tisdag 23 september 2014

Fredrik Reinfeldt gjorde rätt

Fredrik Reinfeldt. Han meddelade sin avgång, lämnade partiet i sticket. Sägs det. Moderater först i tårar, sedan i vredesmod. Obegripligt agerande, sägs det. Analyserna avlöser varandra. Svek talas det om. Ett föräldralöst parti...

Jag förstår inte hur man resonerar. Jag känner inte Fredrik Reinfeldt, har i stort sett bara träffat honom en enda gång. I en debatt på Handelshögskolan. Han verkade tillbakadragen, lätt tilltufsad, han hade inte haft det lätt i sin riksdagsgrupp under gångna år. Han massakrerades på gruppmöten. Mobbaren var Carl Bildt, partiledaren.

Där, på Handelshögskolan, träffade jag honom, Fredrik. Jag gjorde väl bort mig. Inte i debatten, den vann jag och Linus Brohult (han som numera jobbar på SVT och Vetenskapens värld). Debatten handlade om civil olydnad och vårt ansvar i egenskap av människor. Det var just innan debatten jag gjorde bort mig. Kanske tyckte Fredrik att jag ägnade mig åt mobbning jag också.

Jag satt i riksdagen och var i fasen för att efter 11 år slutligen sluta som språkrör. Det var maj år 2000. Jag kände igen Fredrik från hans tid i ungdomsförbundet. Sedan hade jag inte sett till honom. Så jag frågade vänligt vad han gjorde nuförtiden. Det var ingen bra fråga. Han satt i riksdagen. Jag hade inte sett honom, inte hört honom, inte anat honom.

Frågan var inte menad som elak. Jag fann mig och svarade, när han berättat att han liksom jag satt i riksdagen sedan många år, jo, det vet jag förstås, men vilket utskott sitter du i...?


Mitt förhållande till Fredrik Reinfeldt är svalt. Men jag tycker eftervalsdebatten har ett drag av ynklighet över sig. Det var inget svek att meddela sin avgång på valnatten. Valet hade gått åt helvete för det moderata parti som han, och några få av hans följeslagare, skapat. Varför skulle han då sitta kvar? Var inte det rimliga att öppna upp för intern debatt om vägval? Vore det inte förmätet att sitta kvar i egenskap av auktoritet och därmed hämma en nödvändig intern debatt?

Fredrik Reinfeldt gjorde rätt. När han meddelade sin avgång. Han lämnade partiet på en nivå skyhögt över den han övertagit. Knappat femton procent fick han överta. Han lämnade med tjugotre. Och de rödgröna hade inte vuxit sedan förra valet.

Han lyckades under resans gång få ett tämligen homofobiskt och asylnegativt parti att bli dess motsats. Huruvida detta var en följd av att att ljuset kommit alla moderater till del eller var en följd av moderat auktoritetstro och inre ledarvurm må vara en öppen fråga... Men under mina år i riksdagen var Moderaterna än värre än Socialdemokraterna i frågor som hade med flyktingar att göra.


Att Fredrik Reinfeldt avgick var inte mer än rätt. Rätt för honom. Rätt för moderaterna. Att dessa nu riktar ilska mot hans "svek" säger mer om moderater än om Reinfeldt.

Gunilla Carlsson, förste vice ordförande i detta parti, tar honom i försvar. Det gör hon rätt i. Det må vara första gången jag skriver att hon gör rätt i något.

Jo, det känns konstigt att drista sig att skriva ett inlägg som försvarar en ännu varande moderat partitopp. Men försvaret inriktar sig inte på den infantila arbetslinjen eller den frånvarande miljöpolitiken eller den skamliga hanteringen av människor som redan har det svårt - försvaret inriktar sig hur det moderata kapitlet Fredrik Reinfeldt kom att avslutas på valnatten.


