måndag 9 juli 2012

Gustav för tio år sedan: "Vad som behövs är fortfarande en riktig sänkning av arbetstiden."

Förra måndagen krävde en rad miljöartister - såväl gamla avdankade rör som riksdagsledamöter -  sänkt arbetstid, som ett led modigare grön politik. Som en liten reaktion på att både Peter och Maria och nuvarande språkrör inte är så förtjusta i idén... Gustav har till och med sågat den ordentligt så sent som för några månader sedan. 

Annat var det för tio år sedan, då här skrev han så här och jag njöt i fulla drag.

 

Arbetstiden som politiskt illusionstrick

Om man vill kan man se arbetstidsfrågan som en nyttig lektion i politiskt maktspel. Med fyrverkeri och dunk på stora trumman trollar Mona Sahlin fram en kanin ur hatten och trollar sedan bort den igen. Ingenting har hänt och allt är som förut, men publiken har fått sitt och lämnar lokalen i väntan på nästa föreställning. Mona Sahlin erbjöd de arbetande två minuter om dagen ”att disponera som de vill”, antingen som en sänkning av arbetstiden varje dag, som en timme ledigt var femte eller sjätte vecka eller som en extra semesterdag per år. Jag vet inte om detta skulle blivit den minsta sänkningen av arbetstiden i världen, men mycket till bud var det inte.
Socialdemokraterna erbjöd oss 8 timmar år 2002. Denna nya semesterdag skulle fullt ut finansieras av staten till en kostnad av 5 miljarder kr. De har inte diskuterat 5 dagar på 5 år, utan enbart en dag år 2002.

Vår smärtgräns var en påbörjad sänkning av normalarbetstiden som skulle finansieras av staten med 12,5 miljarder kr och i övrigt av arbetsmarknadens parter.

Det finansiella utrymmet finns år 2002.

År 2002 skulle man kunna genomföra en sänkning av normalarbetstiden till 37,5 timmar/vecka som finansieras till hälften av staten.

Det är anledningen till att alla vill göra något år 2002.

Arbetstidskonto är en konstruktion för att kunna kalla 8 timmar/år för arbetstidsförkortning när det egentligen är en ny semesterdag.

Politiken idag är showbusiness. Att det hela tiden synes hända något är viktigare än att saker faktiskt händer. Att Socialdemokraterna som ska vara ett arbetarparti ska vilja sänka arbetstiden är naturligt, det står till och med så i deras program, men när det kommer till kritan så är dom ju inte arbetare utan administratörer och vill tydligen helst att folk ska jobba sina åtta timmar i alla fall.

Men så får det inte se ut. De kan inte sitta och säga att ”Vi struntar i den här frågan, vi vill helst sopa in den under mattan och glömma den”. Det går inte. Det här är show. Det måste hända något. Det måste i alla fall SE UT som om det händer något.

På med strålkastaren. Trumvirvel. Och upp kommer två-minuters-sänkningen av arbetstiden som kaninen ur den höga hatten.

Hon kan prata, Mona. En ”modern” sänknig av arbetstiden kallar hon detta. Är det så? En sänkning på två minuter om dagen är modern, medan en sänkning på en timme då är omodern?

Och så undrar folk varför vi inte har köpt detta? Varför vi fortsätter att ”käbbla”.

Jag kan tala om varför: Vi har inte köpt detta för att det inte är ett rimligt bud. Det är plast, det är glada färger på ytan, men inget innehåll, det är en kanin i en hatt.

Vi har inte köpt detta för att det inte är någon arbetstidsförkortning utan en vägbom som stoppar upp hela ekipaget och får allt arbete för en verklig arbetstidsförkortning att avstanna.

Vi har blivit anklagade för att gå emot arbetarna när vi inte går med på tvåminuterssänkningen. Det tror jag inte för ett ögonblick att vi har gjort. Vi har möjligen gått emot några farbröder i fackens ledning.

För var någonstans har de arbetande krävt ”två minuters förkortning av arbetstiden”? Var har den debatten pågått? Var fattades det beslutet? Vilken enda opinionsundersökning har visat att arbetarna vill ha två minuters arbetstidsförkortning och inte en sekund mer?

Jag har i alla fall inte sett det.

Jag tror inte att de som hukar under stressen och de dubbla kraven från hem och arbetsliv skulle ha uppfattat dessa två minuter som något annat än ett hån.

Vad som behövs är fortfarande en riktig sänkning av arbetstiden.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom

22 kommentarer:

  1. Det var nog den här Fridolin som röstades fram till språkrör. En radikal politiker med gröna åsikter och grön förankring. Men istället för en kanin ur en hög hatt fick vi en gris i en säck. Att driva opinion i gröna frågor finns inte på agendan. Det viktigaste verkar vara att hålla sig väl med alla. Lite som Båtsman i Saltkråkan. En utfyllnadsfigur som varken tillför något eller förargar utan bara finns till.

