tisdag 12 augusti 2014

Ny bok: Grön filosofi - tankar kring en ny ideologi.



MP:s vägval: ekomodernism eller vad?
Så har då Michael Moon – som beskriver sig som miljöpartistisk kritisk insider och grön dissident – skrivit den bok som fattas i den svenska berättelsen om grön ideologi. Boken heter Grön filosofi – tankar kring en ny ideologi. 

Författaren var med om att bilda Miljöpartiet 1981 och disputerade med avhandlingen Green ideology and its relation to modernity för några år sedan.

”En del, speciellt de som är aktiva i partiet, kan uppfatta mig som en politisk motståndare, men det är jag inte – däremot kan man anklaga mig för att inte alltid sätta partiets väl och ve i första rummet. Denna kritik för bristande partilojalitet bär jag med jämnmod, för man måste hålla sig kritisk om den politiska inriktningen man stöder ska utvecklas sig till en fulländad ideologi…”

Och, mycket riktigt, Michael Moon må vara kritiskt till en hel del inom Miljöpartiet, men hanterar sin kritik på ett tämligen kärleksfullt sätt.

Grön ideologi måste vara revolutionär
För mig är grön ideologi något som vid förverkligande innebär en fredlig kulturrevolution, ett ömsom ömsint, ömsom dramatiskt omkullkastande av en rad system, strukturer och normer som präglar vårt senkapitalistiska samhälle. Liknande grundinställning finner jag hos Moon:

”Om man tar hänsyn till de enorma förändringar av våra livsvillkor som tycks oundvikliga under loppet av de kommande årtiondena måste en ekologiskt grundad ideologi, om och när den blir verklighet, vara verkligt revolutionär, i varje fall i kulturhistoriska termer.”

Han anknyter till hur Per Gahrton såg på partiet när det bildades: ”Uppgiften är enorm: att åstadkomma en fredlig och demokratisk ’social revolution’ i Sverige”.

De som fått för sig att MP:s uppdrag varit att lappa på ett ohållbart system har inte historien klar för sig. Eftersom politik är såväl det demokratiska hantverket i fullmäktige och parlament som opinionspåverkan är det illa när ledande miljöpartister nedsättande kallar det sistnämnda för ’plakatpolitik’.

Ramekonomi
När Moon slår fast att ”kapitalismens krav på en fortsatt och obegränsad ekonomisk tillväxt (är inte) någon framkomlig väg för att komma tillrätta med dagens miljöproblem” så utmynnar det i följande analys:

”När det gäller en framtida grön ekonomi så kan det slås fast att den varken blir kapitalistisk eller planekonomisk. Visserligen kommer den att ha drag av båda dessa inriktningar, men det blir också något helt nytt. Jag vill kalla det ”ramekonomi”. Detta system måste ha sin grund i två absolut nödvändiga förutsättningar: dels att respektera det ekologiska primatet, det vill säga att inte förstöra livsvillkoren för fortsatt liv på jorden, och dels i möjligaste mån tillfredsställa människors grundläggande behov (det humanitära imperativet). Inom denna vida ram ska ekonomin tillåta maximal frihet för människan och grupper när det gäller att bedriva sina livsprojekt, förutsatt att dessa projekt förorsakar så lite skada som möjligt för andra.”

Ni som följt bloggen – eller läst boken Miljön, makten och friheten (1990) – kan ana att jag gillar hållningssättet. I många år försökte jag lansera just begreppet Ramekonomi, men det gick inget vidare, om inte annat så var det ett antal partikamrater som ogillade det. Kanske är tiden mogen nu, när alltfler ser konsekvenserna av den kapitalism som till och med är alltför kreativ för sitt eget bästa…

Hur som helst: Michael Moon målar upp bilden av grön ideologi som revolutionär om än i fredliga former.

Jag tror att många idag aktiva miljöpartister – och allmänpolitiskt intresserade - skulle ha nytta av att läsa boken. Av flera skäl. Ett skäl är att än bättre förstå rötterna till den rörelse man företräder.

Rötterna
När man söker efter de gröna rötterna så landar man oftast i namn som Rachel Carson, Peter Kropotkin, Elin Wägner, Arne Naess, Ernst Friedrich Schumacher, Mahatma Gandhi och Henryk Skolimowski. Ibland piffar man upp det, med lätt rodnade kinder, med namn som Jean-Jacques Rousseau och Herbert Marcuse – om än på helt olika grunder. Frågande blickar – driver du med oss din jäkel?? - kan man få till svar när man nämner Baruch Spinoza…

Är man uppdaterad berättar man om namn som Tim Jackson (Välfärd utan tillväxt) och Guy Standing (Prekariatet – den nya farliga klassen).

Alla finns förstås i Michael Moons berättelse om vägen mot en grönare ideologi. Namn som saknas finns också – själv saknar jag Petra Kelly, en obestridlig inspirationskälla. Men den som tar del av boken får å andra sidan en del ganska bortglömda figurer till livs, varav nog Barry Commoner är en.

Moons dragning ner till Goethe och hans Faust är uppfriskande och helheten beskriver en god väv av rötter som gett och ger näring åt de som vill bygga grön ideologi. Något som ganska få verkar intresserade av, suckar författaren lätt uppgivet…

Miljöpartiets möjligheter och risker
Michael Moon är miljöpartist, vill partiet väl, kritiserar kärleksfullt med skarpt. Hans beskrivning av MP av idag är kanske inte det som miljöpartister i gemen vill höra: Miljöpartiet idag framstår som ett utpräglat grönliberalt parti i stil med 1970-talets Centerparti. 

I en not – nötterna innehåller emellanåt smått undangömda bitska kommentarer fria från akademiskt finlir – skriver Moon följande: ”Denna jämförelse med Centerpartiet borde stämma till eftertanke, särskilt med tanke på den utveckling som centern har genomgått sedan 1970-talet. Om samma logik skulle gälla MP kan det komma att gå samma öde till mötes fast mycket, mycket fortare”.

Michael Moons bok är en vädjan – så upplever jag det – att hans parti skall ta en tankevända med ideologi och att dess företrädare skall ta sig tid att fundera längre än till fiffiga formuleringar, slagord och kortsiktig modernitet. Det enda man vet om det som är modernt är att det är omodernt imorgon, som jag brukar tjata om på denna blogg… Moon skriver:

”I den svenska partiflora är det Miljöpartiet som mest envist använder adjektivet ’modern’. Jag har aldrig hört några talespersoner för partiet som bryr sig om att tala om vad de egentligen menar – inte ens vilken tidsperiod eller exakt vilka egenskaper de åsyftar…”

Detta föranleder Moon att göra en idéhistorisk utredning om begreppet. Kanske rodnar några gröna kinder vid läsning… Men det är i detta fall bara klädsamt.

Ekomodernism eller ekologisk postmodernism
Själv slutade jag betala medlemsavgiften till MP när partiets dåvarande företrädare hej vilt började plädera för ekomodernismen. Det vill säga bland anat att ekonomisk tillväxt är nödvändigt för planetens överlevnad…

Konflikten mellan främst ekomodernismen och det som kallas ekologisk postmodernism är ett bärande tema i boken.  En tredje variant – ekologisk pre-modernism – analyseras också, vilket är förtjänstfullt eftersom de som förespråkar ekomodernismen gärna kritiserar den ekologiska postmodernismen för sådant som omfattas av just den ekologiska pre-modernismen…

Aj, aj ,aj, nu flödar termerna men jag ska kort förklara...

Dock först en parentes: Vill man formulera politik underlättar det om man såväl teoretiskt som intuitivt kan formulera varför man tycker som man gör och samtidigt kan konstatera att allt det tyckande man ger uttryck för faktiskt bottnar i en väv som håller ihop. Som språkrör hade jag  och andra ganska lätt att svara på frågor och motivera förslag eftersom vi ofta hämtade svaren från något som hade formen av ideologisk formulerad och genomtänkt världsbild. Har man det så hävdar jag att begrepp som grön arbetslinje och grön tillväxt utgör lealösa absurditeter…

Så till saken: 

Ekomoderismen bygger på idén om evig tillväxt, ”gröna jobb”- ny teknik löser problemen - och en ganska okritisk hållning till den kapitalistiska ordningen och den materiella synen på samhällsbygge. När MP lanserar begrepp som ”Modernisera Sverige”, ”grön tillväxt” och ”grön arbetslinje” så är det som hämtat ur ekomodernismens grundkurs. Allt skall vara som det är, men med grönfärgade kulisser.

