En sverigedemokrat vid namn William Petzäll tycks bli så kallad politisk vilde i riksdagen. Detta tycks uppröra många tyckare, ledarskribenter och andra som i vanliga fall upphöjer personvalet till något stort och vällovligt. Att av personliga skäl - politiska eller andra - lämna sitt parti är väl något som bör ligga i linje med tanken om den personvalda politikern, som inte följer partipiskor eller något annat. Varför då denna upprördhet hos dem som pläderar för fokus på personen och inte partiet?
Att jag, och andra stofiler som är djupt kritiska till personval, tycker att Petzäll bär sig illa åt är betydligt mer rimligt.
Personligen anser jag personval vara rena rama skojet. Dels därför att det inte skulle fungera om personvalda verkligen tar sitt personliga mandat på allvar, dels därför att personval är något som partiledningar gillar före valdagen eftersom profilerade personer och kändisar kan dra röster, men ogillar efter valdagen när de skall få ihop tillräckligt antal knapptryckare för att rösta igenom regeringens förslag...
Starka personer, som blir valda på ett personmandat, har rimligtvis också rätten att rösta som de själva vill i alla frågor - utan piskan hängande över sig från partiledningen. Särskilt borgerliga tyckare, som älskar personval, bör fundera över hur en regering skulle kunna fungera om den skulle vara beroende av att inte bara förhandla med trilskande partier utan också med 40 figurer som tar sitt personliga mandat på större allvar än de tar sitt partis valmanifest.
Det är struntprat när en del partier talar om ökat personval - det finns inte en enda partiledare/språkrör som inte skulle frysa ut den ledamot i riksdagsgruppen som gång på gång hänvisar till sitt personliga mandat. Och journalister och ledarskribenter, som i all sin förträfflighet pladdrat om vikten av personval, skulle frossa i ord som "interna bråk", "stridigheter" och "sönderfall" om den som verkligen tar sitt personliga mandat på allvar.
Petzäll lär inte vara personvald, men uppträder som om han vore det och blir därmed formell vilde. Enligt K G Bergström har han tydligen politisk talang. Och enligt, vanligtvis osedvanligt kloka statsvetaren, Jenny Madestam lär han bli uppvakad i det tysta av regeringspartierna. Det tror jag faktiskt inte alls på, eftersom man nog kan lita på att Petzäll skulle ta det för intäkt att tala med medierna och legitimera sin roll som riksdagsledamot.
Nu finns det i och för sig en massa verkliga vildar i riksdagen - om man med sådan vilde menar att man inte följer sitt partiprogram eller det man gått till val på: typ Maud Olofsson som före valet lovar att inte öppna upp för kärnkraft, och efter valet öppnar upp för densamma. Istället blev det Solveig Ternström som blev formellt utsedd till vilde när hon tog både personligt och partipolitiskt ansvar genom att stå fast vid Centerns partiprogram och valmanifest...
Många är de politiska vildar som suttit kvar i riksdagen, för en del har det varit en fin affär. Annika Åhnberg lämnade Vänsterpartiet, i protest mot att man levde upp till sitt partiprogram och var motståndare till svenskt medlemskap i EU. Som tack för detta blev hon socialdemokratisk minister efter några år. DN konstaterar under rubriken Vådan av vildar att Petzälls personliga ställningstagande är dåligt för tilltron till förtroendevalda. Så är det förmodligen. Men hur vore det om DN problematiserade frågan om personval under rubriken: Vådan av personvalda?
Personligen låg jag under några år i slutet av min riksdagstid på någon av topplatserna när det gällde att bryta mot "partilinjen" i riksdagens voteringar. Trots att jag var språkrör. Medierna kollade nog aldrig voteringslistorna. Och själv gjorde jag inget nummer av det. Jag hävdar bestämt att jag höll partilinjen om man ser till partiprogram, kongressbeslut och vad vi sagt i valrörelser. Kongressernas beslut överensstämde nästan alltid med vad jag ansåg vara grön politik, så jag hade inga problem.
Det var problematiskt att vara rör när riksdagsgruppens majoritet alltmer lämnade både partiprogram och det vi sagt i valrörelser. Hur hård kan en partipiska, i form av riksdagsgrupp, svepa över ett språkrör?