Många hävdar att Reinfeldt varit fylld av självkontroll. Att duktigheten varit kännetecken ända sedan barnsben, när han utsattes för moderns psykologiska utvärderingsmetoder, tills barndomens avslutning vid Lapplandsjägarna. Duktig var han.

Sen skrev han Det sovande folket. Staten vare sig kan eller bör ta ansvar för mer än nattväktartjänst. Ansvaret ligger på individen. Lätt sagt för den som är så duktig. Innan boken tillkom hade han vunnit de vässade knivarnas strid om ordförandeskapet i ungdomsförbundet. Reinfeldt den konservative. Mot Ulf Kristersson den liberale.

Och sedan mobbad i riksdagsgruppen, men så duktig att han slutar som partiordförande när Bo Lundgren gjort det katastrofval som jag och andra gladde oss åt. Han inser vikten av att inlemma gamla fiender i laget, ser till att den gamle mobbaren Bildt blir utrikesminister och den gamle knivduellanten socialförsäkringsminister.

Omgärdad med troget folk som Borg, Schlingmann, Schenström och Gunilla Carlsson kan man stå ut med såväl gamla mobbare som sargade duellanter.


Självbehärskning. Ordet återkommer ständigt när Reinfeldt skall beskrivas. Jag är tveksam. Tror mer på rädsla att inte ha kontroll. Försiktig med alkohol, kanske mest för att inte tappa kontroll, han har sett vad sådant kan leda till. Alltid påläst. Duktig.

Efter valnederlag av den art som skedde en smågrinig septemberdag 2014 - till på köpet mot en motståndare som kringgärdas av en air av fossil - har man inte kontroll. Knivar som legat undanstoppade slipas i korridorer och kommuner. Moderater som känt sig tvingade att vara med på den politiska resa där Reinfeldt varit reseledare kan se sin chans att åter få vädra sådant som de bara tänkt. Vetskapen att moderata ledare som misslyckats skändligen och utan pardon avhyses - som om de vore såväl fattiga som pestsmittade i ett moderat samhälle - finns. Och skrämmer den som vill ha kontroll, den som är rädd att släppa någon inpå sig, den som aldrig kan se sig själv som förlorare utan att känna sig som... allt annat än duktig.

Att äga ögonblicket när man bestämmer att man skall avgå är - för oss som är rädda att förlora i en situation där man saknar kontroll - nästan en livsstrategi. Hellre själv avgå i det som kan uppfattas som förtid än att bli avpolletterad. Det kan tyckas vara ett svaghetstecken. Och är det säkert också. Men kanske också något som ligger i det bagage man bär med sig och vars innehåll gör det möjligt att lyckas med annat. Själv är jag fegare än den som jag tror är Reinfeldt - jag har nästan aldrig sökt ett uppdrag eller tjänst utan att blivit tillfrågad och ombedd att ta det. Rädslan att få nej ligger djupt förankrad någonstans. Rädslan att bli sparkad medför att besynnerligt mycket tid läggs ner på att vara... duktig, påläst, ha kontroll över sammanhang såväl som över detaljer, läsa mer än sammanfattningar och sällan lita på att medarbetare, bortsett från ett ynka litet fåtal, ger hela bilden av en komplicerad fråga.

Till slut blir man trött också av sådant. Man avgår. Drar en suck av lättnad.

Kontroll. Rätt att äga beslutet om sin avgång. Passar det inte så hej då. Ett valresultat som säger att det inte passar leder till ett hej då. Av omsorg om både sig själv och sitt parti kan jag tänka mig.

Moderater i tårar. Och sedan besvikelse. Och sedan ilska. Över att bli lämnade. Lustigt nog besvikna av att få äga vägval utan att följa en ledare, en auktoritet. Moderaterna borde vara tacksamma. Inte gnälliga.