Ekologiska pre-modernister", skriver Moon,  "är vanligen orienterade mot landsbygden och har en ’åter till naturen’-inställning som kan karaktäriseras som romantisk”. Han fortsätter: ”(De) är ofta misstänksamma mot den vetenskapliga rationaliteten och dess förmenta fördelar… De är ofta knutna till olika religiösa eller andliga alternativa samfund. På så vis liknar denna inriktning den klassiska konservatismen.”

Den intressantaste varianten, menar Moon – och jag delar hans uppfattning – är den ekologiska postmodernismen, även om jag kan ha aningen dragning också till den förra värderingsgrunden… Moon skriver:

”Ekologisk postmodernism är djupt kritisk till det moderna projektet och dess reduktionistiska, materialistiska vetenskap som utgör dess inspirationskälla. Den kan sägas ha en vetenskaplig orientering, men den bygger på en systemisk (systemteoretisk) syn, enligt vilken det mänskliga samhället och dess naturliga omgivningar utgör en övergripande helhet. (-). Den ekologiska postmodernismen bygger på en icke-dualistisk syn, där tänkandet och emotionerna ses som varandras förutsättningar…”

Nu, nog om detta…

Dualism, praxis och risken att bli fången i sitt eget garn
Finns det tid och ork och vilja i den gröna rörelsen att gräva lite djupare i den brunn där ideologiska svar kan finnas? 

För Moon är ”det en tvingade nödvändighet” att den gröna utmaningen också är en teoretisk och själslig utmaning – inte bara en fråga om ekologisk ingenjörskonst. Rädslan finns att den parlamentariska rörelsen går i en annan riktning, samma riktning som socialdemokratin gått: ”mot att bli dugliga administratörer av vad de hoppas skall bli en uthållig kapitalism”.

Är den socialdemokratiska utvecklingen något som någon enda grön egentligen vill se, frågar sig författaren och ger ett svar: Nej, det är det nog inte. Därför är ideologisk utveckling och analys nödvändig. 

”Därför är det livsviktigt att de gröna kan inse att även den egna rörelsens splittring, den mellan dem som tidigare kallats Fundis respektive Realos, är djupt problematisk. (-) I denna konflikt har den så kallade realistiska sidan blivit all mindre benägen att öppet delta i den ideologiska debatten…(-) en dialog måste komma till stånd, ett meningsutbyte som präglas av öppenhet, ömsesidig respekt – och ett stort mått av politiskt mod.”

Kanske är det så, menar Moon, att splittringen delvis är betingad av ”samhällets dualistiska tänkande, som de gröna slentrianmässigt och omedvetet övertagit”.

Om detta - vad gröna tänkare tänkt om den dualism som präglat det västerländska samhället  – berättar Moon. Han skriver vidare: ”Dualismen som präglar det moderna tänkandet är långt ifrån problemfri, trots att den passar utmärkt ihop med kapitalismens livssyn. Om man konsekvent betraktar den ena sidan av en dikotomi som betydelsefull och tonar ner den andra sidan blir resultatet en ohållbar ensidighet som leder till ett otal förvrängningar och orimligheter.”

Kring detta tema förs ett resonemang som ökar förståelsen för den snedvridande modernismen.

Frågor om huruvida det finns en grön praxis, hur det förhåller sig mellan fakta och värderingar, vad grön etik kan vara är andra trådar som författare nystar i och sätter in i ett grönt tänkande. Som ni ser, det är inte alltid någon helt lättsmält analys- och beskrivningslåda författaren levererar på de 167 sidorna.

Finns en grön ideologi?
Om detta tvivlar många. Per Gahrton har hävdat - i antologin Behövs det en grön ideologi? att gröna partier i maktställning är ointresserade av ideologisk utveckling. Det verkar vara en helt riktig bedömning - intresset tycks försvinna likt en droppe vatten i öknen en dag när samumen blåser. Men nu är det så, vilket partipolitiska djur kanske inte alltid uppfattar, att ideologisk utveckling - även grön sådan - till största delen sker utanför partiernas ramar.

I nämnda antologi, utgiven av den gröna tankesmedjan Cogito, hävdar en radda hyggligt välkända gröna figurer att det som finns av värderingar, visioner och annat kanske inte räcker till att forma det som verkligen kan kallas ideologi. Man tycks även där utgå från att det är politiska partier som formar ideologier... 

Moon anser i alla fall att en grön ideologi behövs, att det dräller av gröna tänkare utanför de politiska partierna, men att det tar tid att bygga den. Frågan är om inte 50 år borde räcka, blir min kommentar på detta.

Naturligtvis beror svaret på frågan om det finns en grön ideologi på hur man definierar begreppet ideologi. Jag tillhör dem som anser att det åtminstone funnits en grön ideologi, upparbetad av bland annat europeiska gröna partier. Men i maktställning händer inte bara det som Per Gahrton konstaterat - gröna i maktställning är inte intresserade av ideologisk utveckling - utan någon än värre: försvar av tänkta ideologiska grundbultar blir hinder för maktpolitiska strävanden. De landvinningar som gjorts i försöken att bygga en ideologi lämnas åt sitt öde, glöms bort eller till och med förnekas.

På så sätt kan man helt rått hävda att den begränsade makt som t ex MP vunnit i samband med budgetsamarbete med tidigare socialdemokratiska regering försvagat partiet. Det fortsatte med blockpolitikens krav på strömlinjeformad politik som inte skulle skrämma väljare från blocket. Och förstärktes när formella maktsträvanden plötsligt omvandlade Miljöpartiet till ekomodernismens främsta företrädare.

Själv har jag mage att hålla föredrag om grön ideologi. (Kanske gör jag en större sak av maktanalys än vad en del gröna anser trevligt). Jag anser således att det, trots allt, finns tillräcklig grund för att tala om en existerande gröna ideologi.

Jag anser dessutom att det är nödvändigt att tala om en sådan. Dels därför att jag anser att den faktiskt finns, dels därför att det är viktigt att gröna politiker känner tilltro till de värderingar som hämtas ur det värdepaket som förvisso har en del skavanker men som ändå är fyllt med grönsaker i dess bästa betydelse såväl vad gäller maktfrågor som frihetsfrågor och synen på livet självt. Men för all del, det är ju svårt att inte hålla med Michael Moon om att "begreppet ideologi ständigt och återkommande utgjort mål för divergerande åsikter".

Kanske är det så att gröna är så ohyggligt seriöst allvarstyngda att de nagelfar sin egen ideologi på ett betydligt hårdare sätt än de betraktar de traditionella ideologierna som på intet sätt har mer på fötterna än de gröna har. De har möjligen annat på fötterna, men inte mer. Ideologier som inte grundas på en analys av människans förhållande till naturen - som hon i själva verket är en del av - har mycket som fattas...

Styrkor och svagheter
En märklig rubrik, som om det fanns objektiva svar på vad som är styrkor och svagheter i en bok. Personligen skulle jag vilja att boken nådde ut till många i den gröna rörelsen – den är en total motsats till de senaste politiska böcker som de stora stjärnorna på MP:s partihimmel – Maria Wetterstrand och Gustav Fridolin – skrivit. Där var avsaknaden av ideologi lika stor som avsaknaden av vatten i en öken. Å andra sidan var de lättlästa.

Boken är befriad från beskrivningar av samhällets kriser och saknar helt konkreta lösningar. Detta är både en styrka och en svaghet. Styrka därför att böcker av den här arten inte är vanliga på svenska, svaghet därför att den som läser nog gärna vill dra ner tankegodset till konkreta åtgärdspaket. Här gräver vi istället i rötter, definitioner, analyser och resonemang i jakten på en grön ideologi bortom sakpolitikens ystra trendpladdrande.

