetenhet kring, vad den civila sektorn uträttar frivilligt (bra). Samt vad den uträttar ofrivilligt (mindre bra)....

    Helst innan det "gröna perspektivet" växer oss över huvudet!

    Bra inlägg Birger mer kring civilsamhället tack!
    Alla människor med civilkurage bör uppmärksammas. Samt lyssnas till, för många människor far väldigt illa idag, när staten och "marknaden" inte tar sitt ansvar.

    Det tredje benet civilsamhället gör det däremot. Så när politiker talar om civilkurage och att vi saknar det, bör vi "vanliga" tala om politiska styrmedel som skapar civilkurage. Vi bör kräva dessa styrmedel. Tre ben bör vara just tre ben annars haltar det väldigt.

    När individen är till för kollektivet och kollektivet är till för individen, då är vi på rätt väg.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  14. Jag - agnostikern, som en gång i ungdomen fnös i smyg åt mina släktingars gudstro - har gång på gång fått inse att många troende gjort stora insatser i olika sorters solidaritetsarbete.
    Jag blir allt mindre förvånad över detta, alltmera glad över att vi hittar denna gemensamma mark - men inte ett dugg mera troende.

    SvaraRadera
  15. Marknaden ska inte ta socialt ansvar enligt rådande ekonomiska filosofier, bara göra vinst, och när samhället mer och mer anpassas till denna filosofi får vi då ett ansvarslöst samhälle - orsak och verkan.

    SvaraRadera
  16. När individen är till för kollektivet och kollektivet är till för individen, då är vi på rätt väg.
    --------------

    Och om vi hela tiden käbblar om kollektivism vs individualism möts vi aldrig på den vägen.

    SvaraRadera
  17. Vad säger man om KD som gärna talar om civilsamhället och dess viktiga roll? Samtidigt så vill de inte kasta ut månglarna ur templet? (vinsterna)

    Lider den kristna ideologin brist på kunskap om orsak och verkan?

    SvaraRadera
  18. NA!

    Inte alls! Det var ju religiöst och ekonomiskt förtryck i samhället som var orsaken till att vanligt folk till slut fick nog och började organisera sig för att ändra på samhället och sina bedrövliga livsvillkor. Genom att bilda fackföreningar och socialistiska arbetarpartier för ett bättre och mera jämlikt och solidariskt samhälle.

    Solidaritet är inte när vissa först gör sig själva snuskigt rika på att betala slavlöner till sina anställda och sedan ge lite småpengar som de inte vet vad de ska göra med (om de har lust) till några få av alla behövande.

    Solidaritet är något helt annat mycket mera djupgående än så. Att man är villig att göra verkliga egna uppoffringar för andra. Att fattiga arbetare trots sina ynka löner och nöd avstod en del av sin lön till fackföreningsavgifter för att hjälpa andra fattiga och därmed på sikt även hjälpa sig själva. Det är uttryck för verklig solidaritet.

    Problemet med Sovjetstaten var ju (bland annat) den planekonomiska modellen och avsaknaden av en marknadsekonomisk grund där tillgång och efterfrågan sätter priset på varor och tjänster. Förutom att det inte var eller blev någon demokrati utan en diktatur.

    Till alla!

    För övrigt så verkar det vara en mycket mörk dag vad det gäller sanning och sunt förnuft hos både bloggägaren som många av kommentatorerna även om vissa små ljuspunkter finns. Kanske kommer fler kommentarer från mej om annat. Om man orkar bry sig och vet var man ska börja i all ogenomtänkt dynga som skrivits idag.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  19. Den grundläggande missuppfattningen ligger i att folk blandar ihop saker som kapitalism och marknadsekonomi och socialism och förtryck.

    En marknad behöver inte ha som grundide kapitalägande hos en minoritet och livegenskap hos majoriteten.

    Och socialism är i sin grund en ide om maktfördelning inte sovjetcentralisering.