Men tänk om det blir nyval? Då står moderaterna som en herrelös hund och vet inte åt vad den skall vifta på svansen åt. Kan man tänka. Man kan också tänka att en partiordförande som blivit symbol för ett förlorande lag knappast kan fungera som röstmagnet i ett extraval några månader senare. Det är inte lätt att bli flöte om man alldeles nyss varit ett sänke.

Och till slut blev Fredrik Reinfeldt sänke. Man blir lätt det. Även om sänket medförde att partiet han lämnade var betydligt större än det var när han tillträdde.

Hela gänget tackade för sig. Schlingmann hade gått, Littorin blivit utstött, Schenström drack vin med journalist istället för att sköta sitt jobb. Och så Borg. Mannen som mer än någon vände bilden av moderaterna, mannen som blev den första finansminister som såg ut som en miljöpartist. Mannen som  var lika obenägen att länka anslag till Försvarsmakten som varenda socialdemokratisk finansminister varit den senaste tiden - åtminstone de jag haft att göra med. Är det något dom gillat så är det när MP vägrat gå med på de höjda anslag - och extrapengar till de ständigt förekommande svarta hålen - som Försvarsmakten önskade.

Projektet för Borg var inte att vara riksdagsledamot utan att vara finansminister. Projektet för Reinfeldt var att göra om moderaterna och med bruna ögon och mild röst förvandla Sverige till arbetslinjens land.

Han var villig att ta kamp för arbetslinjen till sin död. Meddelade han i desperat stackato några dagar före valet. Han gick mot sin politiska död. Förmodligen väl medveten innerst inne att arbetslinje i sig är död. När mer än två miljoner jobb kommer att försvinna de närmaste tjugo åren så ter sig idén om arbetslinje såväl naiv som intellektuellt undermålig. Det det nu handlar om är en helt annat linje: försörjningslinjen... Hur ska vi försörja människor i en tid när den digitala revolutionen likt en tromb suger åt sig allt fler av de jobb som anses kräva hög kompetens och som medelklassen funnit sig tillrätta i? Det blir den stora utmaningen. Den som tror på arbetslinjen kommer inte att ha kontroll.

Det handlar om att fördela jobben som blir kvar mellan människor, det handlar om att byta skattemodell så att de digitala arbetet också genererar skatteinkomster till vård, skola, omsorg och trygghetssystem, det handlar om att skapa försörjningssystem som fungerar bortom arbetslinjens tidevarv. Där har moderaterna inga svar. Fredrik Reinfeldt ingen kontroll. Att stå där som svarslös i en tid som kräver nya svar är inte duktigt. Och att vara duktig är Fredrik Reinfeldts livlina.

Jag känner mig djupt generad över att inte sett Reinfeldt de där åren före vår debatt på Handelshögskolan. Och jag känner det som ett svaghetstecken att jag kände mig tvingad att redan i inledningen på denna blogg berätta att jag tillhörde den sida som vann debatten. Kanske har det med den förbannade livlinan att göra. Vad vet jag.

Med detta vill jag säga att Fredrik Reinfeldt gjorde rätt till slut.



21 kommentarer:

  1. Alla har inte tackat för sig. Carl Bildt anser att M:s partiledare bör vara som han själv.(enligt media)
    Gillar dina sokratiska samtal som ska väcka egna tankar

    Bildt är kontrollen personifierad...

    SvaraRadera
  2. Neoliberal Agendatis sep. 23, 08:39:00 fm

    Med tanke på vad han hade lovat innan valet, så var det ett korrekt beslut.

    Att hänga kvar till 2018 och sen ställa upp mot Löfven igen och regera 4 år till, var knappast ett alternativ.

    Lika bra att avgå direkt,

    SvaraRadera
  3. I allmänhet tror jag politiker som tillfrågas och uppmuntras att ställa upp på en högre förtroendepost är ett bättre alternativ än de som slåss med näbbar och klor för att lägga beslag på den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller nog samtliga ledarskapspositioner, Leif. Knappast bara politiska förtroendeposter.