Michael Moon skriver – för att vara rak – så pass akademiskt att det stundvis blir som att läsa en avhandling. Jag kan se en svaghet i att texterna skrivits under lång tid, kanske för olika ändamål och med målgrupper som inte omfattar kommunpolitikern eller ”den vanlige väljaren”.

När jag kommit till sista stycket hör jag mig själv tänka: Intressant, akademiskt välformulerat, hängslen och livrem… Väl värt att läsa, fundera över. Hoppas språkrör, riksdagsledamöter och en och annan politisk journalist läser så att de begriper mer av grönt tänkande i en tid när grönt reducerats till en fråga om enbart naturvård och 40 öre mer i bensinskatt…

Sen tänker jag: Men du Michael, nu skiter jag i vad andra har sagt och tyckt och tänkt – boken är till stor del en genomgång av tänkare som kan kopplas till den gröna sfären på ett eller annat sätt. Jag vill veta, i klartext, utan att du är analytisk in på mikronivå, vad du med hela din ryggsäck full med kunskaper, själv tycker och tänker. Rått och skoningslöst och tydligt och rakt utan minsta akademiska finlir också i det som inte finns i noterna. 

Så jag väntar på nästa bok där du kastat både hängslen och livrem och ge dig hän på det att vänner i den akademiska världen kanske snöper med munnen i ren upphöjd förskräckelse - medan vi grönisar som kravlat oss ur den världen, eller aldrig uppslukats av den, får jubla… 

Grön filosofi – tankar kring en ny ideologi ges ut av Arkiv förlag och utgör boken som tidigare inte fanns men som borde funnits länge. Styrkan är således att den fyller ett behov för den som är intresserad av politisk filosofi i allmänhet och grön sådan i synnerhet.

47 kommentarer:

  1. I dagens samhälle tvingas politiker och befolkningen in i ett världsomspännande ekonomiskt system där EU är en drivande kraft. Det spelar ingen roll vilken ideologi politiker och andra påstår sig tillhöra - EU:s lagar dikterar villkoren.

    Politiker - oavsett ideologi - gynnar ett system där länder och människor blir till spelbrickor som banker - med dess ägare - och beslutsfattare kan styra som de vill.

    Tids nog kommer allt fler inse "demokratins" förljugenhet.

    Christer

    SvaraRadera
  2. Christer, det där är väl ändå ett inte så välbetänkt uttalande från din sida. EU:s uppbyggnad och ekonomiska politik bygger på ideologisk grund. Med en grön ideologi i botten hade "konceptet" sett annorlunda ut. Den ekonomi som är inskriven i fördraget är framväxt utifrån en (ny)liberal ideologi, medan den administrativa uppbyggnaden har drag från den reella socialismen.

    SvaraRadera
  3. Tips: boka Birger för ett föredrag om grön ideologi, det är spännande och insiktsfullt och dessutom väldigt roligt!
    L.

    SvaraRadera
  4. Gröna läser inte böcker, har Per Gahrton suckat...

    SvaraRadera
  5. En fråga utanför dagens ämne: Har du kommenterat tillväxtdebatten i SvD?

    SvaraRadera
  6. Det låter som en väldigt torr analys.

    SvaraRadera
  7. Trist att du inte lyckats lansera begreppet "Ramekonomi"!

    Eller förståeligt? Tiden är inte mogen. Vi har inte insett att frihet är frihet inom RAMEN för alla andras rätt till frihet.

    "Vi" har inte kopplat samman frihet med att det behövs ramar (lagar) som baserar sig på planetens/jordens villkor? Att frihet kräver lag. Att det inte fungerar nu måste ju tyda på, att det FINNS lagar som vi behöver hålla oss inom. Oskrivna lagar som vi behöver upptäcka. I annat fall försvårar vi livet för allt liv på planeten.

    Bra inlägg Christer EU:s lagar dikterar villkoren.

    MP och andra partier kan inte fortsätta att lappa på ett ohållbart system (EU).
    Inte om de vill föra en grön ideologi som håller sig inom ramen för vad vår planet mäktar med.

    Anonym. Med en grön ideologi kan bara konceptet bli annorlunda om innehållet (vi) förstår att det inte går att lappa på ett ohållbart system.

    Den äkta gröna ideologin är avlägsen? Kanske rimmar ideologier inte med äkthet?
    De flesta svänger sig med ord som liberal och demokrati. Men vi har inte ännu utrett vad verklig frihet är.

    Birger önskar innerligt att ordet "Ramekonomi" förs upp. Men ord är bara ord, som vi de flesta av oss gömmer oss bakom. "Ramekonomi" skulle förmodligen i nuläget bli ännu ett sådant. Liberal och demokrati är andra ord som vi svänger oss med.

    Det är trist. Men snart kanske fler vill utreda vad en människa är. Älskar det du påpekar Birger att vi är biologiska, sociala, kulturella varelser. Lägger vi till andliga eller kanske andliga varelser, så kanske vi kan gå vidare mot en "ramekonomi" på planetens villkor.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  8. En riktigt läsvärd bok av Michael Moon om man uppskattar en krävande analys.

    Men hur tänka kring alla positionerade i Mp:s topp som mer eller mindre saknar den ideologiska-/kärleksfulla kopplingen till helheten och det självpåtagna uppdrag som Mp var menat att vara, inte kommer dem att ändra sig efter att ha läst boken - därav rekommenderar jag boken främst till unga och upcoming som känner livets utmaning och kärlek, låt om oss åter återuppväcka Mp och det för livet så viktiga arbete, huruvida vi lyckas eller inte är ovidkommande - vi har inget val ...

    SvaraRadera
  9. Ulf, ja, jag har skickat ett inlägg till SvD. Om det kommer inte vet jag inte.

    SvaraRadera
  10. Boken kommer ut den 15:e enligt Bokus:
    http://www.bokus.com/bok/9789179242633/gron-filosofi-tankar-kring-en-ny-ideologi/

    SvaraRadera
  11. tillväxtdebatten i SVD.
    Ränteprat...
    "Räntepolitiken är ett område som politikerna lämnat ifrån sig."

    Säg det som de snart inte har lämnat ifrån sig.

    Återigen Christer ett bra inlägg!

    Boken ska läsas! Tack!

    Lisbeth

    SvaraRadera
  12. Anonym tis aug 12, 07:45:00 fm

    "Med en grön ideologi i botten hade konceptet sett annorlunda ut." Genom spekulation kan allt se annorlunda ut.

    Nu är det ju så att EU:s medlemsländer - Sverige inräknat -bygger sin politik och ekonomi på ohållbar ideologi (system) - även de som säger sig ha gröna fingrar.

    Så här skriver Lisbeth: "Anonym. Med en grön ideologi kan bara konceptet bli annorlunda om innehållet (vi) förstår att det inte går att lappa på ett ohållbart system."

    Säga ja till EU innebär att gynna ett ohållbart system.

    Lisbeth: Bra inlägg!

    Christer

    SvaraRadera
  13. Ekomodernismen är det förhållningssätt och den handlingslinje som slog igenom på bred front, bl.a. ute i kommunerna. Miljöhänsyn skulle genomsyra alla beslut. Miljöpartisterna ute i kommunerna och i landstingen arbetade idogt med gröna förslag, helt i linje med ekomodernismen. De övriga partier som tidigare inte engagerat sig blev nu också de ”miljöpartier” (om de själva fick säga det). Det var ”den stora kompromissen” mellan kraven från en alltmer högljudd miljöopinion och de oförändrade kraven på fortsatt ekonomisk tillväxt, manifesterad bl.a. i den berömda Brundtlandrapporten ”Vår gemensamma framtid” (1987), som satte dagordningen. De gröna perspektiven och förslagen skulle integreras i de kommunala verksamheterna. Stenen var alltså i rullning, och jag minns hur några miljöpartister uttryckte en förhoppning om att ”nu behövs vi gröna snart inte längre”. Många gröna upplevde således framgångarna för ekomodernismen även som en framgång för miljöpartiet. Det som skulle kunna hejda optimismen en aning var den gröna ideologin. Den fanns ju faktiskt, även om inte många intresserade sig för den och ännu färre var intresserade av att utveckla den. Åren gick och det som levde i partiet var ekomodernismen, medan utvecklandet av ideologin åsidosattes. Så idag har vi aktiva miljöpartister som till övervägande delen är ”ekomodernister”, inte gröna i den mening som gällde för oss som startade partiet; vi känner oss mer eller mindre främmande inför vad Wetterstrand, Eriksson, Fridolin och Romson tillhandahåller. Grön ideologi offras för makten. Så har skett och så sker. I miljöpartiet. Men väljarna har blivit fler!