    SvaraRadera
  20. Sen kyrkan som instutition har historiskt snabbt anpassat sig till rådande överideologi som man sett i tyskland och spanien under förra seklet.

    Den rådande ideologin då var fascism nu är den marknadsfundamentalism.

    Men vad kyrkan eller religiösa partier gör har väl inte alltid så mycket med religion att göra som med makt.

    SvaraRadera
  21. Jan, fördelen är att du inte behöver... För övrigt är det skillnad mellan välgörenhet som ersättning för skatt och människors medverkan med sin tid. Det är det sistnämnda jag skriver om.

    SvaraRadera
  22. En ljusglimt i mörkret. Civilsamhället och dess betydelse börjar nu äntligen diskuteras alltmer. Orsak och verkan, att civila insatser krävs alltmer kan vara både positivt och negativt. Civilsamhällets roll går inte längre att mörka. Den ideella sektorn är stor.

    Ideellt arbete bör bygga på individens fria vilja att visa medmänsklighet. Samt på individens kapacitet. Inte på att det brister i välfärden.

    Om det krävs alltmer civila insatser, så bör vi reda ut vad som orsakat det. Det är en viss skillnad på frihet och tvång.

    T.ex. KD som talat om att lagstifta om civilkurage. Det går inte att lagstifta fram civilkurage. Antingen har man det eller inte. Däremot så går det att lagstifta fram politiska styrmedel, som ökar chansen för ett större civilkurage. Men det är klart har man gett bort makten så har man. Då ska man inte heller gnälla om att människor saknar civilkurage.

    Det klingar då aningen falskt att tala om det goda civilsamhället. Personligen så tycker jag dock att skatteavdraget för gåvor kan vara kvar, tills vi utrett civilsamhällets roll ordentligt.
    Civilsamhället behöver nämligen olika verktyg däribland pengar, för att kunna göra ett bra jobb.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  23. Vad som gjort att folk tvingas till tiggeri och välgörenhetsorganisationer är naturligtvis att de inte har något val eftersom samhället numera inte ska ta socialt ansvar enligt markandsfilosofin och resurser till att finansiera detta tas från skatt som kallas tvång och förtryck av marknadsliberaler.

    Vad är det egentligen för skillnad mellan begreppen "civilsamhället" och "befolkningen"?

    SvaraRadera
  24. Det är ju oerhört naivt att tro att den kapitalkoncentration som rådande kapitalism lett till kommer att frivilligt fördelas när den rikaste promillen redan nu gör allt de kan för att fly undan beskattning och socialt ansvar.

    SvaraRadera
  25. En fråga Birger... kommer du att föreläsa i södertälje den 4 dec ? Hittar inge info om detta någonstans ...

    SvaraRadera
  26. Med egoister vid rodret kantas samhället och människors liv med massor av lidande.

    Christer

    SvaraRadera
  27. Anonym 03:15 - ja, det är riktigt, ta kontakt med MP Södertälje som står för arrangemanget.

    Anonym 02:46 - det kanske är så att systemet först måste kollapsa (skulle tro att det inte håller mer än tio-femton år till eftersom vi tycks rusa in in en återvändsgränd där det blir tvärstopp) innan det börjar byggas något annat.

    SvaraRadera
  28. Anonym 02:46 - det kanske är så att systemet först måste kollapsa (skulle tro att det inte håller mer än tio-femton år till eftersom vi tycks rusa in in en återvändsgränd där det blir tvärstopp) innan det börjar byggas något annat.
    --------

    Ja och det är förmodligen det enda som fått igång en större förändring. Hoppas det inte är för sent då bara.

    SvaraRadera
  29. Fredrik!