      Radera
  4. Jo, den där livlinan lyser ofta med sin närvaro. Brukar känna ödmjukhet inför dess behov. Men stort att du vågar blotta den i ord som här. Det är nog bara så en bättre värld faktiskt är möjlig....

    SvaraRadera
  5. Planen var väl inte att sitta kvar 4 år , eller att avgå på valnatten, planen var väl att avgå på kongressen, och bli firad där.
    Alla visste ju att m låg stabilt på runt 23% För att sitta kvar som statsminister till i vår hade han behövt förlita sig på mp (inte rören)utan rörens valresultat, att mp tillsammans med alliansen skulle hamna i majoritet.
    Mp skulle inte sänka m i förtroendeomröstningen efter valet, eftersom m lagt sig väldigt nära mp i viktiga symbolfrågor, Reinfeldt visste att mp då kunde sänka alliansen i förtroendeomröstningen, bara med hjälp av SD, det skulle sannolikt inte mp göra med hjälp av SD, i vart fall hade det varit magstarkt, eftersom mp+S inte var större som block än Alliansen.
    Det finns två partier som har dugande statistiska analytiker, som kan beräkan väljarstrmmar på en intressant nivå, och ta i tu med SCB:s PSU. Begriper man hur detta fungerar blir valet mer instressant att följa, och kan man inte själv modellera alla opinionsundersöknjngar och sätta dem i sitt sammanhang, kan man alltid titta på bottenada.se som har bra diagram för konfidens-intervall. Ingen statistiker hade kunnat lista ut att mps skulle gå så dåligt, vilket delvis berodde på fi att fick 3,1 % samt att omvärlden ändrades, ingen talade om växthuseffekten, queersexuallas utsatthet, drunknande isbjörnar, diskrimineringen av Romer eller klimatförändringar. Media fick skogsbränder, Ukraina och ISIL på halsen, fokus på utrikespolitik. De två centrala vågmästarpartierna, SD och MP, gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Det gick inte att förutse, samtidigt som alla övriga partier hamnade enligt prognoserna.

    Man kan leka med kontrafaktisk historia, vad hade hänt om inte Ekot trumpetat ut att Fi nästan hade fyra procent veckan före valet? Hade de underliggande 2% sympatisörer röstat rosa om det vetat att Fi inte hade en chans i världen, om 1 % röstat på Fi, skulle mp skulle kunna ha fått närmare 9%? Inte ens SCB klarade av att i sina vildaste fantasierberäkna kraften i soffan, alla som gått man ur huse ute i bygderna, för att en gång för alla visa vem som har makten, folket på valdagen, SD fick proteströster mot den konsensuskultir som fanns i vissa frågor mellan övriga partier, som i sin tur ligger mitt i medias åsiktskorridor. Detta val förlorade PR-folket i kanslierna, på mer än ett sätt, moderateterna vann strategin, men inte taktiken.

    Nya m boostat upp SD för all framtid, där ligger strategin, men han har gjort det genom att närma sig mp och kampen om kvinnor i storstäder, vilket ger taktiska bakslag i media när partiet bår bakåt. Med två vågmästarpartier kan man inte regera vidare, klart att han ska avgå, triumfen och firandet kommer, och kanske var de så strategisk att de inte ens vill att efterträdarna ska regera denna period? Man kan leka med tanken.

    Fredik avgick inte för sin egen skull, utan för partiets. Vad medida skriver, är trams, som inte påverkar mandatfördelningen i kammaren ett dugg.