    SvaraRadera
  2. Fridolin:
    "Politiken idag är showbusiness. Att det hela tiden synes hända något är viktigare än att saker faktiskt händer."

    En riktig "miljöartist"!

    SvaraRadera
  3. Måste försvara Gustav, redan innan han blev vald hade han redovisat sin syn på arbetstidsfrågan.

    Att han sedan är en så trevlig person att många lägger in sina egna åsikter i den man uppfattar att Gustav är, förblir något annat än att lura någon. Gustav är som Obama på det sättet, många blev förvånade över hur Obama drev t ex utrikespolitik eftersom man, inte minst i Europa, lade in egna värderingar i någon som man så gärna ville skulle tycka som man själv. Det är inte heller lätt att leva upp till förväntningar som andra lägger på en, särskilt när förväntningarna inte är i samklang med det man faktiskt själv sagt...

    Att partiets ledning inte drivit grön politik, förmodligen som en följd av blockpolitiken och partiets strävan att vara lagom harmlöst och avskalat, är något som inte fötts fram av vare sig Åsa eller Gustav. Det är bara att hoppas att man återtar delar av den radikala gröna ådran - och inser att om man som grön politiker talat en halvtimme så bör det inte resultera i klappar på axeln från vare sig SvD:s eller DN:s ledarsidor - före nästa val. Några små steg ser jag skymten av.

    SvaraRadera
  4. Såväl Fridolin som Obama framstod som något annat än de egentligen var.

    Men har de narrats? Eller är det vi i publiken som lurat oss själva pga vårt önsketänkande? Det sistnämnda tycks gälla, om jag tolkar Birger rätt.

    Gt

    SvaraRadera
  5. Men Birger, du skriver att Gustav redovisade sin syn innan han blev vald. Och sedan att det harmlösa inte fötts fram av honom och Åsa och att du hoppas att man återtar delar av den radikala ådran. Det där får jag inte riktigt ihop. Varför skulle han återta något han inte tror på. Att vi sedan diskuterar ett språkrörs "lust" att återta en fråga är väl i sig ganska absurt - inte minst när det gäller ett parti med mp:s grund - med tanke på kongressbeslut. Trodde språkrören skulle följa partiets fattade beslut. Inte tvärtom. Vilket i sin tur bottnar i märkligheten: Hur kan man ställa upp som företrädare för ett parti vars inneboende grundbult man inte tror på? Arbetstidsfrågan är ju själva navet i grön ideologi.
    Undras om inte du är den som obamafierar Gustav mest. :-)
    AK

    SvaraRadera
  6. Ps Ja, Fred, Birgers omedvetna myntande av begreppet miljö-artist var storslaget! Skulle man kunna göra mången utläggning om. :-)
    AK

    SvaraRadera
  7. AK, jag skrev "några små steg ser jag skymten av". Observera orden "små" och "skymten"...

    SvaraRadera
  8. Jodå, observerade även det. :-)

    SvaraRadera
  9. Att MP är så uddlöst beror enligt mig på att MP:s huvudmål är att komma in i nästa regering.

    Då vågar man inte sticka ut med något som skulle kunna oroa väljarna, utan kommer med harmlösa budskap. Nu senast, lägre moms för att gå till skräddaren.

    Men att vara så fegt straffar sig. MP blir ett parti som alla andra, men med lite mer grön profil.

    Och resultatet? Att man står helt still i väljarkåren.

    Så att inte stå upp för sina grundvärderingar är dubbelt fel.

    Ett svek mot stadgarna, och något som inte gör MP särskilt intressant för väljarna.

    Reklambyråpolitik kallar jag det.

    När ska MP:s ledning förstå att sälja tvättmedel är en sak, att införa ett samhälle grundat på de 3 solidariteterna något helt annat?