    Kapitalet har väl nästan alltid haft ett stort inflytande även innan pengarnas intåg. Fast då var kapitalet i form av landägande eller jaktmarker. Den anarki som föregick framväxandet av staten och rättssamhället med lag och ordning var ju byggt på våld och ränksmideri där den med lägst moral och starkaste arm styrde sitt imperium med hjälp av svärdet. Åtminstone när resurserna var begränsade vilket de nästan alltid varit.

    Dessa feodalherrar tog det de hade lust med i konkurrens med andra feodalherrar tills folket (den stora massan) tröttnat på allt förslavande och alla "skatter" (i primitiv bemärkelse) och avsatte de värsta tyrannerna. Förhoppningsvis för lite mer humana ledare med större hänsyn till folket vilket till slut lett fram till dagens mer demokratiska stater med lagar och socialt ansvarstagande för folket.

    Denna eviga kamp som människan utkämpat i alla tider handlar om makten att bestämma över sitt eget liv såväl som det samhälle vi lever i och påverkas av. Det enda alternativet till detta är ett verkligt demokratiskt (folkligt styre) av samhället utan någon överklass och ett gemensamt ägande av mark och kapital i form av pengar eller byggnader och redskap mm som vi gemensamt med vårt arbete byggt upp över tid. Vi kan få ett slut på denna hittills eviga maktkamp genom att sluta oss samman och införa ett väl genomtänkt socialistiskt samhälle.

    Den industriella revolutionen innebar en effektivisering där hantverk och mänsklig muskelkraft ersattes av dragdjurs muskelkraft och maskiner och senare mer och mer maskiner och andra energikällor som kol och olja till slutligen våra dagars "tänkande" maskiner i form av datorer. Det är den effektiviseringen (att var arbetare kan producera mer) som gett oss ett större välstånd. Resten handlar bara om en fördelning av detta välstånd.

    Det är inte någon kapitalistisk expansion (i bemärkelsen omfördelning i samhället till de rika) som möjliggjorde den industriella revolutionen eller det välstånd den gav upphov till. Välståndet kom av effektiviseringen och det var arbetarrörelsen som genom sin organisering och krav gav folket del av det ökade välståndet i samhället. Annars hade det inte fördelats så väl som det trots allt har och det hade inte funnits avkastning för alla dessa varor om inte folket fått det bättre (omfördelning till folkets fördel). Men nu sätter naturen stopp för fortsatt expansion och kapitalets makt växer sig åter starkt på arbetarnas och statens bekostnad. Den stat som arbetarna varit med och byggt upp för att motverka det privata kapitalets makt. Socialdemokratin som är en del av arbetarrörelsen (historiskt) har ju skapat den starka staten av omtanke om folket (sina medlemmar).

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  30. Anarkism är inte anarki, anarkism är socialism utan auktoritär toppstyrning och stalinism.

    Just denna auktoritära toppstyrning som lett till att den socialistiska visionen om genemsamt ansvar och ägande många gånger övergått till förtryck.

    Och anledningen folk lyssnar mer på socialdarwinister som herbert spencer än på anarkister som kropotkin vars filosofi kritierar just den rådande socialdarwinimen, är att folk slarvigt slänger klicheer i ansiktet på varandra i debatter.

    Kropotkin kommer alltid vara lika impopulär hos kapitalister som hos auktoritära kommunister.


    SvaraRadera
  31. Om Sverige vill vara en humanitär stormakt på riktigt så bör vi se till att ha medborgarlön snarare än öppna gränser som politisk vision. Den senare visionen är bara intressant för de som vill trycka ner 99 procent av befolkningen i djupaste armod, i Sverige och i resten av världen.

    SvaraRadera
  32. Frågan är väl om Sverige finns längre? Rätta mig om jag har fel men vi är väl bara en delstat i "EUSA" där vi har totalt över alla våra partier 2%?

    SvaraRadera
  33. totalt 2% inflytande menar jag

    http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/EUs-institutioner/Europaparlamentet/Antal-ledamoter-per-medlemsland/

    SvaraRadera
  34. .. medan skattesmitande megaföretag äger ordförande

    SvaraRadera
  35. En EU-medborgarlön är kanske ingen dum ide. Vad tycker Birger om en sådan ide?

