lördag 24 december 2011

Julaftons morgon, en bra stund före gryning. Hade just kommit hem efter att ha varit ute på granjakt. Skrämde en räv, hon var väl ovan att möta människor så tidigt på morgonen. 

Ett rådjur i gläntan. Så vackert. Hon är ett under av livsvilja, hon blev befruktad redan i augusti, men när den befruktade äggcellen delat sig några gånger stanande den upp, bidade sin tid för att fortsätta sin utveckling i rätt tid för att kiden skall födas när majvären lockat igång fotosyntesen så det finns mat att äta.


Satte mig på en sten. Tänkte på en gång för länge sedan, för mer än 30 år sedan. Jag höll hennes lilla hand på väg genom skogen. Snön föll mjukt och varsamt. Bakom oss såg vi fotspåren. Ett stort par. Ett litet par.

Tydliga där vi nyss lämnat dom. Igensnöade bara tjugo meter bort. Minns hur jag tänkte då: Hur ska jag kunna släppa hennes lilla hand? Hur ska  jag orka att hon växer ifrån mig, tar ställning på egen hand, tar främmande ord och formuleringar i sin mun?


Jag trodde att det skulle blir bra formuleringar. Hon hade skogens sus och doften av nyregnad mossa i sig. Det är en god grund att stå på. Hon kunde sitta på en sten vid havet och bara titta, höra och känna när vågorna störtar mot land.

Vi nådde vår utvalda gran. Jag högg den och vi vände hemåt. Hon klampar på. Kånkande på grantoppen. Snön lägger sig envist på de gungande grenarna.

- Det blir finare än glaskulor, säger hon. Hon torkar bort en flinga på nästippen. Flingorna smälter inte så fort nu längre.

- Du, pappa. Jag har tänkt på en sak. Den där miniräknaren du har. Jag räknade på den i morse. Jag räknade två plus sju. Och den sa att det blev nio. Det tycker jag är ganska duktigt. Den räknar nästan lika bra som jag.

Mer än trettio år sedan. Innan miljöpartiet fanns. Tiden då tippex var räddningen. Innan jag, utan några som helst förutsättningar, hamnade i en lika främmande som bisarr värld. 

Jag hittade min gran, högg den, och vände hemåt. Rådjuret stod kvar i gläntan. Nelson stod i grinden och kikar. Nelson är katten som fått namn efter Mandela. Hon föddes samma dag han blev president. 

Vi går in och det luktar nybryggt kaffe. Barnen är stora nu, sover än, men Lena är vaken. Hon undrar om jag ska blogga idag. Jo, säger jag. Men vi fikar först.


Till alla bloggläsare:
Hoppas ni får en trevlig helg. 

11 kommentarer:

  1. En jättetrevlig helg tillbaka

    SvaraRadera
  2. Ha en fin ekologisk jul, Birger!

    Onkel O

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. God jul, Birger! Tack för alla fina texter och inspirerande tankar.
    Mia

    SvaraRadera
  5. En go berättelse!

    Önskar er en fin helg och ett bättre år 2012 allihopa!

    SvaraRadera
  6. Quod erat demonstrandum- vilket skulle bevisas!
    Politiker (hmm, inte riktigt alla...)blir bara bättre med åren. Tack för ditt fina blog-skriveri , bortom de aktivas, ack så ofta karriärfikande falskspel och tomma,"ofarliga" mantra!

    SvaraRadera
  7. Tack för detta år Birger! Du har förgyllt mitt år, satt ord på det jag tänkt i flera år! Tack!

    SvaraRadera
  8. God kul, Birger.

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. "Jag hittade min gran, högg den, och vände hemåt."

    Ett tips: i stället för att döda ett träd skall man köpa ett träd vilket man sen efter julen kan plantera i skogen eller i sin trädgård.

    Om man nu överhuvudtaget måste ha ett juleträd.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.