    Nu är det pådrag om budgeten, om Alliansen skjuter sönder budgeten, med SD, som man gjorde mot jobbskatteavdraget, så hamnar rören i kläm, deras visitkort i vart fall. Fredrik är kvar som partiledare, och statsminister för en expeditionsministär, det är lite rafflande. En spekulation är att vi har expeditionsministär till moderaterna haft sin kongress?
    SLW

    SvaraRadera
  6. Ska man gissa lite 2018, så måste mp knycka röster i storstäder och från akademiker, från S eller VP, om mp:s politik drar vänsterut. Eller från m, C eller fp, om man väljer mittenvägen. Det andra vågmästarpartiet kommer att fördela strömningar mellan S och M, där det stora slaget kommer att ske. Så länge kvinnor håller sig mp är det lugnt, men om SD får in fler kvinnor, tidningarna börjar försvara SD väljarna som protestanter mot påven,(och hur de än gör blir det fel), eftersom glappet mellan ÄR och B>Är blivit för stort, så kommer S och M att behöva ta ställning till ett växande SD. Där har mp en utmaning, att komma ut på manegen med miljöfrågor.

    Det centrala, som artikeln idag tar upp, är att S nästan aldrig varit mindre, mp gjort ett katastrofval och vp ligger kvar på sin trygga kant. Dvs moderaterna har gjort ett succéval jämfört med valet 2002. Det är ett nytt land.

    Det är inte lätt att se hur mycket spelplanen förändrats under 8 åter, eftersom m gått vänsterut i migration och försvar, samtidigt som mitten i övriga frågor flyttats högerut.

    Nästa fältslag kommer att ske i kommunerna, genom att lägga ner landstingen och slå ihop kommuner. Omfördelningsutmaningarna är enorma, att plocka russin från de som har arbete, och ge till de som inte har arbete, och få bankrutta kommuner att få ordning på sina skolor, trygghetssystem och vård. mp ska kriga om mittenväljarna i storstäder, som rimligtvis måste beskattas mer, om vi utgår från att det kostar att ställa om från ett konsumtionssamhälle till ett uthålligt och bärkraftigt. SLW

    SvaraRadera
  7. Mer hbtqia, ekovego, feminism och mångfald rekylerar nog ute i landet ska mp ta i tu med miljön med en medelklass i storstäderna, som inse att någon måste betala för omfördelningen, dvs beskattning av bostadsrätten och lönen, så har magister Fridolin en pedagogisk utmaning och dr Romson en utmaning att gå hem i stugorna ute i landsbygden.
    Birger har en stor poäng, det är inget moderat nederlag, och avgången är helt naturlig, att sitta kvar hade varit ett nederlag. Det är kanske till och med en moderat triumf, att vinna fast omvärlden tror att man förlorat. Bara för att räknenissar missade mp på slutet, så har m vunnit slaget. Sveriges media, inkl mp, talar självmant om försvar, han slipper, om JAS, NATO, värnplikt och säkerhetspolitik. Samtidigt börjar Aftongladet och Expresesn skruva på sig, för vad som händer om fyra år, om vi fortsätter att ta emot människor från jordens krigshärdar, som migrationsverket dumpar på landet och betalar entreprenörer höga ersättningar för att lösa, där vinsten räntesnurras bort till Monaco, samtidigt som äldrevården och pensionerna faller ihop. det slipper statsministern också tala om, det gör media av sig själv. Det är pull, inte push-management, när det är som bäst.

    Den rävsaxen har nya moderaterna skapat åt media och åt bland annat mp, genom att närma sig mp i alla frågor som just inte rör miljön. Bo kan ha haft rätt, ut ett moderat synsätt, men fick inte rätt, medan Fredrik, kanske inte hade rätt, ur ett moderat synsätt, men fick rätt.
    Vi har en spännande föreställning framför oss, hur det ÄR eller BÖR vara, OCH hur det kommer att VARA och hur vårt VARANDE skulle kunna VARA, om vi agerar rätt nu, det är frågan.
    Om media beskriver hur det borde vara, anpassar sig PR-folket och strategerna till en föreställning, medan frågan om hur det är, lämnas till stormakterna och fanatikerna, och därmed till folken. SLW

    SvaraRadera
  8. Ja, hur ska egentligen alla "överblivna" försörjas framöver? SKA alla överblivna försörjas framöver? Läste någon som ansåg att de metoder som numera används i landet avlång kunde leda till slutsatser att en "utfasning" förbereds, där attityderna mot överblivna medvetet skärptes, alla hål täpps igen, så att "tidigare svårtänkbara alternativ" skulle bli tänkbara. Det är ju (s) som nu "har bollen" i dessa frågor, men jag vet inte om man vill veta..?