    SvaraRadera
  36. Men blir inte del ofrånkomliga resultatet av olika s.k. aktörers amatörmässiga, billiga ingripanden att staten lutar sig tillbaka & räknar med detta? Visst kanske tiggaren får en korv eller 2, men någon politisk social ingenjörskonst/nya socialförsäkringar som fångar upp honom uteblir. Blir det så bra det, då?

    SvaraRadera
  37. "En EU-medborgarlön är kanske ingen dum ide. Vad tycker Birger om en sådan ide?"
    --------------------

    Jag vill inte vara ohövlig och lägga mig i din fråga, men det kanske är bättre att ställa frågan till de som bestämmer i EU istället:

    European Roundtable of Industrialists

    SvaraRadera
  38. Demokratin står över de där "industrialisterna". Är de negativa till medborgarlön så är de fascister som sitter fast i nittonhundratalet. Dem kan vi köra över.

    SvaraRadera
  39. Demokratin står över de där "industrialisterna".
    ----------

    Det är just det som återstår att se, Juncker och TTIP är väl bara början.

    SvaraRadera
  40. Nej, staten ska sannerligen inte underskattas. Allt annat är bortskämd romantik. I mina ögon (med livserfarenheter i borgarändens motsats) symboliserar staten trygghet och livschanser. Känner helt enkelt en djup tacksamhet mot svenska staten.

    SvaraRadera
  41. Birger!

    Varför ställer du ett personligt ansvarstagande mot ett gemensamt demokratiskt ansvarstagande? Det är ju samma människor som är villiga att ta ett personligt ansvar som också är villiga att ta ett politiskt gemensamt ansvarstagande. Det ena utesluter inte det andra. Skillnaden är att med ett gemensamt ansvarstagande så kan inte vissa slippa undan allt ansvar. Allt annat är ju rent skitprat och något du borde förstå och ta avstånd från.

    Ett statligt ansvar är inte det samma som byråkrati. Storleken på byråkratin (det onödiga krånglet) beror ju på hur organisationen och regelverket är uppbyggt och inget annat. Det är ju snarare så att det kapitalistiska systemet ger upphov till en massa byråkrati när staten ska försöka att reglera ett bångstyrigt och uppfinningsrikt privat kapital och deras kortsiktiga vinstintresse. Du borde veta bättre än att använda sådana nedsättande värderingar på statens ansvarstagande.

    På vilket sätt inskränker en verklig demokratisk stat våra liv? Annat än på de som annars inte tagit sitt ansvar? Har vi på demokratisk väg beslutat oss för ett statligt gemensamt ansvar är det väl bra att de i minoritet tvingas att vara solidariska med oss andra och ta en del av ansvaret?

    Vad menar du med att marknadens roll inte ska underskattas? Visst är en marknadsekonomisk grund där tillgång och efterfrågan styr priset på varor och tjänster viktig men det har ju inget med ett privat ägande av kapitalet och produktionsmedlen (kapitalism) att göra. En sådan marknadsekonomisk grund kan vi ha även med ett socialistiskt gemensamt demokratiskt statligt ägande.

    Vad är roten till det onda om det inte är det kortsiktiga personliga vinstintresset? Den egoism som kapitalismen ger och som är drivkraften i samhället idag. Det är ju det vinstintresset tillsammans med obefintliga lagar som skövlar regnskogarna, fiskar ut haven, utrotar djurarter, förgiftar miljön och utnyttjar andra människor. Det är ju det vinstintresset och den ekonomiska makt detta ger vissa som används till att påverkar medias rapportering och vår världsbild och försöker påverka våra politiska beslut på odemokratisk väg. Något som socialismens fader Marx insåg redan på sin tid långt före någon miljöpartistisk ideologi ens var påtänkt.

