lördag 18 juni 2011

Kvinnlig rösträtt för 90 år - så lät det...

För 90 år sedan fick kvinnor rösträtt i Sverige. Kampen mot denna demokratiska reform hade varit kraftfull. I allt från predikostolar och tidningars ledarsidor till revyer förlöjligades kvinnors kamp för demokrati. 

Det var inte heller självklart för socialdemokraterna att driva frågan till sin spets, man såg det som ett hinder för att få igenom krav på alla mäns rätt att rösta... 

Delar av historien brukar inte berättas när olika grupper försöker ta på sig den historiska äran av att Sverige - som sista land i Norden - äntligen fick kvinnliga och allmän rösträtt 1921.

Kommunist stred för demokrati
Anhängare och motståndare förekom i alla partier. Inom de liberala och socialdemokratiska kretsarna vände sig kvinnor mot sina partiledningars beslut att inte ta med kvinnorna när rösträtten skulle reformeras redan i början av 1900-talet. 

På socialdemokraternas kongress 17 - 25 februari 1905 avslogs kravet på kvinnlig rösträtt med siffrorna 96 - 66. 

Namnen på de som röstade mot publicerades i ungsocialisternas tidning Brand. Där kunde man läsa: ”Kvinnorna och ungdomen måste skapa en framtidens kampallians mot det kulturförkväfvande gubbväldet”. Bakom ordet stod Hinke Bergegren. Han, som blev kommunist,  stod således upp för demokrati mot konservativa, sossar och liberaler. Inget som gärna berättas i den offentliga historien.

Det dröjde således mycket länge tills dess att kvinnor fick rösträtt i Sverige. Vilket kan tyckas märkligt eftersom liberalen Staaf vunnit val och de finska kvinnorna redan var på väg att få rösträtt.

En petition med 130 underskrifter av kända kulturpersonligheter – bland annat Selma Lagerlöf – överlämnades till statsminister Staaf på Luciadagen 1905. Staaf svarade att männens rösträtt var den mer mogna frågan och därför måste lösas först – skulle man nu dra med sig kvinnorna skulle det kunna försvåra och fördröja männens rösträttsreform. Det var således speciella svårigheter just i Sverige...

Således stod både liberalen Staaf och socialdemokraten Branting i praktiken på motsatt sida än de kvinnor och män som krävde rösträtt. När de väl ansåg att "tiden var mogen" skulle de stå på rätt sida, på demokratins sida. Tiden var mogen 15 år efter det att Finland infört kvinnligt rösträtt (Finland lydde då under den ryske konservative tsaren), nio år efter Norge. Och sju år efter Danmark (och Island, som ju då tillhörde Danmark. Vare sig svenska liberaler eller socialdemokrater är så pigga på den här delen av historien...

Prosten Ringius med läsare
Från kyrkligt håll var kampen mot kvinnlig rösträtt lika hård som den sedermera skulle bli mot kvinnliga präster. Det dundrades från såväl predikostolar som från debattsidor.

Kyrkoherde Henrik Ringius är en av alla präster som dundrade: "Hur kan en sann kvinna arbeta för kvinnlig rösträtt, hur kan hon vara en gudfruktig kvinna, när hon är så blind att hon inte ser vilken ställning Guds ord anvisar kvinnan. kvinnor som engagerar sig i rösträttskvinnornas sak riskerar att bli ett mänskligt neutrum, som varken kan fylla kvinnors eller mäns uppgift i skapelsen".

En av de böcker som såldes mycket bra under den här tiden var Ernst von Wolzogens Det tredje könet. Där kan man bland annat läsa om kvinnor som kämpar för demokrati: 

"Dessa urvattnade manliga själar i smaklösa kvinnohöljen, vilka satt en omotiverad stolthet i att ha dödat kvinnans längtan inom sig... (-) och som försummar sina plikter mot naturen. Arma själar i skärselden, för vilka ingen bedjer... sådant är detta tredje kön som ammas upp av emancipationssträvanden."

Även från unga radikala författare var motståndet stort - man menade att det bara var fula, bittra och manshatande kvinnor som ville ha rösträtt. Hjalmar Söderberg skrev i sin debattbok Hjärtats oro (1909):

"Jag har aldrig träffat någon förståndig man som varit anhägare av den kvinnliga rösträtten. Och jag har aldrig träffat någon kvinna, som är mån om sin kvinnlighet, som brytt sig om saken."

Och så berättar han hur han sitter på ett café och tittar ut över ett dambadhus. Det kvinnor ha ser är vackra. Alla bortsett från en som "ser gräslig ut och är ful som fan: hon heter Maren. Hon ser förbanne mig ut som en rösträttskvinna."

Precis som idag handlar samhällsförändring om två saker: dels hantverket i beslutande församlingar, dels opinionsbildning. Det sistnämnda fick i stora stycken engagerade kvinnor och män - jodå, Männens förbund för kvinnlig rösträtt hade bildats, med bland annat Elin Wägners man i styrelsen -  själva stå för mot allehanda etablissemang som tog till sin uppgift att försvara den världsbild som utgjorde sin tids norm.

Av detta kan man lära något: att det alltid finns de som försvarar den norm som råder i ett samhälle, hur märklig normen än kan. Så var det då. Så är det nu.
Fortsättning följer här.

6 kommentarer:

  1. Om man avskaffade allmänna rösträtten helt, så skulle det bli diktatur, eller hur?

    Kan man tänka sig en diktator som är klokare än en folkmajoritet? Kan man tänka sig en folkmajoritet som röstar för ett samhällssystem som leder till en miljökatastrof?