    SvaraRadera
  10. MP har anammat reklambyrå-taktiken likt de flesta andra politiska partier - eller som vilket  ungt hippt företag som helst med en "liten" påse pengar från en riskkapitalist. 
    En viktig skillnad är att ett part har ett stort uppdrag och ansvar förutom dagliga driften att driva opinion och våga säga sanningar trots att de inte alltid tilltalar alla. Likt ett företag har ett politiskt parti inget självändamål. Ett företag kan ompositionera sig  strategiskt i syfte att ta marknadsandelar och därmed nå lönsamhetsmål. Byta ut eller bredda sin målgrupp genom att anpassa sin kommunikation - produktutveckla eller dumpa priset. 
    Om t ex ett politiskt parti bestämmer sig för att lämna sin ursprungliga syn på sambanden mellan de sociala, ekonomiska och ekologiska faktorerna i  begreppet hållbar utveckling i smyg utan att vara tydlig med det så tar man en politisk risk. Men den politiska risken är i sammanhanget betydelselös. Skadan ligger framförallt i att man utnyttjar det stora förtroende som decennier av uppriktig, och inte alla gånger, följsam opinionsbildande politik skapat. Genom att lämna den rollen och låtsas som att t ex vårt nuvarande tillväxtberoende inte är något större problem och vara följsam i den ekonomiska maktens salonger kan man bredda väljarbasen. Bekvämt nog saknar denna breda ock raka vägen både snubbeltråd och landminor i form av onda ledarsidor och propagandistisk mobilisering från Svenskt näringsliv m fl. 
    Kallt räknar man med att "produktutvidgningen" innebär fler nya röster än de som faller bort från den rättrogna väljarbasen, I synnerhet om man går "smygvägen".  Fast hade det handlat om ett företag hade nog marknadsdomstolen med säkerhet reagerat. Kan man ändra innehållet i påsen utan att tydligt deklarera det? Knappast. Kan man kalla sig för Miljöpartiet om man bestämmer sig för att blunda för och driva en kritisk opinion i de allra viktigaste frågorna och faktorerna:  Beroendet av en exponentiellt växande ekonomi? Eller att minska påsen innehåll genom att ta bort en viktig ingrediens som skapar förutsättningar för grön omställning; Konsumtion av egen tid d.v.s kortare arbetstid?
    Nej! Marknadsföringslagen hade förmodligen satt stopp. Men nu handlar det inte om ett företag utan ett ansvar som sträcker sig betydligt längre och som borde vara försett med en helt annan moralisk dignitet än vad ett företag levererar i sina godispåsar.

    SvaraRadera
  11. Hur mycket har BNP ökat på tio år?
    Om det var motiverat med arbetstidsförkortning för tio år sedan, då borde det vara ännu mer nu.

    SvaraRadera
  12. 1) Bra skrivet av Leif Engström! Men varför har LE MP-loggan på portättet, om han inte är nöjd med partiet?

    2) Bra att Birger påminner MP vad Fridolin sa en gång i tiden om arbetstiden. Säkert är denna påminnelse besvärande för nuvarande MP-styret som möjligen ser partiet som en födkrok.

    SvaraRadera
  13. bra fråga Anonynm 4:59 . "Mp-logen fast inte nöjd med partiet?" Jag är väldigt nöjd med de flesta som är engagerade i partiet. Nöjd med partiprogrammet (det befintliga). Nöjd med de flesta kongressbeslut. Mindre nöjd eller rent av missnöjd med den grupp som antingen inte har kunskap nog - eller ännu värre - har kunskaper nog men av personliga eller partitaktiska skäl avstår från att beskriva sammanhangen dess orsak och verkan. Om och när partiet (kongressen) fattat beslut som ligger i linje med den som förmedlats av ledningen är det min skyldighet att lämna. Vi har flera kongressbeslut på att driva frågan om kortare arbetstid. Vi har också kongressbeslut på att betrakta arbetstidens längd som en klimatfråga. Så, än så länge, är det nog mer inflytelserika partimedlemmar än jag som först borde överväga att ta bort Mp-logon.

    SvaraRadera
  14. Uppfriskande att Fridolin går och bär på sådana här guldkorn. De behöver han ta fram nu när Löven gick och snodde Fridolins enkla budskap om en grön teknisk omställning i industrin. Så, mission completed att, åtminstone retoriskt, få med S på "skapa jobb genom grön teknik"-tåget.

    Nu gäller det att återta hela det gröna budskapet och dito politiken, och inte minst berätta för Löven och andra naiva att vi inte kan lösa allt med teknik och "hållbar" tillväxt, som religiöst hävdades i hans tal i Almedalen, vi kanske också måste definiera vad den där "hållbara friheten" består av...

    För övrigt Billy Larsson, om syntes till här ovan,: ditt debattinlägg i senaste Grönt var grymt och tyvärr alltför sant!

    /A

    SvaraRadera
  15. Jag och Gustav är i samma ålder och jag har märkt en förändring som skett hos mig och som kanske är talande. Gustav har blivit tråkig, som "dom andra".
    För tio år sen och även fem år sen läster jag böcker, artiklar osv som Gustav skrev noga. Ni vet, avbrott i vardagen för att läsa koncentrerat noga. Han sa och skrev saker jag tänkt på. Fyllde i sånt jag inte tänkt klart.
    Nu läser jag inte ens eller lyssnar inte ens. För jag vet att det är tråkigt och intetsägande. Han säger mig ingenting längre. Som alla dom andra.
    Så nu vet jag inte vad jag ska rösta på. Inte mp iaf. Åsa Romson förstår jag mig inte heller på..