    SvaraRadera
  14. "Namn som saknas finns också" Riktigt snygg paradox.

    Om jag inte missminner mig var det Peter Eriksson som under kärlekspromenad stolt kläckte moderniseringssloganen.

    SvaraRadera
  15. Birger!

    Det finns mycket sant och tänkvärt i denna text och därmed boken texten handlar om. Bland annat stycket som börjar med "Dock först en parentes: Vill man ..." osv som inte direkt har med miljöpartiet att göra utan om att forma en hållbar politisk ideologi. Precis som så mycket annat i texten.

    Det som kallas för "Ekomodernismen" (en ism) är allt för slätstruken för att kunna förändra samhället på det sätt som behövs. Det går av en massa skäl inte att förena ett hållbart samhälle med det kapitalistiska systemet med privat ägande som grund.

    De som kallas för "Ekologiska pre-modernister" är ju åt andra hållet för extrema fundamentalister där logik och vetenskap ersätts av tro och sådana är ju lika livsfarliga oavsett vilken ideologisk grund de i övrigt står för.

    Då återstår bara den "Ekologiska postmodernismen". Behövs en sådan ideologi. Ja! Saken är bara den att en sådan ideologi redan finns. Det var just behovet av ett helt annat samhällssystem när kapitalismen har nått vägs ände som Marx skrev om. Den ideologin brukar kallas för socialism (inte att förväxla med socialdemokratin som mer liknar "Ekomodernismen" i sin okritiska hållning till kapitalismen).

    Var det då fel att starta miljöpartiet? Nja! Det behövs naturligtvis de som driver på i dessa frågor och det var kanske så att V partiet inte levde upp till dessa sina egna socialistiska ideal. Skulle dessa personer (ni) lika gärna inifrån V-partiet kunnat driva dessa frågor? Det är möjligt. Vilket som var mest effektivt vågar jag inte säga men att påstå att Miljöpartiet på något sätt har skapat en egen ny ideologi kallad "Ekologisk postmodernism" tycker jag är ganska magstarkt att påstå då det är just vad socialismen faktiskt redan har skapat och står för.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  16. Jesus såg risken med att människan
    blev människans varg.
    Det såg även Marx och Wägner som
    båda såg att människan också blev
    Jordens varg.
    Den andre med tyngdpunkt på det första och den tredje på det andra.
    En dag så kom där en stege ner
    från andra våningen.
    Så jag klättrade upp, där fanns skrifter om himmelriket i eder,
    färdiga ritningar.
    Men folket ville inte bygga något.
    De voro förslavade av Rom.
    Sedan kom Garthon & Schlaug,
    nu skulle ritningarna användas
    med hjälp av korumperad demokrati.

    Nu kommer ännu ett rike som människor
    bygger i sina huvuden och Birger Schlaug
    medverkar än en gång med att bygga
    himmelriken i eder som ni tacksamt medverkar till.

    Men ritningar finns och många
    oförbätterliga pratkvarnar vill
    absolut vara en del av dårhuset eller av Kapten Konkurs hellre
    än att skapa en Helhetssyn på
    Jorden och Kulturer som passar
    oss och Naturen!

    Jo jag vet att de flesta lider av
    en kolonial borgerlig sjukdom.

    Men de få av oss som har tillfrisknat
    någorlunda, åligger det att vara
    Jordens läkare!










    SvaraRadera
  17. Michael Moon
    Michael Moon
    Michael Moon
    Ett varv till
    Ett varv till
    Ett varv till

    Jag har lovat att
    sparsamt vara här.

    SvaraRadera
  18. Förlåt
    Per Gahrton ska du vara.
    Varför inte stava på Svenska?

    SvaraRadera
  19. Bäste Jan Ö, VPK var så långt ifrån grön ideologi man kan komma, jag hade debatter med Flera av deras riksdagsledamöter inför val både 1985 och 1988 och blev förskräckt över deras inställning till det mesta, allt från vurm för öststaterna till kooperativa lösningar och miljöfrågor. Föräldrakooprativ avskydde män, grön skatteväxling likaså, biologisk mångfald visste man noll om, män stödde facket när detta försvarade jobben genom att motsätta sig miljökrav, män krälade inför sosseregeringars betongpolitik. Nej du, Jan, försök inte försköna historien.

    SvaraRadera
  20. Bäste Birger!

    Men nu skrev jag om den ursprungliga grundläggande ideologin och inte vad V-partiet som helhet just då stod för och än mindre enskilda medlemmar. Man hade kanske just då en ideologisk svacka och ledningen var usel. Man hade kanske tappat sin ideologi precis som miljöpartiet nu har tappat sin ideologi. Man blir inte ett socialistiskt parti bara för att man kallar sig för ett socialistiskt parti lika lite som man blir ett miljöparti bara för att man kallar sig för ett miljöparti.

    Jag försvarar inte V-partiet i allt de gör eller har gjort eller alla andra partier som kallar sig för socialistiska partier. Jag försvarar den ursprungliga grundläggande ideologin. Det blir lite märkligt när du säger att när V-partiet gör något bra så är det alltid bara Jonas Sjöstedt förtjänst och inte partiet. Det är inte sant utan ibland har partiet (som vid förra kongressen) kört över ledningen och Jonas Sjöstedt exempelvis när det gäller förkortad arbetstid. Däremot när Miljöpartiet gör felaktiga saker beror det alltid på en dålig ledning medan partiet som sådant alltid har rätt. Det kan inte bero på att du fortfarande är lite partisk och mer kritisk till andra partier än det partiet du själv varit med och skapat? Att du har mer insikt i det partiet och gärna vill att det ska vara så mycket bättre än andra partier? Att du ibland också på den här bloggen läser V-partiets förslag som fan läser bibeln när du påstår att V-partiet står för upprustning bara för att man vill gå tillbaka till ett värnpliktssystem istället för dagens yrkesarmé.

    Partier förändras också över tid och det gäller inte bara V-partiet utan även ditt förra parti också. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Grundideologin är dock den samma för båda partierna även om många medlemmar idag inte ids med att fördjupa sig i den längre. Det var en orsak till varför jag gick ur V-partiet för att det på senare tid har blivit ett feministiskt parti där könskamp råder istället för socialistisk jämlikhet. Droppen var när jag därför som socialist i ett från början socialistiskt parti blev anklagad för att stå för ismer medan deras ismer i form av feminismen inte fick ifrågasättas på något sätt.

    När du var med och skapade miljöpartiet så var det kanske rätt för att det saknades ett sådant fungerande parti just då men idag så är det kanske tvärtom så att V-partiet är bäst eller kanske det vore på tiden att skapa ett nytt verkligt socialistiskt miljöparti. Frågan är om det är rätt att hela tiden starta nya partier istället för att reformera de som redan finns. Vad finns det för mening med att forma politiska ideologier som redan finns men ändå ingen orkar engagera sig i och ta reda på vad de ideologierna innebär?

    Om du nu är så kritisk till det kapitalistiska systemet med privata ägande som du säger så undrar jag också vad du vill ha istället? Vill du inte ha ett socialistiskt gemensamt ägande heller så blir det ju trots allt någon slags slätstruken socialdemokratisk eller centerpartistisk "Ekomodernism" i alla fall. Det är kanske dags att släppa lite på kommunistskräcken och sakligt våga utreda vad som verkligen kan fungera.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  21. Jan Örsell,socialism har inte ett dyft med grundsynen i grön ideologi att göra, socialismen har ingen utgångspunkt i människans relation till naturen eller ens någon kritisk analys till den materialistiska utvecklingen. Socialism kan dessutom innebära vad som helst, när gröna drev krav på gynnad ställning för föräldrakooperativ så röstade socialister generellt emot detta eftersom det ansågs småborgerligt, socialister hade en kamp mot bland annat Elin Wägner eftersom de i sann socialistisk anda ville ha storskaliga system för äldrevård och ansåg små enheter som något flummigt. Du kan lägga vilka fina innebörder som helst i begreppet socialism, men du kommer aldrig ifrån att den reellt existerande socialismen skrämmer skiten ut de flesta av oss tänkande människor som, vilket Birger brukar påtala, tror mer på människor än på staten och kapitalet. Dessutom: du vill väl inte påstå att VPK var bättre före åttitalet??? De var ju än värre då!

