Ragnhild Pohanka 1982 - striden om bilden...
Del 1 finns här.
I Miljöpartiet var personer underställda politikens innehåll. Trots det blev det kamp om vem som skulle företräda partiet i dess första val 1982. Eva Sahlin hade roterat ut som sammankallade - språkrör fanns ännu inte.
Att det skulle bli en kvinna som företrädde partiet var självklart. Partiet hade rötter i alternativ- och kvinnorörelsen. Och alla andra partier företräddes av män. Så det naturligaste valet, Per Gahrton, fick stå på tillväxt.
Kampen stod egentligen mellan mer än två personer. Kampen stod mellan två bilder av partiet. Valet stod nämligen mellan två mycket olika kvinnor. Båda kompetenta, men på mycket olika sätt. Vägvalet skulle göras under ett möte som det politiska utskottet hade i Aneby, hemma hos en av dess ledamöter (Börje Kant). Valet kom att stå mellan Wawa Sjödin och Ragnhild Pohanka. En som var med på mötet berättar om både gråt och visst tandagnissel.
Då var var lättare att kunna enas om partiets valbudskap: Vi lovar inte guld, men gröna skogar och ett människovänligt samhälle. Ett budskap som tydligen SvD glömt bort när man idag på ledarplats påstår att MP under 80-talet var "alla goda gåvors givare och inte behövde fundera närmare över kostnaderna".
Wawa Sjödin från Eskilstuna var ung, intellektuell och kyligt rapp som debattör. Politiskt välformulerad och med retorisk styrka. Eftersom partiets politik och organisation i medierna framställdes som flummiga så kunde det naturligtvis vara bra med en företrädare med akademisk och professionell framtoning. Wawa Sjödin hade bland annat varit ansvarig för partiets näringslivspolitiska handlingsprogram. Vi var många som såg henne som det svenska miljöpartiets svar på de tyska grönas Petra Kelly.
Ragnhild Pohanka var jordnära och spontan- inte så strikt som Wawa. Ragnhild gav bilden av att vara en riktig gräsrot utan varje uns av politikerattityd. Hon passade som hand i handske om man ville att partiets alternativa politik skulle framföras på ett alternativt sätt. Ragnhild var djupt socialt engagerad, medlem i Missionskyrkan och utstrålade värme. Hon hade fött sju barn, vilket noga noterades, och kom på något sätt direkt från verkligheten.
Ragnhild träder fram ur Per Gahrtons skugga. Hon fick företräda
Miljöpartiet i dess första valrörelse. Dock ej i form av språkrör.
Sådana var inte påtänkta än.
Valet 1982 blev något av ett fiasko. Partiet fick bara 1,7 procent i riksdagsvalet, trots att opinionssiffrorna under resans gång legat över fyra procent. Partiet hade lånat pengar av medlemmar och sympatisörer till valsedlar och hushållsutskick. Det enda löfte partiet gett var att betala tillbaka om vi kom in i riksdagen. Men beslut togs om att betala tillbaka trots att målet inte uppfylldes. Ett stort konstlotteri - till vilket hundratals konstnärer, med Bengt Lindström i spetsen, skänkte vinsterna - räddade partiets ekonomi. I Eskilstuna valde man att komplettera med en annan metod:
Inför nästa val skulle striden om vem som skulle företräda partiet upprepas. Vem skulle företräda det gröna partiet? Antipolitikern eller superpolitikern? Fortsättning följer.
Ragnhild Pohanka, som fyller 78 år 2010, bor kvar i Borlänge men har lämnat Miljöpartiet efter bland annat två mandatperioder i riksdagen och många år i kommunfullmäktige. Hon gick med i Vänsterpartiet 2002 och sitter nu i fullmäktige för dem. Hon avser att trappa ner efter valet i höst. "Men jag fortsätter engagemanget i alternativrörelsen, bland annat i Nej till EU och asylgruppen", berättar Ragnhild.
Här förklarar Ragnhild sitt partibyte.
