lördag 7 maj 2011

Vi kan inte välja var vi blir födda

Dagens text är från min senaste krönika på Flyktingbloggen.
När vi simmar bland trädkronorna i ytterkanten av mangroveskogen  känns lusten att simma ner bland dess rötter stark. Vi är varnade för att dyka, risken att fastna i de långa rotsystemen är uppenbar. Vattnet är varmt, salt, kanske nästan som urhavet, det hav ur vilket livet föddes.

Vi hade tidigare under dagen sett delfinerna hoppa kring båten, uppmuntrade av skepparen som ihärdigt kallat på djuren. Och vem kan motstå frestelsen att simma i samma vatten som de smarta och lekfulla kusinerna från havet? Havet ligger stilla så här vid flodmynningen, solen känns nästan plågsam så fort vi tar oss upp på båten igen.

Vi äter och mörkret faller snabbt och ljuden är som hämtade ur ett vykort; trummor i fjärran som når en nästan extatisk hastighet. Vi närmar oss byn och doften av fisk blir nästan kvävande. Mamma låter barn få bröstet, pojkar sparkar boll i skenet av några eldar, män sitter och pratar om det jag inte har en aning om, näten hänger tunga och snart har vi barn runt om oss.

Den lilla killen, som snabbt springer fram och tar min sons hand i sin lilla hand, har såriga ögon och den lilla tjejen som får tag på min dotters hand har en trasig röd klänning. De tigger inte, är bara nyfikna och välkomnande.

Vi vita främmande människor går genom byn efter vårt äventyr, de hyrda jeeparna dyker upp och vi drar iväg till lyxen på hotellet, duschar, byter kläder, åker på snabba hjul ut till flygplatsen och landar några timmar senare på Arlanda. Tar flygtaxi till Centralen, tåget till Katrineholm och nästa dag skall barnen till skolan i Vingåker där mammor ger barnen bröst, pojkar sparkar boll och männen kanske pratar med varandra.

Världen är liten, vi kan inte välja var vi blir födda och vilka våra föräldrar är, vi kan inte förhindra åldrande och död. Och vår största längtan är att få uppleva kärlek och att bli bekräftade för de vi är. Vi är så lika och det mesta som gjort att vi blev de vi blev är tillfälligheter och något som vi inte kan göra så mycket åt.

Jag och mina barn kunde lika gärna vara de som bodde i fiskebyn vid havet, den kunde vara min son som hade såriga ögon och min dotter som hade en röd, trasig klänning.  De kunde vara min familj som såg fisket försvinna när utländska fiskeflottor dammsög haven för att förse världens redan mätta med än mer mat. Det kunde vara vi som planerade att fly från fattigdom och inbördes krig som vi inte hade med att göra.

Men vi lämnade byn, sittande i våra hyrda jeepar, tagna av äventyret och vårt inbillade mod, sedan vi med milt våld lossat våra händer från de där barnen som så gärna ville hålla i våra händer och få veta något om vår konstiga värld långt borta. I flyget hör vi råa vita skämt om kvinnorna och männen i Afrika och vi undrar över vilka som är mest värda ett garv. 

Nog är det vi i vår civilisation? Vi, som fått större förutsättningar än någonsin att leva ett gott liv, med tid för kärlek och lust utan hunger och materiell nöd, men som drunknar i strävan efter mer av det som aldrig någonsin kommer att ge oss tillfredsställelse. Är inte det värt ett garv? Civilisation?

I botten på varje flyktingdebatt ligger värderingar, erfarenheter, föreställningar och allt som oftast rädslor. Och som en väv för hur vi ser på världen och dess människor ligger ofta medvetna eller omedvetna stråk av det som byggt vår kulturs vurm för rangordning och hierarkier. Vit man överst, möjligen med Gud ännu högre. Sedan kommer de andra.  I detta ligger, mer eller mindre dold, rasistiska frön.

Det är ifrån den världsbilden – medveten eller omedveten – vi skall ta oss an flyktingdebatten. Det är utifrån den världsbilden vi måste resa oss, skaka av oss även sådant som vi kanske inte ens är medvetna om. Vi måste krypa ur föreställningar om den andre, måste sluta tala om kollektiv och om ”folket” och se individen.