    SvaraRadera
  22. Jan Örsell har en poäng! Birger verkar ha noll förståelse för Vänsterpartiets förslag om att åter införa allmän värnplikt.
    Kan ha att göra med att han själv var med och skrev en motion om att ta bort de? Inte står väl V för upprustning, när de vill ha ett folkförsvar mot naturkatastrofer och andra hot, istället för en yrkesarme?

    De är EU motståndare och inser att EU upprustar. De är mot NATO. Läget är inte som det var för över 15 år sedan, då MP ville avveckla värnplikten. Elin Wägner ville knappast att gemensam upprustning ska ske. Hon ansåg ju att lösningen var att tänka globalt och handla lokalt av vad jag förstått. Men det kan vara fel.

    I dag framstår V som det bästa gröna alternativet. De förstår dessutom att arbetskraftsinvandring inte handlar om humanism. Att det är flyktingar som flyr från krig som bäst behöver vår hjälp. Inte människor som har råd att ta sig hit och bidra till tillväxten.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  23. Grrreenline2!

    Visst! Du har alltså ingen aning om vad Marx skrev om. Det märks ju tydligt. Läs på innan du skriver en massa dumheter om socialismens ideologi.

    Som kapitalismens huvudmotståndare och enda verkliga alternativ så har den socialistiska ideologin naturligtvis fått utstå mycket hat och osaklig kritik. Den har dessutom smutskastats av de som kallat sig socialister men inte brytt sig ett dugg om ideologin eller inte förstått vad den innebär och därmed inte hur den ska utformas. Verklig socialism byggd på den Marxistiska ideologin har vad jag vet därför aldrig genomförts någonstans så den som du säger "reellt existerande socialismen" förstår jag inte var du hittat. Det som "skrämmer skiten ur de flesta" är nog helt klart något annat än verklig socialism. Nej VPK var inte alls bättre än V-partiet och det har jag heller aldrig påstått.

    Det finns absolut ingen koppling mellan socialism och storskalighet utan storskalighet och monopol är ju snarare en konsekvens av kapitalismen. Själva grunden för socialismen är ju demokratin och det gemensamma ägandet för allas lika värde och möjligheter till ett bra liv. Där miljön och vetenskapliga fakta och sanningen sätter gränserna för vad som är möjligt att åstadkomma. Ett gemensamt ägande måste inte alls betyda storskalighet. V-partiet idag vill dessutom inrätta ett ekonomiskt stöd för just startandet av olika kooperativa alternativ.

    Staten är ju ingen person och varken god eller ond till sin natur utan det beror ju på hur staten är uppbyggd och organiserad. Att samhället bygger på verklig demokrati och öppenhet där de som är satta att förvalta av folket kan ställas till svars för vad de gör och inte gör. Jag undrar just vem som tror mest på människan eller kapitalet. Den som med näbbar och klor och rena osanningar försvarar det kapitalistiska systemet med privat ägande eller vi socialister som vill ha ett helt annat samhällssystem byggt på gemensamt ägande och demokratiskt förvaltande av samhällets resurser.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  24. Ja är det någon samhällsinstitution som bör vara i folkets händer så torde det vara just Försvaret. En Allmän värnplikt med breddade uppgifter/funktioner med en kvalitativ prägel, vilket samhälle skulle inte stärkas av de stärkta relationerna, färdigheterna och personliga utvecklingen och upplevda innanförskapet...

    Detta drev jag som Mp:ist, men det PK under just den tiden var förstås ngt helt annat, inte minst NEO-ekonomiskt trams som att "effektivisera"/"kostnadseffektivisera" Försvaret (ungefär lika urbota dumt som att försöka "kostnadseffektivisera" den biologiska mångfalden genom att neka vissa arter deltagande), precis som med mycket annat. Medlemmarna uppmuntrades inte till att tänka kritiskt och själva, utan en rad olika PK påståenden styrde och ställde ...

    Suck

    SvaraRadera
  25. Jan Örsell

    Din kunskap om kommunismens och socialismens historia i Sverige är enligt min mening nära nollpunkten. Vänsterpartiet (VPK) har sannerligen ingenting att yvas över om man tittar tillbaka. Jonas Sjöstedt hittar då och då ett guldkorn och kan i sina bästa stunder låta mer grön än miljöpartisterna. Men det partiet har sin solkiga historia, har sin ideologi som byggdes upp kring lönearbetet (och dess konflikter med kapitalägarna) och har sin yvighet när det gäller statens finanser. Detta kommer man inte ifrån.

    ”Men nu skrev jag om den ursprungliga grundläggande ideologin”, skriver du nu. Men Jan, den debatten har förts i hela världen under hundra år. Varje gång ”den grundläggande ideologin” ansågs förvanskad, och det var oändligt många gånger det hände, blev det konflikt inom vänstern; man talade ständigt om vänster- respektive högeravvikelser och man lyssnade på och läste socialismens teoretiker, vilket ofta slutade med nya sektbildningar som då skulle omfatta den enda rätta och sanna läran. Ungefär som dagens islamister som skär halsen av varandra så snart de kommer åt.

    Kapitalism och socialism är egendomsrättliga system, med privat respektive kollektiv (statlig) äganderätt till produktionsmedlen. Socialism har prövats många gånger och under lång tid men har aldrig fungerat någonstans. Tvärtom har systemet medfört stort lidande för befolkningarna och en massiv förstörelse av miljön. Att det blev så förstår var och en som utan skygglappar läser in sig på den socialistiska ideologin, framför allt dess klassiker. Förtrycket och demoleringen av miljön finns inneboende i denna ideologi, som är centrerad kring arbetet, kampen mot naturen och skapandet av det kommunistiska lyckoriket. Hela denna ideologi fungerade som en religion för socialismens fanbärare, och gud nåde dem som avvek från de uppgjorda ritningarna. Verkligheten blev ju att all kritik tystnade och alla kritiker rensades ut. Överallt.

    Varje gång socialismen misslyckas talar de återstående och tillkommande socialisterna om att återgå till ”ursprunget”, alltså precis som du gör nu. Vi skulle alltså göra ännu ett försök, i stället för att dra de rätta lärdomarna ur allt fruktansvärt som hänt. Och här har ju dagens vänsterextrema mycket gemensamt med nynazisterna, som inte heller lärt någonting av sin historia.

    Kapitalismen med dess privata äganderätt är, trots dess brister, det enda system som faktiskt fungerar. Många talar om ”fri företagsamhet”. Men den är inte alldeles fri. Kapitalismen är omgiven av regler och det är där vi måste börja. Vad är bra och vad är dåligt med kapitalismen? Behåll det som är bra och skapa nya regler som gör kapitalismen anständig gentemot människor och miljö. Idag liknar nämligen kapitalismen i mångt och mycket en ”blå” planekonomi som kräver evig ekonomisk tillväxt och disciplinering av oss som konsumenter.

    Sammanfattningsvis har du många saker att sätta dig in i, det tar många år att göra det. Men lycka till!

    SvaraRadera
  26. "Om" V var solkigt förut så är MP solkigt nu som kör över kongressen. I jobbdebatten så erkände man inte att partitoppen vill något annat. Nej, nej vi vill inte korta arbetstiden. Det är märkligt att miljöpartister låter sig köras över så och ändå stannar kvar i partiet. Leva på drömmar vad ger det? Det verkar sannerligen inte vara några revolutionärer varken mjuka eller hårda. Utan mesar som låter sig köras över.

    När det gäller V så verkar det vara precis tvärtom. Medlemmarna och kommunerna hänger inte alls med i svängarna. Feminism ska vi jobba för feminism? Partitoppen är bättre än resten. Hur får man med sig resten så att förändring kan ske? Det verkar krävas att man hela tiden säger vi socialister. Det är synd.