    Det sista kan man väl tänka sig. Japan, t.ex., är ju en demokrati.

    Orsaken till att gamla Högern var emot allmän rösträtt var väl, att "de bildade" ansåg det oförsvarligt att "de obildade" skulle tilldelas makt över statens ledning. Det ansågs vara lika ansvarslöst som att ge ett vapen till ett barn.

    Idag är det en självklarhet att även "barn ska ha vapen", alltså att även de okunniga ska ha samma rätt att rösta som de pålästa.

    Med rösträtt följer ansvar. Därför borde valen föregås av upplysning i ämnet politik, detta för att undvika röstresultat som innebär
    att samhället kraschar.

    Förr hade Folkskolan ett ämne som hette Medborgarkunskap. Där fick man lära sig lite grundläggande, så pass att man kunde ta ställning i politiken.

    Men politiken består ju inte bara av fakta, sådant som miljörörelsen framför. En stor del handlar om rent tyckande. I det första behövs ordentlig kunskap. Inte så mycket i det sista.

    Demokratin är självklart oumbärlig. Men den kan knappast vara ett självändamål. Den är blott ett verktyg. Det viktiga är väl, vad verktyget används till.

    För övrigt skulle vi behöva en ny Elin Wägner.

    SvaraRadera
  2. Tänk ändå hur synen på kvinnlighet förändrats. För oss är det omöjligt att förstå att rösträtt skulle kunna vara något som som stod i strid med kvinnligheten.

    SvaraRadera
  3. Intressant - tack för den tillbakablicken. Som sagt dessa tongångar fortsätter än i dag på detta område och på en massa andra områden. Den patriarkala självgodheten florerar ännu mycket starkt - den blir bara mer och mer löjeväckande dock. Det finns dock många kvinnor som understödjer detta Spel. Tack Birger och alla andra som inte deltar i detta otroligt intelligensbefriade Spel. Vi är Människor - först och främst.

    SvaraRadera
  4. Kvinnlig rösträtt infördes 1921 men enligt uppgift allmän manlig sådan först 1923. Tidigare krävdes av männen att de skulle fullgjort sin värnplikt för att "få fullgöra sin medborgerliga plikt"
    Är detta något du kan bekräfta ?

    SvaraRadera
  5. 11:23 - det är riktigt att män måste göra militär plikt ända fram till 1923, då det kravet för rösträtt togs bort. Kravet på genomförd värnplikt för rösträtt för män togs bort 1923. Satt man i fängelse fick man förresten rösträtt först 1937 och så sent som 1945 fick även de som fick socialbidrag ("fattigvård") rösträtt.


    Det jag främst ville påpeka är att den vanligen framförda historiebeskrivningen om att socialdemokraterna och liberalerna "drev igenom kvinnlig och allmän rösträtt i Sverige" är något av en myt - partiledningarna var tvärtom tämligen svala när det kom till kritan. Men vinnarna skriver ju historien, därav har den gamle kommunisten Hinkes insats smidigt nog glömts i de vackra ord som beskriver demokratins framväxt i Sverige. Det är aldrig fel att redovisa hur det var oavsett om det gynnar den egna rörelsen eller inte.

    SvaraRadera
  6. Arbetstiden beror på naturresurserna och välståndet och kan inte påverkas politiskt. Snart ökar arbetstiden och minskar medellivslängden av ett sänkt välstånd, som i sin tur beror på produktiviteten i naturresursernas utvinning. Denna toppade år 2000 inom allt som utvinns i hela världen. Men det viktiga är att vi har en politisk kamp i vårt samhälle och låtsas att det inte är så. Myterna måste ju flöda.

    http://static2.businessinsider.com/image/5346ee3b6bb3f79c458b4567-800-600/usvsfrenchvsgermany-1.png

    I Sverige är flödet fint. Förra året ökade LKAB sina kostnader per utvunnet ton med 12 procent jämfört med året innan och med 150 procent sedan 2004. Ökningen började föga förvånande år 2000. Ingen makthavare har det minsta intresse av att veta. Men siffrorna är av den karaktären att de inte kan döljas. Allt man behöver göra att öppna ögonen. Men det ska vi ju inte göra.

    http://www.lkab.com/Global/Documents/Finansiella%20rapporter/Del%c3%a5rsrapporter%20sv/2014/Del%c3%a5rsrapport_Q4%202014.pdf

    Naturresurserna och välståndet gav också rösträttsrörelsen på 1820-talet i samband med den förste demokratiske presidenten i USA Andrew Jackson. Många flydde dit från Sverige och så kan den hit. Så sent som på 1910-talet sågs Jackson i Sverige närmast som en terrorist och historieskrivningen var korrekt. ”Jacksons ämbetstid betecknar det stora demokratiska genombrottet på godt och ondt i Förenta staternas statslif.”

    http://runeberg.org/nfbl/0617.html

    Nu måste vi passa på att arbeta fram till landets kollaps omkring 2050 för efter denna blir det bara tråkiga arbetsuppgifter när man lever i isolerade celler och tekniken bortsett från vissa rester är på stenåldernsnivå. Varje chans till arbete måste därför utnyttjas. Heltid för alla bör vara norm i det goda samhället.

    LKAB har lyckat bra med att arbeta mer. Under de sista 10 åren har antalet anställda per utvunnet ton ökat 25 procent. När alla entreprenörer räknas in är det långt fler. De har också gjort större investeringar per ton och det finns mycket arbete i dessa grejer, bland annat i långt borta tillverkade maskiner. Energi- och materialåtgången per ton är större och även här finns mer arbete. Företaget är alltså vårt stora föredöme inom att öka mängden arbete.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.