Mina barn pratade länge om byn därnere, de funderade och det blev bra funderingar. Och jag kommer aldrig att glömma hur deras rädsla i den där fiskebyn rann av när små nyfikna händer höll deras där vi gick genom de främmande lukterna, de främmande färgerna och det främmande och lite skrämmande kollektivet.

Detta var min senaste krönika på Flyktingbloggen.

9 kommentarer:

  1. Att vi inte väljer föräldrar, inte rår för var vi föds...

    Ja, enligt Vetenskapen är det så. Även enligt Materialismen, som startade på 1600-talet och kanske snart når sin kulmen.

    Men det finns även andra åsikter om allt detta.

    SvaraRadera
  2. Problemet Schlaug är inte bara de "vitas" kollektivism, de flesta folk ser sig som delar av ett kollektiv som de är mer lojala till än andra kollektiv. Av mina erfarenheter av resande i världen är att "vita" är de minst etnocentriska människorna i världen.

    SvaraRadera
  3. Mycket fint och tänkvärt skrivet!

    SvaraRadera
  4. Jo då, vi väljer visst våra föräldrar och var vi skulle födas denna gång. På den själsliga nivån väljs precis det som vi skall uppleva i livet, för att utvecklas vidare. Och vi är EN gigantisk människofamilj som till slut skall förenas igen - men varje människa har Ansvar för och skapar sitt eget liv och ingen kan lastas för någon annans ev prövningar.

    SvaraRadera
  5. "Det kunde vara vi som planerade att fly från fattigdom och inbördes krig som vi inte hade med att göra."

    Synd att förstöra den mysiga stämningen, men du har rätt, det kunde vara vi. Och det kunde vara vi som får ett nej när vi ansöker om ett uppehållstillstånd. Varken världen eller livet är rättvist, de ljög på dagis, helt uppenbart.

    Det är ju så att människor även i t.ex. Afrika nås av de signaler vi skickar ut. Är chansen att få uppehållstillstånd kommer det färre, och vice versa. Det är ju också så att det inte är en lösning på några problem att stora folkgrupper emigrerar, ofta de med en del pengar dessutom. Det bidrar ju inte till att dessa länder vi talar om utvecklas till det bättre.

    De flyr från fattigdom ja, och hamnar i en ny fattigdom i väst, fast de inte riskerar att svälta ihjäl. Något vettigt arbete lär få av dem få. Vi måste helt enkelt hitta andra lösningar än det allena saliggörande emigration från dessa länder och immigration till vår del av världen. Är det inte meningen att dessa länder någonsin skall bli drägliga att bo i?

    Det är nästan lite rasistiskt, denna tanke att ända sättet för människor att leva drägligt är att flytta till väst. Dessutom så turistade du själv i ett område som det måhända "flyr" människor ifrån, det är inte trovärdigt helt enkelt.

    SvaraRadera
  6. Robsten. De fattigaste, de som bor i plåtskjulsbyar, det är väl de som behöver en hjälpande hand. För de får aldrig råd att köpa sig en flykt. Man kan tro att det främst är de högre socialgrupperna som flyr till oss. De utsatta ländermas läkare sticker till väst. I andra riktningen reser Läkare utan gränser. Eller, är det en vrångbild?

    SvaraRadera
  7. Rad 9 och 10 i Robstens kommentar är lite svår att förstå.

    SvaraRadera
  8. Ja, fel av mig, ber om ursäkt. Skall stå:

    "Är chansen liten att få uppehållstillstånd"

    Jag vet inte om det direkt är läkare som flyr, men i den mån det gör det så är det ju en katastrof för dessa länder och vår politik är oerhört destruktiv. Ja vi har läkarbrist i vårt land, främst p.g.a. Läkarförbundets eget agerande och lobbyarbete, men det är inget mot den brist det råder i andra U-länder. Kommer läkarna hit måste de sedan komplettera sin utbildning i de flesta fall, samt lära sig språket från grunden. Det går ju inte att ha läkare som inte kan prata med sina patienter. Inte ens danska läkare duger, Malmö fick skicka hem sina danska läkare, ingen förstod vad de hade för blodtryck efter att läkarna bräkt något om "halvfjärs". Detta är dock bara ett litet exempel på hur vansinnig vår politiker är.

    SvaraRadera
  9. "vår politik är" skall det stå. Rättar mig själv hela tiden här.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.