    SvaraRadera
  9. För övrigt gjordes nog inte nya moderaterna flyktingvänligt, nya moderaterna använde flyktingfrågan som ett sätt att försöka tvinga fram låglöne-samhället/nattväktar-staten utan bidrag. Det var tanken. Vanliga moderat-väljare "på golvet" fick plötsligt andra tankar på valdagen, de kanske innerst inne är "välfärds-narkomaner" med abstinens..?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 11:23

      Yes - exakt det är målet med utspelet "öppna våra hjärtan" (och andra liknande som "vadå imigrationsproblem? Vi kan vara 40 miljoner invånare i Sverige" (c)).

      Det indirekta men högst avsiktlika raserandet av välfärdssamhället genom att ta bort incitamenten att behålla det. Folket kanske inte sover så djupt som vissa tror? :)

      Radera
  10. Apropå gårdagens blogginlägg: Idag föreslår Expressen att Annika Nordgren Christensen skall bli försvarsminister eftersom hon gillar Nato och militär upprustning och att mp inte kan säga nej till att deras före detta försvarspolitiska talesperson blir statsråd...

    SvaraRadera
  11. Påstå bara inte att Birgers blogg saknar inflytande över gaphalspressen. En regering, röd, grön, gul eller blå, bör ha en kvinnlig försvarsminister, för att kommunicera försvar till journalister, PR-folk och kvinliga väljare, men kanske inte en fullt så stiff person som vår nuvarande försvarsminister. Annika går så klart hem hos både folk och försvar. Och ska sossarna spara på försvaret, vilket de kommer, så är det perfekt med en en grön sådan, då kommer man undan ansvaret, ungefär som att fp och Ullenhag är ansvariga för integrationen :-) Frågan är om gödsling av ministerposter räcker, för att sedan hamna som gisslan i budgeten, när vår egentliga försvarsminister, dvs finansministern slår an takt och kurs. Det är inga små materialanskaffningsbehov som föreligger, utöver att ingen vill göra karriär som skyttesoldat. Skyddesoldat, grupp, pluton och kompanibefäl var förr 9 - 15 månader av ditt liv, medan det numera ska vara ditt liv.Förr var de bästa killarna PB och KB, och skulle sedan vidare, nu är det andra killar, som inte kan bli officerare, som ska avlönas för att vara soldat eller gruppbefäl, och lönen kan ju inte överstiga en fänriks? Och hur får man tag på en bra fhelikopter, pansarfordons eller flykmakniker. Nä, Sveriges utbildning i att hantera reala saker, für alle, försvann när vi beslutade att lägga ner försvaret on våra regementen, och ersätta den med buskhögskolor, som bedriver låtsasakademisk utbildning med 3 timmars utblidning per vecka, av lärare som inte ens påbörjat en doktorandutbildning. Ska man klara av försvaret, måste man ju först utbilda våra politiker, som kanske inte riktigt hänger med, eller så är det politikernas rådgivare och PR-konsulter, som sprutas ut på våra nya utbildningsanstalter, som behöver bildas. Om mp ska hålla fast vid migration, bistånd,lösa integrationen, öka anslagen till försvaret, prioritera skolan och prioritera miljön, och minska på behovet av kärnkraft och satsa på ny energi (vattenkraft), så får man prioritera bort något annat. A-kassan? Prioriterar man ner försvaret får vi två klockrena vågmästare i Svensk politik, avseende migration och försvar.
    kanske ska man införa progressiv skatt, på bostäder i Stockholm, som Calmfors föreslår.
    SLW

    SvaraRadera
  12. Re Öppna Våra Hjärtan. Det hade varit så fett coolt om någon sosse bara sagt " Men va bra där Fredrik! Solidaritet! Dina väljare pröjsar! Dom har råd! 5% extra skattepåslag på inkomster över 45 papp comin up"

    Det utspelet i sig sänker SD direkt och lyfter S rakt av.