    De riktigt gröna tankarna verkar vara avlägsna.


    SvaraRadera
  27. Tysta inte idioterna
    organisera er inte
    skapa inte Kulturer
    skapa inte ett globalt medvetande
    gör inte det som kan göras i hemlighet.
    Avslöja inte övermakterna som
    mördar våra ledare,
    slicka makten i röven som förlavar hela mänsligheten
    du behöver inget veta, blunda.
    Och det gör Du så gärna,
    för om du öppnar ögonen så har
    du grannar som gärna klipper till dig för att visa makten sin tillgivenhet!
    Mäniskor är inte längre att lita på!!!
    Men vissa apor kanske.

    Dynape

    SvaraRadera
  28. Anders!

    Visst ska man lära sig av historien men vad kan historien lära oss? Att demokratiskt osjälviskt gemensamt ägande automatiskt leder till förtryck och miljöförstöring? Knappast! Däremot att en ren planekonomi inte fungerar och avsaknaden av demokrati leder till förtyck oavsett gemensamt ägande eller inte.

    Att införa ett helt nytt annat samhällssystem är inte som att pröva ett par byxor. Det tar tid och framförallt krävs mycket logiskt tänkande utifrån verkliga fakta. Inte sådana förenklade och förhastade slutsatser som att just demokratiskt och osjälviskt gemensamt ägande är felet. Tvärtom så leder kapitalismen till förtryck och miljöförstöring och det är något vi verkligen borde ha lärt oss av historien.

    Det finns kanske andra bättre sätt att tillämpa den i grunden goda socialistiska ideologin på som ännu inte har prövats. En mer genomtänkt samhällsmodell där det gemensamma ägandet kombineras med en marknadsekonomisk grund, en viss egen privat ekonomi och verklig demokrati.

    Kan du verkligen sanningsenligt säga att den möjligheten inte finns? Jag kanske har en sådan ny socialistisk samhällsmodell som fungerar. Jag är kanske mer insatt i dessa frågor än du tror och betydligt mer är dej. Men den tanken att någon annan faktiskt vet mer och bättre än dej är väl inte möjlig för dej att tänka. Tänk om. Tänk nytt. Tänk rätt.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  29. Jan Örsell, "den i grunden goda socialistiska ideologin" som ännu inte har prövats, är det inte syndikalismen du föredrar? Bara ordet skrämmer skiten ur vissa. Det trots att alla ideologier har förvanskats.

    Du förespråkar att alla som arbetar i ett företag ska äga det tillsammans. Det föreslår nu V och Jonas Sjöstedt också. Att riskkapitalisterna ska få maka på sig och t.ex. förskollärarna ska få bilda kooperativ och ta makten över sina egna liv.

    Det har inte prövats tidigare? För vad verklig frihet är har vi inte förstått ännu. Har vi kapaciteten och förmågan att ha makt över våra egna liv. Förstår vi att andra också har samma rätt?

    "Vi" har inte ens förstått att det behövs en ramekonomi. En ekonomi som håller sig inom vad planeten mäktar med. Birger har ju rätt i det. Men fick inte med sig de andra.

    Där är Jonas Sjöstedt och V och nosar nu. Men hur många av anhängarna av partiet hänger med i tankegångarna? De som t.ex. ute i kommunerna ska verkställa politiken så att den inte ska bli en skrivbordskonstruktion.

    60 procent av det som beslutas i kommunerna påverkas dessutom direkt eller indirekt från Bryssel.... Därför är V emot att vi är med.

    Putin förfogar över allt. tom. över oppositionen som egentligen tycker som han. Den riktiga oppositionen fängslas. Om han verkligen ägt något skulle hans makt inte vara så stor.

    Är det inte det vi glömmer förfoganderätten ger den största makten? Om människor får makt över sina liv, så ger det mer frihet. Kooperativ skulle kunna ge det.

    Men för frihet fodras inte bara rätt att vara sig själv. Det fodras även förmåga. Tyvärr så finns det förmåga utan kunskap. Vad gör den? jo den missbrukar makt. Tar sig makt över andra.

    Ger medlemskapet i EU oss mer makt över våra egna liv?

    Ett problem som kan uppstå med din modell är att en enskild individ kan ha väldigt bra idéer som skulle kunna fungera. Kan den individen räkna med att få stöd för dessa? Nej inte i "Putinland" och inte i "demokratins" EU.

    När individen är till för kollektivet och kollektivet är till för individen så är vi på rätt väg... Så skrev en person här på Birgers blogg.

    Undrar över din rädsla? för feminismen. Om man inte vill se och erkänna bakomliggande strukturer, hur tror man då att man ska få med sig alla? Är väldigt oroad över din socialistiska samhällsmodell som verkar skygga över att hälften av mänskligheten är kvinnor.

    Hur löser vi fördelningsfrågor av arbete utanför lönearbetet om vi blundar för det? Om vi inte löser dessa tänker vi då om. Tänker nytt. Tänker rätt?

    Dessutom så verkar det viktigt för dig att just din modell ska antas. Det känns påtvingande och rimmar inte med mer frihet. Hur fri skulle du själv känna dig med din socialistiska samhällsmodell, som kanske fungerar bättre?

    Det krävs att vi kan samarbeta och kompromissa om gemensamt ägande ska kunna fungera. Hur många har den förmågan? Har du den? Har jag den? Det behöver vi nog fundera över.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  30. Lisbeth!

    Det är ganska svårt och ofta meningslöst att definiera exakt vilken modell man föredrar. Ofta vet ändå inte folk vad alla dessa grupper står för. Folk i allmänhet har ju inte ens koll på mycket enklare begrepp som socialism. Min modell är kanske en ny egen modell som lånar lite från vitt skilda håll. Skulle jag ändå försöka att definiera mina idéer så är det väl mer av demokratisk statssocialism med en marknadsekonomisk grund. Jag anser till skillnad från de som kallar sig för kommunister att statssocialismen inte är en övergångsfas till målet kommunism (en kommunism som dessutom inte har ett dugg att göra med vad vanligt folk i allmänhet anser vara kommunism) utan själva målet och det bästa tänkbara alternativet om det utformas på rätt sätt. Till skillnad från syndikalisterna (om jag fattat det rätt) så ser väl jag mer enskilda kooperativ som en övergångsfas till statssocialismens mera allmänna gemensamma ägande. Men jag skiljer också på ägandet och driften och beslutsfattandet som mycket väl kan göras på lokal nivå trots att ägandet är statligt. Det finns säkert likheter med syndikalisterna men jag föredrar att kalla det för statssocialism men som sagt så betyder väl det knappast något vad det kallas för utan det viktiga är väl innehållet.

    Precis det är ju problemet att få folk att engagera sig och ta reda på vad det handlar om. Att förstå hur verkligheten ser ut och vilka val som är möjliga. Att kunna diskutera konkreta reella problem utifrån fakta och sanning och inte bara komma med en massa rena lögner och fördomar hela tiden. Det är ju meningslöst och nästintill omöjligt att diskutera politik med folk som inte vet någonting och där man inte har några gemensamma utgångspunkter som man kan utgå ifrån. Jag anser att ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle där man får säga och tycka vad man vill är enda vägen fram men då måste folk faktiskt skärpa till sig och utvecklas mentalt efter 15 års åldern. Så att man faktiskt kan tänka lite längre tankar och flera tankar på en gång. Att med inlevelseförmåga och logiskt tänkande kunna ta lärdom av andras erfarenheter och tankar såväl som sina egen livserfarenheter och därefter självkritiskt granska sina egna åsikter.

    Jag har väl aldrig påstått att det inte finns ojämlikheter i samhället som behöver bekämpas? För den delen behöver jag inte kalla mej för feminist. Hälften av mänskligheten består faktiskt också av män. Det finns också andra ojämlikheter i samhället som också behöver bekämpas. Feminismen har en tendens att bara se en sida. Att gå för långt, överdriva och på sikt skapa lika allvarliga ojämlikhet fast på andra hållet.