    Dessa saker måste man ju förstå och ta hänsyn till om man menar något med att kalla sig för ett miljöparti och stå för en hållbar utveckling. Det finns inga ursäkter eller ideologiska dimridåer som man kan gömma sig bakom. Det handlar om att ta genomtänkta politiska beslut grundade på fakta och kunskap om vad de besluten ger för resultat.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  42. Fred Lane!

    Visst görs det en del goda saker inom religionens namn men den ger också upphov till oerhört mycket lidande. Det handlar väl snarast om enskilda goda människors verk än den organiserade religionen förtjänst. Den religion som stöder omskärelse, förtryck och religiösa krig mm. Man kan ju vara en god människa utan att vara religiös och man kan vara religiös utan att stödja någon organiserad religion. Att vara religiös är heller ingen garanti för att vara en god människa.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  43. Anonym 01:25!

    Precis!

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  44. Anonym 04:32!

    Man kan ju alltid diskutera vad man ska lägga för betydelse i ett ord men de liknande namnen säger ju en del. Det handlar ju inte om vad man kallar sig utan om innehållet. Hur det utformas. Statssocialism måste inte leda till förtryck och var går gränserna mellan statssocialism och anarkism i så fall?

    Fast att tro att ett rent anarkistiskt, laglöst och oreglerat samhälle inte skulle utnyttjas av vissa är väl ändå lite väl blåögt och strider mot historiska fakta. Det leder inte till demokrati.

    Nog behövs det ordning och reda. Frågan är bara hur de reglerna ska se ut och utformas på bästa sätt. Ett gemensamt statligt ägande av kapitalet och produktionsmedlen kan mycket väl kombineras med ett lokalt demokratiskt styre. Statligt ägda LKAB styrs ju knappast i detalj från regering och riksdag utan genom en lokal ledning av anställda chefer underställda vissa övergripande ägardirektiv från staten. Ägande och beslutande är inte samma sak och måste inte vara på samma nivå geografiskt. Det är också skillnad mellan övergripande mål och regler och dagligt beslutsfattande i mindre frågor. Ett sådant statligt ägande är inte det samma som planekonomi eller stordrift utan lokala privata initiativ kan mycket väl starta nya gemensamt ägda och demokratiskt styrda små statliga företag. Man måste kunna tänka fritt utanför de givna ramarna utan att för den delen hänfalla åt orealistiskt önsketänkande. Det handlar om balans. Om kreativt men logiskt tänkande utifrån fakta och historia.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  45. Nej, staten ska sannerligen inte underskattas. Allt annat är bortskämd romantik. I mina ögon (med livserfarenheter i borgarändens motsats) symboliserar staten trygghet och livschanser. Känner helt enkelt en djup tacksamhet mot svenska staten.
    -------

    Jo men nu är det inte svenska staten vi lyder under utan ett organ samtliga partier har 2% inflytande i så det hade kanske varit en ide att uppdatera sig om hur situationen är och var makten numera flyttats.

    SvaraRadera
  46. Statssocialism måste inte leda till förtryck och var går gränserna mellan statssocialism och anarkism i så fall?
    ----

    Vi är så långt ifrån lokalt styrd decentraliserad socialism vi någonsin kan komma i och med TTIP och 2% inflytande i EU som styrs av affärs och finans intresse är mer poängen att påvisa att det finns andra alternativ än det som står i facit än att omvända någon till anarkism.

    Juholtboken pekar på samma demokratiska underskott man ser både hos socialdemokraternas partitopp som de hemliga förhandlingar TTIP förhandlas fram under.

    Demokrati byggs inte uppifrån i hemliga förhandlingar bakom stängda dörrar av söärintressen.




    SvaraRadera
  47. Neoliberal Agendafre nov. 21, 01:21:00 fm

    "Solidaritet är något helt annat mycket mera djupgående än så. Att man är villig att göra verkliga egna uppoffringar för andra."