    SvaraRadera
  13. Birger sa just det i panelen som kommenterade Fridolins utfrågning inför valet, fast inte över 45 pappa utan en procent över 30 papp

    SvaraRadera
  14. och innan slutet kom så
    var det en enorm massa text.

    När jag tittar på den som talar om andra, så får jag en bild av
    en som talar om sin egen sorti.

    Men jag hoppas att den dröjer.

    Och det här med hjärtat som tar emot flyktingar från Libyen som
    vi själva har medverkat till att skapa,
    visst är vi ett Statans 51 Satan.

    SvaraRadera
  15. Mission ackomplished, Sverige har blivit en neoliberal NATO lakej så Reinfeldt ska väl jobba åt Karl Rove i FN nu istället :

    Reinfeldt spås få nytt toppjobb

    Karl Rove rådgivare åt Reinfeldt sedan två år

    Karl Rove Bush’s Brain


    ..om man får spekulera

    SvaraRadera
  16. Alliansens "arv", ja inte var det då kärlek till småfolk med extra tunn plånbok som sjuka eller arbetslösa. Och att någon "varm omsorg" därifrån skulle gälla flyktingar kan man kanske fantisera livligt om, om man nu önskar att "arvet" vore mer nobelt? Faktum är väl att en mer iskall, genomcynisk & kanske rent av ONDSKEFULL regim kanske aldrig suttit i "huset på holmen"? Riktig ondska kan eventuellt sägas vara nedriga handlingar som påstås göras av ren omtanke..?

    SvaraRadera
  17. Är väl lite dålig den nästa periodens förutsättningar, då ESV extrapolerar budgetunderskottet till 91 miljard o det har sålts för 200-miljarder men Statsskulden är ungef. lika mot 2006
    Alltså ett driftsunderskott på uppåt 300-miljarder för 8 år, vart ska nästa periods underskott tas ifrån för att täcka driftens underskott så att det inte syns?
    Det är ju inte några glada siffror som presenteras för dom närmaste åren.
    Sälja guldet, sälja LKAB ?
    Dom halvt utslagna, dom par där den ena försörjer arbetslös alt sjuk utförsäkrad sambo, när kastar dom ut 'liket i lasten' till kommunens soss, nu drar dessa ett oerhört lass och har kanske svultit sig för att Regeringen skulle klara krisen.
    Dom tål nog inte en 'svälta' till.

    SvaraRadera
  18. Nu är väl i alla fall det "sovande folket" halvvaket - och grinigt.
    Vem vill bli störd i den ljuva sömnen som alla jobbskatteavdrag ger?
    Är det risk för att man kanske får vänta innan man byter kök för femtielfte gången?

    SvaraRadera
  19. "Projektet för Reinfeldt var att göra om moderaterna och med bruna ögon och mild röst förvandla Sverige till arbetslinjens land."

    Och när projektet inte längre funkade så drog han. Så fort det började blåsa snålt. Och underminerade sitt parti och hela borgerlighetens ställning genom att göra den ledarlös. Etter värre blir det av att han inte avgår genast, utan sitter kvar och blockerar fram till våren, vilket helt omöjliggör allt offensivt borgerligt agerande fram till dess. Han serverar Löfven en seger som den senare inte förtjänat.

    Varför? För att för Reinfeldt är det viktiga inte "Plikten framför allt". Nej, istället gäller det att "Satsa på dig själv".

    En tydligare skillnad mellan de gamla moderaterna och de nya är svår att föreställa sig.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.