    Det krävs att vi kan samarbeta för att få samhället att fungera på ett bra sätt för allas bästa. Ett gemensamt ägande är en del av ett sådant samarbeta. Kan vi inte samarbeta (och ibland också kompromissa när vi bara inte kan komma fram till vad som är bästa lösningen trots självkritik och granskande av fakta) så är det inte bara ett gemensamt ägande som inte fungerar utan hela samhället. Vi hör ihop och påverkas av varandra oavsett vi vill det eller inte.

    Slutligen. Putin äger säkert en hel del och hans ägande ger väl honom knappast mindre makt. Förfoganderätten är ju den rätt med vilken jag som betalande hyresgäst själv förfogar över den bostaden. Att ingen annan har rätt att bo där så länge det är jag som betalar hyran. Jag förstår inte vad det har med Putin att göra. Har han hyrt Ukraina och har rätt att förfoga över det landet menar du? Förfoganderätten ger ju ingen reell makt utan tjänar till att motverkar den makt som ägaren av fastigheten har.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  31. Det jag menar är att det är fel att ett litet fåtal äger så mycket. Ja det mesta av kakan. Oligarker med miljard förmögenheter som har nära förbindelser med Putin stöttar regimen.

    Det är ju därför man vill frysa deras tillgångar. Inte Putins tillgångar. Utan dem som står nära honom, vad är Putin då? Han förfogar över det mesta vad människor får tycka och säga t.ex.
    Hur de uttrycker sig, sexuell läggning osv. T.om. "oppositionen" stöttar honom.

    Det är väl så med alla i huvudsak mäktiga män. De backas upp av andra som tjänar på det.

    Privat ägande är inget fel i sig. Men även jag anser att det behövs fler hyresrätter. Det är när en liten klick människor äger det mesta som det blir fel. Nej Putin har inte hyrt Ukraina. Han tar sig makt uppbackad av andra. Därav alla sanktioner mot ryska oligarker. Även en svensk har pekats ut som en av oligarkerna bakom Putins regim. Det vore enklare om Putin verkligen ägde "någonting". Om man kunde frysa hans personliga tillgångar och att han föll med det.

    Socialismen tror också att äganderätten löser allting. Eller brist på äganderätt. Men äganderätt och förfoganderätt hör samman.

    Håller med dig om att feminismen kan gå för långt. Vi får vara uppmärksamma. Men innan löneskillnaderna rättats till kan man väl knappast tala om att det har gått för långt.
    Feminismen vill skriva kvinnornas historia och den behövs för att män och kvinnor ska kunna leva sida vid sida. Vi vet att hälften av mänskligheten består av män. Man skulle kunna tro att de utgör mer än hälften när man tittar på t.ex. representationen i EU.

    Därmed inte sagt att fler kvinnor automatiskt är lösningen. Kvinnorna som armbågar sig fram måste vara lite "bättre" än männen. Rätt man och rätt kvinna på rätt plats är viktigt.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  32. Lisbeth!

    Du behöver nog inte oroa dej för stackars fattiga Putins ekonomi. Utan att veta några siffror så har han säkert skrapat åt sig sin beskärda del och mer där till och får känna av sanktionerna han med (i den mån de alls fungerar). Han är väl därmed närmast en diktator som utnyttjar sina olika kontakter med andra i maktposition. Hade det inte funnits några sådana mäktiga personer så hade han inte så lätt kunnat skapa sig en sådan position utan hade varit tvungen att övertyga och få med sig en majoritet av folket för att sin (folkets) vilja igenom.

    Det kan ju tyckas att det inte är så "farligt" med privat ägande om det är jämnt fördelat men det är ju inte så det fungerar. I ett kapitalistiskt system så hittar de mest giriga och de med lägst moral alltid något sätt att få ett litet övertag över andra som sedan kan utnyttjas för att skapa större rikedomar och mer makt. Ett kapitalistiskt system leder därmed oundvikligen till maktkoncentration. Det leder i sin tur till att uppmuntra till egoism och statustänkande och skuldsättning osv. Det ligger helt enkelt i det kapitalistiska systemets natur att de som sitter på kapitalet har rätt att själva besluta över "sina" och därmed samhällets tillgångar som alla varit med att bygga upp. Det är väl inte demokratiskt att vissa ska kunna bestämma över samhället och andra människor genom sin ekonomiska makt? En makt som egentligen inte har något med kön att göra.

    Det är därför det faktiskt är farligt och ohållbart med ett kapitalistiskt system. Vi har skapat ett system som vi inte kan kontrollera och som spelar på människors sämsta sidor. Ett monster som lever sitt eget liv och sprider sina mörka krafter likt cancer i det mänskliga samhället. Det finns alltså mycket goda anledningar till att överge detta system som faktisk är roten till mycket av ondskan här i världen. Detta är inte bara tro och flum utan en noggrann samhällsanalys som Marx gjorde och ville få andra att förstå. Det går helt enkelt inte att bygga ett hållbart, gott och demokratiskt samhälle på den grunden.

    Nej! Äganderätten och förfogande rätten hör inte ihop utan som jag skrev så är förfoganderätten ett sätt att balansera den makt som fastighetsägaren har genom sitt ägande. Att hyresgästen faktiskt har rätt att använda den bostad som han har betalt hyra för.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  33. Jan Örsell, Oroar mig inte över Putins ekonomi. Skrev ägde "någonting" det betyder att han säkert äger en hel del. Att vara någon annans lakej lönar sig. Verkar han orolig över sanktioner? Oroar mig inte heller över Obamas ekonomi han är givetvis också uppbackad.

    Eller över att oligarker som stöttar Putin drabbas allt för hårt. Han är som du skriver "närmast en diktator". Svår att störta.

    Försvarar alltså inte det kapitalistiska systemet. I vilket makten tjänar stora pengar på pengar (ränta). Samt på att skövla Moder Jord.

    Äganderätten följer förfoganderätten. Finns det inga regler t.ex. kultur och naturvärden gäller t.ex. skogsägarens rätt. Det finns lagar som skyddar äganderätt och förfoganderätt.

    Som hyresgäst har man rätt att använda den bostad som man betalar hyra för. Men människor som tappar förmågan att betala åker fort ut. Samma gäller bostadsrättsägare. Olika ägandeformer löser inte allt.

    Natur förvandlas till pengar som skövlar för att makten har äganderätt och förfoganderätt.

    Det vi behöver är alltså en ramekonomi som håller sig inom ramen för vad planeten mäktar med
    Samt mer diskussioner kring olika ägandeformer. Vi äger ju egentligen ingenting allt är till låns. Det är ju den insikten vi behöver.

    Återigen det är synd att Birger inte fick med sig andra. Men förståeligt. För inte talar alla om ekonomi som hushållning av jordens resurser?

    Vi de flesta av oss talar inte om en ekonomi som håller sig inom ramar för naturens skull. Vi stirrar oss istället helt blinda på olika ägandeformer som är nog så viktigt men inte allt.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  34. Den ekologiska postmodernismen är intressant "där tänkandet och emotionerna ses som varandras förutsättningar" ... !

    Om vi inte förfinar det emotionala dvs. våra känslor så kommer vi inte att eftertrakta en ramekonomi som förstår att vi behöver hushålla med jordens resurser. Våra känslor färgar tanken. Alltså måste vi se tänkandet och emotionerna som varandras förutsättningar.

    Nog om det... ;)

    Lisbeth

    SvaraRadera
  35. Med det menar jag att vi ska inte råka i luven på varandra du och jag Jan Örsell... Omställningen behöver vara fredlig. Ske genom samtal med andra och frågor.

    Undrar om Marx gjorde en samhällsanalys över att människan behöver både emotionala illusioner och mentala fiktioner? Eller om analysen stannade endast vid människans fysiska behov?

    Dessas makt är många gånger större än fysiska behov. Det går inte att bygga bra samhällen endast på fysiska behov även om de först behöver tillfredställas och att jämställda samhällen fungerar bäst. (Det har forskning visat). Vi behöver inte kalla oss feminister men se strukturer.

    Klyftorna har ökat ytterligare vi behöver börja där? Med att stoppa privatiseringarna. Samtidigt bör vi börja utreda vad en människa är. Människans behov.