    Ja, en person måste står för BÅDE viljan och uppoffring.

    Som det är är idag står politikerna för viljan och skattebetalarna för uppoffringen. Det är inte solidaritet.

    " Att fattiga arbetare trots sina ynka löner och nöd avstod en del av sin lön till fackföreningsavgifter för att hjälpa andra fattiga och därmed på sikt även hjälpa sig själva. Det är uttryck för verklig solidaritet."

    Om du går tillbaka så ser du att jag skrev fackföreningar.

    SvaraRadera
  48. Jan Ö, uppriktigt sagt vet jag inte vad det är du läser in i min text. Självfallet skall det offentligt finansierade stå för den grundläggande tryggheten i samhället. Gemensamt finansierat via skatter.Men när staten - den politiska sfären - och kapitalet går hand i hand för att i tiölväxtens namn tränga ut den civila sektorn genom arbetslinje och n hel tromb som suger in allt mer av den civila, obetalda sektorn i den formella ekonomin fråntas vi delar av det som är att vara människa. På liknande sätt agerar kapitalet när det gäller människors brinnande engagemang så fort detta hotar vinstintressen. Människor som frivilligt tar sin tid för att göra livet drägligsre för andra - tex för asylsökande - är en enorm tillgång för ett samhälles livskraft. En god balans mellan stat, marknad och civilsamhälle är grunden för ett mänskligt och gott samhälle. Skatter i all ära, människors frivilliga tid är icke att förakta.

    SvaraRadera
  49. Anonym 12:48!

    Precis! Naturligtvis är det så det ser ut idag men det måste ju inte se ut så. Det går att förändra samhället. För att komma bort från det samhället vi har idag behövs andra mål och realistiska visioner på både kort och lång sikt. Det ens utesluter ju inte det andra utan kompletterar varandra. Vi måste ju ha ett långsiktigt mål klart för oss för att veta i vilken riktning vi ska gå i det mera kortsiktiga perspektivet. Det håller inte att bara sitta med armarna i kors och vänta på undergången och tro att lösningen ska komma av sig självt. Det krävs initiativ och att när sådana lösningar och långsiktiga mål kommer fram att det uppmärksammas och inte bara ignoreras därför att det ligger långt från det samhälle vi har idag. De långsiktiga mål vi sätter idag ger det samhälle vi får om kanske hundra år. Utan något sådant långsiktigt mål är vi ju helt vilsna, vet inte vilken riktning vi ska gå och når aldrig målet om det goda samhället.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  50. Birger!

    Min kritik går ju ut på att varken du eller MP verkar förstå vad allt handlar om. Det handlar makt. Vem eller vilka som ska äga och därmed också ha den slutgiltiga bestämmanderätten i samhället. Det finns i praktiken inte så många val utan bara två eller möjligen tre huvudalternativ.

    Det ena är att ägandet och bestämmande rätten ligger privat som i kapitalismen med allt vad det innebär av kortsiktigt egoistiskt vinstintresse, konkurrens, statusjakt, klasskillnader och ackumulerat kapital över tid hos ett fåtal. Ett odemokratiskt och inhumant samhälle som helt enkelt inte är långsiktigt hållbart.

    Det andra alternativet är att ägandet och bestämmande rätten ligger gemensamt som i socialismen. Ett demokratiskt och humant samhälle som gynnar samarbete och långsiktig hållbarhet. Där alla har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Där är den vetenskapliga och faktabaserade staten att föredra. Ett annat alternativ skulle teoretiskt kunna vara att kyrkan eller den organiserade religionen tog den rollen. Men den bygger traditionellt inte på fakta och vetenskap utan tro och vidskeplighet och har inte någon naturlig demokratisk tradition. Det är helt enkelt ett dåligt alternativ.