Å andra sidan var jag ganska besk när någon i gruppen var på väg att fälla vårt förslag - som fick stöd av de borgerliga - om att man i små företag skulle få skydda två anställda innan turordningsregeln slog till. Skulle vi få majoritet (MP plus de borgerliga) måste hela vår grupp hänga ihop. Då ven partipiskan. Och jag höll i den. Erkännes. Men jag tycker att jag hade på fötter: MP hade pläderat för frågan i valrörelsen, fyllt i enkäter och varit tydliga. Då ska man också stå för det efter valdagen. Allt annat är demokratiskt svek, om inte synnerligen goda och nya skäl talar för ändrad uppfattning. Eller man med goda och öppna argument kan förklara en kompromiss.
Om jag inte minns fel var även feministikonen Gudrun Schyman politisk vilde i riksdagen.
SvaraRaderaNu är det ju så att media älskar att hata SD och tiger därför om detta fakta.
Just sådant gör att förtroendet dalar för det media väljer att rapportera. Tur att det finns internetsidor.
anonym 11:25: Det är väl ingen hemlighet att Gudrun Schyman lämnade V och blev vilde för F!? Det skrevs spaltmeter om detta. När ledamöter blivit vildar, och det är stor övervikt för regeringens förslag i riksdagen, är det givetvis inte lika intressant. Det parti som fått se flest vildar traska ut är Ny demokrati.
SvaraRaderaPartipiska kan enbart bli rätt OM den verkligen står för mänsklighetens och Livets högsta bästa. Och för detta behövs upplysta starka kärleksfulla ledare. Allt annat tvång blir till ett mer eller mindre status quo - då en massa människor går emot sin egen inre välvilliga vilja - och politiken blir utan kraft och utan glädje och meningsfullhet för de som sysslar med den. Därtill då också de beslut som medmänniskor måste dras med. Och "marknaden" pengarna får fortsätta styra - i stället för alla människors bästa möjliga välmående.
SvaraRaderaOm personval verkligen slog igenom, skulle alla bli mera alerta, då de inte vet något om voteringsresultaten. Och om alla verkligen följde sin egen inre vilja, skulle alla de som tänker åt rätt håll få mera kraft och rösta i sak i stället för ett förutfattat program. Partier kan det ju iaf finnas som profilerar sig emellan alla röstningarna.
Som det nu är - blir allt detta spektakel något som en upplyst människa drar sig allt mera ifrån och i st skapar sitt eget Universum. Och förlitar sig på den Högre Regeringen,(som iaf är den som styr alltihop).
Det vore naturligtvis ohanterligt om alla riksdagsledamöter - eller ens hälften - var personvalda.
SvaraRaderaDet är inte konstigt om fler blir det: partipolitiken har blivit allt gråare, alltmer i mitten, allmera fjärmad från gemene man och kvinna.
Är det inte så att alla/de flesta partier har dalande medlemsantal?
Då tror jag att det finns större utrymme för partier och individer som förknippas med en fråga - invandringen, till exempel - eller ett litet fåtal frågor.
Det intressanta med Petzäll är ju att han kommit till insikt om att hans parti är skit och står för saker som han inte längre håller med om.
SvaraRaderaHan behövde hamna i knipa i livet för att inse det.
Slutsatsen han drar är en klar förbättring, hellre moderaterna än SD.
Undrar vad han kommer sluta som, ifall han råkar ut för ytterligare problem i livet?
Lars Lindgren,
SvaraRaderaPetzäll har inte kommit till några insikter alls. Vad Petzäll försöker att göra är att pressa SD på pengar. Grava missbrukare brukar aldrig vara så där jätte trovärdiga, så varför skulle nu plötsligt Petzäll vara trovärdig över en natt.
petzäll i all ära men den här filmen ger en perspektiv:
SvaraRaderahttp://www.greenthefilm.com/
Apropå filmtipset. Att titta in i orangutangen Greens ögon är som att se in i Visheten personifierad. Man känner sig så dum, men även fylld av respekt. Stora ord, men detta måste vara den bästa "naturfilm" som finns.