    SvaraRadera
  36. Lisbeth!

    Är helt säker på att mentala behov fanns med som en del i Marx tankevärld. Varför skulle det inte det? Förstår inte heller vad det har med kapitalism, ondska och girighet att göra. Skulle livet på något sätt bli mindre intressant och stimulerande med omtanke och gemenskap? Det finns så mycket gott och konstruktivt att ägna sig åt istället för allt destruktivt beteende. Jag förstår inte riktigt vad du menar med det? Fast nu verkar det ju som vi är överens om riktningen på den utveckling som behövs så den möjliga skiljelinjen är väl i så fall hur långt den utvecklingen behöver gå. Har man det klart för sig och arbetar för det så finns det kanske fortfarande tid att fundera över slutmålet och hur det ska kunna nås.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  37. Jan Örsell emotionala illusioner då? Fanns det med i hans tankevärld. Jo nog är vi två överens om riktningen:) Bort med vinster ur välfärden!

    Tack Jan Örsell för denna diskussion.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  38. Lisbeth!

    Av ren nyfikenhet. Vad menar du med emotionella illusioner? Jag antar att du menar religion, vidskeplighet och tro? Vad jag vet var Marx precis som jag ateist och trodde inte på gud eller annan vidskeplighet. Han sa väl att religionen var ett opium för folket.

    Verklig omtanke visar man de drogberoende genom att bekämpa drogen och inte de drogberoende. Precis som man inte förbjuder tiggeri av omtanke om de som är beroende av tiggande för sin överlevnad. Man försöker göra något åt det verkliga underliggande problemet istället. Jag håller helt med Marx om att religion och vidskeplighet är ett gissel som behöver bekämpas men inte genom förbud utan genom upplysning och begränsningar i kyrkans makt.

    Tack själv för att du lyssnat eller läst och kommit med egna funderingar. Sådana ärliga demokratiska diskussioner som vi haft just nu behövs för att komma fram till vettiga slutsatser.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  39. Ja, jag har lyssnat och läst och kommit med egna funderingar trots att jag inte är ateist. Det går utmärkt att resonera med ateister.
    Tycker det är väldigt intressant.

    Med emotionala illusioner menar jag att de i huvudsak yttrar sig som begär. Att vi ägnar oss åt rent önsketänkande.
    Begäret är som en drog. Även ateister är därmed drogberoende.

    Marx pekade på religionerna som ett gissel, tre fingrar pekade tillbaka. Individen har rätt att tänka och känna. En mänsklig rättighet. Människans behov är inte endast av fysiskt slag. I annat fall är det åsiktstyranni. Om vi begränsas kan det liknas vid andligt slaveri.

    Det kan man anse trots att man är kritisk till religionerna.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  40. Neoliberal Agendalör aug. 16, 10:23:00 fm

    "Det kan ju tyckas att det inte är så "farligt" med privat ägande om det är jämnt fördelat men det är ju inte så det fungerar. I ett kapitalistiskt system så hittar de mest giriga och de med lägst moral alltid något sätt att få ett litet övertag över andra som sedan kan utnyttjas för att skapa större rikedomar och mer makt."

    En väldigt konstig syn.

    Det som utmärker människor som har skapat rikedomar är att de har slitit hårt och att de har försett andra med varor/tjänster de vill ha. Ta tex. Ingvar Kamprad eller Bill Gates

    Politiken däremot fungerar som du säger. Det handlar om att ljuga, förvilla och lova bort andras egendom så man själv kan få sitta vid köttgrytorna med ett välbetalt jobb. Politiker skapar ingenting. Tvärtom använder man polisen för att med våld tvång komma över det som andra har slitet ihop.

    SvaraRadera
  41. NA!

    Är man inte allt för insnöad i sina egna filosofier så förstår man naturligtvis att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Allting är inte svart eller vitt utan en gråskala. Visst har en del företagare bidragit till samhällsutvecklingen (på gott och ont) men de övervinster de tar ut görs naturligtvis på bekostnad av arbetarnas löner och villkor.

    Företag startas oftast inte för samhällets bästa utan av eget vinstintresse och då underlättar det att man har så låg moral som möjligt och kan tänka sig att ta betalt för sådant som ingen annan kan med att göra. Som exempelvis att sälja massförstörelsevapen eller vatten på flaska eller att tjäna pengar på utbildning, sjuk och äldrevård. Vinsterna blir dessutom än större om man kan tänja på lagens gränser. Det är heller ingen slump att de med mest pengar och därmed makt oftast också har lagen och polisen på sin sida. Det hade du kanske förstått om du inte bara snabbspolat dej igenom filmen jag rekommenderade.

    Politikerna gör väl bara som alla andra. Förhoppningsvis (om de inte är för lata) sköter de det jobb de är satta att göra och det de får betalt för nämligen att företräda sina väljares intressen beroende på vad dessa väljare vill ha. Vi får de politiker och det samhälle vi förtjänar. Giriga egoistiska väljare ger giriga egoistiska politiker som ger ett girigt egoistiskt samhälle osv.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera

  42. För att skapa ängar så måste
    gräsklipparna stoppas.

    Ock, för att skapa prästkragar så
    måste bladen sätta sig ihop med stjälkarna.

    Idag så flyga fjädrarna omkring en
    stund
    innan de falla som förtorkade blad.
    Men det är bara vår Tids Fråga innan
    eller om människorna tar sig samman och
    skapar en helhetssyn och lokala
    kulturer som vi kan överblicka och
    ta ansvar för så att livet på Jorden kan fortsätta!







    Roland

    SvaraRadera
  43. Neoliberal Agendalör aug. 16, 10:02:00 em

    Jan,

    Nej, det är inge n gråskala. På en markands sker transaktioner till ömsesidig fördel. Man går bara med på de affärer man vill, de som man gynnas av.

    "Företag startas oftast inte för samhällets bästa"

    Självklart startas företag för folk vill tjäna en hacka, inte för de vill samhällets bästa.

    Argumentet för kapitalism har aldrig varit att kapitalister och företagare är några altruister. Tvärtom, vi vet att många människor är giriga, men marknaden är det system som länkar girigheten goda banor.

    Är du girig i ett system där du har tillgång till våld så går det ut över andra, tex Trump som kom över egendom genom tvångsinlösen. Hela poängen med en marknad är att säkerställa att alla transaktioner är frivilliga. Att vi bannlyser våld/tvång från mänskliga relationer.

    SvaraRadera
  44. Neo
    Vi hade fred i 200 år men sedan
    förlorade #Sverige# förståndet för
    "tre år sedan" och bannlyste inte
    våld/tvång utan bidrog till att
    mörda Gaddaffi, ersätta Libyens
    egna självständiga pengar med
    fiatpengar och med makten arrogans
    till "låga" priser sno åt sig guld
    och olja och bomba sönder ett välstyrt land.
    Om jag får utse en idiot, på denna
    blogg, så bli det Du Neoliberal Agenda!!!!!!

    Roland

    SvaraRadera
  45. Neoliberal Agendasön aug. 17, 12:40:00 fm

    Roland,

    Du får gärna förklara varför jag är en idiot. Kan inte se vad Gaddaffi har med mig och liberalism att göra.

    SvaraRadera
  46. Neo
    Nää inte ens Jonas Sjöstedt avhöll
    sig från att vara en "idiot" men
    jag arbetar på mindre aggressiva
    formuleringar, så om du kan vänta
    ett tag medan jag formulerar, hur
    mänskligheten blev galen och hur
    fort det går att fördärva Kulturer
    som lever på Jordens Villkor och hur svårt, kanske omöjligt, det är
    att skapa ett Medvetande hos nog många,
    som tillåter oss att överallt på Jorden
    Skapa Kulturer som gör fortsatt liv
    på denna planet möjlig.
    Tack för din vänliga fråga!!!

    När Birger ställer en Ledande fråga
    så får vi anledning att återkomma!

    SvaraRadera
  47. Risken med långa meningar
    är att slutet uteblir.
    Här kommer det.

    ...Skapa Kulturer som gör fortsatt liv
    på denna planet möjlig.

    Så Blir Jag Tacksam!
    Tack för din vänliga fråga!!!

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.