    SvaraRadera
  16. "Men den politiska risken är i sammanhanget betydelselös. Skadan ligger framförallt i att man utnyttjar det stora förtroende som decennier av uppriktig, och inte alla gånger, följsam opinionsbildande politik skapat." Exakt! Man utnyttjar det både bakåt och framåt. Framåt med den klimatrisk låtsaspolitik/miljö-artisteri medför. Som BS uttryckt så snyggt:

    "Hotet är inte de som förnekar, hotet är de som låtsas."

    http://schlaug.blogspot.se/2009/08/hotet-ar-inte-de-som-fornekar-hotet-ar.html

    SvaraRadera
  17. Men om MP-kongress och MP-ledning är så olika i sinnelaget, hur kommer det sig då att kongressen väljer en sådan?

    SvaraRadera
  18. Ja, det är en intressant men trist "utveckling" detta med Gustav Fridolin.

    Minns honom från hans första period i riksdagen som en kaxig (på ett positivt sätt) ung man som vågade utmana äldre politiker genom att vara både kunnig och framåt.

    Men nu är han slätstruken. Och det skiner igenom: strategin är att undvika allt som skulle kunna upplevas som utmanande för väljarna för att maximera chansen att komma med i nästa regering - skolminister troligen.

    Trist, verkligen en trist förvandling.

    Men som det brukar heta, den som vill bli älskad av alla riskerar att bli så utslätad att ingen blir särskilt intresserad.

    Därför: ingen Fridolin-effekt i väljarkåren.

    Till sist: tack anonym för dina uppskattande ord, och kul att läsa Leifs inlägg, relevanta åsikter.

    SvaraRadera
  19. En illvillig tolkning: Fridolin är mest ute efter egen framgång. Vill helst att vi ska glömma sådant grönt tankegods som han producerade förr.

    En välvillig tolkning: Fridolin har en plan. Han vill först se till att få en maktställning. Sedan öppnar han sin kappsäck, och ut strömmar allt möjligt bra från det gröna temat. Något av trojansk häst alltså.

    Men detta, att medlemmar väljer partiledning som divergerar från "de djupa ledens" önskningar, det är väl inget unikt för just MP.
    Sossarnas fotfolk kan ibland tycka likadant om sina ledare.

    SvaraRadera
  20. Anonym 10juli, 05:19 skrev:
    "En välvillig tolkning: Fridolin har en plan. Han vill först se till att få en maktställning. Sedan öppnar han sin kappsäck, och ut strömmar allt möjligt bra från det gröna temat. Något av trojansk häst alltså."

    OBS Som utvalt grönt språkrör för ett demokratiskt parti kan man inte agera på detta vis då en central del av uppgiften för vilket parti som helst just är att opinionsbilda kring sin ideologi, värderingar och visioner, problembild och alternativ o.s.v.

    Att förtiga allt detta, för att på så sätt tro sig lättare vinna makt för att väl med makten i sin hand..., är vare sig folkbildande eller demokratiskt under resans gång.

    Vgh Tom

    SvaraRadera
  21. Jag tror svaret på Fridolins förvandling stavas BERTIL TOREKULL.

    Fridolin är ännu i förälskningsfasen i sin nyvunne mentor. Sådana brukar dock följas av sedvanligt fadermord (se bara på det fadermord han i dag begår av det Birger står för, Birger som en gång väckte hans intresse för politik och miljöpartiet). Så den som orkar, vänta och se, alternativt hoppas på att Fridolin faller för någon ny idol - gärna en moder denna gång...

    eller välj Schlyter till manligt språkrör (eller varför inte Göran Hådén?)

    SvaraRadera
  22. Själv tycker jag att Fridolin och Åsa och ledningen gör rätt. Mp ligger stabilt runt 8,5-9. Det behövs inte mycket för att suga in både liberaler och sossar och hamna över 10%. Det viktiga till 2014 är 1. att sitta i regering 2. att ta så mycket vi kan av sossarna 3. att samtidigt varken skrämma iväg landsbygden eller innerstan. Kan vi en gång sitta i regering och faktiskt påverka får vi en helt annan legitimitet i framtiden. Vilket är värt lite luddighet i dag.

    Gällande Fridolin och arbetstidsförkortning har väl han sagt att rätt till heltid bör komma först. Vilket är bra. Nästan alla jobbar lika mycket, sedan sänker man normalarbetstiden.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.