SvaraRadera07.37
SvaraRaderaStort tack !
Oerhört effektivt att skippa speakerröst.
Sista raderna i eftertexten, den långa listan över av alla som gjort detta möjligt; the consumers all over the world. Dags att börja ta ansvar ?
Eric
Jag fattar inte detta. Trodde att det var SD, alltså partitet, som hade vunnit riksdagsmandaten i valet och rätten att bemanna dem som det passar dem, men tydligen är mandatet i första hand personligt eftersom Petzäll kan sitta kvar och inkassera 2,5 miljoner för att göra ingenting, trot att SD såklart skulle vilja byta ut honom mot någon partitrogen person? Verkar väldigt konstigt tycker jag. Då gäller ju inte längre valresultatet i riksdagen?
SvaraRaderaVallagen måste ändras, både till riksdag och kommuner. Blir man invald av Sd-väljarna så ska man inte kunna sitta kvar om man utesluts eller frivilligt lämnar partiet. Samma sak borde ha gällt Schyman med flera vingelpettrar. Det blir ju ett oerhört svek mot väljarna. I min kommun Sundbyberg valde två moderater att lämna (M) en kort tid efter valet. De togs genast emot som medlemmar i (s) och satt dessutom kvar i kommunfullmäkitge. Hokus pokus så var de två mandaten sossarnas. Fullständigt absurt. Det enda riktiga i en demokrati vore att tvingas bort från sitt uppdrag om man lämnar sitt parti. Såna här politiska rockader höjer knappast respekten för vår svenska parlamentarism. I Sumpan innebar det dessutom att sossarna kunde ta över makten i kommunen på nytt, trots att valutslaget var ett annat.
SvaraRaderaBirger skrev:"Det var problematiskt att vara rör när riksdagsgruppens majoritet alltmer lämnade både partiprogram och det vi sagt i valrörelser."
SvaraRadera-Vad anser du är anledningen till att detta sker med olika partier och hur kan det motverkas?
Min ide är att aldrig släppa in de mindre bemedlade infiltratörerna:
http://intelligentunionswe.wordpress.com/2011/06/08/varfor-mindre-bemedlade-bor-halla-sig-borta-fran-politik/
MrHappy72: Svaret består nog i två delar:
SvaraRaderaa) När riksdagsgruppen får mer inflytande än partistyrelsen förskjuts fokus och b) riksdagsledamöters liv upptas alltmer av riksdagsarbetet där man påverkas av andra partier, av arbetet i riksdagens utskott och lojaliteter.
Vad som är intressant med vildar är varför man överhuvudtaget blir en vilde! Så klart man kommer till en gräns vad som är förenligt med ens samvete till slut. Jag har stått på gator och torg och talat om för väljare varför de ska kryssa mig. När det sedan hettar till i en angelägen fråga ställs naturligtvis allt på sin spets. Ska jag tänka på min politiska karriär och snällt låta mig kvittas ut eller tänker jag stå för det som jag lovat på just gator och torg. Du har självklart rätt Birger att här blir det en kollision. Felet med politiker är att de har inget annat att falla tillbaka på, är yrkespolitiker helt enkelt. Så klart man lägger sig i en fråga, hur mkt den en betyder för mig, för att inte missa en hygglig placering på valsedeln vid nästa val. Tyvärr är det så! Frågan är, är detta bra för demokratin?
SvaraRaderaGöran Thingwall
Bra argumenterat av Schlaug. Ytterligare argument mot personval är att det gör politiken ytligare, än mer fokuserad på vilka personer som är mediala, kända, attraktiva och välsponsrade. Behöver vi fler ex-robinsondeltagare i riksdagen?
SvaraRaderaPartier behöver väl också personer som kanske stammar och är fula, men som har stor sakkunskap, arbetsförmåga och politisk förhandlingsförmåga? Var är deras plats i ett personvalssystem?
Sedan har du fel, Lars Lindgren, det var inte politiska skäl utan personliga. Han hade lovat stiga av vid återfall, men när så skedde så ville han inte stå vid sitt löfte, därför lämnade han partiet. Sedan gagnar det honom säkert att tona ner invandringspolitiken om det är missbruksfrågor han nu vill arbeta med.