    Det tredje alternativet som du och MP och även den moderna socialdemokratin verkar stå för är ett velande mellan dessa alternativ. Att vi fortsatt ska ha ett kapitalistiskt system med allt vad det innebär och bara försöka begränsa de värsta avarterna genom ett demokratiskt politiskt systemet. När nu detta inte kapas av just det privata kapitalets makt och deras egna politiska partier. Detta system förutsätter en ständig kamp om makten i samhället om den goda sidan ska vinna och inte kapitalet ska styra allt. Det är en dålig kompromisslösning som inte är något att eftersträva som mål. Det ger ingen verklig och hållbar demokrati. Vi har fortfarande då kvar det kortsiktiga egoistiska vinstintresset som drivkraften i samhället. Detta är en naturlig övergång mellan de olika samhällssystemen men är ett värdelöst och otydligt mål att eftersträva då det inte ger någon tydlig riktning på de politiska besluten. Det måste finnas ett tydligt mål och visioner om det verkligt goda och demokratiska samhället. En vision som inte bygger på orealistiska fantasier om något anarkistiskt paradis utan lagar och ordning där människor bara helt plötsligt börjar bete sig som änglar.

    Det är detta min kritik går ut på och det budskap som jag vill framföra. Att det går att få till ett bra samhälle men det kräver engagemang och realistiska visioner om framtiden.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  51. Jan, du borde läsa vad Birger skrivit om makt och hur denna kan skruvas ner även när det gäller ägande genom att ge incitament för kooperativt ägda företag, löntagarägda företag och förköpsrätt för anställda när företag skall säljas. Kan man bland annat läsa om i boken Det nya klassamhället. En annan text du skulle kunna ha glädje av publicerades bland annat här: http://psschlaug.blogspot.se/2011/10/det-nya-klassamhallet.html

    Mika

    SvaraRadera
  52. Mika!

    Tack för tipset men det är väl knappast någon lösning på problemet. Det krävs ändå ett kapital att starta företag. Vem ska stå med det kapitalet? Vad händer med de privata vinsterna vid en försäljning av företaget? Ska man kunna sälja företaget och vem är i så fall köparen? Det är fortsatt ett kapitalistiskt system om än mindre extremt.

    Tror inte att det är någon lösning alls att äga tillsammans på det viset. Det är att gå över ån efter vatten bara för att man har något emotionell låsning emot själva iden om statligt ägande. Beslutanderätten över den dagliga driften av företaget kan däremot ligga hos de anställda på det gemensamt statligt ägda företaget och det lokala samhället kan rösta om något nytt sådant statligt ägt företag ska få startas av några i samhället.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  53. Jan, jag landar återkommande i funderingen om du inte är något vettigt på spåren......

    SvaraRadera
  54. Förlåt, men om massmördaren ska
    undersöka brotten så blir det inte så bra, om medlöpare ska undersöka dumhetenn som man själv
    har överlevt för att man har anpassat sig till det dårhus som numera går i arv från generation till
    generation och genom datoriseringen och vanmaktens utbredning upphöjs till Klotreligion så kan vår snara hädanfärd garanteras !!!
    Och alla blir frikända, eller!

    Roland Lidén

    SvaraRadera
  55. Roland Lidén!

    Är det någon speciell du syftar på? Är det jag som är massmördare och medlöpare som anpassar mej? Känner i så fall inte alls igen mej i den beskrivningen.

    Anonym 01:36!

    Känns skönt att höra att någon verkar förstå vad jag menar och håller med.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  56. Ang. Hur makt kan skruvas ner. Börja med politikernas höga löner. I boken "om Juholt" så finns vinstintresset med som en röd tråd genom hela boken. Ett tips läs den Jan Örsell.

    Politikernas höga löner gör att "de" är lätta att manipulera för näringslivets toppar, som verkar se som sin största livsuppgift att äta upp den gemensamma kakan (välfärden). En avdankad politiker det är mums det för makten. Var annars än inom politiken finns chansen att tjäna bra med pengar? Infiltrerade partier, det kan väl snarast betraktas som någon slags vilande demokrati än verklig demokrati. Instrumenten finns men få vågar eller orkar ens använda dem.

    Håller med Anonym 01:36. Jan är något vettigt på spåren. En emotionell låsning över statligt ägande existerar. Men om man tänker efter Moderaterna är smarta. De talar inte numera om att montera ner välfärdsstaten. Utan om att vinstmaximera den. Vilket ju är i stort sätt samma sak. Pragmatiskt brukar det kallas. Sossarna ja även andra är i sin tur är väldigt eftertraktade som avdankade politiker. "Fiender" ska man hålla sig nära brukar det sägas.

    Så länge människor sätter sig själva först och det gör vi i detta individualistiska samhälle, så kan makten nästla sig in.
    Därför bör vi tala mer om gemensamt ägande och mindre om privat ägande. Välfärden den ska vi äga tillsammans.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  57. Lisbeth!

    Tack för tipset! Så sant allt det du skriver (inget särskilt nämnt och därmed inget glömt) utom det att makten "kan skruvas ner". Det handlar mer om att skruva om makten. Makten över samhället finns där och kan inte skruvas upp eller ner utan frågan är bara vem som ska ha den makten. Folket gemensamt eller någon annan. Eller om man så vill skruva ner makten hos vissa och upp makten hos de stora flertalet medborgare. Fast det var säkert så du menade.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  58. Jan Örsell
    Jag syftar på dig och på alla andra medlöpare
    som inte förmår att skapa den Helhetssyn som
    Jorden behöver och de kulturer som Jorden behöver
    och som inte är större eller komplexare än att
    vi kan överblicka dem och ta ansvar för dem och ...

    Vad Jorden Behöver


    SvaraRadera
  59. Vad Staffan Burenstam Linder skrev 1969 i Den rastlösa välfärdsmänniskan:
    Jag har sett fragment via BSs blogg.

    Är mycket Modest skrivet ...
    Det är Mycket värre än så ...

    Roland Lidén

    SvaraRadera
  60. Välfärden den ska vi äga tillsammans.

    Lisbeth, men det är väl självklart ... eller ...

    Roland

    SvaraRadera
  61. Roland!

    Men allt blir kanske inte perfekt bara för att man är allmänt kunskaps och teknikfientlig och går tillbaks till en mörk, oupplyst och vidskeplig medeltid eller hur det var före den industriella revolutionen. Samhället var långt ifrån perfekt innan dess.

    Teknik kan vara bra om den utformas och används på rätt sätt. På rätt ställen och av rätt personer. Datorer och andra maskiner kan vara en stor hjälp likaväl som ett hinder. Det beror mer på hur vi organiserar samhället än på just den tekniska nivån. Gammal teknik är kanske den värsta sorten.

    Med datorernas hjälp har vi nu idag mer kunskap än någonsin om den värld vi lever i och hur den fungerar. Det handlar om att utveckla den kunskapen än mer och använda den på bästa sätt. Att sprida den kunskapen från smala sektorer till andra delar av samhället. Att kunskaper om miljön vävs samman med kunskaper i historia och ekonomi till en fungerande helhet. Mer och bättre teknik på vissa ställen och lite mindre på andra ställen där konst, kultur och hantverksskicklighet eller mänsklig närhet och omtanke behövs.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  62. Jan!
    De uppfinningar och den teknik
    och den demokrati som drivs fram
    av övermakter som behärskar både
    matförsörjning, energiförsörjning,
    råvaruförsörjning och våra för stånd är inte längre till välsignelse.
    Men har tidigare av många upplevts som så.
    Många av dessa galningar leder oss nu i olika partier, t.ex. en annan Jan!

    SvaraRadera
  63. RL!

    Det har du helt rätt i. Jag håller med dej fullständigt i allt detta.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.